Hannas Plats

Favvekollegan och jag hinner ses alldeles för lite nu för tiden. Han är på kurs, jag sitter i möten hela dagarna. Vi går ständigt om varandra. Tur att vi har våra morgonpromenader. Det har blivit en den här veckan också föstås, och då fick vi en ostörd timme att prata av oss på. Idag har vi faktiskt hunnit ses lite också.

Det är mest skitsnack om it-avdelningen nu för tiden. Det är en både dramatisk och spännande följetong som ger oss mycket samtalsstoff. Jag har jobbat på få ställen där det finns en fungerande it-avdelning. Varför är det så? Oftast tycks de helt oförmögna till självkritik också. Det är antingen fel på beställaren (det vill säga oss) eller också på leverantören (den externa). Ofta får man icke-svar och projekten är icke-projekt.

Idag vidarebefordrades ett e-brev till mig om att ett case var avslutat. Det var två veckor sen det las upp och det är inte löst. Men caset är avslutat. Mhmmm... Han som skickade det vidare till mig skrev att den och den var sjuk men att han skulle försöka lösa det ändå. Jag skiter i vilket. Det är deras problem. Hur de löser en sak eller vad det beror på att det inte är löst är för mig ovidkommande. De måste bara avhjälpas. Det var dessutom ganska många vändor innan det alls las upp ett case. Ibland blir man mörkrädd.

Jag frågade kollegan idag om de inte har något SLA. Han skrattade bara åt mig. Klart de inte har det. Det skulle ju innebära att de faktiskt skulle bli tvugna att jobba också.

Det är en parodi på en it-avdelning.

Andra bloggar om: itavdelningar, parodi, kollega