Jag hittade text
Jag har text-tv. Tydligen.
Ingen aning vad man använder det till, men uppenbarligen finns det på min tv. Nå, jag har ju bara haft den ett halvår...
Läs även andra bloggares åsikter om vad har man text-tv till?
Ingen aning vad man använder det till, men uppenbarligen finns det på min tv. Nå, jag har ju bara haft den ett halvår...
Läs även andra bloggares åsikter om vad har man text-tv till?
Balsam
♥ Lunch med vän inkluderande besök i second handbutiker
♥ Naprapaten gjorde sitt bästa med min ljumske - lyx, men väl värt pengarna
Dessutom lyser ju solen mellan skurarna.
Läs även andra bloggares åsikter om studentlivet är inte alltid så här
♥ Naprapaten gjorde sitt bästa med min ljumske - lyx, men väl värt pengarna
Dessutom lyser ju solen mellan skurarna.
Läs även andra bloggares åsikter om studentlivet är inte alltid så här
Leksaksfunderingar
I leksaksaffären slås jag av ganska många saker. En sak är de olika teman som finns för flickor respektive pojkar. Flickor ska ägna sig åt matlagning, städning, dockor som är söta, lite tuffa, utformade som blommor. De ska intressera sig för skönhet, speglar, pyssla smycken till sig själva. De ska gilla söta djur och vilja vara prinsessor.
Pojkar ska leka med små monster, riddare, bilar med personlighet och funktion, läskiga djur, krig, vapen.
Det finns ganska mycket att läsa ut bara av den uppdelningen. Men något som slår mig också är att jag tror att det är ok för en flicka att vilja ta sig an något på pojkavdelningen, men inte för en pojke av vilja ge sig in i flicklekarna. Varför skulle de, mannen är norm, det är det alla ska sträva efter. Även flickorna.
Var kommer det att sluta? Ska alla bli pojkiga, ha blå kläder därför att rosa att för det svagare könet? Och stackars pojkar som intresserar sig för flicksaker. Jag tror att det här kankse är än viktigare att tänka på än just bara det faktum av hur uppdelningen ser ut. För alla förlorar på att sträva efter en manlig norm. Vi måste arbeta för att höja statusen på det kvinnliga - och förvisso arbeta för att det kvinnliga inte bara behöver betyda skönhet och matlagning. Och vad lär vi egentligen våra pojkar om världen? Hur ska vi kunna förändra detta? Vill vi förändra eller vill vi att det ska se ut så här?
En sista reflektion som jag vill dela med mig av är vad jag läste på två slumpvis utvalda leksaker. På flickans "Watch the fun grow!" På pojkens "Try me! Squirt function. Rescue & exploration mission". Flickan ska vara passiv och se på, pojken aktiv och prova och utforska. Är det inte grundbulten i genuskontraktet så säg.
Läs även andra bloggares åsikter om genus, leksaker, könsmaktsordningen, manlig norm
Pojkar ska leka med små monster, riddare, bilar med personlighet och funktion, läskiga djur, krig, vapen.
Det finns ganska mycket att läsa ut bara av den uppdelningen. Men något som slår mig också är att jag tror att det är ok för en flicka att vilja ta sig an något på pojkavdelningen, men inte för en pojke av vilja ge sig in i flicklekarna. Varför skulle de, mannen är norm, det är det alla ska sträva efter. Även flickorna.
Var kommer det att sluta? Ska alla bli pojkiga, ha blå kläder därför att rosa att för det svagare könet? Och stackars pojkar som intresserar sig för flicksaker. Jag tror att det här kankse är än viktigare att tänka på än just bara det faktum av hur uppdelningen ser ut. För alla förlorar på att sträva efter en manlig norm. Vi måste arbeta för att höja statusen på det kvinnliga - och förvisso arbeta för att det kvinnliga inte bara behöver betyda skönhet och matlagning. Och vad lär vi egentligen våra pojkar om världen? Hur ska vi kunna förändra detta? Vill vi förändra eller vill vi att det ska se ut så här?
En sista reflektion som jag vill dela med mig av är vad jag läste på två slumpvis utvalda leksaker. På flickans "Watch the fun grow!" På pojkens "Try me! Squirt function. Rescue & exploration mission". Flickan ska vara passiv och se på, pojken aktiv och prova och utforska. Är det inte grundbulten i genuskontraktet så säg.
Läs även andra bloggares åsikter om genus, leksaker, könsmaktsordningen, manlig norm
Läsning
Om jag hade varit en 10-åring hade jag nog varit lyrisk över eftermiddagens läsning. Nu måste jag dessvärre inta en mer skeptiskt inställning. Även om jag ska erkänna att jag totalt fallit för spidermanpennfodralet som har en inbyggd pennvässare.
Senare har jag lovat mig själv att ägna mig åt mer vuxen läsning.
Som jag sa är det mycket att se fram emot den här veckan.
Läs även andra bloggares åsikter om Vem vill inte vara en prinsessa?
Senare har jag lovat mig själv att ägna mig åt mer vuxen läsning.
Som jag sa är det mycket att se fram emot den här veckan.
Läs även andra bloggares åsikter om Vem vill inte vara en prinsessa?
14 hål idag... inte golf
Idag har det blivit 14 hål. Jag känner mig rätt så färdig så här efteråt. Lite utmattad och varm, i behov av mat och en massa vatten.
Men nöjd är jag.
Läs även andra bloggares åsikter om Cause I´m a punkrocker yes I am
Men nöjd är jag.
Läs även andra bloggares åsikter om Cause I´m a punkrocker yes I am
Fokus
So here´s another monday morning, som Marit skulle ha sagt.
Igår var det som att någon lyfte på locket. Fokus, beslutsamhet, styrka och säkerhet. Herregud, jag kan göra vad jag vill, bli vad jag vill. Tvivlen sjönk undan. De där topparna kommer sällan, så jag passade på att smida medan järnet var varmt.
Hela den här veckan är fylld med bra. Bra som jag själv bestämmer. Jag har bokat in bra möten (och tandläkaren...).
Veckan börjar med att rumstera om efter uppsatsmaterial. Leksaksaffärer, here I come.
Mjölken behöver inte vara sur, kaffet inte kallt, bara för att det är måndag. Tvärtom. Nya, friska tag.
(Jag undrar vad det var i mitt kaffe igår...?)
Läs även andra bloggares åsikter om Ny skön vecka
Igår var det som att någon lyfte på locket. Fokus, beslutsamhet, styrka och säkerhet. Herregud, jag kan göra vad jag vill, bli vad jag vill. Tvivlen sjönk undan. De där topparna kommer sällan, så jag passade på att smida medan järnet var varmt.
Hela den här veckan är fylld med bra. Bra som jag själv bestämmer. Jag har bokat in bra möten (och tandläkaren...).
Veckan börjar med att rumstera om efter uppsatsmaterial. Leksaksaffärer, here I come.
Mjölken behöver inte vara sur, kaffet inte kallt, bara för att det är måndag. Tvärtom. Nya, friska tag.
(Jag undrar vad det var i mitt kaffe igår...?)
Läs även andra bloggares åsikter om Ny skön vecka
Söndagsmiddag
Jag bjuder på dagens middag.
Cevapcici med potatis- och palsternackspuré
Det var inte dåliga grejer. Dessutom blir det leftovers imorgon. Då har jag något att se fram emot.
Även ikväll blir det nog också lite leftovers.
♥♥♥♥♥♥
Läs även andra bloggares åsikter om middag, recept, lyx
Cevapcici med potatis- och palsternackspuré
Det var inte dåliga grejer. Dessutom blir det leftovers imorgon. Då har jag något att se fram emot.
Även ikväll blir det nog också lite leftovers.
♥♥♥♥♥♥
Läs även andra bloggares åsikter om middag, recept, lyx
Snurr
Idag är det söndag. Då är det slut på ledigheten. Dags att slå på tankarna igen, som att de någonsin stannar av...?
Mina tankar kretsar främst runt tre teman:
♥ Uppsatsen, material. Jag söker, jag ser saker, men inte riktigt rätt. Jag tänker nytt, jag ser saker, jag funderar. Dags att hitta snart bara.
♥ Resa. Vilka ställen vill jag se, vad är viktigast, hur jag jag få ihop det så att det passar med monsuner, årstider och annat. Ska jag kanske tänka om helt?
♥ Livet. Jag vet, planen. Men den är ju främst arbetsrelaterad, eller i alla fall intellektuell-ekonomiskt relaterad. Mer då? Varför har jag ingen plan för resten? Borde jag inte vilja ha det? Varför är jag helt avskärmad från hela känslolivet?
Det är mikro och makro. Tänk för terminen, tänk för kommande år och tänk för livet.
Man kan väl få söndagsångest för mindre. Istället tänker jag laga mat. Trycker på paus, en stund till.
Läs även andra bloggares åsikter om när vet man vad det ska bli av en?
Kånkas
När jag ger mig ut i vida världen (ja, jag ska åka) lär jag ju kånka en hel del grejer. Vad passar då bättre att ha med sig än en ursvensk Kånken. Lite kärlek till hemlandet samtidigt. Så är de ju så fina och lagom stora för dagsturer.
Det svåra är bara vilken färg jag ska välja. De finns ju hur många som helst nu för tiden!
Läs även andra bloggares åsikter om kånka, resa, jorden runt, svensk tradition
Bild. Kånken
Det svåra är bara vilken färg jag ska välja. De finns ju hur många som helst nu för tiden!
Läs även andra bloggares åsikter om kånka, resa, jorden runt, svensk tradition
Helglyx
Kvällen verkar i alla fall arta sig...
Läs även andra bloggares åsikter om god ost, gott vin, gott italienskt tunnbröd
Ett hål
Lördag. Ingen dans. Jag borde jubla av ledighet.
Men det känns... tomt.
Och jag har alltid en hand för lite. Jag skulle behöva en extra hand. Faktiskt. Jag inser det allt oftare.
Läs även andra bloggares åsikter om tomt
Men det känns... tomt.
Och jag har alltid en hand för lite. Jag skulle behöva en extra hand. Faktiskt. Jag inser det allt oftare.
Läs även andra bloggares åsikter om tomt
Fredagsmiddag är allt
Efter fyra dagar i rad av dans, slutar fredagkvällen endast på ett sätt:
Jag kommer hem. Lagar något löjligt gott. Dricker ett glas vin. Sätter i mig allt köket har att erbjuda. Gärna chips som jag får äta med gott samvete på fredagar. Sen däcker jag framför dålig tv, vad som helst.
Jag älskar fredagsmiddagar. Det är den enda tiden jag verkligen har med min familj. Mig.
Nu ska jag hugga in på chipsen och däcka i soffan. Det andra är avcheckat.
Läs även andra bloggares åsikter om riktigt god mat vin och familjen
Jag kommer hem. Lagar något löjligt gott. Dricker ett glas vin. Sätter i mig allt köket har att erbjuda. Gärna chips som jag får äta med gott samvete på fredagar. Sen däcker jag framför dålig tv, vad som helst.
Jag älskar fredagsmiddagar. Det är den enda tiden jag verkligen har med min familj. Mig.
Nu ska jag hugga in på chipsen och däcka i soffan. Det andra är avcheckat.
Läs även andra bloggares åsikter om riktigt god mat vin och familjen
Drunknar
Papper. Överallt papper. Jag har skrivit en dikt om papper, men när jag tänker på det är det främst en känsla av hur vi drunknar i papper.
♥ Att avsluta ett konto kostar 3 A4-papper. Jag kommer bara att kasta dem - kontot är ju avslutat för mig. Vad kostar allt papper mig som kund i slutändan?
♥ Besked av alla typer (årsbeked, kont- minst 3 A4, men gärna mer. Ett försättsblad och ett avslutningsblad, däremellan avhandlas det viktiga, det jag vill veta. Ge mig en regnskog istället.
♥ Villkor: försäkring, bredband, telefoni, el. Alla villkorar sina avtal och skicar med en mindre avhandling i varje avtal. Kan man inte söka upp dem någonstans istället - om man nu skulle behöva dem. Jag vet inte med er, men jag kastar villkoren ändå. Det är högbyråkratiskt och skulle jag behöva veta vad som står så ringer jag någon och frågar. Spara ett träd.
♥ Skolvärlden. Betyg, värderingar, handlingsplaner, scheman - allt kommer på papper. Lärare lägger ner timmar på att skriva, elever kastar i papperskorgen. Träden gråter.
Jag har just haft en pappersutrensning. Jag inser att de papper jag sparar är sånt som är viktigt under året, sånt jag måste komma ihåg och sånt jag tycker är kul att spara. Men allvarligt. Skriver vi inte ut för mycket papper. Vad hände med det papperslösa samhället?
Läs även andra bloggares åsikter om pappersexcersis, trädbesparing, klimat, ändliga resurser
♥ Att avsluta ett konto kostar 3 A4-papper. Jag kommer bara att kasta dem - kontot är ju avslutat för mig. Vad kostar allt papper mig som kund i slutändan?
