Humidor

Jag svettas. Spring i trappan, ångande tvättstuga, extrem luftfuktighet. Det gör sitt. Inatt sov jag med fönstret lite öppet och jag tror det hjälpte. Sov i alla fall väldigt gott. Kan bli ett sånt försök inatt igen.

Och imorgon är det, per definition, sommar. Jag tror den blir bra. För mig personligen i alla fall :) Men det är ändå lite sorgligt att redan lämna våren. Jag känner mig inte helt klar med den. Vill ha sommaren framför mig.

Andra bloggar om: , ,

Tvättstugeflyt

Det verkar som att jag har mycket i mitt huvud, för jag missade att min tvättid var igår och inte idag. Det insåg jag när jag proppat maskinerna fulla och satt igång dem. Så jag fick vanka fram och tillbaka och vakta dem så att inte en arg granne kom ner och vräkte ut min blöta tvätt på golvet.

För en gångs skulle hade jag flyt, för det dök aldrig upp någon arg granne och krävde tillbaka sin tvättid. Efter en timme blev tiden min, och nu kan jag tvätta för fulla muggar (eller maskiner..).

Ovanligt flyt. Aldrig har det känts så ok att bara stå och hänga i 45 minuter och stirra på tvätten som går runt, runt, runt. Hade varken telefon, klocka eller bok med mig, så det var verkligen okynneshänga. Ibland kan det vara bra att göra ingenting på riktigt.

Nu måste jag ta tag i bakandet som råkar ligga en timme efter. För att inte tala om middagen!

Andra bloggar om: , , ,

Jag jobbar med data, jag...

Favvekollegan och jag hinner ses alldeles för lite nu för tiden. Han är på kurs, jag sitter i möten hela dagarna. Vi går ständigt om varandra. Tur att vi har våra morgonpromenader. Det har blivit en den här veckan också föstås, och då fick vi en ostörd timme att prata av oss på. Idag har vi faktiskt hunnit ses lite också.

Det är mest skitsnack om it-avdelningen nu för tiden. Det är en både dramatisk och spännande följetong som ger oss mycket samtalsstoff. Jag har jobbat på få ställen där det finns en fungerande it-avdelning. Varför är det så? Oftast tycks de helt oförmögna till självkritik också. Det är antingen fel på beställaren (det vill säga oss) eller också på leverantören (den externa). Ofta får man icke-svar och projekten är icke-projekt.

Idag vidarebefordrades ett e-brev till mig om att ett case var avslutat. Det var två veckor sen det las upp och det är inte löst. Men caset är avslutat. Mhmmm... Han som skickade det vidare till mig skrev att den och den var sjuk men att han skulle försöka lösa det ändå. Jag skiter i vilket. Det är deras problem. Hur de löser en sak eller vad det beror på att det inte är löst är för mig ovidkommande. De måste bara avhjälpas. Det var dessutom ganska många vändor innan det alls las upp ett case. Ibland blir man mörkrädd.

Jag frågade kollegan idag om de inte har något SLA. Han skrattade bara åt mig. Klart de inte har det. Det skulle ju innebära att de faktiskt skulle bli tvugna att jobba också.

Det är en parodi på en it-avdelning.

Andra bloggar om: , ,

Logik

Supertramp står på repeat på datorn. Bara The Logical song.

Jag får en särskilda känsla i magen när jag hör den. Den påminner om något som jag glömt. Men känslan bor kvar i låten - och i mig.

Samtidigt funderar jag över det logiska. Vad är logiskt att göra, vad är rationellt? Går det stick i stäv med det jag vill? Jag går på magkänslan. Och låten är bra!

Andra bloggar om: , ,

Längtan efter jobbet?

Fan! Jag är alldeles för ofta nära döden när jag ska springa till bussen på morgonen.

Att korsa Ringvägen i rusningstrafik är ingen barnlek. Men tydligen är det värt livet att hinna med bussen, för jag finner mig springandes i rent dödsförakt så gott som dagligen. När jag knappt har hunnit vakna.

Imorse kom en blåbuss farligt nära mig. Jag bedömde att den skulle stanna vid hållplatsen, men det gjorde den inte utan ångade på - rakt emot mig.

Jag var lite skakis efteråt kan jag lova.

Andra bloggar om: , , ,

I cry if I want to

Onsdagar tränar jag tårkanalerna för att se att de fortfarande fungerar. Men in trees och Greys på en och samma kväll. Det betyder nästan alltid en och annan tår.

När folk som varit varandras men brutit upp, plötsligt bestämmer sig för att de är rätt igen; ja, då kan jag inte annat än att fälla tårar. Som när jag läste PapaMacs sista inlägg om att han ville hitta tillbaka till sin fru. Jag vet inte riktigt vad det är som provocerar mina tårar, men de kommer, som ett brev på posten.

image44












Bild: Fotoakuten.se

Andra bloggar om: ,

Vin och tv

Jag skulle gå och köpa mig en ny kamera idag. Tyvärr var den jag ville ha slut. Stod länge och pillade på en annan som var i nästan samma klass och dessutom väldigt snygg. Men för en gångs skull hade jag tålamod nog att gå hem och tänka på saken, och faktiskt hitta den jag ville ha på nätet, till ett lika bra pris. Så den är på väg hem till mig i detta nu.

Nu blir det tv och vitt vin för mig. Tyckte att jag kunde vara värd vin. Och onsdagar är ju min tv-kväll.

Ute regnade det otroligt lätta droppar när jag nyss var ute. Det kändes skönt och svalt i ansiktet. Skulle vilja sova i just sånt regn nu när det är så varmt på nätterna. Luftmadrass och sovsäck?

image43
Bild: Fotoakuten.se


Andra bloggar om: , , ,

Sen dag med pumps

Hemma till slut, efter en hård dag på jobbet. Ok, det kanske är att ta i, men mina fötter känner sig definitivt lite medtagna. Pumps är inte gjorda för fötter. De är antagligen gjorda för män. Paragrafryttaren var snabb att påpeka att jag tagit av mig dem innan lunch. Jag sa att det var en korrekt iakttagelse och att sneakers är skönt. "Men man får snygga ben i pumps", var hans motkommetar.

Så det är klart att de är gjorda för män, inget annat.

Vi hann faktiskt ha en diskussion senare om att ha kjol (vilket jag som bekant aldrig har om det inte krävs av mig). Han tyckte att jag borde bejaka min kvinnlighet. Jag kontrade med att han borde göra det. Han undrade om han kanske skulle raka benen. Jag kontrade med att säga att jag kanske borde göra det.

Från honom kan jag ta diskussionerna, inte för att jag tror att han ändrar inställning. Men för att han är rak med vad han tycker och tänker, och jag är rak tillbaka. Han är kanske främst också en provokatör. Det är värre med smyggubbsjuka och män som lyssnar på den här typen av diskussioner med ett avslutande litet skratt, som att de klappar en på huvudet och tänker "flicka lilla". Jag vill åtminstone veta vad det är som rör sig i deras huvuden när jag kläcker ur mig mina genustankar.

Andra bloggar om: , , ,

Tidsskillnad

Kvällen blir mycket längre när man inte tittar på tv. Och nu för tiden finns där inget att se, så kvällarna känns långa.

Morgnarna är fortfarande lika korta.

Så var det jobbdags igen.

Andra bloggar om: , ,

Halvkvinnan

Jag hade en genusupplevelse idag igen.

Eftersom jag bakade i helgen blev jag tvungen att ta med mig lite till jobbet för att bli av med det. Det kändes inte bra ur ren könsordning att jag tog med hembakt till jobbet, men jag hade inget val. De hånade mig lite för det också. Den image jag har försökt bygga upp i en månads tid, raserades.

Hur som helst så använde Paragrafryttaren kakburken till att dumpa av lite skräp och tepåsar i när den blivit tom. När jag gick pekade jag på den och sa: "Skölj ur den och ta med dig sen när du går." Rakt på sak bara. Runt bordet utbrast ett gapskratt. Alla verkade tycka att det var kul att jag pekade med hela handen åt Paragrafryttaren. Tydligen verkade han ha trott (och hopppats) att den nyanställde var någon han skulle kunna köra lite extra med och utnyttja i sina egna syften. Nu när det verkat bli tvärtom tyckte alla att det var kul att jag körde med honom istället (han är rätt bra på att provocera folk och köra med sin omgivning i största allmänhet).

Enligt mig handlade det endast om att jag inte tänkte städa efter honom och burken var min. Jag såg det som det normala att han tog hand om skräpet och tesörjan själv, jag ville bara se till att han också förstod det.

På väg tillbaka till rummen berättade den andra anställda tjejen att både Vimsen och Paragrafryttaren blivit helt ställda och motsatt sig helt när det var på tapeten att det skulle kunna bli en kille som anställdes för min tjänst. De tyckte helt enkelt inte att det var ok. Av någon outgrundlig anledning. De ville väl ha någon de kunde köra med, någon ung som de kunde spana lite på (brrr..), någon som inte sa ifrån helt enkelt.

Nu verkar de ha fått någon slags halvkvinna istället. Kanske är de inte helt nöjda med det.

På min arbetsplats är det dags att rucka rejält på könsordningen. Allt som oftast nu för tiden brukar jag försöka få killarna att städa upp efter gemensamt fika. Eller snarare bara säga att de ska det, när jag går ifrån tidigare. Paragrafryttaren har aldrig sagt emot. Men andra runt omkring tycker det är ganska underhållande att jag "kör" med honom.

Jag har fått något att fundera på. Måste se ut nästa steg på deras väg mot män som inte har problem med sin manlighet.

Andra bloggar om: , ,

Kontorsvarianten av mig

Imorgon har vi årsmöte på jobbet. Mycket gubbs, i kontorspyjamas. Det kommer att krävas mer än vårdad klädsel även av mig.

Betyder det inte knarkarjeansen?

Så har jag tolkat det. Pumps och byxor, gärna kavaj. Moahahahah...

Det är det som är nya Hanna. Någon slags kontorshybrid.

Jag kommer givetvis att byta om direkt efter lunch!

Andra bloggar om: , ,

Sömnig

Note to self:

Ät inte kinesisk buffé till lunch om du vill hålla dig vaken under eftermiddagen!

Andra bloggar om: , ,

´Cause I´m the leadsinger of our band

Jag kan bara konstatera att jag ätit gott ,nybakt, varmt bröd nyss. Inte illa till slut! Lite smålyxigt nästan.

Sitter och försöker leka med gitarren. Jag är riktigt dålig på det. Blir så snabbt uttråkad. Jag vill ju spela låtar och vara bra, inte sitta och fiddla och vara dålig. Jag gillar inte attt behöva kämpa för saker, det ska gå snabbt och helst av sig själv!

image42
Bild: Fotoakuten.se

Andra bloggar om: , ,

Flott ska det va..

Jag har faktiskt blivit med nya saker idag. Vet inte vart det barkar riktigt... Utför! Men om sakerna får stanna är det en helt ny Hanna (lite oväntat rim där...).

Mina knarkarjeans sover jag nästan i fortfarande, så kär är jag i dem. Men nu kanske ett nytt par tar plats i mitt hem. Jag skulle nog kunna tas för en knarkare även i dem, men antagligen en lite mer glamorös sådan.

Inser att jag måste hitta kläder till galamiddagen jag snart ska på också. Det ska bli så spännande, men jag är förstås orolig för klädseln. Tror inte det går att dyka upp vare sig i knarkarjeans eller konverse där. Eller något kamofärgat för den delen.

