Hannas Plats

Jag var och såg Rent ikväll. Jag älskade Angel när jag såg den engelska versionen i London för många år sen när jag bodde där (och vi köpte biljetter för 10 pund och fick se musikalen i kraftig vinkel). Tyvärr blev jag inte lika kär i den svenska versionen av Angel. Det var mer drag i englandsversionen (och då menar jag drag som i dragqueen). Kvällens Angel tog sig förvisso väldigt bra ut i sin roll, men englands-Angel verkade älska sina platåklackar lite mer helt enkelt. Det var, som jag minns det, high-jumps och annat.

Ikväll förstod jag dock lite mer av handlingen. Den är överlag lite rörig och på engleska blev det än svårare att hänga med i sångtexterna. Men jag fick förtroendekonflikter hela tiden. Linda Bentzing (eller hur det nu stavas), denna prettotjejen (vilket jag menar i en positiv anda även om ordet ger andra associationer) som crackhora. Det kändes inte riktigt som att hon var helt bekväm i det helt enkelt. Det gjorde att jag fick svårt att tro på henne. Men hon kanske växer med rollen (inte allt för mycket bara :-). Linus Wahlgren kändes också lite för snäll för den här rollen. Han ska vara lite svår och så är han bara mysig. I övrigt är det en bra musikal, jag gillar den rockiga och trashiga tonen i den. Det är få musikaler jag vet som har dessa ingredienser. Jag gillar tjejer som har riktigt kraftfulla röster. Det var dessutom mäktigt när hela ensemblen sjöng på slutet. Sånt blir jag rörd av. Det bästa är att jag har dubbelalbumet sedan englandsmötet. Så jag kan fortfarande få musiken...