En Gore som förstår
Stina (Lundberg Dabrowski) är en person som dykt upp i mitt vardagsrum under hela mitt liv. Minns inte vad hennes program hette på den tiden, men det var mycket skuttande med Stina när jag var liten - och tv:n stod på i min familj varje gång.
Ikväll var Al Gore och gästade henne. Han verkar vara en ovanligt sympatisk amerikan. Jag ska inte säga att jag ogillar alla amerikaner, men min historia har många bevis på att jag sällan kommer överens med amerikaner. Av någon anledning. Det är något med helt olika typ av humor, värderingar och syn på det mesta. Al Gore är i alla fall en amerikansk politiker som tar klimatförändringarna på allvar. Och det ska han ha kred för.
Ett litet citat från honom: "Ibland tar det lite tid innan man kan se samband mellan olika saker." Han syftade bland annat på klimatförändringarna som ju faktiskt börjat debatterats mer de senaste åren. Men ibland undrar jag om jag är överintelligent - för det här var saker jag förstod redan när jag var liten. Jag förstod att människans livsstil påverkar miljön och att vi måste börja göra något för att förändra oss - inte miljön. Hur lång tid ska det behöva ta? Och hur korkad, blind och döv är man om man inte förstår att allt som inte är naturligt i miljön (säg bilar, avgaser, framställning av plast, skogsskövling, för att nämna några saker..) påverkar miljön åt ett håll som kan vara svårt att förutse innan.
Gör något nu! All kan göra något! Det är faktiskt den enda lilla uppmaning jag kan komma med den här kvällen.
Ikväll var Al Gore och gästade henne. Han verkar vara en ovanligt sympatisk amerikan. Jag ska inte säga att jag ogillar alla amerikaner, men min historia har många bevis på att jag sällan kommer överens med amerikaner. Av någon anledning. Det är något med helt olika typ av humor, värderingar och syn på det mesta. Al Gore är i alla fall en amerikansk politiker som tar klimatförändringarna på allvar. Och det ska han ha kred för.
Ett litet citat från honom: "Ibland tar det lite tid innan man kan se samband mellan olika saker." Han syftade bland annat på klimatförändringarna som ju faktiskt börjat debatterats mer de senaste åren. Men ibland undrar jag om jag är överintelligent - för det här var saker jag förstod redan när jag var liten. Jag förstod att människans livsstil påverkar miljön och att vi måste börja göra något för att förändra oss - inte miljön. Hur lång tid ska det behöva ta? Och hur korkad, blind och döv är man om man inte förstår att allt som inte är naturligt i miljön (säg bilar, avgaser, framställning av plast, skogsskövling, för att nämna några saker..) påverkar miljön åt ett håll som kan vara svårt att förutse innan.
Gör något nu! All kan göra något! Det är faktiskt den enda lilla uppmaning jag kan komma med den här kvällen.
Lapphysteri
I min trapp har det kommit upp nya små lappar lite varstans. På balkongerna sitter en lapp med texten: "Du som röker, ta upp fimparna efter dig och töm askfatet". Först såg jag den bara på en balkong och fick känslan av att den faktiskt vände sig till en specifik person. Sen såg jag att den fanns på fler av våra balkonger, så den måste bara ha försvunnit på vissa. Jag skulle hellre vilja säga åt dem att sluta röka eftersom det luktar rök i hela trappen när de inte stänger balkongdörren. Men, det kanske är lite för mycket gnällig-tant-varning.
Nu har det även dykt upp lappar på hissen. Den handlar om faran att frakta gods i hissar utan innerdörr. Jag tänkte att det här är ju helt löjligt! Ska vi varnas för allt. Sen insåg jag (när jag väl förstod illustrationen på bilden) till min fasa hur farligt det faktiskt var och hur illa det kan gå.
Vad vill jag säga med detta? Jo, jag tror att ibland kan de där lapparna och andra larmrapporter om olika saker kanske främst ha en tendens att skrämma upp oss. Jag kikade på hur stor listen på insidan av hissen är och den är verkligen minimal. Om man ska få något tung att fastna där måste man verkligen vara skicklig. Det tog ett tag innan jag tog lappen på allvar och jag tror att de flesta kommer att fnysa åt den. Men den som inte fnyser kanske istället blir hissrädd i onödan...
Nu har det även dykt upp lappar på hissen. Den handlar om faran att frakta gods i hissar utan innerdörr. Jag tänkte att det här är ju helt löjligt! Ska vi varnas för allt. Sen insåg jag (när jag väl förstod illustrationen på bilden) till min fasa hur farligt det faktiskt var och hur illa det kan gå.
Vad vill jag säga med detta? Jo, jag tror att ibland kan de där lapparna och andra larmrapporter om olika saker kanske främst ha en tendens att skrämma upp oss. Jag kikade på hur stor listen på insidan av hissen är och den är verkligen minimal. Om man ska få något tung att fastna där måste man verkligen vara skicklig. Det tog ett tag innan jag tog lappen på allvar och jag tror att de flesta kommer att fnysa åt den. Men den som inte fnyser kanske istället blir hissrädd i onödan...
Lilla mamma
Min lilla mamma sa att hon skulle komma hit om det var dåligt väder. Det verkar inte som att det är det, för hon har inte dykt upp. Vad klassas som dåligt väder? Mammaaaaaa...
Planet earth
Bild: svt.se
Härom dagen såg jag Planet earth på svt. Vilka makalösa bilder! De kanske inte riktigt gjorde sig på min disiga 14-tummare, men hade man haft hdtv hade det nog varit magnifikt.
Som vanligt blev jag rädd för klimatförändringarna som utrotar våra djurarter och får öknen att breda ut sig i allt snabbare takt. Och som vanligt vill jag åka runt hela jorden nu för att beskåda allt själv. Det är ju så vackert allting!
Vår och trött
Vad ska jag säga? Jag känner mig helt slut. Mina ögon känns torra och trasiga, min kropp trött liksom inombords och min näsa rinner konstant. Det är vår. Och jag medicinerar mot våren. Men vissa saker går inte att komma undan. I ögonen känns det som att jag var uppe 5 imorse och har sprungit maraton i motvind sedan dess, i kroppen också för den delen. Men jag fick faktiskt sova nästan till 8. Pollen, pollen... Det måste vara det, annars är min kropp på väg att krascha. Och det vill jag helt enkelt inte.
Nyköping nästa?
Jag sitter här och mer eller mindre väntar på att arbeta upp en hunger. Åt frukost "på stan" imorse så den blev lite sen. Sen visade det sig att det blev en andra frukost även idag eftersom jag fikade macka hos företaget på min andra intervju. Och det var ännu senare... Ja, så min lunch lär bli lite försenad om man säger så.
Pratade precis med en före detta chef för att fråga om han ville vara min referensperson. Tror knappt han hörde vad jag sa för det enda han kunde tänka på var hur stressad han var. Han ville att jag skulle komma dit och jobba. Luften gick nästan ur mig. Åka till Nyköping (3 timmars restid per dag), göra blipp och blopp bokföring för okända bolag i två dagar för världes struligaste chef och det mest stressade företag jag kan tänka mig är inte direkt en motivator just nu. Om jag får jobbet som jag vill ha ser jag nog fram emot att få ta det lite lugnt på riktigt några dagar, inte stressa iväg till ett annat jobb.
När jag jobbade för dem (förvisso i Stockholm) så var jag konstant stressad och kunde inte sova på nätterna. Hade jag inte slutat hade jag gått in i väggen eller blivit deprimerad eller något med tanke på hur många nätter jag låg klarvaken. Allt det där kommer tillbaka, även om jag bara ska dit i en dag eller två. Ångest. Jag vill verkligen inte! Varför har jag så svårt för att säga nej.
Jag sa att jag ska fundera på saken. Men det kommer att bli nej. Det vet jag. Om jag vet hur man säger det.
Pratade precis med en före detta chef för att fråga om han ville vara min referensperson. Tror knappt han hörde vad jag sa för det enda han kunde tänka på var hur stressad han var. Han ville att jag skulle komma dit och jobba. Luften gick nästan ur mig. Åka till Nyköping (3 timmars restid per dag), göra blipp och blopp bokföring för okända bolag i två dagar för världes struligaste chef och det mest stressade företag jag kan tänka mig är inte direkt en motivator just nu. Om jag får jobbet som jag vill ha ser jag nog fram emot att få ta det lite lugnt på riktigt några dagar, inte stressa iväg till ett annat jobb.
När jag jobbade för dem (förvisso i Stockholm) så var jag konstant stressad och kunde inte sova på nätterna. Hade jag inte slutat hade jag gått in i väggen eller blivit deprimerad eller något med tanke på hur många nätter jag låg klarvaken. Allt det där kommer tillbaka, även om jag bara ska dit i en dag eller två. Ångest. Jag vill verkligen inte! Varför har jag så svårt för att säga nej.
Jag sa att jag ska fundera på saken. Men det kommer att bli nej. Det vet jag. Om jag vet hur man säger det.
Bussdramatik
Jag gillar att åka buss. Inte så där att jag älskar det, men framför att ta tuben så gillar jag bussen. Jag är en bussperson. Man får se mer, av staden och årstiden och människorna. Det kan uppstå en del dramatiska situationer. Sist jag tog min tur till Ö-malm så såg jag två bilar som krockade i morgontrafiken. Påkörning bakifrån. Han som blev påkörd såg väldigt lugn ut, som att det händer hela tiden. De åkte snyggt åt sidan för att släppa fram resten, som att de aldrig gjort annat.
Idag spanade jag in cyklisterna. De är ett folkslag i sig. Såg en kille med en inte jättegammal cykel (citydäck i alla fall) och bockstyre! Goda gamla bockstyret, trodde inte de fanns längre utanför cykelnördskretsen (som jag betvivlar att han tillhörde om man såg till resten av cykeln). Så såg jag en farbror i 60-årsåldern som cyklade långsamt och tungt utan minsta syre i bakdäcket. Hem och pumpa med dig! Dessutom såg jag ett par som verkade cykla ikapp längs Strandvägen. Det såg läskigt ut när de var inklämda mellan bussen och vägarbetet bredvid. Jag mindes varför jag inte cyklar till jobbet längre när jag såg det.
Bussen kanske tar lite längre tid, framför allt är den mer trafiktillståndskänslig. Men det är mycket trevligare att se lite saker än att murvla runt i tunnlarna på morgonen och trängas i den dåliga luften. Mångfalt.
Idag spanade jag in cyklisterna. De är ett folkslag i sig. Såg en kille med en inte jättegammal cykel (citydäck i alla fall) och bockstyre! Goda gamla bockstyret, trodde inte de fanns längre utanför cykelnördskretsen (som jag betvivlar att han tillhörde om man såg till resten av cykeln). Så såg jag en farbror i 60-årsåldern som cyklade långsamt och tungt utan minsta syre i bakdäcket. Hem och pumpa med dig! Dessutom såg jag ett par som verkade cykla ikapp längs Strandvägen. Det såg läskigt ut när de var inklämda mellan bussen och vägarbetet bredvid. Jag mindes varför jag inte cyklar till jobbet längre när jag såg det.
Bussen kanske tar lite längre tid, framför allt är den mer trafiktillståndskänslig. Men det är mycket trevligare att se lite saker än att murvla runt i tunnlarna på morgonen och trängas i den dåliga luften. Mångfalt.
Roliga inslag i posten
Eftersom jag blev så lycklig över mitt paket från Buzzador lyckades jag missa att posten bjöd på fler trevliga överraskningar. Det är inte varje dag. Oftast är det bara räkningar. Fick min skattedeklaration som bjöd på en trevlig skatteåterbäring som kändes lite smått oväntad. Vissa företag som jag jobbat lite åt är dåliga på att dra skatt även om jag säger åt dem att göra det. Det verkar ha gått bra i alla fall.
Dessutom fanns där en inbjudan till brorsans bröllop. Jojatackarja. Det var inte någon överraskning precis, men ändå ett trevligt inslag i posten.
Som om det inte var nog hade jag fått ett meddelande på IQ-svar som jag genast var tvungen att kolla upp. Det var företaget som ringt. Jag ringde upp och fick prata med en smått uttråkad HR-person. Jag trodde jag var rökt för hon lät verkligen inte glad. Men det visade sig att jag ska på en andra intervju. Tjoho! Där ser man...
Mitt största problem som jag tampas med nu är vad jag ska äta till middag. Och det känns bekant på nåt sätt. Jag har lyckats lösa det problemet otaliga gånger. Om inte annat har jag en rejäl hög med pastiller jag kan börja tugga i mig. Jag tror dock att överdriven konsumtion kan ha laxerande effekt - och det låter så där...
Dessutom fanns där en inbjudan till brorsans bröllop. Jojatackarja. Det var inte någon överraskning precis, men ändå ett trevligt inslag i posten.
Som om det inte var nog hade jag fått ett meddelande på IQ-svar som jag genast var tvungen att kolla upp. Det var företaget som ringt. Jag ringde upp och fick prata med en smått uttråkad HR-person. Jag trodde jag var rökt för hon lät verkligen inte glad. Men det visade sig att jag ska på en andra intervju. Tjoho! Där ser man...
