Hannas Plats

Jag var lite butter igår över att jag skulle behöva gå upp tidigt imorse och göra något jag inte alls ville. Jag skulle på cellprovtagning... Jag hade bestämt att jag skulle göra det idag, för egentligen kan man gå lite när man vill. Jag hade förträngt det sen den där lappen damp ner i brevlådan och tänkte att det väl är lika bra att få det gjort. Annars skjuter jag gärna på saker eller förtränger dem helt. Ja, så klockan ringde 7.50 imorse.

Det är så skönt att de kör nummerlappsystem. Det blir lite löpande-band-känsla. På så vis kan man snabbt få förnedringen avklarad. Så sitter ganska många och ser halvt skräckslagna ut. Sånt lugnar mig otroligt mycket. Lite ego på något vis, men det gör verkligen att jag blir mer avslappnad. Det-finns-folk-som har-det-värre-just-nu-mentalitet.

Och fort gick det för snart var det jag. Barnmorskan tilltalade mig i tredje person. Hallå, är det psykologiskt riktigt? Vilket avstånd! "Hon är född..." "Hon heter..." Jag satt och hummade men undrade om hon alls brydde sig om att jag satt där. Sen var jag i alla fall snabbt därifrån och det hela hade tagit ca 10 minuter inklusive kötid. Bättre än systembolaget! Så jag knatade lugnt hemmåt innan solen orkat sig upp mellan husen, iförd linne. Fick med mig en City hem (men igår ringde så ängligen morgontidningen och sålde på mig en ny prenumeration även om den inte har börjat ännu som det verkar) och sitter nu och dricker kaffe i godan ro. Affärerna har inte ens öppnat ännu och jag är upp och redo att möta dagen.

Måste komma ihåg att poströsta (eller vad det kan tänkas heta nu för tiden) idag.