♥ Besked av alla typer (årsbeked, kont- minst 3 A4, men gärna mer. Ett försättsblad och ett avslutningsblad, däremellan avhandlas det viktiga, det jag vill veta. Ge mig en regnskog istället.
♥ Villkor: försäkring, bredband, telefoni, el. Alla villkorar sina avtal och skicar med en mindre avhandling i varje avtal. Kan man inte söka upp dem någonstans istället - om man nu skulle behöva dem. Jag vet inte med er, men jag kastar villkoren ändå. Det är högbyråkratiskt och skulle jag behöva veta vad som står så ringer jag någon och frågar. Spara ett träd.
♥ Skolvärlden. Betyg, värderingar, handlingsplaner, scheman - allt kommer på papper. Lärare lägger ner timmar på att skriva, elever kastar i papperskorgen. Träden gråter.
Jag har just haft en pappersutrensning. Jag inser att de papper jag sparar är sånt som är viktigt under året, sånt jag måste komma ihåg och sånt jag tycker är kul att spara. Men allvarligt. Skriver vi inte ut för mycket papper. Vad hände med det papperslösa samhället?
Läs även andra bloggares åsikter om pappersexcersis, trädbesparing, klimat, ändliga resurser
Löning var det
Igår var det lön. Insåg jag.
Så det är dags för något att sätta in lite pengar på mitt konto - hallå!
Läs även andra bloggares åsikter om löning hello!
Så det är dags för något att sätta in lite pengar på mitt konto - hallå!
Läs även andra bloggares åsikter om löning hello!
Lyrisk
Igår dansade jag lyriskt och det gjorde mig... lyrisk.
Och fylld av blåmärken. Kullerbytta och jag är inte helt vänner. Det säger mitt knä, min armbåge, min axel och mitt huvud.
Faktum är att jag känner mig helt ledbruten. Man ska inte hålla på med sånt när man närmar sig de trettio. Jag har till och med ont i fötterna!
Läs även andra bloggares åsikter om kullerbytta, lyrisk, smärtor
Och fylld av blåmärken. Kullerbytta och jag är inte helt vänner. Det säger mitt knä, min armbåge, min axel och mitt huvud.
Faktum är att jag känner mig helt ledbruten. Man ska inte hålla på med sånt när man närmar sig de trettio. Jag har till och med ont i fötterna!
Läs även andra bloggares åsikter om kullerbytta, lyrisk, smärtor
Inte dumt
En av mina största rädslor är att bli betraktad som dum, korkad.
Det påverkar mig i vardagen, nästan hela tiden. I nya konstellationer väntar jag gärna med att säga något för att det första jag säger ska vara knivskarpt, första intrycket ni vet. När jag var i Australien (eller utomlands över huvudtaget) var det extra tydligt. Blond, svensk, tjej = bimbo. Jag kunde vänta länge på att få säga något skarpt eller dräpande som det första jag sa. Och det funkade varje gång. Instant respect.
Det som jag är mest rädd för, eller som gör mig mest förbannad är när jag blir dumförklarad på ett subtilt sätt. Jag säger något som är fel och får ett hånleende eller dräpande skratt medan någon förklarar att jag har fel, medan undertonen dumförklarar mig helt. Där stänger jag av. Jag kan inte hantera det. Men jag har också insett att jag ska hålla mig ifrån den typen av människor. De är osäkra energitjyvar som helt enkelt inte ger mig något. Det blir aldrig bra. Främst är den typen av människor män. Det visar i alla fall min egen empiriska, helt ovetenskapliga undersökning.
När jag blir mästrad eller subtilt förlöjligad kan jag ibland svara med samma mynt, helt överdrivet. Och det får konsekvenser. Herregud, det är som att reta upp en svärm bin. Men oftast ser de inte själva att de gjort precis samma sak mot mig just.
Jag tror dessutom att jag är uppvuxen med förlöjligandets pedagogik eller hur man nu ska se det. Och det sårar, det gör att man sluter sig, det gör att man undviker att prata. Jag vägrar dessutom visa hur sårande det är, hur sårad jag blir. Det har gått överstyr, jag kan knappt hantera det längre.
När jag träffar människor som är bejakande märker jag det direkt. I hela kroppen. Samtalsglädjen, den positiva känslan, öppenheten, allt kommer som ett brev på posten. Och samtalsklimatet blir direkt bejakande och förlåtande. Så vill jag ha det jämt. Tyvärr träffar jag allt för sällan den typen av människor.
Ett dåligt tecken är om jag behöver fnittra/skratta besvärat åt folk. Det är oftast en strategi för att försöka få bort känslan av att bli behandlad som korkad. Då vet jag att det är ett dåligt samtal.
Läs även andra bloggares åsikter om förlöjligande, härskartekniker, komplex
Det påverkar mig i vardagen, nästan hela tiden. I nya konstellationer väntar jag gärna med att säga något för att det första jag säger ska vara knivskarpt, första intrycket ni vet. När jag var i Australien (eller utomlands över huvudtaget) var det extra tydligt. Blond, svensk, tjej = bimbo. Jag kunde vänta länge på att få säga något skarpt eller dräpande som det första jag sa. Och det funkade varje gång. Instant respect.
Det som jag är mest rädd för, eller som gör mig mest förbannad är när jag blir dumförklarad på ett subtilt sätt. Jag säger något som är fel och får ett hånleende eller dräpande skratt medan någon förklarar att jag har fel, medan undertonen dumförklarar mig helt. Där stänger jag av. Jag kan inte hantera det. Men jag har också insett att jag ska hålla mig ifrån den typen av människor. De är osäkra energitjyvar som helt enkelt inte ger mig något. Det blir aldrig bra. Främst är den typen av människor män. Det visar i alla fall min egen empiriska, helt ovetenskapliga undersökning.
När jag blir mästrad eller subtilt förlöjligad kan jag ibland svara med samma mynt, helt överdrivet. Och det får konsekvenser. Herregud, det är som att reta upp en svärm bin. Men oftast ser de inte själva att de gjort precis samma sak mot mig just.
Jag tror dessutom att jag är uppvuxen med förlöjligandets pedagogik eller hur man nu ska se det. Och det sårar, det gör att man sluter sig, det gör att man undviker att prata. Jag vägrar dessutom visa hur sårande det är, hur sårad jag blir. Det har gått överstyr, jag kan knappt hantera det längre.
När jag träffar människor som är bejakande märker jag det direkt. I hela kroppen. Samtalsglädjen, den positiva känslan, öppenheten, allt kommer som ett brev på posten. Och samtalsklimatet blir direkt bejakande och förlåtande. Så vill jag ha det jämt. Tyvärr träffar jag allt för sällan den typen av människor.
Ett dåligt tecken är om jag behöver fnittra/skratta besvärat åt folk. Det är oftast en strategi för att försöka få bort känslan av att bli behandlad som korkad. Då vet jag att det är ett dåligt samtal.
Läs även andra bloggares åsikter om förlöjligande, härskartekniker, komplex
Till djungeln
En spännande exkursion väntar mig idag. Ett bankkontor.
Jag har inte varit på en bank på många år. Jag tycker alltid att det är svårt att välja rätt blankett och såna detaljer. Men idag ska jag gå in och tömma mina bankkonton.
Varje år får jag kontoutdrag från banken med några fjuttiga hundralappar (på något konto är det ca 2 kronor) och jag tänker alltid: de där ska jag använda när jag som mest behöver dem. Problemet är bara att när jag som mest behöver dem kommer jag antagligen inte ha tid att gå till en bank och hämta ut dem. Så efter alla dessa år ska jag helt enkelt bara göra det. Bättre att stoppa pengarna i madrassen så att jag snabbt kan hämta dem den där dagen när jag får en craving eller verkligen vill gå ut men inte har några pengar.
Idag ska jag bli en madrasstoppare.
Läs även andra bloggares åsikter om madrasstoppare, stålars
Jag har inte varit på en bank på många år. Jag tycker alltid att det är svårt att välja rätt blankett och såna detaljer. Men idag ska jag gå in och tömma mina bankkonton.
Varje år får jag kontoutdrag från banken med några fjuttiga hundralappar (på något konto är det ca 2 kronor) och jag tänker alltid: de där ska jag använda när jag som mest behöver dem. Problemet är bara att när jag som mest behöver dem kommer jag antagligen inte ha tid att gå till en bank och hämta ut dem. Så efter alla dessa år ska jag helt enkelt bara göra det. Bättre att stoppa pengarna i madrassen så att jag snabbt kan hämta dem den där dagen när jag får en craving eller verkligen vill gå ut men inte har några pengar.
Idag ska jag bli en madrasstoppare.
Läs även andra bloggares åsikter om madrasstoppare, stålars
Disputera
Idag har jag varit med på min första disputation. En skugghistoria. Men ändå.
Jag satt och blev lite nervös. Jag tänkte mig när jag själv sitter där med min avhandling som jag lagt 4 år av mitt liv på, och hur ytterligare saker ska till för att göra den perfekt. Och det blev pirr.
Men jag längtar fortfarande efter att verkligen få sätta tänderna i uppsatsen.
Läs även andra bloggares åsikter om disputera, avhandling, pirr
Konsumera du med gott samvete...
Overshoot day inträffade igår. Då hade vi konsumerat årets tillgångar. Nu tär vi alltså på reserverna.
Den här dagen verkar inträffa tidigare för varje år som går, men konsumera du med gott samvete!
Läs även andra bloggares åsikter om overshoot day, konsumtion, klimat
Den här dagen verkar inträffa tidigare för varje år som går, men konsumera du med gott samvete!
Läs även andra bloggares åsikter om overshoot day, konsumtion, klimat
Recension
Jag brukar inte recensera tv-serier. Men jag bara måste säga några ord om Maria Wern - främmande fågel som går på TV4.
Jag hade ganska höga förväntningar på serien, svensk kriminalare på Gotland kan ju alltid funka. Det visar sig dock att den är i klass med Kommissionen som gick på svt för några år sen, som handlade om ett terrordåd i Stockholm. Det var något av det pinsammaste jag sett och jag orkade aldrig se hela klart.
Den här serien innehåller en del bra skådisar som trissar upp förväntningarna (några är dock desamma som i Kommissionen - börjar ana oråd). Men dialogen är tafflig, händelseförloppet löst och känslan är torftig och slö. Faktum är att jag sitter med skämskudden i knät hela tiden. Skämsbumparna låter heller inte vänta på sig. Det som håller den uppe är ändå Eva Röse (med löjligt snygga brallor) och att jag får se Fares Fares som läkare.
Så den får 2 öar av 5 möjliga.
Läs även andra bloggares åsikter om recension, Maria Wärn, tv-serie
Jag hade ganska höga förväntningar på serien, svensk kriminalare på Gotland kan ju alltid funka. Det visar sig dock att den är i klass med Kommissionen som gick på svt för några år sen, som handlade om ett terrordåd i Stockholm. Det var något av det pinsammaste jag sett och jag orkade aldrig se hela klart.
Den här serien innehåller en del bra skådisar som trissar upp förväntningarna (några är dock desamma som i Kommissionen - börjar ana oråd). Men dialogen är tafflig, händelseförloppet löst och känslan är torftig och slö. Faktum är att jag sitter med skämskudden i knät hela tiden. Skämsbumparna låter heller inte vänta på sig. Det som håller den uppe är ändå Eva Röse (med löjligt snygga brallor) och att jag får se Fares Fares som läkare.
Så den får 2 öar av 5 möjliga.
Läs även andra bloggares åsikter om recension, Maria Wärn, tv-serie
Krisp höst
Så här underdunderbart kan det vara på hösten. Efter att ha presterat hårt på förmiddagen och fikat med en vän kan man spendera en stund vid vattnet.
Bara så.
Läs även andra bloggares åsikter om höst, vatten, lugn
Bara så.
Läs även andra bloggares åsikter om höst, vatten, lugn
Uniform 1992
Så här vill jag ju se ut igen. Eller, inte riktigt, men med uniformen i alla fall. Och 2008. Och de riktiga skorna förstås...
Läs även andra bloggares åsikter om drillflicka, uniform, sukta
Jorden runt på 80... eller så...
Mentalt är jag halvvägs där. På min resa.
♥ Jag har planerat vad jag ska ha med mig, varje dag tänker jag - just det, får inte glömma den!
♥ Jag har mentala bilder av hur det kommer att se ut på varje plats, hur det kommer att kännas
♥ Jag har tidsplanen klar för mig, även om det finns saker som bara måste lösa sig - sen, senare
♥ Jag har planerat hur pengarna ska räcka - och det kommer sääääkert funka också...
Nu är det bara biljetten som saknas. För jag ska sticka. Jag måste det. Det känns som att det är sista chansen, av någon outgrundlig anledning som jag inte förstår. Men jag måste i alla fall passa på nu. Eller sen. Snart i alla fall.
Läs även andra bloggares åsikter om resa, pilgrimsfärd, jorden runt
♥ Jag har planerat vad jag ska ha med mig, varje dag tänker jag - just det, får inte glömma den!
