Förnedringsfyllor
Förut hade jag en granne som jag titt som tätt hittade sovandes i trappen, typ utanför min dörr. En gång precis nedanför sopnedkastet. Luckan stod öppen och nedanför var en liten pöl med någon obestämbar sörja. Skulle han slänga soporna och somnade på vägen eller?
Jag har alltid tagit mig hem hur onykter jag än varit. Ingen har behövt hämta mig någonstans eller sätta mig i en taxi. Ingen har behövt hjäpa mig få upp porten eller väcka mig i trappen. Det är en status jag ämnar behålla.
Andra bloggar om: portsovare, grannar, förnedringsfyllor
Nä, huh. Full eller inte, hem måste man kunna ta sig på egna ben. Så är det bara.
Usch...sånt är inte kul. Om man inte längre verkar bry sig om var man somnar och vem som ser till att man kommer hem tror jag att det är dags för avvänjning...Vet du om att du är en av de "mest aktiva" idag?! Kul:)
Ja men för tusan, om man är redigt packad så sitter det ju i benmärgen att man SKA hem (visst man kan sova hos en kompis eller liknande) men inte f-n somnar man i en trappuppgång......gaaaaah! :)
Petra: Ja, så är det!
Ellinor: Avvänjning var ordet, kanske ska tipsa grannen om det :)
Kluster: Nä, då har man nog tappat en spärr för mycket.
Nej usch. Somnar man i trappuppgången har det gått för långt. Hem ska man ta sig!
Karin: Jo... minst sagt.
I love guest books, keep up the good work!