Mitt största problem som jag tampas med nu är vad jag ska äta till middag. Och det känns bekant på nåt sätt. Jag har lyckats lösa det problemet otaliga gånger. Om inte annat har jag en rejäl hög med pastiller jag kan börja tugga i mig. Jag tror dock att överdriven konsumtion kan ha laxerande effekt - och det låter så där...
Gratis e gott
Jag har blivit lite av en hushållspanelnörd i olika avseenden. Jag tycker att det är lite roligt att få vara med och göra min röst hörd, även om det bara är i statistik. Och att få lite gratis produkter förstås :)
Idag har jag fått mitt välkomstpaket hos Buzzador. Lite gratis produkter att prova. Så nu ska här käkas pastiller.
Om du också vill bli buzzador kan du anmäla dig här http://www.buzzador.com/se/buzzador/register.php?refstr=soderhanna och du får gärna fylla i vem som tipsat dig. Soderhanna är mitt användarnamn.
Student ännu
Det verkar som att det är ganska många som missat att jag inte är student längre. Jag känner mig fortfarande som en student. Studentliv dyker upp i brevlådan, Mecenat skickar forfarande, outtröttligt sina erbjudanden via min skräpmejl, jag har fri lejd på högskolans webbplats och jag är fortfarande lika fattig som en student .
Däremot har Mecenat insett att jag inte pluggar längre eftersom de inte vill skicka mig ett nytt kort. Det jag har går ut i dagarna. Sen är det fullpris som gäller. Känns vuxet - på ett dåligt sätt.
Dessutom litar jag på CSN i det här fallet, det har nog inte undgått dem att jag slutat plugga. Vilken dag som helst börjar väl räkningarna att dimpa in. Ännu ett vuxenpoäng jag gärna skulle vara utan - att betala av på lån.
Däremot har Mecenat insett att jag inte pluggar längre eftersom de inte vill skicka mig ett nytt kort. Det jag har går ut i dagarna. Sen är det fullpris som gäller. Känns vuxet - på ett dåligt sätt.
Dessutom litar jag på CSN i det här fallet, det har nog inte undgått dem att jag slutat plugga. Vilken dag som helst börjar väl räkningarna att dimpa in. Ännu ett vuxenpoäng jag gärna skulle vara utan - att betala av på lån.
Top hat-minnen
Bild: aftonbladet.se
Jag såg att Top hat återkommit i GB:s sortiment. Jag ska inte säga att jag har saknat den, men det är klart att den väcker en hel del minnen.
Mina föräldrar var väldigt konservativa när jag var liten. Det var sällan de var djärva och provade något nytt, i just något avseende. Pizza betydde Calzone, chips var dillchips, till fikat var det mazarin som gällde (kan fortfarande inte äta mazariner, yuck) och glass var - just det - Top hat. Enligt mitt tycke den mest meningslösa glassen på hela glasskartan. Men det var den man fick hålla tillgodo med.
Idag råkade jag trampa på ett Top hat-papper. Hade för länge sen förträngt hur de såg ut, men när det låg där på marken fick jag en stark sentimental känsla från barndomen. De randiga typiska GB-färgerna på den dammiga, solvarma marken. Det är konstigt att just våren för med sig flest minnen från barndomen. Torrt damm kommer alltid att lukta vår när jag var liten och fick ta ut cykeln för första gången. Vantarna åkte av och träskorna på och det blev lite så där kallt om hälarna. Luften var trots allt fortfarande lite sval även om solen var framme.
Allt det där, av ett glasspapper från förr.
Uppdatering: För dig Klusterbitar har jag infogat en bild, och även passat på att särskriva Top hat - som det ju ska vara :)
Typiskt SL
Ulriksdals pendeltågsstation, Solna
Tåget mot Stockholms central anländer 3 minuter för sent. Det stannar men dörrarna öppnas inte. Efter någon minut sprakar det till i högtalarna.
Sl-förare: Öhm.. jag har råkat åka ifrån min tågvärd. Han står kvar på stationen innan? tyvärr kan jag inte fortsätta längre. Alla måste gå av tåget och vänta på nästa.
Dörrarna öppnas dock fortfarande inte, och efter andra uppmaningen till resenärerna att kliva av tåget börjar många bli frustrerade och banka på dörrarna, innifrån.
Sl-förare (frustrerat): Ni måste tyvärr kliva av tåget och vänta på nästa.
Efter en stund lyckas, konstigt nog, tågets kvarvarande personal ändå att öppna dörrarna och folk väller ur tåget.
Kort därefter hörs perrongens högtalare.
Sl-högtalarröst: Tåg mot Stockholms Central ifrån Ulriksdals station 17.45 är tyvärr inställt på grund av personalbrist.
tjuvlyssnat.se
Mycket ifrånåkningar inom SL, jag har alltid undrat hur personlabristen kan uppkomma sån sent och alltid så oväntat. Nu vet jag svaret...
Miljöbuss
Det visar sig att bussen inte längre får svänga vänstersväng vid Skanstull när den kommer från Gullmarsplan och ska in på Ringvägen. Istället måste den åka rakt fram och ta ett varv runt kvarteret för att köra rakt fram i korsningen igen.
Det har alltid varit förbjudet för övrig trafik att göra den här vänstersvängen. Varför har de ändrat regeln för bussar nu plötsligt?
Undrar hur mycket extra koldioxidutsläpp det här kommer att kosta mitt Skanstull, vår stad - och vår värld. Det är det löjligaste jag har sett...
Det har alltid varit förbjudet för övrig trafik att göra den här vänstersvängen. Varför har de ändrat regeln för bussar nu plötsligt?
Undrar hur mycket extra koldioxidutsläpp det här kommer att kosta mitt Skanstull, vår stad - och vår värld. Det är det löjligaste jag har sett...
Nattbördan
Stora skälvan återkom igår. Jag var trött som ett as men kunde inte riktigt tillåta kroppen att slappna av. Så en lång dag och ett hårt balettpass sitter fortfarande kvar i kroppen idag, fast det skulle varit bortsovet vid det här laget.
Får bära på det en dag till då.
Får bära på det en dag till då.
Ett klipp
Att klippa mig har alltid varit lite av en ångestgrej i mitt liv. I min hemstad hade jag en frisör som jag alltid gick till. Det blev oftast ganska likadant när jag gick dit, men det kändes alltid helt ok. När jag flyttade till Stockholm blev det dags att hitta den nya perfekta stjärnan som kunde göra underverk med mitt hår. Jag hoppade runt i två år utan att hitta den där personen. Resultatet blev att jag klippte mig så sällan som möjligt. Och att jag alltid hade ångest när jag skulle klippa mig.
Till slut tog jag med mig stora plånboken och började gå till Tony & Guy. Lisen kunde verkligen konsten att få till mitt hår. Dessutom hade hon en skön punkarstil. När hon blev mammaledig blev jag tvungen att byta och när även den personen slutade började jag flytta efter henne.
Senast kände jag ändå att jag hade fått nog. Det kändes inte tipp topp längre, dessutom var jag tvungen att åka till Östermaaaalm för att fixa håret. Det känns inte helt motiverat.
Så jag har tagit modet till mig och bytt frisör. Det var två år sen sist. Får se hur det känns den här gången. Jag gillar inte dåligt hår, det kan ge mig rejält med ångest. Men jag är tillbaka på Söder igen och det känns underbart. Varför lämna ön om man inte måste :)
Till slut tog jag med mig stora plånboken och började gå till Tony & Guy. Lisen kunde verkligen konsten att få till mitt hår. Dessutom hade hon en skön punkarstil. När hon blev mammaledig blev jag tvungen att byta och när även den personen slutade började jag flytta efter henne.
Senast kände jag ändå att jag hade fått nog. Det kändes inte tipp topp längre, dessutom var jag tvungen att åka till Östermaaaalm för att fixa håret. Det känns inte helt motiverat.
Så jag har tagit modet till mig och bytt frisör. Det var två år sen sist. Får se hur det känns den här gången. Jag gillar inte dåligt hår, det kan ge mig rejält med ångest. Men jag är tillbaka på Söder igen och det känns underbart. Varför lämna ön om man inte måste :)
Sommartidsjetlag
Det är som sagt en lite småstressad hemmafru som bloggar idag. Men utöver det så gick jag upp kvart i sju imorse. Galet tidigt. I kroppen var det dessutom kvart i sex eftersom jag nog fortfarande är lite sommartidsjetlaggad.
Det gör att jag börjar bli lite småseg så här runt lunch. Funderar på att göra en Fröet, och ta mig en liten lur. Om jag nu får tid vill säga, det ska ju bonas och tvättas och kockas. Men det vore riktigt mysigt att återse min kära gamle vän, eftermiddagsluren. Jag har försakat den vänskapen allt för länge.
Det gör att jag börjar bli lite småseg så här runt lunch. Funderar på att göra en Fröet, och ta mig en liten lur. Om jag nu får tid vill säga, det ska ju bonas och tvättas och kockas. Men det vore riktigt mysigt att återse min kära gamle vän, eftermiddagsluren. Jag har försakat den vänskapen allt för länge.
Busy busy
Ojojoj, det här är nog min mest uppbokade dag den här veckan. Det är skönt att få vara ute och springa lite. Känner mig nästan lite uppjagad, inte, men upptagen i alla fall.
Var på intervju imorse. Tjohooo! Det var kul och kändes på något vis som ett kraftbesked. Att få vara där. Vem vet, om några veckor kan jag vara working girl. Det kändes i alla fall som att de skulle kunna tänka sig att ha mig där. Jag var först i raden av intervjuoffer och det kan möjligen vara positivt. Jag sätter normen lite grann och så länge ingen är betydligt bättre tror jag att det är lätt att fastna för den första de ser. Nä, jag har absolut inte tagit ut något i förskott. Men man kan väl få drömma.
Efter intervjun passade jag på att fika med en bekant i området. Det kändes som att det var min dag, för när jag köpte en latte fick jag en fralla på köpet. Schysst deal! Måste betyda att någon slags positiv energi går min väg. För mig blev det second breakfast. Lite oväntat så där.
Och jag är inte lactosintolerant. Gissade nästan det eftersom inget förändras trots att jag inte dricker mjölk. Man borde se det som positivt, men jag undrar vad felet istället är å andra sidan.
Snart ska jag få förkovra mig i min kära tvättstuga. Ingen vila ingen ro.
Håll några tummar för att jag ska få arbeta på bussavstånd!
Var på intervju imorse. Tjohooo! Det var kul och kändes på något vis som ett kraftbesked. Att få vara där. Vem vet, om några veckor kan jag vara working girl. Det kändes i alla fall som att de skulle kunna tänka sig att ha mig där. Jag var först i raden av intervjuoffer och det kan möjligen vara positivt. Jag sätter normen lite grann och så länge ingen är betydligt bättre tror jag att det är lätt att fastna för den första de ser. Nä, jag har absolut inte tagit ut något i förskott. Men man kan väl få drömma.
Efter intervjun passade jag på att fika med en bekant i området. Det kändes som att det var min dag, för när jag köpte en latte fick jag en fralla på köpet. Schysst deal! Måste betyda att någon slags positiv energi går min väg. För mig blev det second breakfast. Lite oväntat så där.
Och jag är inte lactosintolerant. Gissade nästan det eftersom inget förändras trots att jag inte dricker mjölk. Man borde se det som positivt, men jag undrar vad felet istället är å andra sidan.
Snart ska jag få förkovra mig i min kära tvättstuga. Ingen vila ingen ro.
Håll några tummar för att jag ska få arbeta på bussavstånd!
På Söder hör jag hemma
Ikväll var jag på en lägenhetsvisning igen. Jag gör sånt ibland i naiv tro att jag någon gång kommer få för mig att lämna mitt hem.
Idag var det Kungsholms Strand som stod på agendan. Jag klev in i ett väldigt fint hus. I lägenheten bodde två välartade individer, snygga och rika (antagligen med tanke på hyran). Deras möbler satt framför allt på väggen: tv-apparaterna, musikanläggningen, några få uppställda kokböcker. Det fanns bilder av paret där de poserade ganska avklädda och unga och snygga förstås. I soffan låg en perfekt liten bebis och sov. Allt var snyggt, genomtänkt och... inte mitt blivande hem. Jag tror helt enkelt inte att min Bang & Olufsen från mitten av 80-talet kommer att göra sig i den där lägenheten.
Södertrash, det är jag, i själ och hjärta. Och det passar mig perfekt.
Uppdatering: Jag glömde att säga att de hade krittavlor och lappar i lägenheten där det stod en massa gulliga meddelanden till den andra också. Som för att bekräfta deras välart.
Paradlunch
Efter en god lunch känns livet helt enkelt lite roligare. Solgul kyckling: saffran, dragon, creme fraische och ost i en röra med kycklingen i ugnen. Kan inte misslyckas.
Jag har några paradnummer som alltid blir bra, och konstigt nog kommer de flesta antagligen från bruden. Hon är en jäkel på att laga mat och att nosa upp de där riktigt bra recepten. Jag coppar rakt av. Och gör dem till mina.