♥ Jag har mentala bilder av hur det kommer att se ut på varje plats, hur det kommer att kännas
♥ Jag har tidsplanen klar för mig, även om det finns saker som bara måste lösa sig - sen, senare
♥ Jag har planerat hur pengarna ska räcka - och det kommer sääääkert funka också...
Nu är det bara biljetten som saknas. För jag ska sticka. Jag måste det. Det känns som att det är sista chansen, av någon outgrundlig anledning som jag inte förstår. Men jag måste i alla fall passa på nu. Eller sen. Snart i alla fall.
Läs även andra bloggares åsikter om resa, pilgrimsfärd, jorden runt
Kärlek
Jag känner mig nyförälskad. Har fått så mycket kärlek ikväll. Av två små bus.
Jag babysatt mina brorsdöttrar och det var alldeles för länge sen jag såg dem. Den ena hade blivit tung och den andra kelig som tusan. Hon började med att krypa upp på min mage och låg där förnöjt och tittade på tv länge. Sen satt hon i mitt knä så gott som hela kvällen och mös.
Det lever jag på länge.
Men jag är lite rädd över den där dagisbakteriehärden. Vill ogärna bli sjuk igen. Försöker döda lite bakterier genom en liten kapsyl whiskey här. Det ska ju funka, har jag hört.
Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, brorsdöttrar, bus
Jag babysatt mina brorsdöttrar och det var alldeles för länge sen jag såg dem. Den ena hade blivit tung och den andra kelig som tusan. Hon började med att krypa upp på min mage och låg där förnöjt och tittade på tv länge. Sen satt hon i mitt knä så gott som hela kvällen och mös.
Det lever jag på länge.
Men jag är lite rädd över den där dagisbakteriehärden. Vill ogärna bli sjuk igen. Försöker döda lite bakterier genom en liten kapsyl whiskey här. Det ska ju funka, har jag hört.
Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, brorsdöttrar, bus
Spispension
För tredje gången nu ska någon komma och titta på min spis. Det har inte hjälpt de två tidigare gångerna så varför skulle det hjälpa den här gången.
Ta den med! Snälla! Den vill inte längre, den är en uppgiven 80-talist - eller ännu äldre.
Den vill verkligen inte längre.
Läs även andra bloggares åsikter om spis, pensionär, materialist
Ta den med! Snälla! Den vill inte längre, den är en uppgiven 80-talist - eller ännu äldre.
Den vill verkligen inte längre.
Läs även andra bloggares åsikter om spis, pensionär, materialist
Masterplan
Jag försöker på nytt att fokusera. Tänka på Planen. Allt det stora som väntar på mig. Och som jag väntar på. Det är konkret och det viker inte undan från mina tankar.
Samtidigt kommer jag att tänka på hur mitt liv ser och har sett ut. Hemma planerar jag livet och följer planen. Inget oväntat händer. För att få det oväntade söker jag mig bort. Någon annanstans kan det hända. Eller är det bara så att jag åker för att rymma, för att slippa planen för en stund och för att slippa förväntningarna? Det är mitt liv, men det är byggt på samhällets förväntningar. Och jag kommer bara att göra alla besvikna efter de givna normerna.
Runt omkring mig bryter människor sina planer på här hemma. Planera, revidera. De är rotade här och behöver inte vara någon annanstans för att avvika från planen. Men det oväntade händer dem också. Här. Utan att de söker upp det.
Mig händer bara det som jag planerar ska hända mig.
Just nu bryter jag i och för sig också planen hemma, genom att äta chips varje dag. Det är ett nytt och oväntat drag från mig.
Nåt är på gång.
Läs även andra bloggares åsikter om it´s all part of a masterplan
Samtidigt kommer jag att tänka på hur mitt liv ser och har sett ut. Hemma planerar jag livet och följer planen. Inget oväntat händer. För att få det oväntade söker jag mig bort. Någon annanstans kan det hända. Eller är det bara så att jag åker för att rymma, för att slippa planen för en stund och för att slippa förväntningarna? Det är mitt liv, men det är byggt på samhällets förväntningar. Och jag kommer bara att göra alla besvikna efter de givna normerna.
Runt omkring mig bryter människor sina planer på här hemma. Planera, revidera. De är rotade här och behöver inte vara någon annanstans för att avvika från planen. Men det oväntade händer dem också. Här. Utan att de söker upp det.
Mig händer bara det som jag planerar ska hända mig.
Just nu bryter jag i och för sig också planen hemma, genom att äta chips varje dag. Det är ett nytt och oväntat drag från mig.
Nåt är på gång.
Läs även andra bloggares åsikter om it´s all part of a masterplan
Söndagslunk
Ännu ett uppvaknande. Fortfarande trött. Vill bara ligga kvar. Men dagen väntar ju på mig.
Min fantastiska höst har fått sig en liten törn. Egentligen inget stort, som ändå har skakat om mig. Ändrat mina förutsättningar. Jag vet fortfarande inte om det är bra eller dåligt.
Men det är söndag, och jag känner bara för att gråta.
Läs även andra bloggares åsikter om upp eller ner?
Min fantastiska höst har fått sig en liten törn. Egentligen inget stort, som ändå har skakat om mig. Ändrat mina förutsättningar. Jag vet fortfarande inte om det är bra eller dåligt.
Men det är söndag, och jag känner bara för att gråta.
Läs även andra bloggares åsikter om upp eller ner?
Freakin fantastic
Kajen brukar visa denna titt som tätt. Jag älskar den. Jag älskar originalet. Jag älskar min egen version av den.
Men nu, Vinter08. Jag tror det blir bra. Trots att staden rustar sig för vinter.
Läs även andra bloggares åsikter om vinter02, Kent, cover
Happy?
"Happy period!"
Önskar dig i alla fall Always. Helt löjligt. Vem fan har någonsin haft en lycklig mens?!
Samtidigt är det väl löjligt att jag stör mig på detta. Jag är ju ändå kvinna. Det borde väl kunna vara happy. Jag vet inte, men jag reagerade på reklamen. Inte positivt.
Önskar dig i alla fall Always. Helt löjligt. Vem fan har någonsin haft en lycklig mens?!
Samtidigt är det väl löjligt att jag stör mig på detta. Jag är ju ändå kvinna. Det borde väl kunna vara happy. Jag vet inte, men jag reagerade på reklamen. Inte positivt.
Tidigare skrivläger
När jag nu har hittat den där gamla diktboken från tonåren så får jag passa på att bjuda på en till ifrån den.
En dröm
Barnets barnsliga hull.
Som krusningar i vinden
Lätta fötter
Som kittlingar längs floden
Lyckliga gröna ögon
Under himlens mörka svall
Långsamma smekningar
Som viskningar under stenbron
En dröm
Barnets barnsliga hull.
Som krusningar i vinden
Lätta fötter
Som kittlingar längs floden
Lyckliga gröna ögon
Under himlens mörka svall
Långsamma smekningar
Som viskningar under stenbron
Hanna 18 år, 1998
Läs även andra bloggares åsikter om diktsamling, tonåringen HannaHorhus
Allt oftare får jag får mig att jag bor i ett horhus. Och då bor jag ändå inte i Horan.
En dag sprang jag på två killar i porten med max 40 minuter emellan som skulle till samma tjej. Den första var på väg ut när den andra kom in. Mitt emellan tillfällena sprang jag förbi hennes lägenhet och hörde omisskännliga ljud (de kan iofs ha stånkat korv också vilket skulle förklara ljuden - men inte springet). De måste ha befunnit sig i hallen, det var väl lite bråttom.
Men vad vet jag, fattigdomen breder visst ut sig på Söder, det läste jag i lokalblaskan. Jag ska inte stå i vägen för folk som vill tjäna sig en extra hacka.
Läs även andra bloggares åsikter om hor på Söder
En dag sprang jag på två killar i porten med max 40 minuter emellan som skulle till samma tjej. Den första var på väg ut när den andra kom in. Mitt emellan tillfällena sprang jag förbi hennes lägenhet och hörde omisskännliga ljud (de kan iofs ha stånkat korv också vilket skulle förklara ljuden - men inte springet). De måste ha befunnit sig i hallen, det var väl lite bråttom.
Men vad vet jag, fattigdomen breder visst ut sig på Söder, det läste jag i lokalblaskan. Jag ska inte stå i vägen för folk som vill tjäna sig en extra hacka.
Läs även andra bloggares åsikter om hor på Söder
Hundbajsjakt?
Varför luktar det alltid hundbajs när de gräver upp gatan?
Jag tror här ligger en hund begravd...
Jag tror här ligger en hund begravd...
Livets ocean
Tänk dig ett hav
Tänk dig en våg som sköljer upp mot land
Tänk dig en havsbris som smeker din kind
Tänk dig en värld som försvinner i en våg som drar sig tillbaka i havet igen
Tänk dig en sol som går ner i havet
Tänk dig en klipphäll som fortfarande är varm trots att solen gått ner
Tänk dig havet som rullar fram och tillbaka vad som än händer
Tänk dig
Havet finns där vad som än händer
Skrivlägret: Jazzhoppan ville att jag skulle skriva något om havet och sommaren, så jag bjuder på något jag skrev för länge sen.
Tänk dig en våg som sköljer upp mot land
Tänk dig en havsbris som smeker din kind
Tänk dig en värld som försvinner i en våg som drar sig tillbaka i havet igen
Tänk dig en sol som går ner i havet
Tänk dig en klipphäll som fortfarande är varm trots att solen gått ner
Tänk dig havet som rullar fram och tillbaka vad som än händer
Tänk dig
Havet finns där vad som än händer
Hanna 15 år, 1995
Skrivlägret: Jazzhoppan ville att jag skulle skriva något om havet och sommaren, så jag bjuder på något jag skrev för länge sen.
Hemma på min gata i stan
Förra torsdagen var solig. Jag satt i köket med min dator och skrev på ett pm, med böckerna utfläkta framför mig. Jag var lugn inombords även om jag inte sovit natten innan på grund av stress.
Jag verkar ha fått in rutinen. För idag sitter jag på samma ställe med ett pm framför mig, böckerna utfläkta och flitens lampa lysande ovan mig. Men det är mörkt, det regnar ute. Känslan är lite en annan.
Det är mörkt av fler anledningar. Jag har inte riktigt någon lampa jag kan tända så att jag ser bättre. Tur att skärmen är ljus.
Lugnet är åter i alla fall. Jag kan skriva pm, (ingen aning om vad det är för form egentligen - men det är väl text på A4:a som allt annat), jag kan läsa, jag gillar att reflektera.
Jag känner mig hemma. Jag är hemma - bokstavligt.
Och jag undrar om det kommer att ta slut...
På lugnet, på känslan, på lyckan, på terminen, på böcker, på universitetskärleken. Ja, på allt.
Varför kan jag inte bara njuta av att allt är bra. För att allt tar slut?
Det finns ju sånt, som aldrig ens börjar.
Läs även andra bloggares åsikter om början och slut
Jag verkar ha fått in rutinen. För idag sitter jag på samma ställe med ett pm framför mig, böckerna utfläkta och flitens lampa lysande ovan mig. Men det är mörkt, det regnar ute. Känslan är lite en annan.
Det är mörkt av fler anledningar. Jag har inte riktigt någon lampa jag kan tända så att jag ser bättre. Tur att skärmen är ljus.
Lugnet är åter i alla fall. Jag kan skriva pm, (ingen aning om vad det är för form egentligen - men det är väl text på A4:a som allt annat), jag kan läsa, jag gillar att reflektera.
Jag känner mig hemma. Jag är hemma - bokstavligt.
Och jag undrar om det kommer att ta slut...
På lugnet, på känslan, på lyckan, på terminen, på böcker, på universitetskärleken. Ja, på allt.
Varför kan jag inte bara njuta av att allt är bra. För att allt tar slut?
Det finns ju sånt, som aldrig ens börjar.
Läs även andra bloggares åsikter om början och slut
Min husgud
Jag blir glad när jag tänker på min uppsats. Den ska bli i den kritiska diskursanalysens tecken. Så Fairclough ska bli min husgud.
Jag måste nästan köpa mig en egen bok av honom. En bok som ska komma att bli en väl tummat exemplar där jag kan de bästa sidorna utantill.
Förra gången jag läste Fairclough är inget jag vill minnas. Det var ångestladdat och jag förväntade mig inte att förstå något.
Den här gången ska det bli annorlunda. Något extra. Han ska bli min. Det ska bli vi.
Läs även andra bloggares åsikter om Fairclough, kritisk diskursanalys, husgud
Jag måste nästan köpa mig en egen bok av honom. En bok som ska komma att bli en väl tummat exemplar där jag kan de bästa sidorna utantill.
Förra gången jag läste Fairclough är inget jag vill minnas. Det var ångestladdat och jag förväntade mig inte att förstå något.
Den här gången ska det bli annorlunda. Något extra. Han ska bli min. Det ska bli vi.
Läs även andra bloggares åsikter om Fairclough, kritisk diskursanalys, husgud
Tack!