Har ju min rosa tyllkjol som jag tror skulle kunna bli en succé. Jag förstår inte hur det skulle vara möjligt att hitta ett plagg som är lika flott och som jag samtidigt trivs i. Nästan en omöjlig kombination. Dessutom känner jag mig bättre för varje gång jag använder den, återvinning på hög nivå. Är rädd att jag snart måste göra mig av med den eftersom den äter upp min levnadsyta. Men först måste jag använda den tillräckligt gånger så att jag kan skriva av värdet på den. Jag menar förstås att den ska få hinna se så mycket som möjligt i mitt sällskap. Ehum.. Det känns bra att ha en helt färdig outfit (ledsen, men jag var tvungen) också så att jag slipper köpa en enda pinal. Alles klar!


image36

Jag återvinner även bilden av den :)

Andra bloggar om: , , ,

Ny favorit på middagsbordet

Jag har hittat min nya favoritsnabbmat hemma. Förut var det lax med bulgur, bara att stoppa laxen i ugnen så gör den sig själv. Så skickar jag i lite frysta grönsaker i bulgurn som får ångkokas med. Snabbt och enkelt.

Men inte tillräckligt billigt. Så nu har jag tagit fram en ny favorit. Bulgur är givet. Till det värmer jag på lite kikärtor i en stekpanna tillsammans med kanske spenat eller som idag paprika. Sedan mosar jag kikärtorna och blandar med creme fraiche paprika & chili. Mumma! Jag gillar att konsistensen blir lite mjölig och ganska trög, mer som en tjock puré. Så behöver man knappt tugga heller, bara att svälja.

Skulle kunna äta det varje kväll just nu.

Gör för övrigt ett nytt försök med brödet idag efter att ha inhandlat nytt mjöl. Jag har typ 7 olika sorters mjöl i skafferiet så det är lite trångt. Borde kanske försöka använda upp de jag har. Men nu var det ju inte det jag var sugen på. Det blir syndigt gott - italienskt lantbröd. Hoppas nu att det går bättre än i lördags!

Andra bloggar om: , , ,

Daybreak

När jag gick hemifrån imorse och fick jag glada sms kändes det som att dagen log mot mig. Jag förstod bara inte då att det var ett hånleende.

Har inte hunnit andas förrän nu. Och knappt nu ens.

Andra bloggar om: , ,

Träning i sommar?

Det är dags att börja ta ett stort beslut:

Vad ska jag träna tills dansen drar igång i höst igen?

Kimpan, Ise och Tvåan har i alla fall bestämt att vi ska köra egen dans i sommar. Lite problem med lokal bara. Kanske får vi helt enkelt hitta en gräsmatta på Söder där vi kan göra axelhopp och piruetter samtidigt som vi spelar Timbaland på en bandspelare.

Annars får jag nog så snällt krypa in på gymmet igen. Mitt gymkort har gått ut så jag måste bestämma mig för hur jag ska göra med det också. Eftersom det blir maximering av dans även nästa termin är det onödigt att förnya kortet. Kommer nog inte att hinna springa där tillräckligt för att det ska vara värt. Men klippkort kan det nog få bli.

Det var lite sentimentalt idag när vi körde igenom våra street- och jazzkoreografier för sista gången. Nästa termin kommer vi att lämna dem bakom oss. *suck*

Mot nya koreografier helt enkelt.

image40


Andra bloggar om: , ,

Heat is on

Alltså, i mitt hem känns det som högsommar. Jag svettas konstant, vaknade till och med utan täcke och det gör jag aldrig. Får en lite tropisk känsla, men det är kanske bara annalkande åskoväder. Jag hoppas det. Det skulle vara mysigt.

Var ute en sväng för att se om det finns något att köpa som jag kan ha på mig i sommar. Hörde att äppelknyckarbyxorna finns även i svart, så jag tänkte att det kanske skulle vara bra att ha något att byta med, så jag slipper ha dem på mig varje dag. Tyvärr fanns de bara i XS. Såg att de fanns i kamo, men jag tror att det vore att utmana mitt försäkringsbranschöde totalt. De skulle antagligen sparka mig på stört om jag kom i dem. Eller i alla fall köra hem mig för dagen.

Kjol är praktiskt, men helt enkelt inte min grej. Jag känner mig bara attitydlös i kjol. Det skulle vara om jag hittade en helt rätt, och jag tror det kommer ta för mycket av min energi att lyckas med det.

Tills jag lyckas får jag svettas med sommaren.

Andra bloggar om: , ,

Födelsedagsbarn

Bloggen fyller ett år idag. Grattis bloggen!

Som present har jag suttit och läst igenom gamla inlägg. Det var både underhållande och deprimerande. Ibland känns det som att kvalitén har sjunkit med tiden. Men jag tror nu att det går upp och ner ganska mycket.

Jag minns mycket väl när jag startade upp den en sen majkväll när jag egentligen skulle skriva uppsasts. Det kändes läskigt och nästan lite högtidligt, men egentligen som ett helt naturligt steg för mig som skrivit dagbok i 15 år. Nå, det har hunnit bli en hel del inlägg och kommentarer under året. Dessutom har bloggandet blivit en naturlig del av min vardag. Så natruligt som alkohol är för en alkoholist förvisso, men ja.

Hur som helst vill jag tacka alla som läser den för att ni läser den. Utan er vore den helt enkelt inget! Tack!

Andra bloggar om: , ,

Ja e int bitter

Jag såg precis att den kull som kommer efter min egen, på den utbildning jag avslutade i januari, ska få en fest tillägnade sig. Det fick inte vi. Vi rann liksom bara ut i sanden efter att ha haft ett surt seminarium där vi berättade om hur dåligt behandlade och förbisedda vi blev under vår sista termin (också). Sen hade vi bestämt att vi skulle gå ut och dricka öl. Men de flesta stack bara och vi blev en skara på fem personer kvar. Som drack gravöl, kändes det som i alla fall.

De andra har jag inte sett eller hört något från sen dess. Lite märkligt. Efter att ha spenderat 3 ½ år tillsammans i ur och skur, tagit oss igenom skandaler och höjdpunkter.

Det är inte det att jag är bitter. Nä, inte alls.

Men - varför fick inte vi en fest?!?

Andra bloggar om: , ,

Distaster i köket

Mitt storbak idag har inte gått bra. Alltså allt gick till synes enligt plan, men jag tror mjölet jag hade i brödet var lite gammalt. Det smakade mjöligt om brödet. (Hmm...) Det var i alla fall inte gott. Åkte direkt i sopen.

Så gjorde jag lite nötkolakakor också. Det var förvisso gott, men typ den första tuggan. Sen tröttnade munnen totalt. Yuck! Får ta med till jobbet. Typiskt, nu spräcker jag min plan om könsroller på jobbet också. Men det kan inte hjälpas. Alternativet är att kasta också dem. Det vill jag ogärna göra.

Jag dammsög lite efter att ha gjort fönstren eftersom det yrde in så mycket skräp när man öppnade mellan fönsterglasen. Men efter mitt bakande är det helt smuligt överallt, så jag får nog ta ett varv till.

I maten hittade jag för övrigt ett katthår!! Jag blev ytterligt äcklad. Undrar dessutom hur det tog sig in i mitt hem och ner i min mat. Mer än jag ogillar katthår ogillar jag katter. Fyy!!

Det enda jag verkar ha lyckats med idag är fönstren. Hittade någon strimma, men det kan jag leva med.

Men utöver det hann jag faktiskt sitta på en gräsmatta vid Vita Bergen en stund med L. Det var bra för mig att komma ut. Mitt nylle känner av det. Även om jag smorde in mig med tjugan.

Det här med dåligt karma tycks förfölja mig. Eller är jag bara ovanligt känslig?

Andra bloggar om: , ,

Jag ska putsa, jag ska laga, jag ska baka lite..

∫∫∫∫  ∫∫∫∫

Ute är det varmt. Jag bar hem två säckar mjöl och ett antal liter mjölk med kilovis av pasta idag. Det blev svettigt. Även i mina äppelknyckarbyxor. Men nu är de i alla all invigda.

Så även "nya" Ringens centrum som de hållit på snickrat på större delen av våren åtminstone. Det har inte gått fort, men jäklar vad de jobbat på dag och natt så väl som helger de senaste veckorna för att hinna klart i tid. Så sent som vid 20-tiden igår tänkte jag att det aldrig skulle gå vägen när jag gick förbi där. Men det var inga större synliga byggarbetsplatstendenser när jag var där och kikade idag i alla fall.

Jag kommer nog inte hinna ut mer idag. Här ska putsas fönster. Äntligen! Försökte hitta en fönsterskrapa idag, men det fanns bara små 24-centimeters. Så kul är det inte att raka fönster. Den gamla rackaren får duga.

Andra bloggar om: , ,

Strumpsabbare

En snabb inventering av stumpbeståndet visar att till och med mina nyaste strumpor redan är trasiga. Och det är inte den vanliga sortens slitenhet, utan regelrätta hål mitt under foten. Som att någon klippt i dem.

Bor det en strumpsabbare i strumplådan eller? Jag gillar inte alls att köpa strumpor, det är riktigt trist faktiskt.

Andra bloggar om: , ,

Redan stressad

Jag har knappt vaknat och känner mig redan stressad. Sov till och med stressat. Så kort helt och så mycket att hinna med. Främst inomhusaktiviteter. Och ute lyser solen. Ska jag bevhöva raka benen från vinterpälsen idag eller..?

Best hop to dagens aktiviteter. Mycket städning och hushållssysslor. Men nån måste ju göra dem. Varför just jag?

Andra bloggar om: , ,

Styrketår

Nu har det börjat gå min väg igen. Pyttesmå steg. Men idag fick jag dansa nästan två timmar istället för en. Bra dans. Det gav mig glädje, styrka, mosighet och energi - i en härlig kombination.

Jag skulle helst vilja frossa i chips eller nåt nu. Eller dricka lite vin. Eller knapra på en bit choklad. Men tyvärr har min mage loggat ut. Over and out. Inte tal om alkoholhaltiga drycker.

Vatten är också gott.

Andra bloggar om: , ,

En rosa Barbiebil kommer lastad

Idag stod det en rosa Barbiebil på Paragrafryttarens rum. Jag blev glad när jag såg den. Det måste ha varit barnet i mig som sprattt till. En sån hade jag nog inte tackat nej till när jag var liten. Inte för att jag kan minnas att jag någonsin önksat mig en. Men det var nog lite imponerande med folk som hade såna.

Den har givit mig mycket nytt stoff till mitt genustänk i alla fall.

Jag var tvungen att gå fram och pilla på den genast förstås och riktigt känna på den. Men jag insåg snabbt att det saknades något. Alltså i helheten. Den var rosa och fin med blommor på och hjärtan på däcken. Men det fanns inte en enda knappfunktion på den. Ingen tuta, inga dörrar som öppnades, inga ljus som kunde tändas. Just ingenting. Var det för att den var rosa - och således till tjejer. En killbil hade väl minst varit radiostyrd. Vad har man en sån där bil till egentligen?

Så skulle kollegan jag vikar för komma upp med sin bebis idag. En annan kollega, Vimsen, hastade in och undrade vad det var för en bil som stod i Paragrafrytarens rum. Den kunde väl inte vara till bebisen, det var ju en pojke!! Den var ju rosa! Jag svarade bara "och?" och stirrade på honom intensivt. Men inget vettigt kom ur honom, sen var han tvungen att svara i telefonen.

Bebisen fick dessutom en kit med saker där ett fotbollslags logga var tryckt. Det hade han antagligen inte fått som tjej. Det var ett ganska stort motstånd i mig till att köpa detta, men alla andra tyckte det var en så bra idé. 

Söker ackord till Det smartaste jag gjort

Jag inser att jag borde gjort detta för länge sen, nu blir det mest som ett sista desperat försök.