Fick en väääldigt god mascarponeefterrätt i lördags och receptet finns numer i min ägo. Jag kan inte säga att jag gör efterrätter särskilt ofta, men den här kommer helt klart att bli ett paradnummer de gånger jag gör det. Muuumma!
Jag har några paradnummer som alltid blir bra, och konstigt nog kommer de flesta antagligen från bruden. Hon är en jäkel på att laga mat och att nosa upp de där riktigt bra recepten. Jag coppar rakt av. Och gör dem till mina.
Fick en väääldigt god mascarponeefterrätt i lördags och receptet finns numer i min ägo. Jag kan inte säga att jag gör efterrätter särskilt ofta, men den här kommer helt klart att bli ett paradnummer de gånger jag gör det. Muuumma!
Nya tongångar
Något märkligt är på gång runt omkring mig. Jag har märkt det ett tag nu. Ena brorsan vill att jag ska vara barnvakt och komma dit och käka middag, den andra börjar höra av sig lite nu och då bara för att berätta något ur livet. Den andra tycker att vi borde ses lite mer, det är ju så trevligt. När vi ses finns där alltid något som han erbjuder sig att hjälpa till med. Så där bara plötsligt tycker han dessutom att jag borde bli bättre på att be om hjälp hellre än att försöka själv. Tongångarna är liksom nya. Jag anar vissa beskyddartendenser.
Det ska sägas att han är sista personen kvar nu i kompisgänget som inte skaffat barn. Kanske inser han bara fördelen med att ha kvar mig i någon slags inre krets eftersom jag väl är den som ligger längst ifrån att ta några såna beslut.
Dessutom har mina kompisar fått för sig att skicka sina pojkvänner att hjälpa mig med saker. Nu senast var det ju avloppet. När jag sa att jag verkligen kan göra såna tråkiga saker själv så passar de ändå på att köpa produkter åt mig.
Jag är lite förvånad och frågar mig: börjar jag se hjälplös ut? Eller är det så här det är att ha vänner.
Jag är i och för sig ganska bra på att erbjuda mina tjänster själv, särskilt som jag har en del tid nu. Men kanske inte tillräckligt bra. Jag borde nog erbjuda mer.
Eller så är alla på väg in i en ny fas där de provar på sina föräldraegenskaper. Jag är lite osäker på vad allt detta innebär.
Det ska sägas att han är sista personen kvar nu i kompisgänget som inte skaffat barn. Kanske inser han bara fördelen med att ha kvar mig i någon slags inre krets eftersom jag väl är den som ligger längst ifrån att ta några såna beslut.
Dessutom har mina kompisar fått för sig att skicka sina pojkvänner att hjälpa mig med saker. Nu senast var det ju avloppet. När jag sa att jag verkligen kan göra såna tråkiga saker själv så passar de ändå på att köpa produkter åt mig.
Jag är lite förvånad och frågar mig: börjar jag se hjälplös ut? Eller är det så här det är att ha vänner.
Jag är i och för sig ganska bra på att erbjuda mina tjänster själv, särskilt som jag har en del tid nu. Men kanske inte tillräckligt bra. Jag borde nog erbjuda mer.
Eller så är alla på väg in i en ny fas där de provar på sina föräldraegenskaper. Jag är lite osäker på vad allt detta innebär.
Vårkittlig
Det var väldigt mycket vår i luften på väg hem från dansen. Solen värmde och det var forfarande väldigt ljust. Jag gick sakta för att få njuta av den stunden av vårkänsla.
Dansen idag var också väldigt kul. Fick inte en enda utskällning på streeten utan istället kom det "Vad duktiga ni är" flera gånger. På jazzfunken var det väldigt bra stämning mellan alla och vi skojade och hade oss. Däremot innehöll koreografin väldigt många snurrar, alla åt samma håll. Jag blev yr. Dessutom sträckte jag mig i sidan på streeten och på jazzen hade vi rörelser som gjorde att den sidan sträcktes åtskilliga gånger. Dålig tajming. Det högg liksom till i sidan varje gång och mina rörelser såg något stela ut.
Hoppas den här braaa känslan får vara nu ett tag. Börjar känna för att socialisera av mig på allvar.
Dansen idag var också väldigt kul. Fick inte en enda utskällning på streeten utan istället kom det "Vad duktiga ni är" flera gånger. På jazzfunken var det väldigt bra stämning mellan alla och vi skojade och hade oss. Däremot innehöll koreografin väldigt många snurrar, alla åt samma håll. Jag blev yr. Dessutom sträckte jag mig i sidan på streeten och på jazzen hade vi rörelser som gjorde att den sidan sträcktes åtskilliga gånger. Dålig tajming. Det högg liksom till i sidan varje gång och mina rörelser såg något stela ut.
Hoppas den här braaa känslan får vara nu ett tag. Börjar känna för att socialisera av mig på allvar.
Personlig assistent på heltid
Jag har fått erbjudande om jobb. L tycker att jag ska bli hennes personliga assistent. Som i the weddingplanner, fast bara assistent. Jag har otaliga gånger räddat henne från att bli överkörd, påmint henne om viktiga tider och kollat upp diverse annat - som den organisatör jag är.
Idag sms:ade jag henne för att påminna om att ställa fram klockan. Vore trist om hon missade dansen. Hon svarade med ett tack och att jag skulle få dubbelt ob eftersom det är söndag.
Än så länge får jag nöja mig med äran. Men när hon blir rik ska hon anställa mig, har hon sagt. Jag får gå med snäcka i örat och ständigt stå i kontakt med henne så att hon inte missar något viktigt. Dessutom kan hon släppa kontrollen över allt, och ägna sig åt det hon gör bäst. Så får jag vara organisatören med exceptionellt bra minne. Det är ju min styrka, utöver de organisatoriska...
Idag sms:ade jag henne för att påminna om att ställa fram klockan. Vore trist om hon missade dansen. Hon svarade med ett tack och att jag skulle få dubbelt ob eftersom det är söndag.
Än så länge får jag nöja mig med äran. Men när hon blir rik ska hon anställa mig, har hon sagt. Jag får gå med snäcka i örat och ständigt stå i kontakt med henne så att hon inte missar något viktigt. Dessutom kan hon släppa kontrollen över allt, och ägna sig åt det hon gör bäst. Så får jag vara organisatören med exceptionellt bra minne. Det är ju min styrka, utöver de organisatoriska...
Avrinningsproblem och gammalt skvaller
En korttur till skärgården är precis vad en storstadssjäl behöver. Känna lite på luften, se lite öppet vatten och slippa de konstanta sirenerna för en stund.
Men att komma till brudparet innebär också väldigt god mat och denna dag - en present. När de var här och såg mitt våffeljärn stryka med så lånade bruden min dusch och blev varse mina avrinningsproblem. Hon var nära att skicka in sin man att avhjälpa dessa, men jag sa att det fixar jag själv. Ganska ofta är jag där och häller ner allsköns miljöfiender i avloppet utan att det riktigt hjälper. Så brudgummen tipsade om en produkt som han brukade använda. Har inte blivit av att jag köpt den än, förstås - morgen, morgen... Men han var lite förutseende och hade nu köpt produkten till mig. Dagen ska alltså firas under badkaret.
Vi passade på att mala oss igenom lite gammals skvaller från förr, eftersom ingen har något nytt. Framför allt är vi ganska duktiga på att ge vår vän stalkern ett par kängor för det sätt på vilket han spanar in våra kompisar på fester och sedan struntar i att gå fram och prata med dem för att istället söka upp dem i efterhand via mejl. Sånt är otäckt! Och något han satt i system. Vi hade i alla fall ganska roligt åt det.
Men att komma till brudparet innebär också väldigt god mat och denna dag - en present. När de var här och såg mitt våffeljärn stryka med så lånade bruden min dusch och blev varse mina avrinningsproblem. Hon var nära att skicka in sin man att avhjälpa dessa, men jag sa att det fixar jag själv. Ganska ofta är jag där och häller ner allsköns miljöfiender i avloppet utan att det riktigt hjälper. Så brudgummen tipsade om en produkt som han brukade använda. Har inte blivit av att jag köpt den än, förstås - morgen, morgen... Men han var lite förutseende och hade nu köpt produkten till mig. Dagen ska alltså firas under badkaret.
Vi passade på att mala oss igenom lite gammals skvaller från förr, eftersom ingen har något nytt. Framför allt är vi ganska duktiga på att ge vår vän stalkern ett par kängor för det sätt på vilket han spanar in våra kompisar på fester och sedan struntar i att gå fram och prata med dem för att istället söka upp dem i efterhand via mejl. Sånt är otäckt! Och något han satt i system. Vi hade i alla fall ganska roligt åt det.
Skärgårdsliv
Nu sticker jag ut till skärgården en stund. Tror det kan vara bra för mig att andas lite skärgårdsluft. Bra för mina storstadslungor och för själen kanske, att bese lite lantligare former än kubistiska hus.
Frisk luft gör en frisk. Kanske är det man skulle försöka samla i pillerform, i så fall skulle jag sälja dem till Klusterbitar, det är nog precis vad även han behöver.
Och så ska jag ju få god mat också. Är det något de är bra på, mitt kära brudpar, så är det att anordna och anrätta middagar.
Bis später!
Frisk luft gör en frisk. Kanske är det man skulle försöka samla i pillerform, i så fall skulle jag sälja dem till Klusterbitar, det är nog precis vad även han behöver.
Och så ska jag ju få god mat också. Är det något de är bra på, mitt kära brudpar, så är det att anordna och anrätta middagar.
Bis später!
Pensionärsvarning del II
Inatt drömde jag att jag skulle på festival i en vecka. Det var Roskilde fast i OS-tappning och den skulle gå av stapeln i min hemstad. Så jag tänkte att jag kunde sova hos mamma på nätterna. Det visade sig att man inte skulle få gå in och ut på området. Jag skulle faktiskt bli tvungen att sova i tält. I sovsäck. Och behöva dricka öl varje dag. Det kändes otroligt jobbigt. Nästan oöverstigligt.
Sen blev jag tvungen att klättra ner för någon ställning och var rädd att halka och bryta lårbenshalsen. Nästan i alla fall.
Pensionen väntar. Jag är mogen nog att prata om den i alla fall.
Dolly - inte det klonade fåret
Bild: Wikipedia
Säga vad man vill och Dolly Parton, hon må se lite plastic fantastic ut, men nog kan hon sjunga alltid. Och nog har hon gjort en del klassiska hits.
Jag blir alltid glad när jag hör en Dolly Parton-låt. Det kan ha lite att göra med att det finns historia med henne. Eller rättare sagt till hennes musik. Nån sen natt dansade en kompis runt med ballonger under tröjan och gjorde ett stort nummer med Dollys musik i bakgrunden. Det spelar ingen roll egentligen. Musiken får mig på bra humör och den får mig att le. I like it! Feelgood music i hjärtat.
Pensionärsvarning
Det är pensionärsvarning på mig idag. Har känt mig lite som Staffan. När jag gick till dansen kändes det som att jag hade håll hela tiden (i tio minuters promenad). När jag kom fram och det inte släppte insåg jag att det måste vara något annat.
Jag tror att jag sträckt över revbenen för det är helt ömt där. Jag fick gå extremt långsamt på väg hem, som en tant. Det är precis som ett håll som inte släpper. Jag var bara glad över att vi mest arbetade armar på poppingen idag. Om jag hade behövt studsa runt hade jag nog inte överlevt.
Det här påverkar liksom hela min torso. Och hela min kropp. Hur lyckades jag med detta mellan fotöljen och promenaden. När jag drog på mig jackan? När jag studsade ner för trapporna? - när jag knöt skorna?? Oavsett är det lite pensionärsvarning. Erkänn! Ingen skadar sig sååå lätt.
Jag tror att jag sträckt över revbenen för det är helt ömt där. Jag fick gå extremt långsamt på väg hem, som en tant. Det är precis som ett håll som inte släpper. Jag var bara glad över att vi mest arbetade armar på poppingen idag. Om jag hade behövt studsa runt hade jag nog inte överlevt.
Det här påverkar liksom hela min torso. Och hela min kropp. Hur lyckades jag med detta mellan fotöljen och promenaden. När jag drog på mig jackan? När jag studsade ner för trapporna? - när jag knöt skorna?? Oavsett är det lite pensionärsvarning. Erkänn! Ingen skadar sig sååå lätt.
Chipsproblem
Hur står det till med den svenska konsumtionen egentligen? Medan ett Big Mac-mealen i USA blir större och större med åren undrar jag: vart tog 200-gramschipspåsarna vägen egentligen?
Det var länge sen jag köpte chips. Och när jag stod vid chipshyllan och spanade idag insåg jag varför. Påsarna är så gigantiska att de skulle räcka för mig i en månad. De minsta var på 300 gram och det känns helt löjligt mycket. Jag har ingenstans att förvara en så gigantisk påse tills dess att jag kommer mig för att äta av den.
Till slut hittade jag till hyllan med svenska naturchips - och där var de, de små söta 200-gramspåsarna. Tack för det. Jag tycker ändå att det känns helt löjligt att man ska behöva käka så jäkla MYCKET chips om man vill ha vanliga någon gång.