Ester och jag kom varandra väldigt nära inpå livet under förra året. Vi spenderade så mycket tid tillsammans att det blev väldigt ensamt när jag till slut skrivit klart boken.
Men jag är samtidigt glad att den är klar. Och jag vill tacka juryn för att jag fått det här priset. Det känns otroligt roligt och jag känner att jag är värd det.
Jag vill också tacka alla som läst boken, och alla som läst allt annat jag skrivit och givit mig respons under åren. Utan er vore jag inget.
Tack!
Nu ska jag hem och skriva klart min andra bok.
Skrivlägret: Maria ville att jag skulle skriva tacktalet då jag vunnit Augustpriset.
Men jag är samtidigt glad att den är klar. Och jag vill tacka juryn för att jag fått det här priset. Det känns otroligt roligt och jag känner att jag är värd det.
Jag vill också tacka alla som läst boken, och alla som läst allt annat jag skrivit och givit mig respons under åren. Utan er vore jag inget.
Tack!
Nu ska jag hem och skriva klart min andra bok.
Skrivlägret: Maria ville att jag skulle skriva tacktalet då jag vunnit Augustpriset.
Minns ni?
Vad hände egentligen 8 september förra året? Någon?
En årsdag för tusan!!
Läs även andra bloggares åsikter om blogga, blogga, blogga
En årsdag för tusan!!
Läs även andra bloggares åsikter om blogga, blogga, blogga
Kommunicera!
Kommunikationsstress. Det är det enda jag kan jämföra det med.
Allt står öppet, framme, tillgängligt för mig: facebook, e-postlådan, alla andra e-postlådor jag har via uni och annat, bloggen, feeden, mobilen ligger framme. Och tystnaden är så kompakt att den gör ont och jag springer runt på tå.
Kommunicera med mig!! vill jag bara skrika till alla mina virtuella verktyg.
Inget.
Under tiden går min hjärna på högvarv utan att producera just någonting. Någon inre fokus tycks helt omöjlig att finna.
Det är som att jag väntar på något, jag vet bara inte riktigt på vad. Inte är det tystnaden.
Läs även andra bloggares åsikter om kommunikation, tystnad, stress
Allt står öppet, framme, tillgängligt för mig: facebook, e-postlådan, alla andra e-postlådor jag har via uni och annat, bloggen, feeden, mobilen ligger framme. Och tystnaden är så kompakt att den gör ont och jag springer runt på tå.
Kommunicera med mig!! vill jag bara skrika till alla mina virtuella verktyg.
Inget.
Under tiden går min hjärna på högvarv utan att producera just någonting. Någon inre fokus tycks helt omöjlig att finna.
Det är som att jag väntar på något, jag vet bara inte riktigt på vad. Inte är det tystnaden.
Läs även andra bloggares åsikter om kommunikation, tystnad, stress
Sista dagen
Idag är det sista dagen på skrivlägret. Det känns lite sentimentalt, jag har verkligen gillat skrivuppgifterna. Det har funnits en del att bita i. Men nu finns det bara en kvar. Om jag inte ger mig själv en sista förstås.
Ska fundera på om jag kan ge mig själv något att bita i.
Läs även andra bloggares åsikter om skrivläger, avslutning ikväll
Ska fundera på om jag kan ge mig själv något att bita i.
Läs även andra bloggares åsikter om skrivläger, avslutning ikväll
Typ papper
Papper till papper
Barndoms brevvänner fick brev på Lessebo
Nu är det mindre fantastiskt, mest e-post
Eller utskrifter på Copy express
Kaffefläckat tidningspapper
Oblekt hushållspapper
Förra hösten gick i Skandia 2000
Vi stod varandra nära, då
Nu är det mest pappersmassa
Tankar om nya papper, nya dagar
Skin, är framtiden
Skrivlägret: Tom ville att jag skulle skriva en dikt om papper.
Barndoms brevvänner fick brev på Lessebo
Nu är det mindre fantastiskt, mest e-post
Eller utskrifter på Copy express
Kaffefläckat tidningspapper
Oblekt hushållspapper
Förra hösten gick i Skandia 2000
Vi stod varandra nära, då
Nu är det mest pappersmassa
Tankar om nya papper, nya dagar
Skin, är framtiden
Skrivlägret: Tom ville att jag skulle skriva en dikt om papper.
Visslaren
Någon gick runt hemma hos mig inatt. Och visslade. Och röjde i saker. Det blev aldrig riktigt tyst.
He´s back.
Läs även andra bloggares åsikter om visslaren, mannen på nätterna
He´s back.
Läs även andra bloggares åsikter om visslaren, mannen på nätterna
Saknar
Jag sitter och är lite sentimental. Lyssnar på låtar som vi spelade in i bandet. Och visst är texterna så triviala så att jag får skämsbumpar på hela kroppen. Men ändå, de har liksom ändå något. Jag blir lite stolt ändå när jag tänker på att jag har gjort dem och att vi har spelat in dem.
Och då saknar jag bandet lite. Jag saknar framför allt att sjunga. Jag vill spela in fler låtar. Jag vill göra mer musik.
Läs även andra bloggares åsikter om I´m in the band
Och då saknar jag bandet lite. Jag saknar framför allt att sjunga. Jag vill spela in fler låtar. Jag vill göra mer musik.
Läs även andra bloggares åsikter om I´m in the band
Routine
Jazzwalk, jazzwalk
Pas de bourrée
Pas de bourrée
Chassé
Gran Jeté
Attitude
Preparation
En Pirouette
Preparation
Enkel Chaîné
Dubbel Chaîné
Upp i Cou-de-pied
Passé
Développé
Avsluta i
Arabesque
Skrivlägret: Fia ville att jag skulle skriva koreografi.
Pas de bourrée
Pas de bourrée
Chassé
Gran Jeté
Attitude
Preparation
En Pirouette
Preparation
Enkel Chaîné
Dubbel Chaîné
Upp i Cou-de-pied
Passé
Développé
Avsluta i
Arabesque
Skrivlägret: Fia ville att jag skulle skriva koreografi.
1990
Flow
Andra mötet, med min egen fågel och mentor.
Det händer en massa små, små saker nu som alla bär mig i rätt riktning. Seminarier och utnämnanden som peppar mig, möten som ger mig allt det där som jag saknat i vardagen. Någon som förstår. Så känns det. Och någon som tror på mig, peppar mig, säger att jag är på rätt spår och som säger att jag kommer att klara av det jag företar mig. Min plan kan fungera, någon tror på den förutom jag själv.
Där befinner jag mig. Det är min vardag.
Det är skönt att vara i flow, att veta vad man vill och känna att man kan och har motivation som räcker och blir över.
Och där är jag nu.
Läs även andra bloggares åsikter om low, motivation, uppsats
Det händer en massa små, små saker nu som alla bär mig i rätt riktning. Seminarier och utnämnanden som peppar mig, möten som ger mig allt det där som jag saknat i vardagen. Någon som förstår. Så känns det. Och någon som tror på mig, peppar mig, säger att jag är på rätt spår och som säger att jag kommer att klara av det jag företar mig. Min plan kan fungera, någon tror på den förutom jag själv.
Där befinner jag mig. Det är min vardag.
Det är skönt att vara i flow, att veta vad man vill och känna att man kan och har motivation som räcker och blir över.
Och där är jag nu.
Läs även andra bloggares åsikter om low, motivation, uppsats
Som en varulv
Jag läser om vampyrer men kan inte riktigt koncentrera mig. Det är en sån dag. Mina tankar förlorar sig lite någonstans utanför nuet. Det var en sån dag igår.
Jag blev av med en del saker igår. Men jag hittade något annat. Något jag trodde att jag gömt och glömt för gott. Plötsligt dök det upp igen. På ett lite oväntat sätt, samtidigt som mycket var bekant. Saker jag hört förut, platser jag sett. Men något var nytt. Känslan.
Det är som att jag är vuxen nu. Och lite, lite nyfiken.
Idag kommer jag inte kunna koncentrera mig på skrivlägret. Så ni får avvakta tills imorgon. Ibland sviker jag. Jag kan inte skylla på något eller någon. Men jag måste få förlora mig en stund till. Imorgon är det måndag igen. Och då är allt som vanligt igen. Precis som vanligt.
Läs även andra bloggares åsikter om fest igår, vardag imorgon
Jag blev av med en del saker igår. Men jag hittade något annat. Något jag trodde att jag gömt och glömt för gott. Plötsligt dök det upp igen. På ett lite oväntat sätt, samtidigt som mycket var bekant. Saker jag hört förut, platser jag sett. Men något var nytt. Känslan.
Det är som att jag är vuxen nu. Och lite, lite nyfiken.
Idag kommer jag inte kunna koncentrera mig på skrivlägret. Så ni får avvakta tills imorgon. Ibland sviker jag. Jag kan inte skylla på något eller någon. Men jag måste få förlora mig en stund till. Imorgon är det måndag igen. Och då är allt som vanligt igen. Precis som vanligt.
Läs även andra bloggares åsikter om fest igår, vardag imorgon
Ugglar
Går man och lägger sig sent vaknar man tidigt. Så funkar det, det kan jag bekräfta.
80-talet var ett galet årtionde. Jag sjöng Chelsea Rogers, hög på helium. Och natten verkade aldrig ta slut. Drinkarna smakade äppelpaj och vägen hem blev kortare.
Jag måste nog försöka somna om. Jag skulle ha visat bilder om jag fortfarande haft kameran kvar.
Läs även andra bloggares åsikter om 80-talsfest, bakis vaknar först
80-talet var ett galet årtionde. Jag sjöng Chelsea Rogers, hög på helium. Och natten verkade aldrig ta slut. Drinkarna smakade äppelpaj och vägen hem blev kortare.
Jag måste nog försöka somna om. Jag skulle ha visat bilder om jag fortfarande haft kameran kvar.
Läs även andra bloggares åsikter om 80-talsfest, bakis vaknar först
Inte utan beroende
Det bästa är lukten
Det näst bästa är effekten av det
Det tredje bästa är mysfaktorn att fika
Fjärde någonstans kommer smaken av det
För så där jättegod är inte varje kopp kaffe som jag intar. Det är bara de där speciella kopparna som är riktigt goda. Och de kommer inte så ofta.
Men det är dem jag dricker för. De där speciella kopparna som är så goda så att tiden stannar av och allt känns perfekt.
Det kräver sin särskilda miljö, kopp, sällskap och tillagning.
Just nu längtar jag efter min nästa riktigt goda kopp kaffe.
Skrivlägret: Leopardia ville att jag skulle skriva om kaffe.
Det näst bästa är effekten av det
Det tredje bästa är mysfaktorn att fika
Fjärde någonstans kommer smaken av det
För så där jättegod är inte varje kopp kaffe som jag intar. Det är bara de där speciella kopparna som är riktigt goda. Och de kommer inte så ofta.
Men det är dem jag dricker för. De där speciella kopparna som är så goda så att tiden stannar av och allt känns perfekt.
Det kräver sin särskilda miljö, kopp, sällskap och tillagning.
Just nu längtar jag efter min nästa riktigt goda kopp kaffe.
Skrivlägret: Leopardia ville att jag skulle skriva om kaffe.
80´s is everything
Idag ska jag tänka Madonna och 80-tal. Hur ska man annars fira att Prince fyller 50 år?
Men när jag googlar bilder från 80-talet verkar det som att jag har glömt allt vad 80-talskläder innebär. Eller också har jag sållat hårt. För det finns väldig mycket tacky 80-tal då allting är puffigt och stort på ett märkligt sätt. Jag gillar färgerna och benvärmarna och det lite tajtare modet. Typ Fame. Det är min grej.
Ikväll drar jag på mig 80-talet på mitt sätt. Helst hade jag ju velat se ut som Madonna, men det får bli en annan gång.
Läs även andra bloggares åsikter om Madonna, 80-tal, Prince födelsedagsfest
Men när jag googlar bilder från 80-talet verkar det som att jag har glömt allt vad 80-talskläder innebär. Eller också har jag sållat hårt. För det finns väldig mycket tacky 80-tal då allting är puffigt och stort på ett märkligt sätt. Jag gillar färgerna och benvärmarna och det lite tajtare modet. Typ Fame. Det är min grej.
Ikväll drar jag på mig 80-talet på mitt sätt. Helst hade jag ju velat se ut som Madonna, men det får bli en annan gång.
Knivslåss nånstans öde istället
Jag blir inte glad när jag i DN läser om knivmän som går bärsärkargång i Skanstull. Jag vill inte läsa om att det händer just någonstans, men det blir ju extra obehagligt när det sker där jag lever och verkar. Det var vid lunch igår och då var jag dessutom ute på Skanstull och flanerade.
En kvinna hade gått fram och frågat honom om han mådde dåligt när han satt på huk. Då hade han gjort utfall mot henne med kniv och sedan fortsatt med andra.
Så vad lär vi oss av detta gott folk? Att inte fråga människor om de är ok när de verkar må dåligt.
Eller?