Jag har fortfarande inga noter eller en ackordanalys till låten Det smartaste jag gjort av Bo Kaspers Orkester. Sökningar på internet och i notaffärer har inte gett någonting. Inte heller en direkt fråga till bandet. Jag har givit mitt bands basist i uppgift att försöka ta ut den själv, men han har dessvärre inte så mycket tid.

Är det någon som redan har tagit ut den eller som är extremt talangfull med en stor portion extra tid i bakfickan och sugen på att ta sig an detta uppdrag. Ja, då vet ni vem det är som frågar också. Andra tips välkomnas.

Andra bloggar om: , , ,

Ny vän

Jag fick hem en ny vän till lägenheten igår. Som jag har väntat. Men nu är han äntligen hos mig.

Den akustiska, stålsträngade, gitarren och jag ska bli nära bekanta med varann den närmaste månaden. Han ska till och med få följa med mig på bröllop och göra performance i kyrkan. Det tror jag han ska gilla. Måste nästan ta med hans egna lilla bostad också, som är draperad med siden i färgen kärleksört (som även bloggen draperats i :). En av mina favoritfärger faktiskt. Funderar på att flytta in där med honom.

Gårdagen slutade ganska bra ändå.

Andra bloggar om: , ,

Vego och jag

Satt just och läste om crostinis när jag insåg att jag hade ett paket liggandes i skåpet. Blev förstås tvungen att kasta mig över det och sätta i mig några. Det är ju så smarrigt. Med oliver förstås.

Jag har suttit och bläddrat lite i Buffé som jag för övrigt tycker är en ganska småputtrig tidning om man gillar mat, vilket jag gör. Brukar oftast finna en del inspiration i den.

Den här gången hade de vegoalternativ för grillen. Det lät väldigt gott! Jag har blivit inspirerad till att laga ny mat äntligen, efter att ha levt på lax och köttfärssås i vad som känns som en evighet. Ibland behöver man få in lite nytt på sin repertoar. Just nu är det kikärtor som gäller. Billigt och gott! Tror att lite vego kan vara bra för mig också, så mycket ohälsosam mat jag får i mig på dagarna. Det är inte lätt att försöka äta lunch ute i kombination med att äta någorlunda sunt. Det har jag lärt mig.

Hittade en del recept som jag nog ska prova på min mamma nästa gång jag åker till landet. Hon om någon borde gilla vegoalternativ. Sedan jag hoppade på henne tidigare i våras så har hon faktiskt provat på att laga en massa nya rätter. Det är lite kul. Hon är annars lite feg när det gäller att laga ny mat. Värre än jag :)

Andra bloggar om: , ,

Lovebombing

Behöver jag ens säga det - jag fastnade i hissen på väg hem. En kortare stund bara, men ändå. Den här dagen kommer inte precis gå till historien som världens bästa.

Jag är i alla fall glad att jag har Kollegan. Han kan konsten att alltid pigga upp mig med glada tillrop eller lite pepptalk. Jag passade på att lovebomba honom när jag pratade med nya chefen också. Den glädje jag har av honom och den gläjde jag har av att han finns där alls. Kände att det var bra att påpeka det i och med att kommunikationsavdelningen antagligen kommer att göras om drastiskt när nya chefen börjar. Det är något jag saluterar, det kan behövas lite strategi bakom vad de/vi gör.

Oavsett är jag glad att vi funnit varandra så väl, jag och kollegan. Sånt där brukar kunna ta tid för mig, men med honom kändes allt bara bekvämt och bra direkt. Det tog inte många dagar innan vi började snacka skit om andra i förtroende. Bara en sån sak.

image39
Bild: Fotoakuten.se


Andra bloggar om: , ,

Hur var det nu med tredje gången gillt?

Hörde precis en stort krasch i korridoren. Det var ett fönster som blåste upp och gjorde att en vas for i golvet. Ville bara säga det...

Dessutom ringde lilla mamma och berättade att min farbror insjuknat allvarligt.

Till saken hör att farbrorn tagit på sig att göra bouppteckningen för min farfar som gick bort för två år sen. Den har ännu inte blivit gjord trots påtryckningar. Nu är det kanske läge att ta ifrån honom uppgiften för att lämna bort den. Han trodde att han var ensam arvtagare, eftersom han räknade bort mig och mina syskon.

Just nu känns allt komplicerat, även rent juridiskt.

Jag kan inte direkt säga att dagen blivit bättre.

Andra bloggar om: , ,

Otursdag

Tror vårt kansli har dåligt karma idag.

Det började när ena kollegan skulle ta och flytta på sin golfboll och den lyckades glida henne ur händerna, i en vid båge och rakt ner i kaffekoppen så att det stänkte. Snacka om hole in one!

När jag sen skulle höja mitt skrivbord för att stå en stund, råkade det fastna i whiteboarden. När jag sänkte bordet igen trillade den ner. Som tur var hann jag fram innan den smällde i bordet. Med en litet skrik som väckte upp hela huset förstås.

Kort därpå rasade ett skrivbord samman.

Och då kom jag precis hit. Hur ska det här sluta?!

Andra bloggar om: ,

Provrumstrauman

Jag gillar inte alls provrummen i en del butiker när de liksom ligger mitt i butiken så att folk som går och kollar på kläder liksom strosar förbi och "råkar" kika in titt som tätt. Men idag hände något som var betydligt mer obehagligt.

Jag skulle prova bikini, vilket för all del är ganska jobbigt oavsett. Man ska av med alla kläder och stå i lysrörsljuset och kolla om det ser ok ut. Men när de små provhytterna dessutom ligger mitt i butiken med endast ett litet skynke som knappt räcker till, gör det inte saken bättre.

I första affären så hann jag tänka: tänk om någon rycker upp skynket för att jävlas. Inte för att det någonsin hänt, men det skulle på intet vis vara omöjligt. Äh, tänkte jag. Vad ska de ses som de aldrig förut sett. Jag kan ta det också.

I nästa butik hamnade jag i ett bås om två där det andra fylldes med killar som pratade utländska och stod och skrattade och skrek i det andra båset. Plötsligt börjar de dra i skynket och liksom försöka puffa det inåt. Som tur var hade jag satt fast det på sidorna så det hände inget. Andra gången ropade jag något, men en stadig röst. Jag stod endast iförd bikini, om ens det. Ändå var jag bra nära att lugnt gå ut och fråga vad de ville. Jag kände mig inte berörd av det faktum att de kanske skulle se mig halvnaken. Jag blev bara illa berörd av hur de skrek och skrattade och försökte slita till sig en syn av mig. Om det nu är så att de aldrig sett en tjej i bikini hade jag nog kunnat unna de stackars tragiska krakarna det. Hade det varit en annan dag eller ett annat jag hade jag kanske inte tagit det lika bra.

När jag kom ut spanade jag runt efter killen jag sett stå där innan. Men han fanns inte i sikte. Hade han gjort det hade jag antagligen lugnt kunnat gå fram och frågat om han ville något. Det var en sån dag idag.

Andra bloggar om: , ,

Klädkoder del... ja, jag vet inte vilken gång i ordningen

Fick tillfälle att långprata med nya chefen idag. Efteråt följde hon med hela gänget på lunch. Vid något tillfälle säger hon till mig att hennes barn skulle kalla min klädsel för cool. Jag ler lite och undrar om hon menar det som en pik. Hennes barn önskar i alla fall att hon skulle klä sig lite mer som jag.

Jag funderar lite förskräckt på om hon nu tänker offentliggöra en klädkod när hon börjar. Är det nu jag ska lämna in den där kostymen jag inte har på kemtvätt?

Under vårt samtal tyckte jag att hon som ny chef skulle passa på att föra med sig lite förändringar in, röra om lite i den så väl definierade och färdigkonstellerade grytan. Med det menade jag inte att hon skulle införa en klädkod. Om den inte heter jeans, t-shirt och sneakers förstås. Det skulle jag lovorda!

Andra bloggar om: , ,

Blombud - till mig?

Idag hände det där som aldrig någonsin händer mig. På väg förbi receptionen blir jag stannad av ett Hanna, du har blommor här. Jag tror förstås att någon skämtar med mig, eller att de egentligen är till någon annan. Det tror för övrigt de andra också. Eller att jag har en hemlig beundrare. Kollegan tycker jag ska öppna dem i alla fall så att vi inte av misstag ger dagens egentliga jubilar en blombukett där det står Heta kyssar.

Omtumlad går jag till rummet och sliter upp dem. Så där nyfiken som bara ett förväntansfullt barn kan vara. Vem skickar lilla mig blommor?

Det visar sig att det är fler som är tacksamma för det jobb jag en gång förmedlade. Nu är det företaget själv som skickat blommor.

Jag kan inte annat än tacka och känna mig lite extra glad idag.

Jag sa ju att det här kändes som en bra dag... Hoppas bara den forsätter så.

Andra bloggar om: , ,

Tuta och kör

Vissa dagar är bara totalt uppbokade. Vet inte hur man ska hinna andas emellan. Men det är rätt skönt att ha något att helt fokusera på också. Jag gillar egentligen när det går i ett. Vill ogärna vänta eller ha tråkigt, då tappar jag helt  fokus. Fullt upp ska det vara.

Jag lyckades dessutom ta mig i säng lite tidigare igår. Redan 10.30 gick mitt sömntåg - och jag med det. Vaknade 5.45 och kände mig pigg. Men glad att jag hade 45 minuter kvar att sova. Väldigt glad. Så jag känner mig faktiskt så där pigg och glad idag som jag hoppades.

Andra bloggar om: , ,

Jag försummar min vän

Dessutom inser jag att jag allt oftare försummar min vän tv:n. Har inte kollat på tv på en vecka typ. Förtuom att jag såg Men in trees och Greys Anatomy i söndags som jag spelat in. Ojojoj, det är mycket kärlek för en stackars flicka på ett bräde.

Jag längtar till imorgon, för då kan jag maximera mitt kärleksintag för den här veckan.

Andra bloggar om: , ,

Söta drömmar

Jag är så trött mest hela tiden. Igår var jag vansinnigt trött, men var förstås tvungen att blogga ikapp ett par timmar när jag kom hem. Sov ändå 7 timmar och vaknade lika trött. Då undrar man ju vad som är fel. Jag är helt dimmig i huvudet och frusen i kroppen.

Lika trött ikväll. Hoppas på att vakna som en solstråle imorgon och skutta ur sängen. Men jag håller det för helt osannolikt.

Tydligen verkar även tröttheten vara något som går. Det var fler på jobbet som vittnade om den där tröttheten som bankade dem i huvudet imorse. Är det vädret, eller kanske jobbet som gör oss trötta?
 
Jag skulle i alla fall vilja sova en massa timmar, nerbäddad i sängen som att ligga bland fluffiga moln och bara gosa ner mig bland kuddarna... gäsp... och inte ens vakna när klockan ringer utan fortsätta att sova... som i en dimma, dröm... zzzzz...

Andra bloggar om: , ,

Parallella bloggvärlden

Jag inser hur mycket bloggvärlden påverkar mig när folk plötsligt slutar blogga. Det känns tomt att inte längre få veta vad personen företar sig. Det blir dessutom en lucka i mina vanliga läsarrutiner när en blogg inte längre ska läsas.


Jag gillar mina cybervänner och den tid jag får spendera med dem (er!). Jag skulle nog inte ta mig igenom dagarna lika lätt om jag inte fick kika runt i folks liv titt som tätt. Abstinensen blir stor när jag inte kommer åt bloggen på några timmar för att jag sitter fast i något som jag inte valt.

Igår svarade jag för övrigt på frågor från blogg.se angående hur de skulle kunna förbättras. Det märkliga var bara att ca 95 % av frågorna handlade om hur mitt hushåll och mina shoppingvanor ser ut. Eeeeh... jag kände mig lite besviken. Men till slut fick jag i alla fall säga något vettigt.


