Hannas Plats

Andra mötet, med min egen fågel och mentor.

Det händer en massa små, små saker nu som alla bär mig i rätt riktning. Seminarier och utnämnanden som peppar mig, möten som ger mig allt det där som jag saknat i vardagen. Någon som förstår. Så känns det. Och någon som tror på mig, peppar mig, säger att jag är på rätt spår och som säger att jag kommer att klara av det jag företar mig. Min plan kan fungera, någon tror på den förutom jag själv.

Där befinner jag mig. Det är min vardag.

Det är skönt att vara i flow, att veta vad man vill och känna att man kan och har motivation som räcker och blir över.

Och där är jag nu.

Läs även andra bloggares åsikter om low, motivation, uppsats