Det var länge sen jag köpte chips. Och när jag stod vid chipshyllan och spanade idag insåg jag varför. Påsarna är så gigantiska att de skulle räcka för mig i en månad. De minsta var på 300 gram och det känns helt löjligt mycket. Jag har ingenstans att förvara en så gigantisk påse tills dess att jag kommer mig för att äta av den.
Till slut hittade jag till hyllan med svenska naturchips - och där var de, de små söta 200-gramspåsarna. Tack för det. Jag tycker ändå att det känns helt löjligt att man ska behöva käka så jäkla MYCKET chips om man vill ha vanliga någon gång.
Frukostsnack
Jag blir nästan tårögd, vad gott de är med kaviar på knäckemacka till frukost. Laktosfri mjölk i kaffet däremot - det går bort. Kanske ska sluta dricka kaffe på riktigt. Eller helt enkelt bara dricka kaffe. Mjaaa..
Idag är det lön för det vanliga folket, så det är väl skönt att jag kan hålla mig inne. Jag kan sträcka mig till att gå på Ica, annars får det vara. Kanske ska passa på att skriva några ansökningar idag, det har inte blivit så mycket gjort på den fronten den här veckan. Lite trög i huvet tror jag.
Idag är det lön för det vanliga folket, så det är väl skönt att jag kan hålla mig inne. Jag kan sträcka mig till att gå på Ica, annars får det vara. Kanske ska passa på att skriva några ansökningar idag, det har inte blivit så mycket gjort på den fronten den här veckan. Lite trög i huvet tror jag.
Luktsinnet
Jag har varit väldigt luktkänslig idag. Eller också har de olika lukterna flödat runt mig just denna dag. När jag var ute på stan lyckades jag under ganska kort tid komma i kontakt med kräklukt, avlopp, stekt bacon och kraftig vitlökslukt. Jag var inte i direkt kontakt med vare sig en restaurang eller en bar (där folk följdaktiligen ofta kräks).
Senare på gymmet var det en massa lukter igen som borrade sig in i mitt medvetande, och då syftar jag inte främst på svettiga kläder och fuktiga handdukar. Så är det säkert hela tiden, men idag har det känts så närvarande och lite otäckt. Varför denna plötsliga känslighet?
Appropå kräks höll jag att bli kräkt på (så heter det med all sannolikhet inte - men Fröet, jag ÄR bra på språk, jag lovar) igår när jag åkte den fullproppade bussen. När jag skulle av var det väldigt buffligt och en skolklass höll nästan på att ha omkull mig i sin jakt på utgången. När jag steg av och höll på att bli omkullviftad igen insåg jag att en tjej var lite dålig och hann kräkas precis utanför bussen. Tur att jag inte vidhållit min rätt att inte bli knuffad på genom att vägra flytta på mig. Då hade hon kräkts på mig. Gaaah...
Senare på gymmet var det en massa lukter igen som borrade sig in i mitt medvetande, och då syftar jag inte främst på svettiga kläder och fuktiga handdukar. Så är det säkert hela tiden, men idag har det känts så närvarande och lite otäckt. Varför denna plötsliga känslighet?
Appropå kräks höll jag att bli kräkt på (så heter det med all sannolikhet inte - men Fröet, jag ÄR bra på språk, jag lovar) igår när jag åkte den fullproppade bussen. När jag skulle av var det väldigt buffligt och en skolklass höll nästan på att ha omkull mig i sin jakt på utgången. När jag steg av och höll på att bli omkullviftad igen insåg jag att en tjej var lite dålig och hann kräkas precis utanför bussen. Tur att jag inte vidhållit min rätt att inte bli knuffad på genom att vägra flytta på mig. Då hade hon kräkts på mig. Gaaah...
Lättsnackad språknörd
Hemkommen från en tur på stan. Jag insåg att om jag bara får handla i en butik så skulle det bli Åhlle. Ett hus - tusen möjligheter är inte bara en klyschig slogan, utan faktiskt också ganska nära sanningen. För några år sen gick jag in där en kväll innan jul och shoppade alla mina julklappar - under ett och samma tak. Det var så otroligt skönt. Jag kan spendera ganska långa stunder där, gillar att gå och botanisera. Dessutom är det inte lika rörigt som exempelvis H&M.
Däremot måste jag säga att Carlings har väldigt trevlig personal. Blir alltid väl bemött där. Idag lyckades jag ha ett ganska långt okrystat samtal med en försäljare, helt provocerat så att säga, utan att jag gick iväg till provhytten med tusen plagg i näven. Han stod och berättade förutsättningslöst om vad som var på gång i vår. Det tyckte jag var trevligt, dessutom var det ganska skönt att stå och snacka lite bara.
Så kommer jag hem och hittar Språkvård på hallmattan. Det värmer gott i ett galet språknördshjärta. Kanske delvis för att jag inte alls betalat för prenumerationen i år. Var det här bara en extra liten bonus, eller kommer det snart en räkning i efterskott. Idag spelar det ingen roll, jag gav mig på den med stor glädje.
Ett urval nya ord som infördes 2006:
genuspedagog - pedagog med inriktning på jämställdhetsfrågor
latteliberal - oäkta, ljummen liberal
legga - be att få se någons legitimation
rondellhund - hundskulptur som tillverkats av okända och placerats i rondell (såg en själv i Hedemora om jag inte missminner mig)
sverka - klaga på inköpt vara som man är missnöjd med
timellare - hemmafixare
Däremot måste jag säga att Carlings har väldigt trevlig personal. Blir alltid väl bemött där. Idag lyckades jag ha ett ganska långt okrystat samtal med en försäljare, helt provocerat så att säga, utan att jag gick iväg till provhytten med tusen plagg i näven. Han stod och berättade förutsättningslöst om vad som var på gång i vår. Det tyckte jag var trevligt, dessutom var det ganska skönt att stå och snacka lite bara.
Så kommer jag hem och hittar Språkvård på hallmattan. Det värmer gott i ett galet språknördshjärta. Kanske delvis för att jag inte alls betalat för prenumerationen i år. Var det här bara en extra liten bonus, eller kommer det snart en räkning i efterskott. Idag spelar det ingen roll, jag gav mig på den med stor glädje.
Ett urval nya ord som infördes 2006:
genuspedagog - pedagog med inriktning på jämställdhetsfrågor
latteliberal - oäkta, ljummen liberal
legga - be att få se någons legitimation
rondellhund - hundskulptur som tillverkats av okända och placerats i rondell (såg en själv i Hedemora om jag inte missminner mig)
sverka - klaga på inköpt vara som man är missnöjd med
timellare - hemmafixare
Beslutsångest
Jag har bestämt mig för att köpa ett par Converse. Men maken till beslutsångest har jag nog inte sett på länge. Vilken färg ska jag ha??
Drömde inatt att jag frågade någon som föreslog en färg som inte ens finns. Tack för den du! Men det är på den nivån.
Vita: Snyggt, funkar till allt. Men jag har nästan bara vita skor. Dessutom är det lite opraktiskt med vita tygskor.
Svarta: Klassiskt, snyggt. Jag har inga svarta skor. Men kanske lite trist.
Rosa: Lite galet, färgglatt. Men det känns kanske lite för mycket fjortis, eller?
Grå: Funkar till allt, bättre än vitt i praktisk synpunkt. Lite för blasé...
Mönstrade: Kanske är svaret trots allt. Men vore det inte bara enklare att bestämma sig...
Hur svårt ska det behöva vara?
Drömde inatt att jag frågade någon som föreslog en färg som inte ens finns. Tack för den du! Men det är på den nivån.
Vita: Snyggt, funkar till allt. Men jag har nästan bara vita skor. Dessutom är det lite opraktiskt med vita tygskor.
Svarta: Klassiskt, snyggt. Jag har inga svarta skor. Men kanske lite trist.
Rosa: Lite galet, färgglatt. Men det känns kanske lite för mycket fjortis, eller?
Grå: Funkar till allt, bättre än vitt i praktisk synpunkt. Lite för blasé...
Mönstrade: Kanske är svaret trots allt. Men vore det inte bara enklare att bestämma sig...
Hur svårt ska det behöva vara?
Moderskapet
Säga vad man vill om min mamma, men hon är definitivt en person som kan ta hand om sig själv. Idag ringde hon och berättade det senaste hon pysslar med. Installation av ny inspelningsbar DVD, bredbandstelefoni och digitalbox (och en massa annat radade hon upp, men jag slutade nog tyvärr lyssna - dålig dotter...).
Hon hade fixat med sladdar och installationer och slutligen fått allt att fungera. 60 blir hon i år - 40-talist javisst. Hon har inte haft problem med att anamma ny teknik, det får man säga. Hon är nyfiken, intresserad och händig och jag tror inte det är alla 60-åringar som är det.
Jag måste tillägga att det alltid var hon som installerade ny apparatur i vårt hem när jag var liten och det var hon som snickrade möbler hemma. Så hon har alltid klarat sig själv. Ibland slår det mig bara att jag blir imponerad av hur hon fixar och hänger med i allt. Det får inte stå stilla en minut.
Hon hade fixat med sladdar och installationer och slutligen fått allt att fungera. 60 blir hon i år - 40-talist javisst. Hon har inte haft problem med att anamma ny teknik, det får man säga. Hon är nyfiken, intresserad och händig och jag tror inte det är alla 60-åringar som är det.
Jag måste tillägga att det alltid var hon som installerade ny apparatur i vårt hem när jag var liten och det var hon som snickrade möbler hemma. Så hon har alltid klarat sig själv. Ibland slår det mig bara att jag blir imponerad av hur hon fixar och hänger med i allt. Det får inte stå stilla en minut.
Inre styrka
Jag kan inte påstå att dagen blivit bättre. Stelfrusen och blå om läpparna kliver jag så på en fullproppad buss som inte kommer att ta mig hem. Min buss kommer gå omvägar eftersom Skeppsbron är avstängd. Men det är på något vis här jag finner min styrka igen. Busschauffören ler varmt och äkta emot mig. Jag får stå längst fram och spana framåt i trafiken och det är lite läskigt, men ganska kul. Chauffören får ett bekymmer och vänder sig till mig för att fråga vad de sysslar med längre bak. Jag suckar medgivande. Mänsklig kontakt, med en okänd. Ibland kan såna små saker ge mig lite ny styrka.
På Ica gläds jag åt att jag ska få kaviar på mackan imorgon. För att lyckas med det blir jag tvungen att göra en Fröet. Jag har förstås inte tillräckligt med pengar på kontot utan måste använda två olika för att kunna betala de 69,50. Men killen i kassan gör mig till viljes utan att sucka. Den sista biten hem ler jag. Stort. Jag vet inte varför. Men ibland kan jag faktiskt finna styrkan inuti mig utan förvarning och utan särskilt stor påverkan utifrån. Den bara kommer. Som ett brev på posten.
Något annat som kom i ett brev på posten var mitt examensbevis. På fint papper står där: Dubbel fil.kand i svenska och retorik. Snyggt! Jag gillar det. Det känns bra inuti nu.
På Ica gläds jag åt att jag ska få kaviar på mackan imorgon. För att lyckas med det blir jag tvungen att göra en Fröet. Jag har förstås inte tillräckligt med pengar på kontot utan måste använda två olika för att kunna betala de 69,50. Men killen i kassan gör mig till viljes utan att sucka. Den sista biten hem ler jag. Stort. Jag vet inte varför. Men ibland kan jag faktiskt finna styrkan inuti mig utan förvarning och utan särskilt stor påverkan utifrån. Den bara kommer. Som ett brev på posten.
Något annat som kom i ett brev på posten var mitt examensbevis. På fint papper står där: Dubbel fil.kand i svenska och retorik. Snyggt! Jag gillar det. Det känns bra inuti nu.
Dålig start
Vissa nätter känns sängen som ens största fiende, lakanen är sträva och alldeles för varma. Det går helt enkelt inte att komma till ro. Resultatet blir kroppssmärta och huvudvärk som kommer att vara hela dagen.
Jag tror inte det här är en bra dag.
Behöver bli lite upplivad. På Desperate housewifes igår körde hemmafruarna Margeritha som tröstevän. Kan man börja dagen med det eller? Tror inte huvudvärken skulle lätta precis...
Jag tror inte det här är en bra dag.
Behöver bli lite upplivad. På Desperate housewifes igår körde hemmafruarna Margeritha som tröstevän. Kan man börja dagen med det eller? Tror inte huvudvärken skulle lätta precis...
Raw i mitt undermedvetna
Såg delar av Raw igår med Eddie Murphy. Väldigt 80-tal! Vad har han på sig, en lila skinnpaj! Men jag insåg till min fasa att jag fått många citat från den där showen. Citat som jag tagit till mig så till den milda grad att jag inte ens mindes att de kom därifrån.
Men den har sina poänger måste jag erkänna. När han gör Bill Cosby smäller jag nästan av. Det är faktiskt klockrent fläckvis.