Andra bloggar om: , ,

Arbete pågår

Att gå genom sommarregn kan göra mig otroligt glad och uppfylld. Lukten av blommor och grönt gräs. Fågelkvitter i fonden.

Men idag kände jag mig bara nere. Hade just pratat med gitarristen i bandet om hur det är på jobbet. Alltså det är ju inget fel. Men min motivation tryter. Är det så här det ska vara? Det är nånting som är fel, så känner jag jämt nu för tiden.

Ska jag ännu en gång i raden komma på vad jag ska laga till middag? Ska jag ännu en gång i raden gå och lägga mig och vänta på att somna? Ska jag ännu en gång i raden gå upp och gå till jobbet?

Det finns ingen början, inget slut. Det är bara en stor meningslöshet. En väntan på att jag ska hitta något som berör. Något jag längtar efter att göra, någon jag längtar efter att träffa. Så där så att det gör ont. Något som berör.

Samtidigt undrar jag om jag någonsin kommer att orka ta tag i mitt liv. Alla ambitioner jag hade, allt jag ville göra. Kommer jag någonsin att komma dit? Jag känner mig bara extremt lat just nu. Och omotiverad till saker som känns meningslöst.

Kan man inte göra som byggarbetarna jag såg i morse. Ställa upp en skylt där det står Arbete pågår. Ifall någon någonsin skulle tvivla så pågår här arbete. I min hjärna. I deras fall ställer jag mig mer tvivlande.
 
Andra bloggar om: , ,

Hanna dansar och ler

Jag börjar verkligen att tröttna på bandet och på våra rep. Det känns inte riktigt produktivt längre. Särskilt med tanke på hur lite tid jag har ändå i veckorna.

Så nästa termin har jag istället sett till att jag kan fylla min tid med ännu mer dans. Hur många gånger kan man hinna dansa på en vecka? Jag är osäker, men jag ska försöka se till att maximera glädjen i alla fall. Än så länge har jag fem klasser jag absolut vill ta. Sen kan jag nog klämma in någon till om jag känner mig manad.

Det kan nog bli en bra höst också.

Andra bloggar om: , ,

En kvart i solen

Hann precis äta lunch ute på innergården innan regnet kom. Det piggar upp lite att få komma ut och sitta i solen på dagen. Precis vad en kontorsråtta som jag behöver. 

Annars är det fullt upp med att jobba den här dagen. Jobb å jobb! 

Andra bloggar om: , ,

Sommarmorgon

Det känns inte helt genomtänkt att komma till jobbet och redan vara helt genomsvettig. Men jag trodde verkligen inte det var så varmt ute idag. Höll nästan på att få med mig ett par handskar. Men halvvägs genom Götgatan var jag redan helt svettig.

Det var så soligt och ljust att det kändes som en sommardag, fast det var en vårmorgon.

Jag är glad att kollegan kom på att det var dags att promenera igen. Vid 23 igår kväll kom förfrågan, och det är ju inte annat än att hänga på. Man vill ju inte vara sämre.

Nu är jag vrålhungrig, förstås. Andra frukost?

Andra bloggar om: , ,

Äten ur huset

Jag kom hem från dansen och skulle köra igång middagen när jag till min stora fasa insåg att pastan var slut. Skulle jag få äta köttfärssås med köttfärssås?

Försökte skrapa ihop lite olika sorters pasta för att se om man kunde slänga i de olika sorterna vid olika tider av kokningen. Gav snabbt upp det eftersom skruvar, liguine och snabbisar knappast gör sig särskilt bra tillsammans. Så det fick bli några få fattiga skruvar själv. Det var knappast läge att gå och handla efter dansen när jag var som ett monster. Särskilt med tanke på att jag inte ätit ordentlig mat sedan i fredags. Igår blev det bara yoghurt och mackor (riktigt illa!).

Nu håller jag på att baka bröd med lite för gammal jäst. Men det ska nog gå bra tror jag.

Mitt hem faller i matspillror. Här finns ju inget att äta! Vad ska en hungrig flicka göra?

Andra bloggar om: , , ,

Frihet i en liten bil

Det blir bilsemester i sommar. Jag fullkomligen älskar bilsemestrande. Nu blir det förvisso inget campande eller sovande i bilen. Men det känns ändå som frihet. Ett par dagar i bil kan göra vem som helst glad.

Eller mig i alla fall.

Kommer då att dra västerut. Ett bra håll att åka åt.

Andra bloggar om: , ,

Casting

Nu är det casting i lägenheten på bottenvåningen igen. Jag undrar vad det är casting för, är så nyfiken att jag kan svimma. Kanske ska glida in bara för att få svar. Mina förslag är annars dessa:

♥ inspelning av dokumentär om kryp som lever i håret
♥ uttagning av ett band
♥ inspelning av ny säsong av tutti frutti
♥ uttagning av rollerna till ett medeltidsepos

Dessutom har låset till vår port gängat ur sig så att den inte går att låsa upp inifrån. Blev tvungen att släppa in några intrafikanter från bakgården. Undrar om jag kan få betalt för det. Jag menar om det är medspelare till en dokumentär om kryp som lever i håret vill man ju gärna få sin del av kakan i alla fall.

Andra bloggar om: , ,

Dagens Truman show

Ute på djupt vatten. På drift. Ute och seglar. Några träffande liknelser av mig just nu. Jag har varit djupt nere i tankar om vart jag är på väg och var jag hör hemma senaste dagen. Ska jag alls bo i Stockholm? Är lägenheten rätt? Ska jag jobba med det jag gör? Vad vill jag egentligen? Var är min plats i livet? Klarar jag av uppgiften livet eller misslyckas jag hela tiden?

Jag ser inte människor runt omkring mig för att jag är så djupt begraven i mina egna tankar. Så till den milda grad att när jag tog hissen upp måste jag ha tryckt på tvåan istället för trean, för jag hamnade på fel våning. Det har aldrig hänt förut. Mer beskrivande än så kan det väl knappast bli över hur förvirrad jag är just nu. Att jag inte vet ens var jag bor.

Det är bara väldigt mycket att fundera på just nu. Ibland så mycket att jag inte ens kan klä det i ord. Vad är nu, vad är då, vad är riktigt? Är allt bara en kuliss och jag huvudrollsinnehavaren i Truman show?

Är det inte dags att jag gör tonårsrevolt och finner mig själv. Kanske sittandes i en vrå av världen. 

Andra bloggar om: , , ,

Till Fröet

Fröet, jag får inte kommentera hos dig. Min webbläsare hänger sig varje gång jag är på din blogg. Är det ditt eget spamfilter eller..?

Jag ville säga det i alla fall, eftersom jag bubblar över att kommentarslust.

Andra bloggar om: , ,

Jag ska bli boss

Det är en speciell känsla att gå hem genom vårkvällen. Det är ljust, fåglarna sjunger, det luktar vår. Det väcker gamla minnen till liv.

Igår var jag hos L&M som hade bartömnnig. Mycket daquiris och frukt. Dessutom fick jag med mig en flaska bubbel hem från M som tack för jobbet (som jag hjälpte honom att fixa).

Det blev en del jobbsnack igår. Många där har just blivit klara med studier och börjat ta sig ut i arbetslivet, och det är kul att se vad det blir av folk till en början. Dessutom är det bra att nätverka så att vi kan ge varandra jobb. M är mig i ständig skuld i det avseendet :)

Någon hade för övrigt läst Girls guide to Being a boss without being a bitch. Är det inte lite typiskt? En tjej som styr blir en bitch om hon inte gör på "rätt" sätt. Ett tips var att le när man beordrade. Hur många män ler i samma mening som de säger åt en vad man ska göra? Varför blir kvinnor så ofta betraktade som bitchar när de får makten att styra över folk. Det är ganska obehagligt. Jag gillar inte ens tanken på att det finns en bok som ger en tips - det spär liksom på tanken om att det inte är helt ok att vara bossig som kvinna.

Andra bloggar om: , , ,

Förnedringsfyllor

Jag kan lätt bli bedömande när jag ser vansinnigt fulla människor. Särskilt dem som ska in i min port. Idag fick jag hjälpa en granne att ta sig in. Han kunde inte få upp porten. Alltså, han hade inte ens plockat upp nyckeln. Jag undrar hur länge han stått där när jag hittade honom.

Förut hade jag en granne som jag titt som tätt hittade sovandes i trappen, typ utanför min dörr. En gång precis nedanför sopnedkastet. Luckan stod öppen och nedanför var en liten pöl med någon obestämbar sörja. Skulle han slänga soporna och somnade på vägen eller?

Jag har alltid tagit mig hem hur onykter jag än varit. Ingen har behövt hämta mig någonstans eller sätta mig i en taxi. Ingen har behövt hjäpa mig få upp porten eller väcka mig i trappen. Det är en status jag ämnar behålla.

Andra bloggar om: , ,

Bebissömn

Jag har kommit på under vilka omständigheter jag sover bäst. Lite rörigt, ombonat, kojliknande och för mjukt ska det vara. Jag är som en bebis och vill känna mig trygg när jag sover. Lite för trångt, inklämd bland kuddar.

Min mentala ålder är nog bebis.

Andra bloggar om: , ,

Plastigt

Nya problem har uppstått i mitt bloggande:

→ Jag får inte se bokstavsverifieringar och kan därför inte kommentera hos vissa (whyyyyy!!)
→ Jag halkar hela tiden på tangenterna när jag ska skriva hannasplats vilket gör att det ofelbart blir hannasplast. Ska jag behöva byta namn på bloggen eller?

Andra bloggar om: , ,

Vi sitter i samma buss

Är det vissa saker som bara kan ske på en buss i det moderna, svenska samhället. Exempelvis följande scenario:

En fullproppad SL-buss är på väg från Norrtan till Storstan. Ute lyser solen med full kraft, inne står elementen på med densamma. Ingen säger ett knyst utan lider, rödblossande i tysthet. En tjej i 27-års åldern med flottigt hår sitter längst bak och tror hon ska svimma och frågar om de som står i gången kan börja skicka framåt och fråga om chauffören kan stänga av elementen. Får till slut efter att ha blivit ignorerad en längre stund till svar: "Jaha, ja, det kanske man kan skrika..?"

Tjejen ger upp och tar saken i egna händer. Vräker sig fram över medpassagerarna som sitter och står i gången, hålögda och lyssnar på musik eller pratar i mobilen. Men i alla fall okontaktbara för andra i bussen.

Tjejen kommer fram till chauffören som nonchalant säger att det måste vara fel på elementen. "De är trasiga!" Tjejen frågar misstrogen: "Så de står på, för fullt, på högsta värme, utan att man kan göra något?" Inget svar. Hon kastar sig tillbaka över folksamlingen igen. Ingen applåd för hennes hjälteinsats. Alla står forfarande tysta utan att se, fortfarande svettandes.

Det är flickan i filmen som har skrivit brevet.

Andra bloggar om: , , ,

Timellat

Jag har lekt Timell under helgen. Gjort i ordning mitt sovrum på landet som var fyllt av små, små blommor på väggarna. De var fruktansvörda och gjorde ingen glad utan snarare blev alla invånare oroliga.

Länge har jag pratat om det, men äntligen blev det gjort. Riva tapet, spackla, slipa, måla. Och resultatet? Otroligt snyggt. Det passar liksom knappt in i stugan längre, så fint är rummet numer.

Jag har också insett vilket jäkla kap jag är som är så händigt. Och hur kul det är att jobba med kroppen. Det är väl det den är till för, inte att sitta i en kontorsstol 9 to 5. Jag vill vara kreativ och röra mig. Och få betalt för det.

