Högsta betyg i munhygien
Idag var det dags att gå till tandläkaren igen. Jag sov typ inget inatt, inte så mycket för det kanske, men för allmän oro över dagen i allmänhet. Jag gick dit extremt långsamt med ganska tunga steg. Jag blev ändå tidig och hade gott om tid på mig att sitta och läsa min City innan jag gick in. Tandläkaren hejade glatt, liksaså sköterskan. Där satt jag i strumplästen, halvt nerhalkad i en fotölj och log lite svagt tillbaka. Jag var inte nervös egentligen, bara lätt olycklig. Förra årets kontroll slutade så olyckligt med en stor borrning av en tand som ett halvår senare skulle behöva borras upp igen. Jag hade inte känt något. Så sen den dagen kan jag aldrig mer gå till tandläkaren och känna mig trygg.
Till slut ropade de in mig i alla fall. Tandläkaren pratar mysig dalmål och är alltid nyfiken på hur det går i skolan nu för tiden och blutten blä. Jag svarade artigt men ville helst bara sätta igång. Så togs det röntgenbilder och det skrapades runt i munnen. Efter en låååång stund så konstaterade hon i alla fall att allt såg bra ut. Jag pustade ljudligt ut. Hon undrade om jag varit orolig. Och ja, efter förra årets otäcka möte med henne så hade jag faktiskt varit lite orolig. Tandsten hade jag inte heller, men det känns ändå som ett ynkligt problem. Hon gav mig högsta betyg idag. Jag gick därifrån med lätta steg. Hon sa att jag kunde fira nu. Det var precis så jag kände också. Så jag gick hem och glufsade i mig kakorna som var kvar efter vårt projektmöte på morgonen. Mina andra gruppare hade haft med sig kakor som någon slags muta, men jag var inte särskilt sugen klockan 9 på morgonen med vetskapen om att jag skulle till tandläkaren tre timmar senare. Men så där efteråt fick jag glupskt i mig dem. Jag ska bortsta tänderna så det står härliga till fram till nästa kontroll om ett år.