På museum
Idag masade jag mig iväg ut och gjorde något. Gick på museum. Stadsmuséet hade två utställningar jag ville se så det var bara att passa på.
Russinen var faktiskt ganska roliga. Jag drog i alla fall på munnen vid fler tillfällen. Jag gillar när folk lyckas måla upp ett helt eget samhälle med sin egen värld. Vem visste hur det såg ut i russinvärlden innan den här utställningen?
Sen passade jag på att se Döden Dö också när jag var där. Det visar sig att det låg en galgbacke vid Skanstull så sent som 1862. Anckarström blev exempelvis avrättad där. Kanske är det därför jag ibland får besökare på nätterna. Inte så långt från mig är det dessutom en hel familj som sägs spöka. De kanske har letat sig bort till mig.
Mer sånt här på dagarna. Lite allmänbildning, lite nöje och framför allt lite sund sysselsättning (sitta vid datorn hela dagarna kan inte vara bra...).
Russinen var faktiskt ganska roliga. Jag drog i alla fall på munnen vid fler tillfällen. Jag gillar när folk lyckas måla upp ett helt eget samhälle med sin egen värld. Vem visste hur det såg ut i russinvärlden innan den här utställningen?
Sen passade jag på att se Döden Dö också när jag var där. Det visar sig att det låg en galgbacke vid Skanstull så sent som 1862. Anckarström blev exempelvis avrättad där. Kanske är det därför jag ibland får besökare på nätterna. Inte så långt från mig är det dessutom en hel familj som sägs spöka. De kanske har letat sig bort till mig.
Mer sånt här på dagarna. Lite allmänbildning, lite nöje och framför allt lite sund sysselsättning (sitta vid datorn hela dagarna kan inte vara bra...).
En morgon på labbet
Morgonen är spenderad, hungrig och väntandes. Var på labbet för att kolla om jag är laktosintolerant på morgonen och har fastat sen 20 igår. Kanske inte låter så farligt, men jag blir inte rolig när jag är hungrig.
Vid 8 imorse fick jag hälla i mig en mjölksockerdrink, cocktail, som min ryska sköterska glatt förklarade. Mmm.. Efter ett stick i fingret var det bara att vänta en halvtimme på att få sticka igen. Under den tiden passade jag på att bekanta mig med så gott som alla i väntrummet. Främst övermedelålders män och små tanter förstås. Det är mest de som är översociala på de där inrättningarna. En dam hann förklara sig igenom allt hon fått gå igenom i den svenska sjukvården den senaste veckan och hur hon redan väntat här i en timme, trots att hon var nummer 1 för morgonen. Detta spred förstås ringar på vattnet och nästa dam insåg att jag var en lyssnande typ, så hon passade på sig att ge en egen lägesrapport. Jag fick till slut jaga iväg henne för att hon inte skulle missa sin tur.
Tredje gången jag stacks skulle vara den sista och sköterskan lockade med att jag skulle få äta sen. När hon återkom var tongångarna dock andra, visade sig att jag skulle få vänta en halvtimme till för den sista stickningen. Det var inte så mycket väntan på mat som oroade mig, som att jag skulle få socialisera med tanterna en halvtimme till.
Första tanten hade nu fått besöka läkaren och passade på att berätta att hennes sår inte såg särskilt roligt ut. Jag hummade lite obestämt och hoppades jag skulle slippa höra detaljer. Jag började bli lätt illamående av hunger, om inte annat. Då passar en övermedelålders herre på att säga något, mest rakt ut i luften, men jag var ju redan igång så jag tog åt mig. Nu gällde det att borgarna tagit över även i Finland. "En olycka kommer sällan ensam", tyckte han. Jag passade på att säga något om att människan är konservativ av naturen, ogillar förändringar. Det fick tyst på honom.
Sista gången jag fick komma in och stickas så satt han i andra stolen och passade på att ge sköterskorna på labbet lite tips om hur de ska underlätta för patienterna att komma till rätta där. Jag måste ju hålla med honom. Under mina två timmar där hann jag leda ett antar personer rätt och jag hörde också oviljan i rösten hos sköterskan i glasburen när hon svarade på frågor som gällde kön till labbet. Hon hörde inte dit och ville inte heller behöva svara på frågor. Människor är förvirrade på sjukhus. Led dem rätt med lite vänlighet eller bättre information! Annars passar de på att konsultera mig. Ibland undrar jag om jag ser ut som en gående informationsbyrå, jag får väldigt ofta frågor av folk på stan också som är lite vilsna. Kanske bara ser väldigt trevlig och rekorderlig (som min C-uppsatshandledare skulle ha sagt) ut helt enkelt.
Nu sitter jag här och äter frukost ganska glupskt. Och kaffe. Med mjölk. Nästa paket blir laktosfri.
Vid 8 imorse fick jag hälla i mig en mjölksockerdrink, cocktail, som min ryska sköterska glatt förklarade. Mmm.. Efter ett stick i fingret var det bara att vänta en halvtimme på att få sticka igen. Under den tiden passade jag på att bekanta mig med så gott som alla i väntrummet. Främst övermedelålders män och små tanter förstås. Det är mest de som är översociala på de där inrättningarna. En dam hann förklara sig igenom allt hon fått gå igenom i den svenska sjukvården den senaste veckan och hur hon redan väntat här i en timme, trots att hon var nummer 1 för morgonen. Detta spred förstås ringar på vattnet och nästa dam insåg att jag var en lyssnande typ, så hon passade på sig att ge en egen lägesrapport. Jag fick till slut jaga iväg henne för att hon inte skulle missa sin tur.
Tredje gången jag stacks skulle vara den sista och sköterskan lockade med att jag skulle få äta sen. När hon återkom var tongångarna dock andra, visade sig att jag skulle få vänta en halvtimme till för den sista stickningen. Det var inte så mycket väntan på mat som oroade mig, som att jag skulle få socialisera med tanterna en halvtimme till.
Första tanten hade nu fått besöka läkaren och passade på att berätta att hennes sår inte såg särskilt roligt ut. Jag hummade lite obestämt och hoppades jag skulle slippa höra detaljer. Jag började bli lätt illamående av hunger, om inte annat. Då passar en övermedelålders herre på att säga något, mest rakt ut i luften, men jag var ju redan igång så jag tog åt mig. Nu gällde det att borgarna tagit över även i Finland. "En olycka kommer sällan ensam", tyckte han. Jag passade på att säga något om att människan är konservativ av naturen, ogillar förändringar. Det fick tyst på honom.
Sista gången jag fick komma in och stickas så satt han i andra stolen och passade på att ge sköterskorna på labbet lite tips om hur de ska underlätta för patienterna att komma till rätta där. Jag måste ju hålla med honom. Under mina två timmar där hann jag leda ett antar personer rätt och jag hörde också oviljan i rösten hos sköterskan i glasburen när hon svarade på frågor som gällde kön till labbet. Hon hörde inte dit och ville inte heller behöva svara på frågor. Människor är förvirrade på sjukhus. Led dem rätt med lite vänlighet eller bättre information! Annars passar de på att konsultera mig. Ibland undrar jag om jag ser ut som en gående informationsbyrå, jag får väldigt ofta frågor av folk på stan också som är lite vilsna. Kanske bara ser väldigt trevlig och rekorderlig (som min C-uppsatshandledare skulle ha sagt) ut helt enkelt.
Nu sitter jag här och äter frukost ganska glupskt. Och kaffe. Med mjölk. Nästa paket blir laktosfri.
Kaffe, kaffe
Mycket tjat just nu, jag vet. I halvtid idag var huvudvärken påträngande och jag energilös som en lampa utan ström. Tog en huvudvärkstablett som inte hjälpte.
Jag ville inte men till slut fick percolatorn säga sitt. Sörplade små klunkar utan mjölk - och njöt. Aldrig har kaffe smakat så gott. Men en kopp varannan dag är väl ok...?
Jag är fast! :-/
Jag ville inte men till slut fick percolatorn säga sitt. Sörplade små klunkar utan mjölk - och njöt. Aldrig har kaffe smakat så gott. Men en kopp varannan dag är väl ok...?
Jag är fast! :-/
Detox dag 2
Att de gör grymma droger i Sydamerika visste jag. Men att jag var beroende av en av dem hade jag ingen aning om. Kaffebönan är starkt beroendeframkallande. Det vet jag nu...
Idag har det faktiskt känts mycket bättre. Ingen huvudvärk alls. Än i alla fall. Däremot blir frukosten inte alls lika rolig. För att inte tala om eftermiddagsfikat. Det består numer av vatten och en banan *suck*...
Hade tänkt besöka en russinutställning idag för att pigga upp mig lite. Men jag insåg att muséet säkert har stängt på måndagar. Så det blev en liten promelur till Åhlle istället.
Efter en hel förmiddags regnande kom plötsligt solen fram. Det kändes somrigt. Som när det har regnat och blåst en vecka och känts så där höstigt och solen plötsligt och oväntat dyker fram ur ett spricka i de jagade molnen. Den lyckas inte riktigt värma kinderna, bara själen. Så kändes det idag. Som tur är ligger sommaren framför oss.
Idag har det faktiskt känts mycket bättre. Ingen huvudvärk alls. Än i alla fall. Däremot blir frukosten inte alls lika rolig. För att inte tala om eftermiddagsfikat. Det består numer av vatten och en banan *suck*...
Hade tänkt besöka en russinutställning idag för att pigga upp mig lite. Men jag insåg att muséet säkert har stängt på måndagar. Så det blev en liten promelur till Åhlle istället.
Efter en hel förmiddags regnande kom plötsligt solen fram. Det kändes somrigt. Som när det har regnat och blåst en vecka och känts så där höstigt och solen plötsligt och oväntat dyker fram ur ett spricka i de jagade molnen. Den lyckas inte riktigt värma kinderna, bara själen. Så kändes det idag. Som tur är ligger sommaren framför oss.
Produktknep
Häromdagen började jag fylla i ett test från Dove angående deras produkter. Jag ville vinna en resa och tänkte att jag kunde offra några minuter på det, för skoj skull.
De ställde påståenden av typen "Dove bryr sig om kvinnor som mig", "Dove ger mig bättre självförtroende när det gäller mitt hår" eller "Dove får mig att tycka om mig själv". Man fick svara på en fyrgradig skala där jag hela tiden ville svara vet ej. Men det gick ju inte. Jag kunde svara att det inte stämde alls, men det känns som att det kan tolkas som att jag har konstant har dåligt självförtroende.
Tänk om det verkligen var så att en produkt kunde ge en bättre självfötroende. Jag tycker det låter lite tragiskt, men samtidigt bra för stunden. Men skulle verkligen Dove bry sig om just något annat än att sälja sina produkter och göra bra vinst? Tveksamt. Hela testet kändes löjligt och lite förringande. Kan en produkt någonsin få en att må bättre?
De ställde påståenden av typen "Dove bryr sig om kvinnor som mig", "Dove ger mig bättre självförtroende när det gäller mitt hår" eller "Dove får mig att tycka om mig själv". Man fick svara på en fyrgradig skala där jag hela tiden ville svara vet ej. Men det gick ju inte. Jag kunde svara att det inte stämde alls, men det känns som att det kan tolkas som att jag har konstant har dåligt självförtroende.
Tänk om det verkligen var så att en produkt kunde ge en bättre självfötroende. Jag tycker det låter lite tragiskt, men samtidigt bra för stunden. Men skulle verkligen Dove bry sig om just något annat än att sälja sina produkter och göra bra vinst? Tveksamt. Hela testet kändes löjligt och lite förringande. Kan en produkt någonsin få en att må bättre?
Detox, big time
Jag har ju bestämt hävdat att jag inte har någon typ av substansiellt beroende (nu pratar jag inte om bloggen). Att jag är en fri själ, fri i tanke och handling. Guess what, jag hade fel!
Den här dagen har främst utgjorts av en enda stor huvudvärk. Jag får ju inget kaffe som det är just nu, i en dag till. Och det har gjort att jag känner mig väldigt hängig. Försökte dansa mig igenom den här avgiftningen, men det blev inte bättre. Kan inte tänka på något annat än huvudvärk. Kanske kan man sniffa kaffe...?
Är det nu jag ska börja knapra morötter eller något annat som substitut. Te? Jag vet inte om det kommer funka riktigt.
Den här dagen har främst utgjorts av en enda stor huvudvärk. Jag får ju inget kaffe som det är just nu, i en dag till. Och det har gjort att jag känner mig väldigt hängig. Försökte dansa mig igenom den här avgiftningen, men det blev inte bättre. Kan inte tänka på något annat än huvudvärk. Kanske kan man sniffa kaffe...?
Är det nu jag ska börja knapra morötter eller något annat som substitut. Te? Jag vet inte om det kommer funka riktigt.
Fasta
Jag ska kolla upp om jag är laktosintolerant i nästa vecka. Idag börjar restriktivitet med kosten. Inga fibrer, inga mjölkprodukter och inget annat som får magen att jobba. Ok. Hallå, vart tog min frukost vägen? Inget kaffe utan mjölk, inget bröd, ingen yoghurt... Jag får nog leva på ägg tills det här är över.