Läs även andra bloggares åsikter om knivman, Skanstull, sjuk värld
En kvinna hade gått fram och frågat honom om han mådde dåligt när han satt på huk. Då hade han gjort utfall mot henne med kniv och sedan fortsatt med andra.
Så vad lär vi oss av detta gott folk? Att inte fråga människor om de är ok när de verkar må dåligt.
Eller?
Läs även andra bloggares åsikter om knivman, Skanstull, sjuk värld
Rulltrappan
Som en evighetsmaskin, fortsätter de att dyka upp. Stegen. Jag är förvirrad, vrider mig vänder, ser mig över axeln efter en annan utväg. Vart ska jag ta vägen. Stålmonstret sträcker ut sig framför mig i en hel evighet. Ingen instruktion, ingen handledning, ingenting. Bara förvirring.
Jag känner mig som att jag står i Lustiga huset och är den där proppen i första trappan upp. Hur går jag på? Hur stiger jag av? Tänk om jag ramlar halvvägs och tumlar hela vägen ner.
Denna konstanta rörelse hypnotiserar mig. Gör mig osäker, samtidigt fascinerad.
Jag blir nog kvar ett tag. Måste avvakta de andra.
Skrivlägret: Carin ville att jag skulle beskriva en rulltrappa som att det är första gången jag ser den.
Jag känner mig som att jag står i Lustiga huset och är den där proppen i första trappan upp. Hur går jag på? Hur stiger jag av? Tänk om jag ramlar halvvägs och tumlar hela vägen ner.
Denna konstanta rörelse hypnotiserar mig. Gör mig osäker, samtidigt fascinerad.
Jag blir nog kvar ett tag. Måste avvakta de andra.
Skrivlägret: Carin ville att jag skulle beskriva en rulltrappa som att det är första gången jag ser den.
Down my spine
Utmärkt
Jag fick en umärkelse av Fia som gjorde mig överraskad och väldigt glad. Fia är en skön biker och lärare och hos henne kan man läsa roliga anekdoter och tankar om vardgslivet. Man har också kunnat se bror neverkesos teckningar, men dessa är sedan en tid borta eftersom de kan komma att publicerar ute i den riktiga pappersvärlden.
Jag har ett helt kluster av bloggar som jag läser dagligen, med människor bakom en del av bloggarna som jag faktiskt också känner numer. Jag har läst dessa bloggar länge och jag tycker om dem. De är som livgivande krafter i blogglivet. Och min utmärkelse kommer att gå till en av dessa som jag tycker utmärker sig lite extra.
Magnus skriver på ett ärligt och rakt sett, med massor av humor och värme. Det känns som att jag har följt Magnus liv nära ganska länge genom att läsa hans blogg. Det piggar alltid upp med hela inlägg fullproppade med Hägerforsare och humor, samtidigt som där finns allvar och vardag. Jag har ju fått träffa Magnus på riktigt också och vet att han är precis så där mångfacetterad och skön i verkligheten som man får känslan av i hans blogg. Och som sagt, en jäkel på Hägerforsare. Så min utmärkelse går till honom.
Läs även andra bloggares åsikter om utmärkelse, I love your blog
Jag har ett helt kluster av bloggar som jag läser dagligen, med människor bakom en del av bloggarna som jag faktiskt också känner numer. Jag har läst dessa bloggar länge och jag tycker om dem. De är som livgivande krafter i blogglivet. Och min utmärkelse kommer att gå till en av dessa som jag tycker utmärker sig lite extra.
Magnus skriver på ett ärligt och rakt sett, med massor av humor och värme. Det känns som att jag har följt Magnus liv nära ganska länge genom att läsa hans blogg. Det piggar alltid upp med hela inlägg fullproppade med Hägerforsare och humor, samtidigt som där finns allvar och vardag. Jag har ju fått träffa Magnus på riktigt också och vet att han är precis så där mångfacetterad och skön i verkligheten som man får känslan av i hans blogg. Och som sagt, en jäkel på Hägerforsare. Så min utmärkelse går till honom.
Läs även andra bloggares åsikter om utmärkelse, I love your blog
En bra dag
Jag hade en dipp. Med de vanliga konsekvenserna. Låg vaken till 4 utan tillstymelse till att kunna lugna ner mitt galopperande hjärta. En dipp helt enkelt. Jag visste att det närmade sig. Och det förstör liksom allt. Allt känns plötsligt pressande. Jag kan inte tänka en tanke utan att känna stress.
Men så hade jag en bra dag igår. Jag lyckades bocka av allt på min lista. Seminariet tog också en oväntad vändning. Vi hade min handledare som vikarie. Hon passade på att utse mig att leda seminariet. Jag älskar sånt! Och de andra accepterade snabbt min ledning och tackade mig efteråt. Det är ändå 15 forskare som alla är utbildade lärare jag går med! Jag kände mig i mitt esse och jag undrar om det kanske är lärare jag ska bli ändå. Jag älskar ju att leda, och gillar framför allt inte att ledas. Att guidas otvunget, men inte ledas.
Där någonstans med mina studiekamrater insåg jag också att jag inte är ensam om att känna stressen. Och det lugnade mig lite. Kollektiv stress är på något vis bättre. Många verkade också ta på sig för mycket för att de läser ut mer av instruktionerna är jag gör. Jag kommer att behålla min egen stressnivå och inte ta på mig mer. Jag tycker att det är en styrka att ta vaga anvisningar och göra som man tycker är bäst själv istället för att alltid bli minutiöst instruerad. Seminariet gav mig en inblick i fler av mina styrkor. Jag är nog ganska bra på att göra det bästa i varje situation och att kastas in i något oväntat. Jag är bra på att gå min egen väg. Ibland.
På eftermiddagen ringde en av mina favoritexkollegor och piggade upp mig också. Det satte liksom den sista guldkanten på den dagen och inatt sov jag gott! Andas nu åter med magen.
Läs även andra bloggares åsikter om stress, lärarambitioner, sömnoordning, ledare
Men så hade jag en bra dag igår. Jag lyckades bocka av allt på min lista. Seminariet tog också en oväntad vändning. Vi hade min handledare som vikarie. Hon passade på att utse mig att leda seminariet. Jag älskar sånt! Och de andra accepterade snabbt min ledning och tackade mig efteråt. Det är ändå 15 forskare som alla är utbildade lärare jag går med! Jag kände mig i mitt esse och jag undrar om det kanske är lärare jag ska bli ändå. Jag älskar ju att leda, och gillar framför allt inte att ledas. Att guidas otvunget, men inte ledas.
Där någonstans med mina studiekamrater insåg jag också att jag inte är ensam om att känna stressen. Och det lugnade mig lite. Kollektiv stress är på något vis bättre. Många verkade också ta på sig för mycket för att de läser ut mer av instruktionerna är jag gör. Jag kommer att behålla min egen stressnivå och inte ta på mig mer. Jag tycker att det är en styrka att ta vaga anvisningar och göra som man tycker är bäst själv istället för att alltid bli minutiöst instruerad. Seminariet gav mig en inblick i fler av mina styrkor. Jag är nog ganska bra på att göra det bästa i varje situation och att kastas in i något oväntat. Jag är bra på att gå min egen väg. Ibland.
På eftermiddagen ringde en av mina favoritexkollegor och piggade upp mig också. Det satte liksom den sista guldkanten på den dagen och inatt sov jag gott! Andas nu åter med magen.
Läs även andra bloggares åsikter om stress, lärarambitioner, sömnoordning, ledare
En annan annons
Om jag inte skrivit en egen galen kontaktannons hade nog denna kunnat kvalificerat sig. Jag hittade den på forumet tjejen.se. Det verkar iofs karaktärisera inläggen på deras forum överlag, men jag tycker ändå det är... intressant.
Hej!!! Här finns en singel tjej som är sugen ibland på kram och annat ibland. Finns det någon trevlig ung kille man som kan tänka sig att höra av sig . Kåt tjej !!! Längtar efter dig man där ute. Jag är en tjej i mina bästa år men uttråkad. Finns du min prins.....
godisbiten
Heterotjej - 53 år
Värmdö
Läs även andra bloggares åsikter om är du intresserad av detta då?
Hej!!! Här finns en singel tjej som är sugen ibland på kram och annat ibland. Finns det någon trevlig ung kille man som kan tänka sig att höra av sig . Kåt tjej !!! Längtar efter dig man där ute. Jag är en tjej i mina bästa år men uttråkad. Finns du min prins.....
godisbitenHeterotjej - 53 år
Värmdö
Läs även andra bloggares åsikter om är du intresserad av detta då?
Som att slå en drill
Höstkonsert i Roslagsskolan. Det innebar Norrtälje musikkår, marschmusik och att brorsan drog i basunen - trumbonen alltså. Hela familjen skulle förstås titta på detta evenemang. 10 år, jag tyckte det var ganska härligt med marschmusik. Men det skulle ta en stund innan scenen fick min fulla uppmärksamhet.
Som gudinnor i mina ögon. Plötsligt hade de marscherat fram på scen. Drillflickorna! Jag satt ytterst på stolen. Mina, redan då stora ögon, i trans och munnen antagligen vidöppen. Vilka kläder! Snygga, vita kjolar och en liten jacka med silverknappar och tofs. Stövlar med klack , blanka strumpbyxor och så den där staven som snurrade runt, runt runt utan att jag fattade hur. Men det blänkte hypnotiskt i luften framför dem.
Det var över alldeles för fort. Jag var helt betagen. Fick en klump i magen över att det redan var slut. Jag ville ha mer!
Av någon helt oförklarlig och oanad anledning fick jag efteråt veta att de sökte nya drillflickor. Mina föräldrar var försigkomna nog att fråga om jag ville. Klart jag ville. Men jag var galet nervös. Hur skulle jag klara av att göra det där? Vilka andra var med? Hur skulle jag kunna börja i en helt okänd grupp själv?
Men en söndag stod jag plötsligt där med staven i hand. Drillandet lärde jag mig snabbt, gruppen var trevlig och det var kul. Jag började mata in koreografier i snabb takt. Norrtälje musikkår repade samtidigt som oss och vi fikade tillsammans med dem. Det var spännande och lite läskigt med alla människor runt omkring.
Den första motgången mötte jag när vi stod inför vårt första framträdande. Det var inte nervositeten, den var lugn. Det var kläderna. Borta var de snygga kjolarna, jackorna med tofs och skorna med klack. Framför mig låg istället en vit gymnastikdräkt som skulle visa sig vara genomskinlig, en lite för lång kjol i ett glansigt material som statiskt klibbade mot benen och inte alls det snygga matta tyget som klockade sig när man snurrade. Men framför allt skulle jag marschera runt i stan iförd kinaskor. Kinaskor! Platta som ankfötter. Jag var inte alls så där snygg som jag föreställt mig. Och det var en stor besvikelse.
Åren gick och färgen på dräkten varierade medan kinaskorna bestod. Det värsta var när vi gjorde Baby elephant walk och fick knallcerisa dräkter!! Men jag höll ut, väntade på belöningen. Många år senare kom den också. Första gången jag fick dra på mig min uniform kändes allt rätt, förutom att skorna var alldeles för små då - mitt vanliga problem. Där och då kände jag att jag äntligen nådde min fulländning. Och jag har aldrig drillat som jag gjorde den gången!
Skrivlägret: Tess ville att jag skulle skriva om när jag blev förälskad i dans första gången.
Som gudinnor i mina ögon. Plötsligt hade de marscherat fram på scen. Drillflickorna! Jag satt ytterst på stolen. Mina, redan då stora ögon, i trans och munnen antagligen vidöppen. Vilka kläder! Snygga, vita kjolar och en liten jacka med silverknappar och tofs. Stövlar med klack , blanka strumpbyxor och så den där staven som snurrade runt, runt runt utan att jag fattade hur. Men det blänkte hypnotiskt i luften framför dem.
Det var över alldeles för fort. Jag var helt betagen. Fick en klump i magen över att det redan var slut. Jag ville ha mer!
Av någon helt oförklarlig och oanad anledning fick jag efteråt veta att de sökte nya drillflickor. Mina föräldrar var försigkomna nog att fråga om jag ville. Klart jag ville. Men jag var galet nervös. Hur skulle jag klara av att göra det där? Vilka andra var med? Hur skulle jag kunna börja i en helt okänd grupp själv?
Men en söndag stod jag plötsligt där med staven i hand. Drillandet lärde jag mig snabbt, gruppen var trevlig och det var kul. Jag började mata in koreografier i snabb takt. Norrtälje musikkår repade samtidigt som oss och vi fikade tillsammans med dem. Det var spännande och lite läskigt med alla människor runt omkring.
Den första motgången mötte jag när vi stod inför vårt första framträdande. Det var inte nervositeten, den var lugn. Det var kläderna. Borta var de snygga kjolarna, jackorna med tofs och skorna med klack. Framför mig låg istället en vit gymnastikdräkt som skulle visa sig vara genomskinlig, en lite för lång kjol i ett glansigt material som statiskt klibbade mot benen och inte alls det snygga matta tyget som klockade sig när man snurrade. Men framför allt skulle jag marschera runt i stan iförd kinaskor. Kinaskor! Platta som ankfötter. Jag var inte alls så där snygg som jag föreställt mig. Och det var en stor besvikelse.
