Disputera
Idag har jag varit med på min första disputation. En skugghistoria. Men ändå.
Jag satt och blev lite nervös. Jag tänkte mig när jag själv sitter där med min avhandling som jag lagt 4 år av mitt liv på, och hur ytterligare saker ska till för att göra den perfekt. Och det blev pirr.
Men jag längtar fortfarande efter att verkligen få sätta tänderna i uppsatsen.
Läs även andra bloggares åsikter om disputera, avhandling, pirr
Då kommer du vara så inläst på ditt ämne att du kommer kunna snacka omkull vem som helst.
Magnus: Jag vet... :)
Det gäller att ha respekt för alla avhandlingar som presenteras, eftersom man inser hur mycket blod, svett och tårar det har kostat att sammanställa texten.
Jag måste erkänna att jag saknar akademien litegrann.
Fia: Helt klart. Men den måste ju vara värdig en doktorstitel också. Så det är ju en balansgång. Dessutom vill man ju skriva en fantastisk avhandling.
Patrik: Det gjorde jag också. Därför är jag tillbaka. Men jag har nog inte fattat att du redan är klar!
Jag saknar också akademien. Hoppas de börjar spela snart igen:P