Det värsta blir måndagkväll när jag måste börja fasta helt från 8 på kvällen. Jag kommer antagligen inte somna om jag känner mig hungrig. Det oroar mig lite. Jag brukar alltid ta någon banan eller något innan jag lägger mig så att jag inte vaknar upp hungrig/inte somnar alls på grund av hunger.
Det här känns som ett I-landsproblem. Men ändå...
Det värsta blir måndagkväll när jag måste börja fasta helt från 8 på kvällen. Jag kommer antagligen inte somna om jag känner mig hungrig. Det oroar mig lite. Jag brukar alltid ta någon banan eller något innan jag lägger mig så att jag inte vaknar upp hungrig/inte somnar alls på grund av hunger.
Det här känns som ett I-landsproblem. Men ändå...
Vuxen eller barn?
Jag tycker det är pinsamt att se Darin bli intervjuad. Mycket för att han är så pojkigt nervös och fnittrig. Men också för att intervjuaren i många fall behandlar honom som att han är en liten pojke.
Jag pratar om Stina Lundberg Dabrowski i det här fallet. "Ooooj, vad många faaans du haaaaar, Darin. Hur känns deeeet?" Men när hon dessutom drar upp hans kurdiska bakgrund och om de pratar om Saddam Hussein hemma och frågar om han tror att det påverkat honom till skillnad från "vanliga svenska ungar", då vill jag bara dra täcket över huvudet.
Det är väldigt svårt att bete sig som vuxen när man inte blir behandlad som en. Pratar man som med ett barn, blir den man pratar med också ett. Låt honom få växa med uppgiften. Han måste ju närma sig myndighetsålder vid det här laget i alla fall.
Jag pratar om Stina Lundberg Dabrowski i det här fallet. "Ooooj, vad många faaans du haaaaar, Darin. Hur känns deeeet?" Men när hon dessutom drar upp hans kurdiska bakgrund och om de pratar om Saddam Hussein hemma och frågar om han tror att det påverkat honom till skillnad från "vanliga svenska ungar", då vill jag bara dra täcket över huvudet.
Det är väldigt svårt att bete sig som vuxen när man inte blir behandlad som en. Pratar man som med ett barn, blir den man pratar med också ett. Låt honom få växa med uppgiften. Han måste ju närma sig myndighetsålder vid det här laget i alla fall.
Minnena bor på auktionsverket
Jo, jag är visst sentimental. Det gäller bara att hitta de rätta grejerna som spelar på min sentimentalitet. Det gjorde jag idag. I kubik. Allt på en gång.
Var på auktionsverket och kikade runt lite. Idel gamla grejer. Idel minnen. Det var clubstolen och alla gamla bord som fanns på farmors och farfars lantställe i Ångermanland. De hade många olika bord min farmor och farfar, alla gamla. Jag såg ett klaffbord som de hade på vinden, soffbordet som stod hemma i lägenheten, ett runt bord som liknade bordet i finrummet. Lampetterna som satt på väggen i finrummet auktionerades också ut. Allting sådde små frön av minnen.
Där fanns läderklädda stolar som pappa hade i sin färghandel där jag jobbade hela somrarna och tillbringade mycket tid av min barndom. Såg en liknande stol som min pappa hade som kontorsstol som också var i läder, med gula träkarmar. Jag minns exakt hur han såg ut när han satt i den, med telefonluren i handen (sån med snurrbricka).
När jag kom till hörnan med småplock blev jag helt lyrisk. De hade små hus som man ställer upp runt sin järnvägsräls. Jag minns när jag lekte med pappas järnvägsräls och ställde upp alla de där små sköra husen försiktigt så att de inte skulle gå sönder. Jag minns hur de luktade när man rullade ut dem ur silkespapret.
Där fanns också serviser från Gustavsberg som jag minns från barndomen. Det var inte den serien vi hade hemma, men de känns alla väldigt bekanta och jag fick en konstig känsla i magen när jag såg dem.
Men det ultimata var ändå att se ett smalt klaffbord med sidor som hängde långt ner. Jag mindes somrarna i finska skärgården hos mormor och morfar. Jag fick känslan av hur det känns att tränga in små korta ben vid de där klaffarna för att någon måste sitta där och det blev jag eftersom jag var yngst. Jag såg morfar framför mig sitta och berätta någon historia och sitta och klia sig i skäggstubben medan han klämde in sig bakom en av klaffarna när vi inte använde bordet.
Allt det kom till mig bara genom att se möbler jag egentligen inte har någon relation till. Skulle jag gå där med bröderna så skulle vi bara eld och lågor medan vi pekade på alla grejer och berättade om de minnen vi fick till dem. Kanske ska släpa med dem dit någon gång som en liten lördagsutflykt.
Var på auktionsverket och kikade runt lite. Idel gamla grejer. Idel minnen. Det var clubstolen och alla gamla bord som fanns på farmors och farfars lantställe i Ångermanland. De hade många olika bord min farmor och farfar, alla gamla. Jag såg ett klaffbord som de hade på vinden, soffbordet som stod hemma i lägenheten, ett runt bord som liknade bordet i finrummet. Lampetterna som satt på väggen i finrummet auktionerades också ut. Allting sådde små frön av minnen.
Där fanns läderklädda stolar som pappa hade i sin färghandel där jag jobbade hela somrarna och tillbringade mycket tid av min barndom. Såg en liknande stol som min pappa hade som kontorsstol som också var i läder, med gula träkarmar. Jag minns exakt hur han såg ut när han satt i den, med telefonluren i handen (sån med snurrbricka).
När jag kom till hörnan med småplock blev jag helt lyrisk. De hade små hus som man ställer upp runt sin järnvägsräls. Jag minns när jag lekte med pappas järnvägsräls och ställde upp alla de där små sköra husen försiktigt så att de inte skulle gå sönder. Jag minns hur de luktade när man rullade ut dem ur silkespapret.
Där fanns också serviser från Gustavsberg som jag minns från barndomen. Det var inte den serien vi hade hemma, men de känns alla väldigt bekanta och jag fick en konstig känsla i magen när jag såg dem.
Men det ultimata var ändå att se ett smalt klaffbord med sidor som hängde långt ner. Jag mindes somrarna i finska skärgården hos mormor och morfar. Jag fick känslan av hur det känns att tränga in små korta ben vid de där klaffarna för att någon måste sitta där och det blev jag eftersom jag var yngst. Jag såg morfar framför mig sitta och berätta någon historia och sitta och klia sig i skäggstubben medan han klämde in sig bakom en av klaffarna när vi inte använde bordet.
Allt det kom till mig bara genom att se möbler jag egentligen inte har någon relation till. Skulle jag gå där med bröderna så skulle vi bara eld och lågor medan vi pekade på alla grejer och berättade om de minnen vi fick till dem. Kanske ska släpa med dem dit någon gång som en liten lördagsutflykt.
Det förflutna
Hemstaden. När jag berättar var jag kommer ifrån får jag alltid höra hur mysigt det är där. Jag brukar le lite och humma med. Men det blir nästan alltid genomskådat. Håller jag inte med om hur mysigt det är? Jovisst, gör jag det. Men det är nog bara olika saker att bo där och att besöka stället. Jag bodde där. Det är annorlunda.
När jag besöker hemstaden får jag inga sköna pirr eller glädjekickar. Det känns liksom bara tragiskt och lite öde. Det känns dessutom väldigt avlägset att jag någonsin har bott där. Jag ser fotbollsplanen där vi hade friidrott i skolan och får liksom ingen sentimenal känsla för det.
Jag kan inte säga att jag hade tråkigt där. Högstadiet vill jag helst glömma, men vem vill inte det. I gymnasiet trivdes jag med att gå i skolan, jag hade många fritidssysselsättningar jag gillade, ett tjejband som hade spelningar ofta (vilket kanske är lättare i en liten stad), ett ok helgjobb och i största allmänhet ett bra kontaktnät. Men jag kan ändå inte riktigt försonas med min hemstad.
Mamma vill att jag ska komma dit och hälsa på titt som tätt, men det blir bara allt mer sällan. Nu för tiden är det mest till jul och andra högtider. Jag blir bara deprimerad när jag kommer dit och kanske ser någon gammal bekant som jag inte orkar prata med eller ställen jag gick till har klappat igen. Min mamma finns där, men annars finns inget eller ingen där som jag känner behov av att återse. Antingen är jag väldigt osentimental, eller också har jag inte kunnat försonas ännu med min hemstad.
När jag besöker hemstaden får jag inga sköna pirr eller glädjekickar. Det känns liksom bara tragiskt och lite öde. Det känns dessutom väldigt avlägset att jag någonsin har bott där. Jag ser fotbollsplanen där vi hade friidrott i skolan och får liksom ingen sentimenal känsla för det.
Jag kan inte säga att jag hade tråkigt där. Högstadiet vill jag helst glömma, men vem vill inte det. I gymnasiet trivdes jag med att gå i skolan, jag hade många fritidssysselsättningar jag gillade, ett tjejband som hade spelningar ofta (vilket kanske är lättare i en liten stad), ett ok helgjobb och i största allmänhet ett bra kontaktnät. Men jag kan ändå inte riktigt försonas med min hemstad.
Mamma vill att jag ska komma dit och hälsa på titt som tätt, men det blir bara allt mer sällan. Nu för tiden är det mest till jul och andra högtider. Jag blir bara deprimerad när jag kommer dit och kanske ser någon gammal bekant som jag inte orkar prata med eller ställen jag gick till har klappat igen. Min mamma finns där, men annars finns inget eller ingen där som jag känner behov av att återse. Antingen är jag väldigt osentimental, eller också har jag inte kunnat försonas ännu med min hemstad.
Är jag osynlig?
Jag har blivit insprungen i av människor, nästan kissad på av en hund, skriken rakt i örat på. Men bekräftelsen kom ändå när jag skulle in på Ringen genom automatiskt öppnade dörrar. De vägrade öppna sig. Jag backade och provade igen. Inget hände. Först när det kom en person till som skulle in, då öppnades de. Om jag inte ens känns av sensorerna, då kan jag inte vara på riktigt.
Fegisen
Jag var på Skara sommarland när jag var liten. På den tiden när Bert fortfarande ägde det. Familjen var på väg ner i Europa med bil och tre ungar i baksätet, sommarlandet var ett stopp på vägen. Alla var lyriska över detta event. Bröderna blev som galna på sina fyrhjulingar och andra motordrivna fordon. Jag var för liten för och för feg för att riktigt ens våga mig på vattenlandet. Men det såg väldigt kul ut när bröderna åkte gummiringar ner för stora rännor. Själv fick jag nöja mig ganska länge med en studsmatta. Inte fy skam det heller för den var gigantisk.
Några år senare var vi där på skolresa. Då var jag för frusen för att finna mig själv plaska runt i vattnet i tidiga juni. Fick nöja mig med studsmattan även den gången. Och paddelbåtarna förstås. Men den gången hade de i alla fall fått stående loopen som jag åkte gång på gång på gång. Lagom med äventyr för mig.
Ibland känns det som att jag gått miste om saker på grund av min feghet. Ofta antaglien. Men jag tror också att jag blivit tillbakahållen mer av mina föräldrar än mina bröder blev. Alltså att jag betraktades som för liten för olika "farliga" saker längre. Dels för att jag var yngst och "lillflickan", men kanske dels för att jag var tjej. Om man ser på genusordningar så har pojkar ofta fler "alternativ". De kan busa runt, klättra i träd, bli smutsiga, ha sönder kläder och komma undan med det. Flickor har andra förväntningar på sig. Jag tror att det var så för mig. Det är svårt att se sånt själv när man är liten och det blev först senare som jag ifrågasatte de förväntningar som fanns på mig.
Kanske är det dags att ta sig en tur till sommarlandet och leka av sig i vattenlandet. Jag älskar ju vatten! Det är höjder jag är rädd för.
Några år senare var vi där på skolresa. Då var jag för frusen för att finna mig själv plaska runt i vattnet i tidiga juni. Fick nöja mig med studsmattan även den gången. Och paddelbåtarna förstås. Men den gången hade de i alla fall fått stående loopen som jag åkte gång på gång på gång. Lagom med äventyr för mig.
Ibland känns det som att jag gått miste om saker på grund av min feghet. Ofta antaglien. Men jag tror också att jag blivit tillbakahållen mer av mina föräldrar än mina bröder blev. Alltså att jag betraktades som för liten för olika "farliga" saker längre. Dels för att jag var yngst och "lillflickan", men kanske dels för att jag var tjej. Om man ser på genusordningar så har pojkar ofta fler "alternativ". De kan busa runt, klättra i träd, bli smutsiga, ha sönder kläder och komma undan med det. Flickor har andra förväntningar på sig. Jag tror att det var så för mig. Det är svårt att se sånt själv när man är liten och det blev först senare som jag ifrågasatte de förväntningar som fanns på mig.
Kanske är det dags att ta sig en tur till sommarlandet och leka av sig i vattenlandet. Jag älskar ju vatten! Det är höjder jag är rädd för.