Åren gick och färgen på dräkten varierade medan kinaskorna bestod. Det värsta var när vi gjorde Baby elephant walk och fick knallcerisa dräkter!! Men jag höll ut, väntade på belöningen. Många år senare kom den också. Första gången jag fick dra på mig min uniform kändes allt rätt, förutom att skorna var alldeles för små då - mitt vanliga problem. Där och då kände jag att jag äntligen nådde min fulländning. Och jag har aldrig drillat som jag gjorde den gången!
Skrivlägret: Tess ville att jag skulle skriva om när jag blev förälskad i dans första gången.
Då så...
Cosmic utmanade mig.
Fem saker jag ska göra idag
Fem saker jag ska göra idag
1. Gå på seminarium på uni.
2. Steka pannkakor.
3. Dansa jazz!
4. Söka ett jobb.
5. Sova otroligt gott inatt och andas lugnt.
Vad gjorde jag för tio år sen?
Jag hade precis åkt till London för att leva livets glada dagar. Jag bodde på hostel och jagade lägenhet och jobb. Samtidigt upptäckte jag alla sköna sights av London.
Vart har jag bott?
Norrtälje, London, Kibbutz Grofit, Stockholm
Fem saker jag skulle göra om jag var biljonär
1. Göra en insats för miljön, helst genom att själv delta aktivt samt ge pengar till vettiga projekt.
2. Dansa ännu mer
3. Göra musik, betala ett fantastiskt band för att hjälpa mig spela in min musik och sedan ge ut skivor på eget bolag
4. Betala av studieskulderna
5. Genusforska när jag inte gör musik
Jag utmanar ingen, men är man manad ska man förstås ge sig på det.
Vill du?
Neurotisk, helallergiker som är rutinbunden och är rädd för det mesta, framför allt döden söker dig som står ut med det och att jag saknar en fot. Ser helst att du är i 28-årsåldern.
Skrivlägret: Petra ville se en galen kontaktannons.
Skrivlägret: Petra ville se en galen kontaktannons.
Oordning
Sleepingdisorder. Sömnoordning.
Så blir det när man ändrar på rutinerna. Jag har kommit in i rutinen att sova till åtta ganska bra, för att inte säga mycket bra. Men plötsligt dyker den upp igen, oordningen. Som ett brev på posten. Beror den på att jag pluggar, att jag sover mer, att jag inte kunnat träna så mycket de senaste veckorna?
Oordningen finns där igen. Oron. Ibland tror jag att jag att det är något jag måste leva med. Sover jag åtta timmar per natt får jag leva med att inte sova ibland. Men jag tror inte på det. Inte egentligen. För jag kan sova, så fort oron har jagats bort. Oron är tankar, kanske främst tankar om sömn. Men de finns ju där av en anledning också. Späs på av tankar om prestation, stress.
Det är kanske studentens eviga dilemma. Att aldrig bli klar. Jag försöker sänka kraven, jag vet ju att jag kan det här. Men tvivlet finns alltid i bakhuvudet. Gnager mig. Tid. Hur ska jag hinna?
Det är löjligt. Förut arbetade jag samtidigt som jag pluggade. Och det gick bra. Skillnaden nu tror jag är att jag inte har en klass eller klasskamrater att förlita mig på. Någon att diskutera med, någon som ser till att jag vet vad som ska göras. Någon som jag kan missförstå med. Jag är själv nu. En lite större utmaning.
Men det är ju det jag är bra på. Att vara själv.
Ändå har oordningen börjat dyka upp. Galoppen i bröstet.
Så blir det när man ändrar på rutinerna. Jag har kommit in i rutinen att sova till åtta ganska bra, för att inte säga mycket bra. Men plötsligt dyker den upp igen, oordningen. Som ett brev på posten. Beror den på att jag pluggar, att jag sover mer, att jag inte kunnat träna så mycket de senaste veckorna?
Oordningen finns där igen. Oron. Ibland tror jag att jag att det är något jag måste leva med. Sover jag åtta timmar per natt får jag leva med att inte sova ibland. Men jag tror inte på det. Inte egentligen. För jag kan sova, så fort oron har jagats bort. Oron är tankar, kanske främst tankar om sömn. Men de finns ju där av en anledning också. Späs på av tankar om prestation, stress.
Det är kanske studentens eviga dilemma. Att aldrig bli klar. Jag försöker sänka kraven, jag vet ju att jag kan det här. Men tvivlet finns alltid i bakhuvudet. Gnager mig. Tid. Hur ska jag hinna?
Det är löjligt. Förut arbetade jag samtidigt som jag pluggade. Och det gick bra. Skillnaden nu tror jag är att jag inte har en klass eller klasskamrater att förlita mig på. Någon att diskutera med, någon som ser till att jag vet vad som ska göras. Någon som jag kan missförstå med. Jag är själv nu. En lite större utmaning.
Men det är ju det jag är bra på. Att vara själv.
Ändå har oordningen börjat dyka upp. Galoppen i bröstet.
Första parkett
Jag ser mina grannar på anda sidan väldigt väl, om jag vill.
Tillräckligt väl för att slänga ut min tv för gott. Grannen har skaffat bioduk och jag har första parkett.
Sanningen är att jag när jag bara råkar slänga ett öga nästan kan bli rädd. Det är som att någon försöker säga mig något. En alien, typ. För plötsligt är det golfspel eller någon dålig actionrulle över hela min gård.
Och jag tycks inte vänja mig för jag hoppar till lite inombords varje gång jag råkar se den.
Läs även andra bloggares åsikter om undrar vad grannarna ser av mig?
Tillräckligt väl för att slänga ut min tv för gott. Grannen har skaffat bioduk och jag har första parkett.
Sanningen är att jag när jag bara råkar slänga ett öga nästan kan bli rädd. Det är som att någon försöker säga mig något. En alien, typ. För plötsligt är det golfspel eller någon dålig actionrulle över hela min gård.
Och jag tycks inte vänja mig för jag hoppar till lite inombords varje gång jag råkar se den.
Läs även andra bloggares åsikter om undrar vad grannarna ser av mig?
Mitt andra hjärta
Några få ställen har jag under en perioder av mitt liv fått kalla mitt hem. Domherren, Grind, Queensway, Grofit och nu senast under åtta år, Skanstull.
I Skanstull har de fula husen blivit vackra, under åren som jag har kallat det mitt hem. De trista tegelbyggnaderna och betongen har fått liv. Jag tycker att min tull är helt olik alla andra tullar. Här finns allt man behöver, butiker, matställen, närheten till vattnet, vänner, fantastiska vyer, uteställen- och förstås mitt hem. Det är ett eget hjärta istället för bara en in- och utpassering till staden. Ett eget hjärta som fått eget liv.
Och mitt i storstadssjälen har någon satt upp en dalahäst på taket. Detta mysterium för mig. Kanske en hemsjuk dalmas kom på att den skulle pryda hjärtat av Skanstull. Det finns fortfarande outforskade delar av mitt Skanstull. Ställen och attribut som döljer sin mystik för mig.
För mig är Skanstull en blandning av sött och salt. Man måste förstå och känna Skanstull för att det vackra ska uppenbara sig för en fullt ut.
Skanstull är mitt andra hjärta och ljudet av det följer mig in i drömmarna.
Skrivlägret: Blingbling ville att jag skulle skriva något om Skanstull.
I Skanstull har de fula husen blivit vackra, under åren som jag har kallat det mitt hem. De trista tegelbyggnaderna och betongen har fått liv. Jag tycker att min tull är helt olik alla andra tullar. Här finns allt man behöver, butiker, matställen, närheten till vattnet, vänner, fantastiska vyer, uteställen- och förstås mitt hem. Det är ett eget hjärta istället för bara en in- och utpassering till staden. Ett eget hjärta som fått eget liv.
Och mitt i storstadssjälen har någon satt upp en dalahäst på taket. Detta mysterium för mig. Kanske en hemsjuk dalmas kom på att den skulle pryda hjärtat av Skanstull. Det finns fortfarande outforskade delar av mitt Skanstull. Ställen och attribut som döljer sin mystik för mig.
För mig är Skanstull en blandning av sött och salt. Man måste förstå och känna Skanstull för att det vackra ska uppenbara sig för en fullt ut.
Skanstull är mitt andra hjärta och ljudet av det följer mig in i drömmarna.
Skrivlägret: Blingbling ville att jag skulle skriva något om Skanstull.
Kärlek och det där
Den första kyssen.
Alla har säkerligen läst om den perfekta första kyssen i böcker och noveller. Någon har kanske upplevt den rent av.
Själv minns jag den inte. Och då minns jag ändå allt. Någon högst oviktig person på ett party i mellanstadiet, antagligen lekte vi Svarta Madame. Eller kanske Ryska posten. Jag kan inte för mitt liv minnas vem den skulle ha varit med.
I tonåren var jag på Lollopopfestivalen. När min kompis blivit så full att hennes syster fick ta hand om henne tog jag mig iväg på en egen tur bland tälten. Där hittade jag en kille som ställde upp på att hångla. Betydligt äldre än mig, lite halvsliskig vill jag minnas. Det lustiga är att jag stötte på honom bland en bunt ansökningar jag läste för ett tag sen. För namnet minns jag. Och det finns säkerligen inte två. Jag var glad att ansökningen inte innehöll en bild, det hade kunnat bli otäckt. Ännu gladare är jag att han inte blev ombedd att komma på intervju. Det är ju många år sen och han skulle antagligen inte känna igen mig. Men ändå.
Sedan dess har jag hunnit pussa på ett antal munnar. Ganska många tror jag till och med. Men någon som jag var kär i, någon som verkligen betydde något och som jag till slut fick möjlighet att kyssa utan att alkohol var inblandat...?
Jag väntar nog fortfarande på min första kyss. Jag är ju ung så än finns det kanske hopp.
Skrivlägret: Magnus ville att jag skulle skriva om min första kyss.
Alla har säkerligen läst om den perfekta första kyssen i böcker och noveller. Någon har kanske upplevt den rent av.
Själv minns jag den inte. Och då minns jag ändå allt. Någon högst oviktig person på ett party i mellanstadiet, antagligen lekte vi Svarta Madame. Eller kanske Ryska posten. Jag kan inte för mitt liv minnas vem den skulle ha varit med.
I tonåren var jag på Lollopopfestivalen. När min kompis blivit så full att hennes syster fick ta hand om henne tog jag mig iväg på en egen tur bland tälten. Där hittade jag en kille som ställde upp på att hångla. Betydligt äldre än mig, lite halvsliskig vill jag minnas. Det lustiga är att jag stötte på honom bland en bunt ansökningar jag läste för ett tag sen. För namnet minns jag. Och det finns säkerligen inte två. Jag var glad att ansökningen inte innehöll en bild, det hade kunnat bli otäckt. Ännu gladare är jag att han inte blev ombedd att komma på intervju. Det är ju många år sen och han skulle antagligen inte känna igen mig. Men ändå.
Sedan dess har jag hunnit pussa på ett antal munnar. Ganska många tror jag till och med. Men någon som jag var kär i, någon som verkligen betydde något och som jag till slut fick möjlighet att kyssa utan att alkohol var inblandat...?
Jag väntar nog fortfarande på min första kyss. Jag är ju ung så än finns det kanske hopp.
Skrivlägret: Magnus ville att jag skulle skriva om min första kyss.
Bra flås
När man har bra flås, innebär att man är bra på att flåsa?
För i så fall har jag det. Bra flås alltså.
Läs även andra bloggares åsikter om känner mig som ett ånglok
För i så fall har jag det. Bra flås alltså.
Läs även andra bloggares åsikter om känner mig som ett ånglok
Som i svampskogen
Henma hos familjen Hanna fortsätter tema ägg, den här veckan.
Idag med shitakebeprydd omelett. Löjligt enkelt när det enda jag behvöde införskaffa var just shitaken, eftersom jag nu inte plockar själv. Löjligt gott dessutom.
300 g färsk svamp, t ex kantareller, champinjoner
smör- & rapsolja
1 1/2 tsk salt
6 ägg
1/2 dl crème fraiche
1 krm peppar
Hacka svampen grovt. Stek den i smör-&rapsolja med 1/2 tsk av saltet i en stekpanna ca 5 min. Lyft ur svampen. Vispa ihop ägg, crème fraiche, resten av saltet och peppar. Häll äggblandningen i stekpannan och fördela svampen på. Stek på svag värme tills omeletten stelnar.
Voila.
Boken
En skrivande varelse. Det är det jag är och vill vara. Jag definierar mig i mitt skrivande. Jag vill samla mina tankar och fokusera dem genom att skriva ner dem. Låta dem bli sanna och verkliga genom att de står där. Och genom att andra får läsa dem. Genom att jag får läsa dem, sen, senare, när allt har gått över.