Det är nu jag borde lägga upp en före och efter bild, men några såna finns inte eftersom kameran gått i pension.

Tips: Om ni någonsin ska sätta tapeter som är lätta att riva ner, sätt upp vinylisar. De är inte snygga, men väldigt praktiska att riva ner.

Andra bloggar om: , , ,

Tills orden tar slut

Å så kommer man till stan och möter regnet. Vad gör jag här egentligen? Ibland känner jag mig tveksam till om jag alls hör hemma i stan.

Har varit i mammas trygga sfär i dagar utan att gå åt. Och tömt ut allt som min hjärna och mitt hjärta innehållit. Pratat, pratat och pratat. Och hon har fortsatt att lyssna outtröttligt. Och mitt bland alla ord, stannar jag upp och tänker. Jag älskar henne, min mamma. Är man uppväxt med den finska sisun så är det inte sånt man kastar ur sig i överdriven mening. Men ibland kan man faktiskt tillåta sig såna känslomässiga utfall.

Imorse när jag satt med kaffekoppen på altatnen tyst undrade hon om orden tagit slut. Och så var det nog. Till slut tog orden slut.

Hur orkar hon min stackars lilla mamma lyssna så länge? Hon är förstås världens bästa mamma!

Andra bloggar om: , , ,

Herr Gårman

Jag har insett att det finns oväntat mycket att veta om trafikljus. Dessutom tycker Stockholmarna att grön gubbe-tiden är för kort. Men eftersom vi har Europas längsta grön gubbe-tider så kommer tanterna nog få fortsätta att jogga över övergångsställena med sina rullatorer.

Jag behöver lantluft, grillad korv och kall öl.

Tror att jag ska få det också. Medan jag betänker mina synder och ägnar mig åt kontemplation.

Andra bloggar om: , ,

Nattbesök - igen

Det frasade runt någon i min lägenhet i natt. Jag vaknade med jämna mellanrum med ett ryck av att någon tappade föremål i golvet.

Det var länge sen jag hade besök på natten, men inatt verkar det ha återkommit.

Jag försökte att bortse från det, där fanns ingen levande själ. Men kanske någon som inte riktigt lever. Men det är ändå läskigt att somna med känslan av att någon smyger runt i ens hem...

Andra bloggar om: , ,

Den bästa tid är nu

Idag börjar sommartid hos oss. Det innebär att jag jobbar till 16 på dagarna. Fatta att ha en timme extra varje dag! Av livet menar jag, inte av jobb.

Dessutom pågår sommartiden ända fram till mitten av september. Det känns löjligt lyxigt!

Andra bloggar om:

Komplierad

Jag fick idag min första komplimang från vår underbara balettlärarinna. Ett varmt det ser jättebra ut? Ja, det var ett frågetecken efter, men jag är säker på att det var ett varmt frågetecken. Och jag är säker på att det var ett bra frågetecken också. För om hon ger beröm då måste man vara världsklass.

Just idag behövde jag det där berömet. För första gången någonsin hade jag lite ångest innan klassen för att jag känner mig så löjligt dålig på chasséerna vi gör i slutet. Så idag passade en komplimang även med ett frågetecken mig väldigt bra.

Små rosa ballerinamoln trampar jag nu runt på med hälarna.

Andra bloggar om: , , ,

Spamad

Jag har börjat få spam! Det irriterar mig oerhört. Sluta spama dumma spamare! 

Andra bloggar om:

Morgonpromenad

Promenera till jobbet - en mycket bra vana.

Har man bara trevligt sällskap så. Och får gå längs vattnet. I sol förstås. Man hinner skvallra en hel del på den tiden. Det blir kvalitetstid istället för busskumpartid.

Dessutom har jag fått berättelser från verkliga livet som styrker tesen om att man bör bo på husbåt. Även om jag försökt intala mig om motsatsen.


Andra bloggar om: , ,

Jag är ingen politiker, men...

Ikväll har jag varit på mitt första partimedlemsmöte någonsin. Det var spännande.

Det tog lång tid innan jag tog steget ut, även om partilokalen ligger så gott som på min gata. Vad jag väntat på alla dessa år är något oklart.

Vi lyckades få till en het politisk debatt som tog sitt avstamp i ett uttalande av typen "Jag är inte rasist, men..." Det blev livligt, och tjejen som först verkade engagerad och intresserad, sjönk snabbt i graderna hos mig. Det som var kul var hur alla andra vände sig emot hennes åsikter väldigt snabbt. (Jag fann mig dessvärre sitta och humma med till slut när folk sa riktigt knivskarpa saker - men lite tyst... Hjälp, kan man få vård?!)

Än en gång fick jag anledning att fundera över om vem som helst verkligen tillåts bli heltidspolitiker. Svaret vet vi väl i och för sig sedan tidigare, men ibland blir jag bara helt förvånad. En tråkigare och mer steril person får man leta efter. Dessutom var hans redogörelser långa och sega. Detta medan han tryckte i sig bananer och pillade sig i örat med en penna.

Jag ska äntligen försöka engagera mig på riktigt. Vilken tillfredsställelse det skulle vara att verkligen få vara med och förändra något.

Andra bloggar om: , , ,

Sökandet efter det rätta svaret

Så länge jag kan minnas har jag letat. Letat efter det rätta svaret.

Under skoltiden ville jag vara den som satt på rätt svar i alla lägen. Jag räckte alltid upp handen för att tala om svaret på frågan. Med åren blev det rätta svaret svårare att nå. Att Greklands huvudstad är Aten lärde jag mig snabbt, och så småningom lärde jag mig även att analysera orsaker och verkan till andra världskriget. Även att jämföra dem med första världskriget. Allt för att hitta rätt svar på lärarens fråga.

I tonåren brukade mamma skälla på mig, över min tystnad och min oförmåga att kommunicera med henne. Hon frågade vad som var fel. Och jag letade efter svaret. Vad var rätt svar på frågan? Jag kände inte efter för att kunna tala om hur det stod till, utan letade efter vad hon ville höra.

Det här har fortsatt även i vuxen ålder. För till och med hos optikern undrar jag vad som är rätt när de säger "är det eller det bäst" . De har ju mätt ögonen och borde själva veta hur jag ska se. Är det kuggfrågor hela tiden?

Måste vara duktig, måste göra rätt.

Jag kommer på mig själv med att leta efter rätt svar till förmån för vad jag egentligen känner. Det är som att jag glömmer bort att känna efter, eller se, eller höra ordentligt, bara jag har rätt svar.

Är jag verkligen helt dysfunktionell? Vart tog jag vägen? Eller är det så att det fortfarande bor en förvirrad, identitetssökande tonåring i mig. Börjar det inte bli dags att hitta rätt snart, när man närmar sig 30.

Just nu är det bara ett skal där intigheten breder ut sig inuti. Jag önskar bara att jag hade en flygande drake som hette Falkor som kunde guida mig på rätt väg genom intigheten. Bort från rätt svar på frågan, mot ett ställe där det som är verkligt styr.

Jag tror det är dags att strunta i konventionerna och göra det som känns rätt istället. Jag undrar bara vad som kommer att hända då. Om jag börjar känna efter..?

Andra bloggar om: , , ,

Dagens dos

Nu har jag fått min veckodos av sushi. Ett 10-15-tal bitar krävs för att återställa balansen.

Livet är som det ska vara igen.


Andra bloggar om: , ,

Morgonstund har grus i mun

Eller har jag blandat ihop saker nu.

Jag vaknade vid 4 och fick ligga och lyssna på fågelsång nån timme. Blöt av svett. Hade fler ganska så obehagliga drömmar.

Jag var inlåst i en pytteliten koja där jag låg och sov. Varmt och bevkämt tydligen, men utan ståhöjd. Det var dock lätt att smita från kojan. Jag blev tvungen att kasta mig i sjön och försöka simma ifrån min fångenskap. Också vattnet var varmt. Tyvärr hade jag glömt hur man simmar så människan kom efter mig och drog mig i benen. Känner jag mig månne jagad?

Det är jobbigt att ligga vaken vid 4-tiden. Hungrig var jag, men det är inte läge att gå upp och käka frukost vid den tiden riktigt.

Min kropp ville sova, min hjärna ville något annat. Tydligen ville den tänka tankar som jag inte alls ville tänka. Intensivt och länge.

Och idag är det dimma och grått.

Andra bloggar om: , ,

His story

Det här är något jag insåg för länge sen. När jag skrev min uppsats om benämningar på könsorganen kollade jag upp en massa ord i T9:an och blev förtvivlad.

Det är faktiskt löjligt att ord som mens och trosor inte finns med.

Jag är inte förvånad över att kvinnlig biologi forfarande känns tabu i viss utsträckning. Jag är 27 år och tycker fortfarande att det är lite besvärande att ha tamponger synligt i mitt hem, eller att köpa dem för den delen.

Ska det vara så här?


Andra bloggar om: , , ,

Singlande i bloggen

Det tycks vara ovanligt många brustna hjärtan, separerade personer och allmänt singlande i bloggvärlden just nu.

Jag funderar om det är våren som gör det? Alla vill skaffa nytt. Lite den här slit-och-släng-mentaliteten som vi gillar i Sverige och som Ikea gjort en affärsidé av.

Eller om det bara är singlar som har tid att blogga helt enkelt. Det är ju en tanke.

Jag vet inte, men jag singlar på. Och det går ganska bra. Smärtfritt flytande.

image38

Andra bloggar om: , , ,

Lyssnandets konst

Lyssna. En så otroligt viktig konst att behärska. Vad ska man med människor till i sitt liv som är för uppslukade av sig själva att de inte orkar med att höra och ta in vad andra säger? I mitt liv hör de inte hemma. Ändå tycks människorna runt omkring mig till stor del bestå utav dem.

Lyssna, ta in, agera. Ge plats. Hur svårt ska det vara att ge andra lite respekt? Jag blir galen när man är mitt i en diskussion om något och en person stampar rakt in och börjar prata om något annat. Sånt är irriterande och den typen av aktivitet måste slås ner som Dackefejden!

Andra bloggar om: , ,

Fönsterputsarn

Är det idag jag ska göra årets fönsterputs? Brukar alltid göra det 1 maj, och gör jag det inte då brukar det inte bli av på hela året. Förra året blev det faktiskt inte av. Så i år är det extra skititga fönster.

Det gäller att hitta den perfekta tiden. Det måste vara fint väder, men innan solen ligger på fönstren. Det måste vara en tid av uppehållsväder så att det inte genast regnar på fönstren (för då är det ju heeelt bortkastat). Dessutom måste det vara i början av finvädersårstiden så att man kan njuta av sina fina fönster extra länge utan slask och blask på fönsterrutorna.

Jag inser att det antagligen aldrig kommer att bli av i år heller. Jag gillar inte när det blir en massa fönstervatten inne på mina golv, när det rinner och har sig.

När ska underhållsfria fönster uppfinnas?

Gaah, det påminner mig om mitt extraknäck för 3 år sen. Jag putsade faktiskt andras fönster. Fyyy, vad jag är glad att jag har ett jobb!

image37

Bild: Fotoaktuen.se


Andra bloggar om: , ,

Strumpbyxor säljes

Inser i min utrensning att jag har typ 15 par strumpbyxor. Jag som aldrig har kjol!

Jag tror det kan bero på att jag varje gång jag behöver ett par köper nya. Så blir det inte helt rätt första gången och jag måste köpa ett par till. Kan man använda dem till något annat än att råna banker med? Eller kan man sälja dem kanske? Finns ingen anledning att de ligger i min byrålåda och tar plats.

