Hannas Plats

Nu har jag snabbt slängt i mig lite mat. Måste fortsätta på temat helgen som var.

Det som är jobbigast med att åka till mormor i Finland är själva resan. Det är båt som gäller och den tar ju gott en 11 timmar. På vägen dit kändes det helt tragiskt. Vi åkte nattbåt och hängde en stund i nattklubben. Där körde de finsk "dansband" rätt länge. Den var mörk, tung och tragiskt och ca 2 allvarsamma själar fyllde dansgolvet. Sen var det ett annat gäng som körde lite mer up-beatlåtar av varierande karaktär. De fick oss att stå ut en stund till. Men med detta som fond så gled en full tjej, som inte såg allt för hemsk ut, runt och bjöd upp ohygglon till karlar. Efter ett tag såg vi henne vid ett bord med 4 killar av olika äcklighetsgrad. Sen såg vi henne dansandes med den otäckaste. Sen försvann hon... En av dem hon försökt bjuda upp satt och nickade vid ett bord hela tiden. Till slut kom två vakter och slet bort honom helt burdust och släpade med honom ut (till fyllecellen?) med en arm bruten bakom ryggen. Han såg verkligen helt harmlös ut även om det såg rätt sjaskigt ut att sitta och sova. Övervåld?

Förutom att hela resan i sig är som ett stort bad taste-party så måste man gå upp så tidigt. Vi blev väckta 5.15 på vägen dit då städerskan kom in och vrålade "houmenta!" Det kändes inte precis som en vacker morgon. Men ok, jag klarar av att gå upp tidigt på morgonen även om jag tycker att det är väldigt obehagligt. Jag var glad att jag slapp köra från båten sen.

Idag på båten lyckades vi sova bort två pass. Det var ändå dagbåten. Men åter igen, vi gick upp vid 5-tiden imorse. Mellan sömnpassen försökte vi passa in mat så väl det gick. Vi insåg dock att á la carten inte hade öppet vid lunchtid. Det gjorde att vi fick äta i bar-b-qn. Låter ju som ett ok alternativ. Men på en finlandsfärja är det tyvärr inte riktigt så. Vi blev ignorerade in i det längsta och sedan serverade mat utan att ännu lyckas skapa någon ögonkontakt. Lite märkligt beteende när man jobbar med människor, om ni frågar mig. Maten tycks för övrigt ha kommit från olika påsar som man micrar på och tömmer ut på en tallrik.

Sen är det det här med att försöka fördriva tiden på båten. De tre sista timmarna gick så långsamt. Vi gick mellan däcket, karaoken och hytten i vänstervarv. Dessutom hade jag sovhår efter de tidigare sömnpassen. Det blev även en del kortspelande även idag. Nåt ska man ju göra.

Jag måste avsluta med något positivt i all den här melankolin. Det bästa med min mormor som är 80 är att hon är materialist ut i fingerspetsarna. Hon har verkligen inga problem att göra sig av med saker och hon är också expert på att skaffa sig nya. Har man råd när man är 80 tycker jag det är en schysst inställning att med jämna mellanrum flytta (hon har flyttat 3 gånger de senaste 10 åren, betydligt mer än mig), att måla om hemma ibland och att helt byta ut möblerna. För sån är hon, min mormor. Nu vet jag i alla fall vart jag fått köpbegäret ifrån. Det är helt uppenbart! Så är hon också ganska duktig på att försöka truga bort saker. Jag fick med mig en burk jordgubbssylt. Det var jag galet nöjd med. Behövde inte ens be om det.