Hannas Plats

Sleepingdisorder. Sömnoordning.

Så blir det när man ändrar på rutinerna. Jag har kommit in i rutinen att sova till åtta ganska bra, för att inte säga mycket bra. Men plötsligt dyker den upp igen, oordningen. Som ett brev på posten. Beror den på att jag pluggar, att jag sover mer, att jag inte kunnat träna så mycket de senaste veckorna?

Oordningen finns där igen. Oron. Ibland tror jag att jag att det är något jag måste leva med. Sover jag åtta timmar per natt får jag leva med att inte sova ibland. Men jag tror inte på det. Inte egentligen. För jag kan sova, så fort oron har jagats bort. Oron är tankar, kanske främst tankar om sömn. Men de finns ju där av en anledning också. Späs på av tankar om prestation, stress.

Det är kanske studentens eviga dilemma. Att aldrig bli klar. Jag försöker sänka kraven, jag vet ju att jag kan det här. Men tvivlet finns alltid i bakhuvudet. Gnager mig. Tid. Hur ska jag hinna?

Det är löjligt. Förut arbetade jag samtidigt som jag pluggade. Och det gick bra. Skillnaden nu tror jag är att jag inte har en klass eller klasskamrater att förlita mig på. Någon att diskutera med, någon som ser till att jag vet vad som ska göras. Någon som jag kan missförstå med. Jag är själv nu. En lite större utmaning.

Men det är ju det jag är bra på. Att vara själv.

Ändå har oordningen börjat dyka upp. Galoppen i bröstet.