Skulle jag kunna sy mig en helkroppsstrumpa av sönderklippta strumpbyxor? Något användningsområde borde ju en helkroppsstrumpa ändå ha. När jag vill låtsas näcka på innergården eller när jag ska jävlas med gubbarna på jobbet. Vad vet jag?

Eller så får jag väl helt enkelt börja ha min gigantiska rosa tyllkjol på jobbet. Undrar vad kostymnissarna skulle säga då?



image36
 
Andra bloggar om: , ,

Bartömning

Kommer ni ihåg vad det var ni brukade dricka i spritväg i er ungdom? Det gör jag, för tills nyligen befann sig fler flaskor från den tiden fortfarande i min spritsamling. Sånt som jag aldrig skulle våga mig på att blanda drinkar på men som ändå blivit kvar, mot bättre vetande. 

Våga hälla ut saker som Minttu, Malibu, Taiga vodka, Marie Brizard Cacao blanc och Tia Lusso. Slattar from the past hör till en av de saker man ska undvika att återvinna. De hör hemma i slasken. Där vilar de nu i frid..

Drink from the past
Bild: Fotoakuten.se


Jag städar, alltså är det vår.

Andra bloggar om: , ,

Virvla era lurviga ben under skjortan

Jag har glömt att presentera det senaste bidraget i debatten på jobbet om klädkoder.

Killar får inte ha shorts på sommaren. Anledning: deras håriga ben kan väcka anstöt.

!!!

Jaha, så om de rakar sig är det ok. Och tjejer som inte rakar benen får inte heller ha shorts? Jag satt helt paff och undrade om jag hört rätt.

Andra bloggar om: , , ,

Bäst före

Ett problem som en anställning medför är omsättningen i kylskåpet. Sen jag fick jobb (eller lön rättare sagt) har jag blivit bra på att köpa hem saker, men om inte sämre på att göra av med dem. Kylen är välfylld hela tiden, tills varorna liksom självmant kryper ut. Det är liksom utgånget i dubbel bemärkelse. 

Insåg att det flytande margarinet jag precis smort en form med (och stoppat i ungnen) gick ut i mars. Det är två månader sen. Lite härsket smör har väl aldrig dödat någon - hoppas jag.

Så nu är det utrensningsdags i kylen. Det är lite trist när man måste slänga bort saker man verkligen gillar, men som man inser att man aldrig äter av. Frågan är - vad äter jag egentligen?

Måste rannsaka mig själv i den frågan. För det blir onödigt dyrt att köpa hem saker som man ändå inte tänker göra av med. För att inte tala om onödig konsumtion.

Bara torrprodukter from now on.

Fy, lukten av det där smöret förföljer min snok just nu. Yuck!


Andra bloggar om: , ,

Oskrivet blad

Det utbröt lite spontan storstädning av köket här på morgonen. Det är oftast ett bra tecken på att min livssituation är i ett förändringsskede - till det bättre. När mitt hem ser ut som fan och jag inte orkar göra något åt det, då är det illa.

Jag tog tag i såna trista saker som jag sällan orkar göra, och nu skiner köket. Oftast städar jag för att välkomna något nytt, vet bara inte riktigt vad det är.

Dagen verkar kunna bli bra. Det är mulet ute så jag behöver inte gå utanför dörren. Dessutom vaknade jag tidigt efter att ha sovit lite halvdant. Det är något med min helgsömn... På veckorna sover jag tungt och hårt, men aldrig tillräckligt länge. På helgerna sover jag inte så bra, när jag skulle ha möjlighet att sova hur länge jag vill. Lite irriterande. Men jag överlever.

Idag är ett oskrivet blad. Dags att börja krafsa ner något.


Andra bloggar om: , ,

Köpa tjänster

Jag kan sitta och administrera musik i timmar utan att märka hur mycket klockan hunnit bli. Det som är jobbigt är att alla mina spellistor nu fuckar upp sig. Jag kan leva med det. Bara att göra nya lika fantastiska.

Men det är ett jäkla micklande. Har suttit en bra stund och bara kommit till U2, jag börjar nerifrån. Det är en bit kvar innan all musik är katalogiserad så som jag vill. Kan man inte anställa folk eller ett system för den här typen av sysselsättning?

Jag är mycket för att köpa loss tjänster. Kanske borde jag istället öppna en byrå där jag ställer upp med olika saker, som att hjälpa till att köpa de perfekta jeansen, vara stöd i inredning av hemmet, utföra administrering av musik eller annat på datorn. Hmm... jag tror det är en affärsidé. Jag undrar hur ofta jag tänker just tanken borde man inte kunna anställa folk för att utföra den här tjänsten, när jag känner mig lite vilsen eller uttråkad själv i den stora världen.

Andra bloggar om: köpa tjänster, öppna byrå, musikadministration, flow

Flickan i filmen

Inser att det ibland är skönt att vara i världen. Utan musik i öronen. Gå längs gatan. Och känna att man existerar i världen, att den inte bara är en film som flimrar förbi ögonen. Att faktiskt vara flickan i filmen.

Världen existerar igen när jag tar ur hörlurarna. Bubblan brister. Vilken förlösande gångtur jag hade idag.

Men den gjorde mig trött. Mycket trött.

Andra bloggar om: flickan i filmen, existera, hörlurar

Bubbligt

Kvalitén på den här dagen dalade fort. Min poppinglärare skolkade från jobbet igen och jag missade all dans för dagen. Så där satt jag, kvar ensam på jobbet en fredagkväll, helt i onödan.

Ok, kollegan dök plötsligt upp och jag tvingade honom att åka buss med mig för att jag skulle känna mig lite gladare.

Nu hade det varit trevligt att dra upp en flaska vin, men serru det har jag ingen hemma. Och bolaget missade jag också eftersom jag gick från jobbet vid 18-tiden.

Jag har fortfarande en flaska rosa bubbel stående, men det känns lite väl lyxigt att ödsla hela den på lilla moi en sur fredag. Hmmm... Nå, jag ska sätta i mig lite middag först och se hur det känns sen. :)

Champagne
Bild: Fotoakuten.se


Andra bloggar om: urartad dag, champagne, lyx

Kinderägg

Nu är det fredag med fredagskänsla som heter duga, jag har hjälpt en kompis att få jobb och ska nu gå och poppa. Det är nästan tre önskningar i ett. Det går ju faktiskt inte.

Jodå, i mitt liv går det!


Andra bloggar om:  assistans, poppa, kinderägg

Ge mig en mandatperiod åtminstone

Jag har lite svårt att komma tillrätta i min yrkesroll. Varje gång jag känner att allt är bra rycks mattan bort under mina fötter. Jag sitter tryggt och då välter de stolen. Ni fattar.

På ett möte när alla skulle berätta vad de gjorde blev det min företrädare som fick ordet. Det hamnade aldrig ens hos mig. Jag tror att de nästan tänker att hon knappt hinner vara borta, hon kommer snart tillbaka, ingen idé att jag sätts in för mycket. Jag tror att hon känner lite så själv också. Som att hon inte riktigt vill släppa ifrån sig allt. Plötsligt tappar jag nästan alla mandat att ta några beslut som helst. Jag tappar förtroendet också på mig själv. Vad fan kan jag egentligen?

Så på nästa möte är jag tillbaka igen. Saker jag inte förstår alls hamnar i mitt knä och jag ska hjälpa till att styra upp och hålla i trådarna. Jag nickar och ler och undrar vad fan de snackar om.

Håller jag på att bli schizofren av alla tonartsbyten eller? Hur många gånger på en dag kan man tas ifrån eller få nya mandat. Finns det inga mandatperioder alls i den här branschen?


Andra bloggar om: mandat, schizofreni, yrkesroller

Cowboy boxer

Att köpa jeans. Vi snackar svåra beslut. Första stället jag gick till rotade jag fram snygga jeans själv. Jag hittade ett par som funkade riktigt bra. Men jag kände mig inte helt tillfredsställd. Dessutom kunde jag inte bestämma mig mellan två som ar lika snygga.

Men så gick jag till Carlings. Jag får alltid en bra upplevelse när jag går dit. Sköna människor med skön stil som gillar vad de håller på med och därför ger en bra service. När jag köper jeans vill jag ha någon som jag kan skicka iväg att hämta nya modeller eller storlekar i ett jämt flöde. När han dessutom håller mig i handen genom hela beslutsprocessen så kan jag inte annat än komma i hamn. Ibland är det vad som krävs för att man ska komma hem med de perfekta jeansen.

Eller så kunde han sålt på mig precis vad som helst.

Andra bloggar om: jeans, expediter, carlings

Vitlöksmarinerad

Jag tuggade av misstag i mig en halv rå vitlök till lunch igår. Den låg inbäddad i sås. Det straffar sig fortfarande. Riktigt obehagligt att vakna med smak av vitlök i munnen. Må detta snart gå över!


Andra bloggar om: vitlök, uppvaknande

Längtan till härden

När jag blir lite trött och mosig, kan jag drabbas av en plötslig och intensiv hemlängtan för en microsekund. Längtan efter att den där totala tryggheten ska omsluta mig. Även om jag ligger i min säng.

Undrar om det är någon evolutionär kvarvara. När jag skulle sova över hos kompisar som barn kunde just den där känslan drabba mig när det var dags att krypa till kojs.

Det är över huvudtaget få ställen jag känner tillräcklig trygghet på för att kunna somna gott. Hotell är exempelvis inte att tänka på, om jag ska kunna sova.

Vad är det jag saknar? Att busa runt hela familjen i mammas och pappas trygga säng på lördagkvällarna. Hur kan jag ha hemlängtan när jag är hemma i min egen trygga härd?


Andra bloggar om: hemlängtan

Existerar trohet?

På fikat härom dagen kom vi att prata om otrohet. Min ena kollega kom att visa sin fulla avsky och oförståelse för otrohet i alla dess former, oavsett vad otroheten beror på. Det är alltid oförlåtligt enligt honom, eftersom man sårar den andra. Andra passade dock på att lägga in andra aspekter i debatten. Själv började jag mest fundera.

Otrogna män har jag mött många, i olika former (ja, kvinnor också för den delen). Det finns alla möjliga sorter:
- De som säger att de älskar sin andra hälft och att de är verkligt lyckliga
- De som säger att det bara är en tidsfråga tills de kommer att lämna sin andra hälft
- De som inte just säger så mycket om det, men ändå är otrogna.

Den enda lärdom jag dragit är att mänsligheten är förljugen. 

Det finns en kille i min vänkrets som ofta påpekar hur lyckliga han och hans flickvän är. Ändå är han notoriskt otrogen. Det är inte en gång jag sett honom hoppa in i en taxi med någon annan, eller som han hånglat upp en kollega på företagsfesten.

Varför är man otrogen om man älskar sin andra hälft? Vad är det som driver en då? Är det rädslan för att bli lämnad ensam? Rädsla för att själv bli sårad och bedragen? Rädsla för att tro på kärleken?

Och är det möjligt att att hitta kärlek som överlever allt, som utstår allt? Utan otrohet? Och, var vi mer trogna när vi bodde i grottan? Är det lockelsen som vi dagligen utsätts för som gör att det är omöjligt att motstå någon annan än den som vi valt att leva med? Eller är det snarare så att trohet är ett påfund som samhället kommit upp med, men som inte alls ligger i människans natur?

Andra bloggar om: otrohet, äkta kärlek, den förljugna mänskligheten

På kurs med Kurt

Har suttit på kurs hela dagen idag i Arbetsrätt för chefer. Jag var framför allt inte där för min chefsposition (eftersom jag inte har någon), utan för mina retoriska glasögons skull. Det var rätt kul.

Men det var också intressant att höra chefers raffinerade sätt att försöka göra sig av med sin personal och komma undan LAS. Där satt jag, som vanlig anställd, och antecknade frenetiskt.