Mätt
Jag känner mig nästan fortfarande lite våffelmätt. Dessutom sov jag tungt utan att vakna under natten. Kanske var det våfflornas förtjänst. Våfflor som sömnpiller... bara lite svårare att svälja.
Jag borde ha middagstillställningar lite oftare. Det är ganska trevligt om man inte gör en så stor grej av det. För en gångs skull stressade jag inte upp mig själv innan och försökte ha allt klart i tid. Soppan fick bli klar medan de var här. Jag gillar att laga mat och det är ju lite roligare att äta när man är fler. Kanske kan få bli nån slags grej...
Jag borde ha middagstillställningar lite oftare. Det är ganska trevligt om man inte gör en så stor grej av det. För en gångs skull stressade jag inte upp mig själv innan och försökte ha allt klart i tid. Soppan fick bli klar medan de var här. Jag gillar att laga mat och det är ju lite roligare att äta när man är fler. Kanske kan få bli nån slags grej...
Lite drama och lite våffla
Brudparet har just lämnat mig. Vi hade en riktigt bra middag - utan vin.
Det blev spenatsoppa med ädelost före för att få lite fibrer och kanske mer matigt i oss. M tog sig en joggingtur precis innan och jag tänkte att hon ville ha något lite nyttigt i alla fall. Soppan blev väldigt uppskattad.
Jag sa att det inte skulle bli något vin - jag får bara ont i magen när jag dricker. D såg lättad ut. Han var rätt trött ändå och tycker nog bara att man blir bakis och tung av vin. Vi två (han - 7 år äldre) är mogna att prata pension.
Sen ställde jag mig och gjorde våfflor - från scratch. Det var obehagligt att se hur mycket grädde det slank ner i smeten. Jag blev ytterligt hånad av de två för att smeten mer såg ut som en deg än en smet. M blev tvungen att ringa sin mamma för att fråga hur en våffelsmet egentligen ska se ut. Det visade sig att vi faktiskt var på god väg ändå. Efter att ha haft i lite mer vatten....
Oj vad vi laggade våfflor sen. Tills proppen gick. Min gamla lagg la av med besked och ett litet poff. Precis i rätt tid. Vi var redan mätta trots att det fanns gott om smet/deg kvar. Det bästa är att jag kan kasta den gamla rackaren med gott samvete eftersom jag vet att den inte vill mer. Dessutom slipper jag diska den :-)
Och jag får steka på lite våffeldeg imorgon till frukost om jag vill.
Det blev spenatsoppa med ädelost före för att få lite fibrer och kanske mer matigt i oss. M tog sig en joggingtur precis innan och jag tänkte att hon ville ha något lite nyttigt i alla fall. Soppan blev väldigt uppskattad.
Jag sa att det inte skulle bli något vin - jag får bara ont i magen när jag dricker. D såg lättad ut. Han var rätt trött ändå och tycker nog bara att man blir bakis och tung av vin. Vi två (han - 7 år äldre) är mogna att prata pension.
Sen ställde jag mig och gjorde våfflor - från scratch. Det var obehagligt att se hur mycket grädde det slank ner i smeten. Jag blev ytterligt hånad av de två för att smeten mer såg ut som en deg än en smet. M blev tvungen att ringa sin mamma för att fråga hur en våffelsmet egentligen ska se ut. Det visade sig att vi faktiskt var på god väg ändå. Efter att ha haft i lite mer vatten....
Oj vad vi laggade våfflor sen. Tills proppen gick. Min gamla lagg la av med besked och ett litet poff. Precis i rätt tid. Vi var redan mätta trots att det fanns gott om smet/deg kvar. Det bästa är att jag kan kasta den gamla rackaren med gott samvete eftersom jag vet att den inte vill mer. Dessutom slipper jag diska den :-)
Och jag får steka på lite våffeldeg imorgon till frukost om jag vill.
Förlorad magi
När jag var liten tyckte jag det var otroligt gott med godis. Vi fick bara godis på lördagar i min familj och chips var otroligt sällsynt. I och med att jag fick egna pengar i tonåren var det lättare att själv välja när jag skulle köpa godis och då var lösgodis en stor favorit. Chips var jag också rätt duktig på att klämma i mig.
Nu är jag vuxen och kan bestämma helt själv. På något vis lockar det inte alls på samma sätt nu. Jag känner väldigt sällan ens sug efter godis. Ibland när jag ska unna mig något och köper lösgodis så slutar det med att jag bara känner mig tjock i magen och helt otäck i munnen. Det har liksom förlorat all sin charm. Jag minns inte att jag någonsin led av det när jag var liten.
Är det inte lite tråkigt att bli vuxen och inse att magin är försvunnen. Även om det ibland kan vara lite gott med en chokladbit så är det ändå inte samma spännig i att hitta en ny godis och se vad den smakar. Förmodligen något jag känner igen sedan tidigare och som är väldigt sött. Jag antar att erfarenhet av olika smaker också väger in. Det finns smaker som är mer spännande att utforska än just i godislandet.
Nu är jag vuxen och kan bestämma helt själv. På något vis lockar det inte alls på samma sätt nu. Jag känner väldigt sällan ens sug efter godis. Ibland när jag ska unna mig något och köper lösgodis så slutar det med att jag bara känner mig tjock i magen och helt otäck i munnen. Det har liksom förlorat all sin charm. Jag minns inte att jag någonsin led av det när jag var liten.
Är det inte lite tråkigt att bli vuxen och inse att magin är försvunnen. Även om det ibland kan vara lite gott med en chokladbit så är det ändå inte samma spännig i att hitta en ny godis och se vad den smakar. Förmodligen något jag känner igen sedan tidigare och som är väldigt sött. Jag antar att erfarenhet av olika smaker också väger in. Det finns smaker som är mer spännande att utforska än just i godislandet.
Våffeldags
Ikväll ska jag kocka ihop lite våfflor till brudparet (numer de gifta). Jag är 1 av 12 som fick i uppgift på bröllopet att underhålla brudparet första året. Jag ska göra våfflor. För första gången någonsin. En svag prestationsångest gör sig påmind. Som tur är har jag i alla fall ett våffeljärn som förvisso har säkert 20 år på nacken, men ändå.
Funderar på vad jag ska göra i våffelväg. För eller efterrätt? Hur pimparna man upp det gamla våffeltricket?
Jag håller på och undersöker den saken just nu.
Funderar på vad jag ska göra i våffelväg. För eller efterrätt? Hur pimparna man upp det gamla våffeltricket?
Jag håller på och undersöker den saken just nu.
Vår i sinnet
Varje gång jag bestämt mig för vad jag ska skriva om så ändras förutsättningarna. Den här dagen har gått upp och ner och jag vet inte var den ska sluta. Därför blir det helt enkelt en romantisk vårmiljöskildring.
Jag hade en så bra promenad på dagen att jag tog en till på eftermiddagen. Årstaviken gav mig vårkänslor. Bara ljudet från vattnet lovade vår. Isen som låg kvar var som en stor ishink med isbitar som klirrade svalkande och gav mig längtan efter en iste på sydligare breddgrader. Det där klirrande ljudet lät så skört och härligt svalt. Jag kände mig inte stressad utan kunde gå där i långsam takt och bara lyssna på ljuden och njuta av värmen i ansiktet.
Till och med änderna såg förälskade ut denna våreftermiddag. Jag fick span på en tussilago och tänkte att det är vår på riktigt. För stunden i alla fall. Även i mitt sinne. För stunden i alla fall.
Jag hade en så bra promenad på dagen att jag tog en till på eftermiddagen. Årstaviken gav mig vårkänslor. Bara ljudet från vattnet lovade vår. Isen som låg kvar var som en stor ishink med isbitar som klirrade svalkande och gav mig längtan efter en iste på sydligare breddgrader. Det där klirrande ljudet lät så skört och härligt svalt. Jag kände mig inte stressad utan kunde gå där i långsam takt och bara lyssna på ljuden och njuta av värmen i ansiktet.
Till och med änderna såg förälskade ut denna våreftermiddag. Jag fick span på en tussilago och tänkte att det är vår på riktigt. För stunden i alla fall. Även i mitt sinne. För stunden i alla fall.
♥♥♥♥♥♥♥♥
Ska jag - jobba?
Jag tänkte le resten av dagen. Inte bara hade jag världens mysigaste promenad ute i solen med en batterifattig telefon, när jag kom hem hade jag dessutom ett nytt meddelande på IQ-svar. Det bästa meddelandet. Någonsin. Av någon konstig anledning tänkte jag innan jag slog på telefonen: "Tänk om ett jobb ringt mig medan den var avstängd". Och precis det hade hänt. Jag ska på arbetsintervju. Tjohoooo! Kanske blir det en bra vår trots allt.
Tänk om jag inte kan återanpassa mig in i arbetslivet? Gaaah...
Tänk om jag inte kan återanpassa mig in i arbetslivet? Gaaah...
Är det navelsträngen?
Man kan tycka att det är märkligt att det efter 27 år fortfarande är mamma som känner till mina symptom bäst. Det händer titt som tätt att jag ringer till mamma och det råkar undslippa mig ett "oj, vad jag fryser" eller "jag är lite orolig i kroppen" eller till och med att hon bara råkar tycka att jag är lite moody. Då kan man ge sig på att hon frågar om jag ska ha mens. Jag blir alltid lika irriterad. Tänker att måste det alltid bero på det när något är fel, jag är väl faktiskt bara människa. Det värsta är att det med 99 % sannolikhet kommer att vara sant. Själv har jag inte ens reflekterat över det.
Är det för att jag alltid är helt oförberedd? För det är jag. Man kan tycka att man vid 27 års ålder borde ha fått in någon slags rutin, men icke. Eller är det för att jag fotrfarande inte riktigt vet vilka symptomen är? Jag lever i tron att jag inte någonsin har några symptom. Det enda jag kan skriva under på är att jag ibland känner mig extremt miserabel utan direkt anledning. Sen ska det visa sig att det beror på att jag ska han mens. Men det är faktiskt det enda jag lärt mig känna igen. Varför känner då min mamma igen symptomen hos mig utan att ens se mig, bara höra ett antydande av något. Är det för att hon levt med det mycket längre?
Det här är något jag aldrig slutar att förundras över. Hur svårt ska det vara för mig att lära mig vad som händer i min kropp och varför? Eller är det kanske så att jag inte sätter dessa saker i samband därför att det egentligen inte alls spelar någon roll. Fryser jag så är det ett problem oavsett om jag ska ha mens eller inte. Punkt. Måste man alltid se till orsak och verkan när det inte finns några direkta bot (förutom möjligen en filt då)?
Är det för att jag alltid är helt oförberedd? För det är jag. Man kan tycka att man vid 27 års ålder borde ha fått in någon slags rutin, men icke. Eller är det för att jag fotrfarande inte riktigt vet vilka symptomen är? Jag lever i tron att jag inte någonsin har några symptom. Det enda jag kan skriva under på är att jag ibland känner mig extremt miserabel utan direkt anledning. Sen ska det visa sig att det beror på att jag ska han mens. Men det är faktiskt det enda jag lärt mig känna igen. Varför känner då min mamma igen symptomen hos mig utan att ens se mig, bara höra ett antydande av något. Är det för att hon levt med det mycket längre?
Det här är något jag aldrig slutar att förundras över. Hur svårt ska det vara för mig att lära mig vad som händer i min kropp och varför? Eller är det kanske så att jag inte sätter dessa saker i samband därför att det egentligen inte alls spelar någon roll. Fryser jag så är det ett problem oavsett om jag ska ha mens eller inte. Punkt. Måste man alltid se till orsak och verkan när det inte finns några direkta bot (förutom möjligen en filt då)?
Värme
Mitt hjärta håller på att byta stadsdel. Nog för att Söder är det som finns närmast i mitt hjärta. Men ändå så uppehåller sig mitt hjärta i en annan del av staden. En mycket märklig förflyttning som sker stegvis och som ger upphov till viss värme i kroppen. Det finns där och kanske kanske kan det bli något stort som vänder upp och ner på mitt liv. Vem vet...
Latte, latte
Idag tänkte jag att jag skulle få mig en kopp ordentligt starkt kaffe. Har köpt hem Espresso, så nu blir det latte till eftermiddagsfikat. Det var alldeles för länge sen. Senast jag fick latte tror jag faktiskt att jag vaknade upp och hittade den bredvid mig på morgonen till morgontidningen. Det var en bra latte...
Sallasbesökare
Hittade så mycket djur på min isbergssallad igår. Det riktigt kröp över hela kroppen när jag såg dem. Sköljde varje blad minutiöst noga och hann tänka tanken - "är de så här noga på McDonalds också?"
Antagligen inte. Men jag orkade inte se på den där ledsna salladen samtidigt som jag rös i hela kroppen och kände vågor av illamående. Hann förstås tänka på kräksjukan där någonstans också. Sen åkte salladen i soporna.
Antagligen inte. Men jag orkade inte se på den där ledsna salladen samtidigt som jag rös i hela kroppen och kände vågor av illamående. Hann förstås tänka på kräksjukan där någonstans också. Sen åkte salladen i soporna.