14 år, den första datorn kom in i vårt hem. Jag la snabbt upp en mapp som hette kort och gott Boken. Där samlade jag allt mitt material, mina krönikor som jag skrev, inspirerade av en lokal förmåga Richard, vars krönikor jag läste med andakt och samlade på hög. De finns fortfarande kvar i en blå mapp någonstans i källaren, kanske.
Boken gjordes i Works och samtliga krönikor skrevs ut och sattes i pärm. Också dessa finns kvar någonstans i källaren, kanske.
Men redan tidigare, innan datorns intågande i mitt liv, skrev jag böcker på skrivmaskinen som jag bönade och bad mamma om att ta med hem från jobbet över helgen. Jag satt hela helgen och tappade på den elektriska skrivmaskinen. Inspirationen bara flödade ut i mina fingrar, blev till scenarier och dialoger på det vita pappret. Tankar som inte gick att hejda. När skrivmaskinen inte fanns hemma kunde jag ligga i sängen i timmar och bara tänka ut böckerna istället för att skriva ner dem. De hade säkert kunnat bli fantastiska undgomsnoveller.
Jag vill skriva hela tiden. Och jag vill att det ska betyda något. För mig. För någon. Att andra ska känna något, att det jag skriver betyder något.
Skrivandet är jag. Under några år som jag söp bort på vägen skrev jag i stort sett ingenting utom dagbok. Skrivna dagböcker har jag i massor, de sträcker sig säkert 20 år tillbaka i tiden. De finns kvar och jag läser dem med jämna mellanrum som skönlitteratur, med skratt, förtvivlan och ångest. Är det här jag?
För ett år sen la jag upp en ny mapp på min då nya laptop. Boken. Förstås. Och där har den legat orörd sedan dess. Jag vill skriva, jag vill skriva långt, en hel bok. Jag ska det. Saker formas och förkastas i mitt huvud. Vad ska definiera min bok? Vad ska den handla om som jag kan förmedla och som ingen annan kan? Jag vet. Jag vet precis. Men jag måste hitta hooken. Slutet. Eller kanske resan dit. Anledningen till att folk ska vilja läsa och kunna göra det utan att förstå, men kanske ändå känna det. Känna det som jag förmedlar.
Och jag tror det är bråttom.
Skrivlägret: Ellinor ville att jag skulle skriva om varför jag började skriva och varför det är viktigt för mig. Helst som ett spontant tankeflöde.
14 år, den första datorn kom in i vårt hem. Jag la snabbt upp en mapp som hette kort och gott Boken. Där samlade jag allt mitt material, mina krönikor som jag skrev, inspirerade av en lokal förmåga Richard, vars krönikor jag läste med andakt och samlade på hög. De finns fortfarande kvar i en blå mapp någonstans i källaren, kanske.
Boken gjordes i Works och samtliga krönikor skrevs ut och sattes i pärm. Också dessa finns kvar någonstans i källaren, kanske.
Men redan tidigare, innan datorns intågande i mitt liv, skrev jag böcker på skrivmaskinen som jag bönade och bad mamma om att ta med hem från jobbet över helgen. Jag satt hela helgen och tappade på den elektriska skrivmaskinen. Inspirationen bara flödade ut i mina fingrar, blev till scenarier och dialoger på det vita pappret. Tankar som inte gick att hejda. När skrivmaskinen inte fanns hemma kunde jag ligga i sängen i timmar och bara tänka ut böckerna istället för att skriva ner dem. De hade säkert kunnat bli fantastiska undgomsnoveller.
Jag vill skriva hela tiden. Och jag vill att det ska betyda något. För mig. För någon. Att andra ska känna något, att det jag skriver betyder något.
Skrivandet är jag. Under några år som jag söp bort på vägen skrev jag i stort sett ingenting utom dagbok. Skrivna dagböcker har jag i massor, de sträcker sig säkert 20 år tillbaka i tiden. De finns kvar och jag läser dem med jämna mellanrum som skönlitteratur, med skratt, förtvivlan och ångest. Är det här jag?
För ett år sen la jag upp en ny mapp på min då nya laptop. Boken. Förstås. Och där har den legat orörd sedan dess. Jag vill skriva, jag vill skriva långt, en hel bok. Jag ska det. Saker formas och förkastas i mitt huvud. Vad ska definiera min bok? Vad ska den handla om som jag kan förmedla och som ingen annan kan? Jag vet. Jag vet precis. Men jag måste hitta hooken. Slutet. Eller kanske resan dit. Anledningen till att folk ska vilja läsa och kunna göra det utan att förstå, men kanske ändå känna det. Känna det som jag förmedlar.
Och jag tror det är bråttom.
Skrivlägret: Ellinor ville att jag skulle skriva om varför jag började skriva och varför det är viktigt för mig. Helst som ett spontant tankeflöde.
100 %
Gjord med 100 % solrosolja. Så står det på chipspåsen.
Jag visste att det inte var någon potatis i chips. Jag visste det!
Läs även andra bloggares åsikter om falsk marknadsföring?
Jag visste att det inte var någon potatis i chips. Jag visste det!
Läs även andra bloggares åsikter om falsk marknadsföring?
Mörkrets melankoli
Regn ute, ett hjärta värkande av längtan efter sol. Längtan efter det som var innan allting dör. Tillbaka till den där känslan som jag alltid vill vistas i, värmen, välbehaget, lättheten i livet som bara finns under sommaren.
Den miserabla hösten. Ingen ork att gå ut och möta regnet och vinden. Ingen mening.
Varje år hinner jag glömma det, hur känslan av höstens närvaro tär på mitt inre. Alla som snackar om stora koftor, koppar med te och levande ljus är hurtfriska människor som bara behöver en anledningen till att få deka ner sig i soffan. Jag dricker inte te och tycker att levande ljus är överskattat. Svårt att läsa i ljuset av dem.
Det bor en melankoli i de mörka, murriga hemmahöstkvällar som jag inte behöver. De säger åt mig att vara hemma. Och vanligtvis trivs jag med det. Men de skänker inget hopp om framtiden.
Så här sitter jag nu, letar i minnet efter soligare stunder. Och längtar efter nya.
Skrivlägret: Lennart ville att jag skulle skriva om höstkvällar.
Den miserabla hösten. Ingen ork att gå ut och möta regnet och vinden. Ingen mening.
Varje år hinner jag glömma det, hur känslan av höstens närvaro tär på mitt inre. Alla som snackar om stora koftor, koppar med te och levande ljus är hurtfriska människor som bara behöver en anledningen till att få deka ner sig i soffan. Jag dricker inte te och tycker att levande ljus är överskattat. Svårt att läsa i ljuset av dem.
Det bor en melankoli i de mörka, murriga hemmahöstkvällar som jag inte behöver. De säger åt mig att vara hemma. Och vanligtvis trivs jag med det. Men de skänker inget hopp om framtiden.
Så här sitter jag nu, letar i minnet efter soligare stunder. Och längtar efter nya.
Skrivlägret: Lennart ville att jag skulle skriva om höstkvällar.
Skrivlägret startar
Det börjar dra ihop sig till skrivläger.
Jag har fått in ett antal förslag på vad jag ska skriva om. Samtliga inspirerande, vissa gav mig mer huvudbry än andra.
Jag börjar imorgon, så håll utkik. Sen är tanken att det ska komma en om dagen eller minst varannan.
Så här sitter jag i startgroparna. Med lite flyt kan det komma att smygas in en redan idag. Men det är inget jag lovar.
Läs även andra bloggares åsikter om årets skrivläger drar igång
Scribblar
Jag arbetar hårt idag. Från sängen. Datorn på magen. Hur pluggade man innan it förde världen även direkt till sängen?
Dessutom är jag sjukt blödig. Blev rörd när jag läste förordet till en avhandling. Även dn imorse gav mig en klump i halsen. Det händer så mycket där ute.
Det här känns allvarligt!
Läs även andra bloggares åsikter om känslig, student
Skriv mig på näsan!
Nedan stående inlägg kom till mentalt på seminariet idag. Vi pratade om skrivuppgifter, mer eller mindre idiotiska. Någon hade kontextlöst uppmanats att beskriva hallon. Jag förstår att det kan bli svårt med motivationen om man är 13 år och plötsligt står inför den uppgiften. Men jag skulle ha gjort det på nedan stående sätt.
Jag tycker att det är kul med såna uppgifter om man får göra vad man vill med dem.
Därför tänker jag nu uppmana dig att ge mig en skrivuppgift. Kanske en du gett någon annan, en som du har fått själv eller också en helt ny uppgift. Jag tänker mig att dessa ska skrivas (av mig) och publiceras här på hannasplats under temat språkfeber. Jag tar mig förstås friheten att tolka lite fritt och eventuellt avstå obskyriteter.
Nu har du chansen. Kom igen, ge mig något att bita i!
Läs även andra bloggares åsikter om go crazy!
Jag tycker att det är kul med såna uppgifter om man får göra vad man vill med dem.
Därför tänker jag nu uppmana dig att ge mig en skrivuppgift. Kanske en du gett någon annan, en som du har fått själv eller också en helt ny uppgift. Jag tänker mig att dessa ska skrivas (av mig) och publiceras här på hannasplats under temat språkfeber. Jag tar mig förstås friheten att tolka lite fritt och eventuellt avstå obskyriteter.
Nu har du chansen. Kom igen, ge mig något att bita i!
Läs även andra bloggares åsikter om go crazy!
Hallon
Rosaröda vackra.
Lukt av barndomslånga somrar och hav.
Stora och lena mot tungan.
I mjölk med lite socker.
Hos mormor. Direkt från busken.
I diket.
Lukt av sommar.
På vintern till pannkakorna.
Som sylt.
Lukt av sommar.
Läs även andra bloggares åsikter om språkfeber, skrivuppgift
Lukt av barndomslånga somrar och hav.
Stora och lena mot tungan.
I mjölk med lite socker.
Hos mormor. Direkt från busken.
I diket.
Lukt av sommar.
På vintern till pannkakorna.
Som sylt.
Lukt av sommar.
Läs även andra bloggares åsikter om språkfeber, skrivuppgift
Csn i våra hjärtan
Det märks att jag har lite halvtaskig rutin på det här med att plugga. Dessutom på ett nytt ställe. Mycket att komma ihåg.
Registrering: Jag behövde bara gå dit till expeditionen och bocka av mig - eller in mig. Fick en hel bunt papper och ett trevligt samtal istället för att gå på något ogästvänligt upprop. Det gick bra.
Kåravgift: Alla ställen verkar göra olika. Det stod på en informationsbroschyr att räkningen skulle komma hem i början av september. Om inte, gör så här. Jag litar ju inte på snigelpost för fem öre (finns det någon som gör det?!) så jag skyndade mig till kåren igår. Då hade jag i alla fall väntat in i september då den skulle ha dykt upp. Mycket riktigt hade de aldrig skickat någon faktura. Orsak okänd. Jag fick i alla fall betala min räkning och dessutom information om att man får köpa sl-kort billigare! Det måste vara nytt. Har jag i alla fall aldrig gjort förut.
Studentkort: Ska komma inom kort. Sen ska jag gå och casha alla rabatter jag bara mäktar med!
Studieförsäkran: Detta ocker. Jag gör allt via datorn, mycket praktiskt. Men. Man behöver bank-ID. Jag har bank-ID och använder det två gånger om året, max. När jag deklarerar och de få gånger jag besöker just csn. Och jag hinner alltid glömma lösenordet där emellan. Så det låser sig förstås. Ladda hem nytt, installera ny programvara som man tydligen måste nu. Hej och hå, många steg blir det, men till slut har jag lyckats lämna min studieförsäkran.
Jag tror att jag har lyckats komma ihåg det mesta. Och det borde innebära att jag också får pengar från csn inom kort.
Eller?
Läs även andra bloggares åsikter om jag gillar csn just nu
Registrering: Jag behövde bara gå dit till expeditionen och bocka av mig - eller in mig. Fick en hel bunt papper och ett trevligt samtal istället för att gå på något ogästvänligt upprop. Det gick bra.
Kåravgift: Alla ställen verkar göra olika. Det stod på en informationsbroschyr att räkningen skulle komma hem i början av september. Om inte, gör så här. Jag litar ju inte på snigelpost för fem öre (finns det någon som gör det?!) så jag skyndade mig till kåren igår. Då hade jag i alla fall väntat in i september då den skulle ha dykt upp. Mycket riktigt hade de aldrig skickat någon faktura. Orsak okänd. Jag fick i alla fall betala min räkning och dessutom information om att man får köpa sl-kort billigare! Det måste vara nytt. Har jag i alla fall aldrig gjort förut.
Studentkort: Ska komma inom kort. Sen ska jag gå och casha alla rabatter jag bara mäktar med!
Studieförsäkran: Detta ocker. Jag gör allt via datorn, mycket praktiskt. Men. Man behöver bank-ID. Jag har bank-ID och använder det två gånger om året, max. När jag deklarerar och de få gånger jag besöker just csn. Och jag hinner alltid glömma lösenordet där emellan. Så det låser sig förstås. Ladda hem nytt, installera ny programvara som man tydligen måste nu. Hej och hå, många steg blir det, men till slut har jag lyckats lämna min studieförsäkran.