Enda reflektionen jag tänker dela med mig av är denna:
 
et klagas ibland på att personalen surfar för mycket, att det är stöld av arbetstid när de sitter och kollar in aftonbladet på nätet på dagarna. Nu finns det förstås en gräns för hur mycket man kan surfa på arbetstid med gott samvete, och den behöver inte ens tangeras. Annars är jag ändå av den åsikten att ett kort avbrott nu och då framför allt främjar kreativitet och arbetslust, snarare än att arbetsgivaren blir bestulen på arbetstid. Dessutom tycker jag att icke-rökare mycket väl kan få ta sig små micropauser och då göra något helt annat och avkopplande, för att få ny energi. Rökarna har ju rökpauser (mer eller mindre legitimt).

Jag satt dessutom och frös hela dagen. Min chef frågade om jag äter ordentligt. Ehum... Känns som något en mormor kan fråga. Jag kände mig som 10 och som att jag skulle vara lätt anorektiskt lagd. Jag har aldrig haft ätstörningar i hela mitt liv. Snarare har jag en lätt faschistisk inställning till mina mattider. När mat-och-sovklockan ringer, då måste jag äta för att överleva. Därför kände jag mig lite klappad på huvudet.

Och om jag nu inte åt ordentligt skulle jag väl knappast svarat nej på frågan ändå. Därför gör sånt mig lite illa till mods. Fick frågan ett antal gånger i tonåren när jag var väldigt smal. Aldrig av folk som kände mig, men ibland av lite mer avlägsna personer. Tycker det är lite fräckt att fråga. Om de umgåtts en tid med mig skulle de nog vetat bättre. Jag skulle knappast fråga en tjock person om den har problem med mat.


Andra bloggar om: chefer, ätstörningar, surfa på arbetstid
 

Hummarna

Fick så många uppslag till inlägg på seminariet jag var på under eftermiddagen så att jag har antecknat blocket fullt med konstiga krumelurer som inte främst handlade om utbildning och anställningsbarhet (som dock seminariet handlade om).

Det första jag måste mata bloggen med är en liten reflektion runt seminarier.

Jag satt bredvid en hummare som intresserat hummade med i allt som sas där framme. Ibland var hon tvungen att fylla på med saker själv som den bredvid fick ta del av - och även alla andra eftersom hon inte brydde sig om att sänka rösten.

När hon sen ställde en fråga till dem där framme började hummandet bli ännu ivrigare och jag blev nästan tvungen att dra på mig öronproppar (som jag alltid råkar har med mig!).

Under den öppna diskussinen började hon ställa två studenter mot väggen genom olika uppmaningar. Diskussionspanelen på scenen började skämta bort hennes prat och hon hummade ännu ljudligare och mer upprört. Helt omottaglig för den skämtsamma tonen.

Jag blir galen på hummare. De stör min inre upplevelse och min tid för eftertanke går till spillo. Jag blir bara irriterad och kan inte lyssna på det som jag ska lyssna på.


Andra bloggar om: hummare, öronproppar, irritation

Student javisst!

I eftermiddag ska jag få veta varför jag dragit på mig studieskulder och skaffat mig en akademisk examen. Spännande! Som jag undrat!

Riktig?

Ritad hanna

Ibland undrar jag om jag ens finns på riktigt. Om jag inte bara är en illusion, en myt en påhittad person.

Eller någon tagen ur en A-havideo..


Andra bloggar om: seriefigurer, verklighet, dikt

Bergochdalbana retur

Den här dagen började jag förresten som en solstråle. Själaglad. Sen kom regnet. Jag kände mig som ett åskmoln under delar av dagen. Ibland kan saker verkligen göra mig riktigt förbannad. Suga ut min energi totalt. Ibland undrar jag varför jag bara ger och ger. När är det min tur att ta - eller få?

Tur att jag fick använda lite skratterapi ikväll. Att skratta kan vara så otroligt befriande. Vilken endorfinkick.

Fan, nu blev jag förbannad igen.

Dessutom är jag rädd att jag kommer att lägga på mig i vikt om jag ska äta ute i den takt jag nu gör. Det kan aldrig vara bra...


Andra bloggar om: ilska, ge och ta, solstråle

Nedläggningsvarsel

Min kväll började med att bli rejält regnad på. Från att jag steg av bussen tills det att jag klev in i replokalen regande det. Varken mer eller mindre.

Sen artade sig kvällen avsevärt. Bandet har inte setts på länge och vi började med en stor skvallersession. En av killarna kommer att börja om på företaget, där vi alla en gång lärde känna varann och som vi sedan länge lämnat bakom oss, i och med att hans nuvarande företag blir uppköpt av dem. Vi hånade honom för att han kommer att sitta med samma gamla stofiler igen, tillbaka i samma gamla lokaler. Cirklar som sluts.

Bandet varslar nog om nedläggning också, men det verkar ha skapat en del kreativitet i alla fall. Snart lägger vi ner på riktigt. Tills dess ska vi rocka järnet och spela in demo. Shit, vad vi lät bra idag. Jag körde baskagge tills jag fick kramp i benet. De är faktiskt underbara, mina favvokillar!

Sen var det någon som tyckte det var länge sen vi drack öl och att det ikväll var läge att göra något åt det. Så vi stack till Tennstopet av alla ställen och åt middag och drack öl. Det brukar alltid urarta i hysteriska fnissattacker när vi ses. Så även ikväll. Jag skrattade tills jag fick kramp i hela kroppen. Vi pratade om Asbergers syndrom och Gitarrist 2 uppfattade Aschbergers syndrom, varpå basisten började raljera över hur det skulle vara att tvångsmässigt behöva ställa upp i SM i lavemang och ropa "häng med". Där någonstans urartade vi.

Jag hade en superskön kväll. R var extra kramig och som enda tjej i bandet får man ju passa på att suga åt sig av såna detaljer.

Måste man jobba eller?


Andra bloggar om: cirklar, varsel, kreativitet, fnissattacker

Dimmig i tanken

Bubbligt glas
Foto: Hanna

Lite så här känner jag mig idag. Dimmig i huvudet. Och i tanken.

Så jag leker Photoshop.

Och det är ett jobb!!


Andra bloggar om: dimma, tankar, photoshop, jobb

Hitta ditt center

Plötsligt händer det saker som gör att jag tappar bort mig själv för en stund. Jag glömmer vem jag är. Glömmer vilka behov jag har. Vilka jag absolut inte har. Fokus försvinner och jag flyter liksom ihop till en enda sörja utan konturer.

I samma stund vet jag inte vad jag vill längre och jag tappar allt. Jag har inga svar på frågor, varken stora eller små. Jag kan inte fokusera på små saker längre, jag glömmer att planera mitt liv. 

Kanske börjar saker sätta sig. Fokus återkommer. Jag märkte det så tydligt idag på dansen. På andra danspasset kände jag det plötsligt. Jag hade full fokus. På mig. På mitt center. När hände det senast? Jag visste vilket håll jag skulle gå åt och när jag skulle vända mig. Allt handlar om placering - som min balettlärarinna skulle ha sagt.

Hanna, allt handlar om placering. Var du placerar dig och hur. I skottlinjen, utanför, av banan, på banan, i fören, akterseglad, väntande, avvaktande, undanglidande, drivande. Det är dags att ta kontroll. Den har varit borttappad allt för länge. Lite fokus, snälla.


Andra bloggar om: fokusplacering, dans, att glömma vem man är

Rackigt

Kom att tänka på någon som inte entrat min hjärna på mycket länge. Allt för att jag gick förbi café Rackaren. Jag log lite. Jag minns hur jag skulle försöka lära honom ett ord jag ofta använde på den tiden. Rackigt. Hur föklarar man ett ord.

Han försökte sätta in det i meningar. Det gick inte så bra. Och jag kunde inte förklara varför det inte funkade. Så kom det ett sms med ett referat från hockeyn. "In med den lilla rackaren!" Och jag skrattade.

Ett tag efter att vi givit upp om att förstå ordets innerbörd gick jag förbi Rackarbacken på Söder. Jag hade behövt berätta det för honom. Det var han i båda leden av ordet. Jag tror forfarande inte han kan använda ordet i min bemärkelse. 

Jag har jag låtits förstå att han finns i stan. Det är märkligt hur cirkeln har en så perfekt form...

Andra bloggar om: rackarbacken, rackigt, cirklar

Heja Ségo

Slår upp tidningen och hittar mitt första ämne för dagen. Franska presidenvalet och genus. Kan det bli mycket bättre?

De kvarvarande kandidaterna kallas Ségo och Sarko. Gissa vad. Ségo kommer från Ségolene Royal, den kvinnliga kandidaten. Man har använt sig av hennes förnamn. Sarko kommer från den manliga kandidaten, Nicholas Sarkozy. Naturligtvis kommer det av hans efternamn.

Det är förstås lite av en ordlek, men det har ändå blivit så att man tagit kvinnans förnamn. Kvinnor är mer personliga, man kan tilltala dem med förnamnet. Männen är mer professionella, man använder därför efternamnet som tilltalsnamn. Så är det ofta i historien. Ville bara påpeka att det sker hela tiden.

Vin utan jordgubbar

Sitter här och smuttar på ett glas rödvin från en miniflaska. Det går så där att få i mig det. Riktigt långsamt. Kanske skulle det räcka med 10 cl för mig.

Anledningen till att jag öppnade flaskan var att jag tänkt göra följande.

Jordgubbar med mascarpone
4 pers 30min 
250g mascarpone
2 äggulor
1/2 dl socker
1/2 tsk vaniljsocker
Rör mascarponen med äggulorna, sockret och vanlijsockret.
Fördela i 4 st glas 

1/2 l jordgubbar
2 dl rött vin
1/2 dl socker
Koka rödvin och socker så det reduceras till ca 1 dl.
Skiva jordgubbar och låt dem dra i vinet ca 15 min.
Lägg över jordgubbarna på smeten och servera.

Mest för att jag hade alla ingredienser hemma. Men sen kom jag på den fina gamla regeln att om man inte äter upp middagen får man ingen efterrätt. Så det blev inget för mig. Det blir bara vin. I glas. Utan jordgubbar. Utan mascarpone. Extremt långsamt.

På promenad i staden

Har rastat stegräknaren idag. Gått och gått och gått. Uppe i 14 000 steg. Inte i närheten av kollegans, minst 20 000 steg om dagen. Hans mål är 35 000 per dag. Hysteriskt. Häromdagen hade det dock straffat sig när han låg och flämtade på soffan och mådde fysiskt dåligt av allt vatten som kluckade runt i magen. Det var till och med nära att han ställde in vår promenad till jobbet. Fyy...

Så långt ska det inte behöva gå för mig (i bubbel bemärkelse :).

Insåg också att staden myllrar av människor igen. Nästan lite festivalkänsla när folk sitter lite varstans och förtär på diverse engångsartiklar.

Själv kör jag på hemlagad husmanskost. På porslin förstås.

Nu, kaffe och glass (som antagligen legat i frysen lite för länge för att vara helt i trim, men man får inte vara så kinkig).

Vardagstristess med stort V

En god natts sömn var precis vad jag behövde. Fredagar är inte vad de har varit. När fredagen kommer har jag liksom ingen energi längre, inget som tankar mig. Efter att ha dansat är jag helt mör. Igår fick jag knappt i mig middagen. Ändå passade jag på att jobba en stund. Efter att ha flåsat vid datorn gav jag upp och gick och la mig.

Men det är det här jag har valt, så jag får stå mitt kast. Jag hade kunnat välja att göra något helt annat också, sticka utomlands, flytta ut i ett tält i skogen.. Det finns sätt att fly undan vardagen. Det gäller bara att förfina sin teknik, hitta på nya vägar.

