Hannas Plats

En skrivande varelse. Det är det jag är och vill vara. Jag definierar mig i mitt skrivande. Jag vill samla mina tankar och fokusera dem genom att skriva ner dem. Låta dem bli sanna och verkliga genom att de står där. Och genom att andra får läsa dem. Genom att jag får läsa dem, sen, senare, när allt har gått över.

14 år, den första datorn kom in i vårt hem. Jag la snabbt upp en mapp som hette kort och gott Boken. Där samlade jag allt mitt material, mina krönikor som jag skrev, inspirerade av en lokal förmåga Richard, vars krönikor jag läste med andakt och samlade på hög. De finns fortfarande kvar i en blå mapp någonstans i källaren, kanske.

Boken gjordes i Works och samtliga krönikor skrevs ut och sattes i pärm. Också dessa finns kvar någonstans i källaren, kanske.

Men redan tidigare, innan datorns intågande i mitt liv, skrev jag böcker på skrivmaskinen som jag bönade och bad mamma om att ta med hem från jobbet över helgen. Jag satt hela helgen och tappade på den elektriska skrivmaskinen. Inspirationen bara flödade ut i mina fingrar, blev till scenarier och dialoger på det vita pappret. Tankar som inte gick att hejda. När skrivmaskinen inte fanns hemma kunde jag ligga i sängen i timmar och bara tänka ut böckerna istället för att skriva ner dem. De hade säkert kunnat bli fantastiska undgomsnoveller.

Jag vill skriva hela tiden. Och jag vill att det ska betyda något. För mig. För någon. Att andra ska känna något, att det jag skriver betyder något.

Skrivandet är jag. Under några år som jag söp bort på vägen skrev jag i stort sett ingenting utom dagbok. Skrivna dagböcker har jag i massor, de sträcker sig säkert 20 år tillbaka i tiden. De finns kvar och jag läser dem med jämna mellanrum som skönlitteratur, med skratt, förtvivlan och ångest. Är det här jag?

För ett år sen la jag upp en ny mapp på min då nya laptop. Boken. Förstås. Och där har den legat orörd sedan dess. Jag vill skriva, jag vill skriva långt, en hel bok. Jag ska det. Saker formas och förkastas i mitt huvud. Vad ska definiera min bok? Vad ska den handla om som jag kan förmedla och som ingen annan kan? Jag vet. Jag vet precis. Men jag måste hitta hooken. Slutet. Eller kanske resan dit. Anledningen till att folk ska vilja läsa och kunna göra det utan att förstå, men kanske ändå känna det. Känna det som jag förmedlar.

Och jag tror det är bråttom.

---

Skrivlägret: Ellinor ville att jag skulle skriva om varför jag började skriva och varför det är viktigt för mig. Helst som ett spontant tankeflöde.