Jag tror att jag har lyckats komma ihåg det mesta. Och det borde innebära att jag också får pengar från csn inom kort.
Eller?
Läs även andra bloggares åsikter om jag gillar csn just nu
Dagens I-landsproblem
Det irriterar mig något när man lägger ett seminarium 12-15. Mitt i lunchen! Ska man äta innan blir det typ vid 11 om man ska äta hemma. Och då har man knappt hunnit smälta frukosten. Efter - är inte ens att tänka på. Då är jag sedan länge ett vrak.
12-seminarier fuckar liksom upp hela mathållningen på en dag.
Lösning: Pannkakor förstås. Tillräckligt gott för att man ska kunna peta i sig några även om man inte är hungrig vid 11.
Tänk att pannkakor är lösningen på så många världsproblem...
Läs även andra bloggares åsikter om blodsockerbergodalbanadag
12-seminarier fuckar liksom upp hela mathållningen på en dag.
Lösning: Pannkakor förstås. Tillräckligt gott för att man ska kunna peta i sig några även om man inte är hungrig vid 11.
Tänk att pannkakor är lösningen på så många världsproblem...
Läs även andra bloggares åsikter om blodsockerbergodalbanadag
Tillit
När jag började mina studier var det retorik som gällde. Helt och fullt. Jag föll för den, hårt, blev förälskad i retoriken. Allt är retorik och retorik är allt, tänkte jag som den sanna och insnöade akademiker jag var. I ett år varade min fulla och oförtrutna kärlek även om all kärlek har sina ups and downs. Sen var det dags för svenska.
Hur skulle jag uthärda tiden jag skulle spendera ifrån retoriken. Jag undrade. En ganska kort tid. Svenskan tog mig med full storm. Och jag insåg också att det var så här det skulle vara.
Man ska aldrig slå första bollen, inte acceptera första jobberbjudandet, inte falla pladask för första ämnet man börjar plugga. Det har jag lärt mig.
Svenskan hade allt det där som inte retoriken hade. Den hade den totala kompetensen knuten till sig på alla vis. Alla jag mötte i svenskan fick mitt fulla förtroende, på ett sätt som retorikerna aldrig riktigt kunde uppnå. Jag kände tillit till människorna och förtorende för att de ville att jag skulle förstå och förkasta, ta till mig och kritisera allt som jag läste och som de sa. Tilliten som jag kände till dem är en sådan som måste finnas i en lärandesituation. Jag kände deras stöd och att de ville att jag skulle lära mig, lära mig själv, men med deras goda insyn.
Sedan dess är jag fast med svenskan. Hittills har den aldrig gjort mig besviken. Den gör det för mig om och om igen.
Det handlar om tillit - eller pistis som vi säger inom retoriken. Det handlar så mycket om människorna man möter. Det är de som måste inge och förmedla tilliten. Annars är alla slag förlorade.
Läs även andra bloggares åsikter om jag talar helst svenska
Hur skulle jag uthärda tiden jag skulle spendera ifrån retoriken. Jag undrade. En ganska kort tid. Svenskan tog mig med full storm. Och jag insåg också att det var så här det skulle vara.
Man ska aldrig slå första bollen, inte acceptera första jobberbjudandet, inte falla pladask för första ämnet man börjar plugga. Det har jag lärt mig.
Svenskan hade allt det där som inte retoriken hade. Den hade den totala kompetensen knuten till sig på alla vis. Alla jag mötte i svenskan fick mitt fulla förtroende, på ett sätt som retorikerna aldrig riktigt kunde uppnå. Jag kände tillit till människorna och förtorende för att de ville att jag skulle förstå och förkasta, ta till mig och kritisera allt som jag läste och som de sa. Tilliten som jag kände till dem är en sådan som måste finnas i en lärandesituation. Jag kände deras stöd och att de ville att jag skulle lära mig, lära mig själv, men med deras goda insyn.
Sedan dess är jag fast med svenskan. Hittills har den aldrig gjort mig besviken. Den gör det för mig om och om igen.
Det handlar om tillit - eller pistis som vi säger inom retoriken. Det handlar så mycket om människorna man möter. Det är de som måste inge och förmedla tilliten. Annars är alla slag förlorade.
Läs även andra bloggares åsikter om jag talar helst svenska
Pannukakku
Min nya snabbt- och billigtmat är pannkaka. För det går verkligen snabbt, alla ingredienserna finns hemma och det är billigt. Dessutom är det ju gott. Det som är bra med pannkaka är att jag brukar stå mig ganska länge på det också.
Och det som är bäst med att äta den själv är att man slipper slåss med andra för att få så många man vill. Inga bröder som äter snabbare, ingen vuxen som skuldbelägger ens egen hastighet.
Det känns lite farmor över det här. Men hon fick aldrig tillräckligt med pannkakor, inte när hon lagade till sina barnbarn i alla fall.
Läs även andra bloggares åsikter om räven och pannkakan
Och det som är bäst med att äta den själv är att man slipper slåss med andra för att få så många man vill. Inga bröder som äter snabbare, ingen vuxen som skuldbelägger ens egen hastighet.
Det känns lite farmor över det här. Men hon fick aldrig tillräckligt med pannkakor, inte när hon lagade till sina barnbarn i alla fall.
Läs även andra bloggares åsikter om räven och pannkakan
Status och 5-56
Äntligen har min dörr slutat gnissla. Eller slutat, jag har förstås sett till att den slutat.
Förkylningen är inne i en ny fas. 5-56 innehöll något slags mentolaktigt som hela lägenheten luktade av igår, kan det ha varit en bidragande orsak? Annars tror jag mycket på mitt harmonisete med ingefära.
Morgonen har spenderats med att läsa i sängen. Nu har jag läst ut min sista bok av Nesbø, Jo, men jag tror dessbättre att det finns ytterligare en att läsa. Jag älskar Harry Hole.
Det regnar ute. Jag kan vara inne.
Studier? Javisst, de börjar nu.
Läs även andra bloggares åsikter om 5-56 är verkligen ett universalmedel
Förkylningen är inne i en ny fas. 5-56 innehöll något slags mentolaktigt som hela lägenheten luktade av igår, kan det ha varit en bidragande orsak? Annars tror jag mycket på mitt harmonisete med ingefära.
Morgonen har spenderats med att läsa i sängen. Nu har jag läst ut min sista bok av Nesbø, Jo, men jag tror dessbättre att det finns ytterligare en att läsa. Jag älskar Harry Hole.
Det regnar ute. Jag kan vara inne.
Studier? Javisst, de börjar nu.
Läs även andra bloggares åsikter om 5-56 är verkligen ett universalmedel
Det snurrar i mitt huvud
Dagen har spenderats vid datorn. Jag får gulliga mejl från mina x-kollegor som jag blir rörd av. Har ätit indiskt med en vän som det var länge sen jag såg. Jag avundades hennes liv som egen. Utan chef. Pengar är inte allt. Det tänker jag ofta nu för tiden.
På biblioteket har jag återknytit bekantskaper med personer som Norman Fairclough, diskursanalysens urfader. Jag känner mig glad, fast jag svettas varje gång jag rör på mig.
Väl hemma igen tankar jag te. Tänker på honungslen hals och ett huvud fritt från bomull.
Det här är livet. Bland böckerna, och fri från andras bojor.
Trots det missar jag baletten ikväll.
Läs även andra bloggares åsikter om jag har cravings efter vaniljbullar!
På biblioteket har jag återknytit bekantskaper med personer som Norman Fairclough, diskursanalysens urfader. Jag känner mig glad, fast jag svettas varje gång jag rör på mig.
Väl hemma igen tankar jag te. Tänker på honungslen hals och ett huvud fritt från bomull.
Det här är livet. Bland böckerna, och fri från andras bojor.
Trots det missar jag baletten ikväll.
Läs även andra bloggares åsikter om jag har cravings efter vaniljbullar!
Klippdockan Hanna
Jag hade planer på att analysera den här webbplatsen ur ett genusperspektiv. För att förkasta att klippdocks-tjejerna är snygga, 13 år och har stora bröst och får välja mellan puttinuttiga kläder och korta kjolar. Allt i dyra märken. Dessutom går de som fotomodeller, med en massa rumpvickande.
Igår fann jag mig själv fastna med en klippdocka x antal timmar. Det tog lika många timmar innan jag hittade kläder som kändes lite tyngre. Ett par punkiga rutiga byxor och kängor fann jag till slut långt ner i klädhierarkierna.
Det fínns ju en del att säga. Men det känns ändå lite svåranalyserat.
Läs även andra bloggares åsikter om stardolls målgrupp kan vara en 28-åring
Igår fann jag mig själv fastna med en klippdocka x antal timmar. Det tog lika många timmar innan jag hittade kläder som kändes lite tyngre. Ett par punkiga rutiga byxor och kängor fann jag till slut långt ner i klädhierarkierna.
Det fínns ju en del att säga. Men det känns ändå lite svåranalyserat.
Läs även andra bloggares åsikter om stardolls målgrupp kan vara en 28-åring
En fri fågel
Jag blev tilldelad en handledare för min uppsats idag. Och det var en bekant fågel. Mycket glädjande. Vi har haft ett bra samarbete förut, så jag känner mig i trygga händer. Bara det att hon kallade det för samarbete gjorde mig glad. Den sista handledaren jag hade kändes mer som ett motarbete än något annat.
Nu är jag väldigt motiverad att komma igång med att leta material och litteratur. Det är många tankar och idéer som snurrar.
Däremot har energin ätits upp av sjukdomskänslan. Jag orkar knappt sitta upp.
Det bästa är att jag kan gå och lägga mig och sova en stund. Sånt kan man ju göra som student. Och det är jag väl även värd efter dagens hårda arbete.
Läs även andra bloggares åsikter om handledare, stundentliv, sjukdom
Nu är jag väldigt motiverad att komma igång med att leta material och litteratur. Det är många tankar och idéer som snurrar.
Däremot har energin ätits upp av sjukdomskänslan. Jag orkar knappt sitta upp.
Det bästa är att jag kan gå och lägga mig och sova en stund. Sånt kan man ju göra som student. Och det är jag väl även värd efter dagens hårda arbete.
Läs även andra bloggares åsikter om handledare, stundentliv, sjukdom
Aaaawww...
En ny insikt har slagit mig. Jag tror jag håller på att bli förkyld.
Typiskt.
Typiskt semesterfenomen. Även om det inte är semester, det här. Om än helt klart en tempo- och rutinförändring.
Läs även andra bloggares åsikter om föryld första dagen på hösten
Typiskt.
Typiskt semesterfenomen. Även om det inte är semester, det här. Om än helt klart en tempo- och rutinförändring.
Läs även andra bloggares åsikter om föryld första dagen på hösten
En ny dag
Nya rutiner. Min kropp vaknade 6.15 som vanligt. Då tillät jag mig att somna om. Min väckare väckte mig 8 och då gick jag upp. Utan att egentligen behöva.
Igår hände också något märkligt. En ny oro dök upp. En oro som måste vara helt utterrelaterad.
- Hanna, vad gör du egentligen?
- Alltså jag pluggar...
- Och pengar då?
- Pengar! Jag är Hanna, jag klarar mig.
- Men vad ska du bli egentligen?
- Jag har en 5-årsplan och den börjar nu!
- Och hur ser planen för veckan ut?
- Sluta nu, terminen har knappt börjat. Jag behöver inte känna mig stressad än!
Och så där fortsätter det. Jag har jobbat sen jag var 15 år, det är en märklig känsla att inte alls ha något jobb. Och det kommer nog att bli ändring på det också. Det är märkligt hur oro fungerar - och hur jag fungerar. Fullt upp ska det vara. Allt ska fyllas med mening. Jag och uttern kommer nog att utkämpa en del fajter i höst. Gissar jag.
För det är väl inte för bra för att vara sant, det här?
Läs även andra bloggares åsikter om utterjakt, för bra för att vara sant?
Igår hände också något märkligt. En ny oro dök upp. En oro som måste vara helt utterrelaterad.
- Hanna, vad gör du egentligen?
- Alltså jag pluggar...
- Och pengar då?
- Pengar! Jag är Hanna, jag klarar mig.
- Men vad ska du bli egentligen?
- Jag har en 5-årsplan och den börjar nu!
- Och hur ser planen för veckan ut?
- Sluta nu, terminen har knappt börjat. Jag behöver inte känna mig stressad än!
Och så där fortsätter det. Jag har jobbat sen jag var 15 år, det är en märklig känsla att inte alls ha något jobb. Och det kommer nog att bli ändring på det också. Det är märkligt hur oro fungerar - och hur jag fungerar. Fullt upp ska det vara. Allt ska fyllas med mening. Jag och uttern kommer nog att utkämpa en del fajter i höst. Gissar jag.
För det är väl inte för bra för att vara sant, det här?
Läs även andra bloggares åsikter om utterjakt, för bra för att vara sant?