Jag lider inte av att gå upp tidigt om jag får sova på nätterna (inte när det är ljust och vår ute i alla fall). Jag tycker det är kul att ha ett jobb och arbetskamrater också. Jag ser inte några problem med att aldrig ha tid att gå på stan eller gå och fika med folk. Ändå går det inte en dag utan att jag undrar: Är det så här det ska vara? Är det det här jag har kämpat för? Det måste väl finnas något mer?

Jag trodde inte jag kunde uppleva tristess. Har aldrig gjort det förut. Jag hittar alltid sätt att trivas, finner mig alltid i min situation. Och inte vantrivs jag nu heller. Men jag trodde nog bara att det skulle var något mer.

Antagligen saknar jag något att brinna för, något som väcker alla mina sinnen. Under studierna fanns alltid såna ämnen nära, möjliga att diskutera eller att skriva om. Jag kanske måste fortsätta att söka upp dem, och på något sätt arbeta med dem.

Problemlösning med metaforer är min grej. Och det känns som att jag legat vaken i många timmar en natt och nu måste hitta en ny ställning att ligga i för att finna ro att somna. Det kan innebära att jag måste hitta nya vägar för att upptäcka min inre glöd. Den finns där, och det finns även tid. Jag måste bara bli bättre på att disponera den. Och finns det en glöd så finns det också energi att tillföra, för att orka göda den.

Bor jag i Sibirien eller?

Poppingen var idag var inställd - I var som vanligt sjuk. Han verkar lida av något, kanske brist på arbetslust. Men det visade sig att min favoritlärare gjorde en gästspel i streetjazz - så vi hoppade in i den. Missade uppvärmningen så jag är rädd att jag hann sträcka mig i nån liten muskel här eller där. Han är verkligen fantastisk, fylld av positiv energi som få andra lärare. Alltid glad.

Jag var också både fantastisk och glad. Jag lyckades ta mig igenom ett pass på fortsättning/mellan-nivå - jag som aldrig satt min fot på ett streetjazzpass. Men förväntningarna på mig själv var ganska låga också, kan ha berott på det att det kändes så bra.

Helt varm var jag redan när jag kom in i danssalen. När jag kom hem var jag genomkall. Det är något med min termostat idag. Den verkar vara tillfälligt ur funktion. Helst skulle jag vilja glida ner i badet, som en stor omslutande varm famn, kanske med en kall öl.

Men det blir nog inget med det idag. Får nöja mig med en filt.

Morgonpromenad

En kollega räckte ut sin lilla hand igår och tyckte vi skulle starta denna morgon med en promenad. 07.10 började vi imorse - och tog oss över större delen av staden.

Först blev det varmt. Sen kallt. Har sedan dess frusit större delen av dagen. Energibrist?

Check

Bloggen retades med mig hela kvällen igår, jag som sett fram emot en helkväll framför bloggen.

 

Och precis när jag givit upp hoppet om att kunna laga någon middag och börjat skopa i mig min andra tallrik yoghurt, gurglar det till i köksvasken och vattnet rinner glatt ner.

 

Var det en häst som satt fast eller? Alltså jag har hällt ner så mycket kemikalier där att jag kommer att få gå resten av året för att återgälda det här till naturen.

 

Men det känns bra att i alla fall en sak är avbockad på allt som borde göras i mitt hem innan det totalt förfaller.


Vad ska det bli av mig?

Jag tog en promenad hem från jobbet. Hade inte tänkt det, men det blev så. Från dörr till dörr med pitstop i livsmedelsinförskaffningssektionen, tog det en god timme. Nu är jag trött och lite yrslig. Har inte fått i mig i närheten av tillräcklig mängd mat idag. Sitter och skopar i mig yoghurt med nötter i väntan på att köttfärssåsen ska tina lite.

Igår fick jag en ganska jobbig fråga från en kollega på jobbet. Jag greps snabbt av en långvarig ångest när jag tänkte på svaret. "Vad ska du bli när du blir stor?" Jag insåg att jag, även om jag reflekterat över det, inte har ett bra svar. Jag har tankar om vad jag skulle kunna jobba med, men inte i vilken form. Är det dags att bestämma sig, Hanna? Att göra en karriärsplan. Jag avundas människor som vet att de vill bli polis eller jurist eller läkare. Det är konkret och bra. Varför ska jag alltid göra det så svårt för mig?

Det här är en av de där sakerna som jag tänker att jag ska sätta mig och fundera över när jag får tid, men som jag aldrig gör. Jag har inte tid, enligt mitt eget huvud. Lathet? Ja, eller bara svår beslutsångest.

Jag är så dålig på att fatta beslut. Alltså på en nivå där åsnan mellan de två hötapparna skulle framstå som otroligt lättvindig. Jag går och väntar på att ta beslut om jag ska flytta från min lägenhet. Det har jag funderat över de senaste 5 åren. Men bara den senaste veckan har jag fastnat i beslut som:

- vilken storlek ska jag köpa på skorna?
- ska jag ha matlåda med mig eller äta lunch ute?
- ska jag välja yoghurt som är lätt eller originalfet?
- ska jag kolla upp den eller den bloggen först?

Och den här typen av beslut gör att livet stannar upp för en stund. Det är beslutsångest som inte är att leka med. Hur ska jag kunna bestämma mig för vad jag ska bli?

Och medan jag inte bestämmer mig för något, harvar jag vidare i livet, utan mening eller mål. Jag undrar stilla vart mina dagar tar vägen. Men jag antar att jag väntar på att fatta det där ultimata beslutet.

En taktlös dag

En arbetskompis till mig har verkligen peppat mig och pepprat mig med musik idag. Han insisterade på att jag skulle lägga in en massa Beatles-skivor på datorn så att jag fick lite decent music härinne.

Och det kan nog ha behövts idag. Det har varit löjligt dålig energi i mitt rum större delen av dagen. Har inget att skylla på, det kan jag erkänna. Men jag är lite premenstruellt blödig. Den här gången kom jag på det innan, annars brukar jag aldrig fatta i förväg varför livet känns lite extra miserabelt. Utöver det känner jag mig allmänt sunkig - tänker skylla allt på att jag är premenstruell. Så det så.

Nu piggar jag upp mig med lite Beatles. Allt måste ju prövas en gång innan det kan ratas. Det kan ju till och med funka...

Fläder och livsfilosofi

Jag drack fläder till lunchen idag. Blev först väldigt förvånad när jag trodde mig ta en stor klunk vatten. Men när chocken lagt sig var det bara trevligt.

Smakade sommar. Och farmor.

En annan känsla som överväldigade mig var att det det liknar livet i stort. Man förväntar sig en sak, får en annan - och tycker att det är ganska bra ändå. Det hade kunnat vara värre.


Polar

En sak jag ogärna startar dagen med:

- Klimatförändringar

Hörde på nyheterna i morse att polarisarna smälter snabbare än forskarna kunnat tro. Och där satt jag, och skumpade på en buss genom stan, i den luft jag ska andas.


Röststyrd eller radiostyrd

Idag har jag spelat in ett eget meddelande på min röstbrevlåda på jobbet. Äntligen!

3 gånger försökte jag. Exakt samma intonation varje gång. Snacka om vanemänniska.

Däremot verkar jag undra var jag jobbar för det lät som att jag snubblade över ordet varje gång. Nå, det är ju bara tredje veckan här...

Matlåda idag

Igår anrättade jag en väldigt trevlig räkrätt. Tackar för tipset Christina W. (Det var innan jag fått stopp i vasken, nu ska här inte lagas någon mat på länge.)

Så idag har jag matlåda med mig. Det var ett tag sen. Man vänjer sig ganska fort vid rikskuponger kan jag lova. Men det känns ändå bättre med matlåda. Jag är nog ingen gå-ut-och-äta-lunch-person egentligen. Men när alla andra gör det känns det trist att sitta kvar inne.

Jag ger upp!

Det är bara att konstatera. Det är totalt stopp i köksvasken. Igår gick det trögt, så då passade jag på att hälla ner lite gele. Men det hjälpte inte nämnvärt. Idag är det stopp.

Jag orkar inte mer. Jag sticker hemifrån ett tag! Här går inte att leva!

Vin i miniformat

Jag gillar att Systembolaget blivit bättre på att lagerhålla minivinflaskor. 25 cl är precis lagom om man vill ta sig ett glas själv någon gång. De andra alternativen är:

- Att köpa en box som i mitt fall blir stående väääldigt länge
- Köpa en vanlig flaska och känna pressen att dricka ett glas fler dagar på raken (eller förstås sätta i sig hela flaskan på en gång...)
- Köpa en vanlig flaska och hälla ner resten i ispåsar för att använda till matlagning (som jag aldrig skulle komma ihåg att använda - många viniskuber skulle det bli)

Nu kan jag köpa mig en miniflaska för 30 spänn och avnjuta själv framför tv:n, bloggen eller till en bit ost. Det kallar jag service. Äntligen, Systembolaget!

Vänligen tumla inte era husdjur!

Jag är inte bara tvättstugeanvändare, utan även allergiker. Jag vet vad som är bäst för mina kläder. Därför vill jag komma med en uppmaning till alla som tvättar i mitt hus:

Vänligen tumla inte era husdjur!

Tumlaren är full av katthår och jag har en person som är på sannolika skäl misstänkt. Katten ovanför mig har ju en tendens att hålla mig vaken om nätterna, klart att den ska håra ner mina lakan också.

Grrr... det kliar på hela kroppen bara jag tänker på allt äckligt katthår. Blä!

Något stinker

Mitt hem håller på att falla samman. På ytan ser det helt ok ut, men inuti, långt där nere är det stopp och något ruttnar.

Det är som ett genmanipulerat äpple ungefär, bankt och grönt på utsidan, men maskätet och ruttet på insidan.

Det går snart inte att leva här längre. Måste göra något!

Eller bara fly fältet.

image30

Bild: www.fotoakuten.se

Förstakedjan går ut 21.04

Jag tycker det känns djärvt att självmant erbjuda sig att bilda förstakedja tvärs över E4:an.

Men det kanske bara är jag som är lite harig...

Jag har slutat skriva brev

Det verkar vara många fler än jag som gick på kyrkans barntimme som barn i alla fall. På middagen igår fick jag ett helt gäng som nickade instämmande och glatt började bubbla om flanellografen när jag tagit upp ämnet. (Någon erkände att de hängt med genom både miniorer och juniorer upp till kyrkans ungdom)

Något som jag faktiskt förträngt är dock frimärksbilderna. Vi fick böcker att klistra in små jesusbilder i - och för att göra det slickade man på dem. De smakade på ett alldeles särskilt sätt. Och de där böckerna var uppenbarligen helt bubbliga av all fukt de fick utstå. En kille sa att han får en flashback varje gång han ska slicka igen ett kuvert.

Kanske var det det som var meningen. Att det ska bli som en betingad reflex. När vi slickar kuvert är det dags att tänka på Jesus. Som ett brev på posten. Bokstavligt.

Eller är det konspiratoriskt att tänka så?

Valborgsbrasa på golvet

Mitt hem luktar valborgsfirande. Då tänker jag inte främst på spriten, utan på elden. Det luktar eld utan dess like här. Är det någon som kör valborgsbrasa på golvet eller? Och framför allt, bör jag ringa brandkåren?

Har haft en supermysig valborg. God mat, grill, kall öl, trevliga samtal och bara allmänt mys. Däremot var hemfärden från Värmdö inte att leka med. Undrade om busschauffören var påverkad, som han körde. Dessutom talade han i högtalaren på vägen och tyckte att folk skulle tala tystare - de var faktiskt inte ensamma! På bred stockholmska.

Skönt att få vansinnesova nu!

RSS 2.0