Mina grabbs
Idag har äntligen miljöstationen rullat min väg. Jag har blivit av med lite miljöavfall som stått och stått till sig i min garderob alldeles för länge.
Ibland kommer jag på att jag kanske har världens bästa band. De är för rara grabbsen. Berättade att jag ska sjunga på bröllopet och behöver en akustisk stålsträngad gitarr. De tyckte jag ska fråga gamla trummisen som ju äger en sådan. Han ställer säkert upp på det. Sen frågade R om jag ville ha hjälp med att bli lite bättre på att spela på gitarren. Det är lite utsatt att stå i en kyrka med aktustisk gitarr och endsat min röst jämfört med att dra på disten i replokalen, uppbackade av såväl trummor som bas. Jag tackade förstås ja till det erbjudandet.
Så förhoppningsvis har jag både gitarr och kan spela på den i juni. Måste bara försöka komma över tabbarna som jag inte lyckas googla fram.
Ibland kommer jag på att jag kanske har världens bästa band. De är för rara grabbsen. Berättade att jag ska sjunga på bröllopet och behöver en akustisk stålsträngad gitarr. De tyckte jag ska fråga gamla trummisen som ju äger en sådan. Han ställer säkert upp på det. Sen frågade R om jag ville ha hjälp med att bli lite bättre på att spela på gitarren. Det är lite utsatt att stå i en kyrka med aktustisk gitarr och endsat min röst jämfört med att dra på disten i replokalen, uppbackade av såväl trummor som bas. Jag tackade förstås ja till det erbjudandet.
Så förhoppningsvis har jag både gitarr och kan spela på den i juni. Måste bara försöka komma över tabbarna som jag inte lyckas googla fram.
Lite nervös
Fick nyss veta att någon jag träffade som snabbast i helgen nu ligger magsjuk. Är inte det där viruset luftburet och lika smittsamt som SARS? Jag bara går och väntar på symptomen. Känner efter lite väl mycket också. Kan bara gå illa... Vill väldigt ogärna kräkas.
Backstage club
Lyckades visst försova mig även denna måndag. Måndagsdisciplinen har det visst blivit lite si och så med.
Jag hade en riktigt skön, oväntad utgångskväll igår. Vi hamnade på Backstage club. Som hemlig gäst uppträdde Sonja Alden med sin Melodifestivallåt. Jag gillar den för att hon känns som en så genuin människa och hon låter lycklig när hon sjunger den. Sen uppträdde hon även tillsammans med Shirley Clamp och Velvet och de gjorde en väldigt skön låt tillsammans. De var så samspelta.
Det var mycket artistfolk där helt enkelt och jag hade dessutom trevligt sällskap av L och hennes två kompisar. Det var rätt länge sen jag var på lokal kan jag säga, men det smakade definitivt mer. Särskilt när man får chansen att träffa lite nya människor (och i lagom dos).
Vi tog sista tuben hem och jag har äntligen lärt mig att jag inte klarar av att dricka alkohol. Ett glas vin räckte bra, och så mår jag bra idag också.
Fler såna här kvällar! Gärna söndagar som ändå är en helt värdelösa som kvällar betraktat.
Jag hade en riktigt skön, oväntad utgångskväll igår. Vi hamnade på Backstage club. Som hemlig gäst uppträdde Sonja Alden med sin Melodifestivallåt. Jag gillar den för att hon känns som en så genuin människa och hon låter lycklig när hon sjunger den. Sen uppträdde hon även tillsammans med Shirley Clamp och Velvet och de gjorde en väldigt skön låt tillsammans. De var så samspelta.
Det var mycket artistfolk där helt enkelt och jag hade dessutom trevligt sällskap av L och hennes två kompisar. Det var rätt länge sen jag var på lokal kan jag säga, men det smakade definitivt mer. Särskilt när man får chansen att träffa lite nya människor (och i lagom dos).
Vi tog sista tuben hem och jag har äntligen lärt mig att jag inte klarar av att dricka alkohol. Ett glas vin räckte bra, och så mår jag bra idag också.
Fler såna här kvällar! Gärna söndagar som ändå är en helt värdelösa som kvällar betraktat.
Utskälld och utgång
Jag vet inte vad jag ska säga om vår streetdancelärare längre. Hon var otroligt moody idag och vi fick utskällning varannan minut för än det ena, än det andra. Sen var hon glad emellanåt och skrattade åt ingenting (ensamskratt som för att ta udden av något annat). Dessutom är hon helt inkonsekvent och skäller på oss när vi inte förbereder oss för uppvärmning som hon påstår att vi alltid börjar med när det i själva verket är olika. Eller när hon säger att vi ska göra som hon gör och att vi tittar dåligt när hon gör olika varje gång hon gör en rörelse. Vi kan liksom inte vinna eller göra rätt - bara få skäll.
L bjöd i alla fall med mig på en utekväll. Utgång en söndag är lite dekadent, men vi har ju möjlighet båda två så varför inte.
Dags att kicka igång sig själv, dra på sig lite kläder och ge sig iväg igen. Den här helgen har jag faktiskt hunnit med att göra väldigt mycket saker. Hunnit träffa många. I like it!
Oroshärd
Det bor just nu en oroshärd i min min kropp värre än den i Mellanöstern. Både inuti och utanpå. Inatt när jag la mig i sängen kände jag den som små myror över hela kroppen och som tusen porlande bäckar inuti. Det gick inte att komma till ro och jag vet inte riktigt vad det är som gnager.
Är det jobb?
Är det ett microutbrott som riktades mot mig igår?
Är det att hitta den perfekta musikern till bröllopet (och i värsta fall jag själv som står där med gitarren)?
Eller är det våren som lyser där ute och som jag inte känner att jag inte hinner möta just nu?
Finns det ytterligare saker att lägga till denna lista som mitt udnermedvetna förtränger?
Oroshärder löser sig sällan själva. Löser de sig alls?
Är det jobb?
Är det ett microutbrott som riktades mot mig igår?
Är det att hitta den perfekta musikern till bröllopet (och i värsta fall jag själv som står där med gitarren)?
Eller är det våren som lyser där ute och som jag inte känner att jag inte hinner möta just nu?
Finns det ytterligare saker att lägga till denna lista som mitt udnermedvetna förtränger?
Oroshärder löser sig sällan själva. Löser de sig alls?
The weddingsinger
Vilken härlig dag det blev igår. Fika hos brorsan var det meningen. Det utvecklades till att bli en helkväll med att håna bidrag i Melodifestivalen, dricka öl och bli inbjuden att sjunga på deras bröllop. Allt till äran av brorsans födelsedag.
Det där med att sjunga - jag blev nästan mållös. Trodde han jag skulle komma på tanken att tacka nej. Världens smartaste låt ska jag sjunga och jag är helt exalterad och känner en viss nervositet i maggropen. Det är en sak att sjunga med hela bandet skramlande bakom sig. Men att sjunga i kyrkan är lite skörare. Dessutom är det lite läskigt att inte direkt få någon respons. Men det är stå stort!
Jag passade på att ställa min tid till förfogande ifall de behöver hjälp med något inför bröllopet. Har ju en del av den varan som det är nu.
Låten står på repeat här hemma. Jag nynnar med.
Det här är nog det smartaste jag gjort - Bo Kaspers orkester
Det där med att sjunga - jag blev nästan mållös. Trodde han jag skulle komma på tanken att tacka nej. Världens smartaste låt ska jag sjunga och jag är helt exalterad och känner en viss nervositet i maggropen. Det är en sak att sjunga med hela bandet skramlande bakom sig. Men att sjunga i kyrkan är lite skörare. Dessutom är det lite läskigt att inte direkt få någon respons. Men det är stå stort!
Jag passade på att ställa min tid till förfogande ifall de behöver hjälp med något inför bröllopet. Har ju en del av den varan som det är nu.
Låten står på repeat här hemma. Jag nynnar med.
Det här är nog det smartaste jag gjort - Bo Kaspers orkester
En egen kobbe
Här skulle jag kunna tänka mig att spendera någon vecka i sommar. Med rätt sällskap förstås. Med tanke på att det inte finns något annat än ön, berget, havet och ett gasolkök. Inget dricksvatten och ingen elektricitet. Snacka om att ha en egen kobbe. Gott om tid för kontemplation och varandra. Leva lite Robinsonliv och fiska ur havet eller äta burksoppa med torkat kött. Jag skulle gilla att leva skogsmulleliv. Särskilt om jag får tak över huvudet (till skillnad från en tältduk, det är jag så där exalterad över...). Jag vill också ha en egen kobbe.
Electric boogie
Jag har insett att popping verkar vara min grej. Det och hype var vad vi gjorde på dansgolvet på 90-talet utan att veta om det. Nu snackar jag mellanstadiedisco.
Jag märker det varje gång jag är på dansen att dessa moves redan finns i min kropp som väldigt bekanta. Kan inte riktigt minnas att jag poppade eller flowade eller körde electric boogie, men det kan jag nog mycket väl ha gjort. När jag var 12...
Det är som att resa i tiden när man är på dansen. Like a timemachine..
Jag märker det varje gång jag är på dansen att dessa moves redan finns i min kropp som väldigt bekanta. Kan inte riktigt minnas att jag poppade eller flowade eller körde electric boogie, men det kan jag nog mycket väl ha gjort. När jag var 12...
Det är som att resa i tiden när man är på dansen. Like a timemachine..
Kill Bill
Satte mig och såg Kill Bill vol 2. Missade vol 1 förra veckan och det var länge sen jag såg den. Minns den främst som... blodig. Men jag fastnade stenhårt framför tvåan. Tiden försvann liksom (ingen reklam som gör att man håller koll på tiden heller) och plötsligt var den slut. Det var skönt tempo i den på något vis och som sagt gör avsaknaden av reklam gör att man tappar tidsuppfattningen helt. Jag älskar det. Jag älskar svt. Snacka om kvalitet! Mer reklamfritt!
Eftertexterna rullade i mer än 10 minuter.
Eftertexterna rullade i mer än 10 minuter.
De fick mig - igen
Telefonförsäljare säger jag bara... Det är en som har jagat mig länge inser jag när jag kollar på missade samtal hemma. Idag fick de fatt på mig.
Han började orera nästan innan jag hunnit svara och fortsatte med detta i flera minuter. Jag satt och skrev samtidigt och lyssnade inte alls på vad han sa. Det var inte särskilt svårt eftersom personen inte ställde några frågor eller kontrollerade att det fanns ett behov efter det han försökte kränga på mig. Bara orerande. Jag fattar inte att det någonsin funkar för dem.
Till slut tystnade han i alla fall och undrade om det kunde vara något. "Neeej, jag har redan DN, tack ska du ha." Blev mitt snabba svar. Följdfrågor och babbel. Det slutade med att han faktiskt fick sälja på mig en Svenskan med start i höst eftersom jag redan är morgontidningsinnehavare. Hur gick det där till??
Jag kan alltid avsäga mig den om jag skulle komma på andra tankar. Det försäkrade jag mig i alla fall om.
Han började orera nästan innan jag hunnit svara och fortsatte med detta i flera minuter. Jag satt och skrev samtidigt och lyssnade inte alls på vad han sa. Det var inte särskilt svårt eftersom personen inte ställde några frågor eller kontrollerade att det fanns ett behov efter det han försökte kränga på mig. Bara orerande. Jag fattar inte att det någonsin funkar för dem.
Till slut tystnade han i alla fall och undrade om det kunde vara något. "Neeej, jag har redan DN, tack ska du ha." Blev mitt snabba svar. Följdfrågor och babbel. Det slutade med att han faktiskt fick sälja på mig en Svenskan med start i höst eftersom jag redan är morgontidningsinnehavare. Hur gick det där till??
Jag kan alltid avsäga mig den om jag skulle komma på andra tankar. Det försäkrade jag mig i alla fall om.
Min port skulle göra sig bra som filmstjärna
Det har varit ett väldigt spring utanför min port på förmiddagen. En grupp viktiga människor med papper, filmkamera och stor lurvig mick på stativ har rusat runt och ropat en massa saker. Först trodde jag att det var bråk på gång eller något byggjobb som drog igång. Sen såg jag gruppen av viktiga människor med fokus på min port.
Så nu väntar jag med spänning på att få veta om min port/mitt hus ska vara med i någon kvalitets-B-rulle eller instruktionsfilm kanske. Dags att sätta min lilla gata på kartan!
Så nu väntar jag med spänning på att få veta om min port/mitt hus ska vara med i någon kvalitets-B-rulle eller instruktionsfilm kanske. Dags att sätta min lilla gata på kartan!
Städjan - vårt sista orörda fjäll
Äntligen är det klart! För länge sen skrev jag en insändare om fjället Städjan i Dalarna som jag tyckte skulle få stå oexploaterat istället för att Tre toppar bygger skidnedfarter. Fjället är en symbol för samerna och de har olika traditioner i samband med fjället. Dessutom ligger det i ett naturreservat. Jag tyckte att det orörda fjället var viktigare än att få fler skidbackar. Hur mågna orörda fjäll har vi egentligen kvar i vårt land?
Idag såg jag att Tre toppar fått avslag från sin ansökan att bygga på fjället. Eftersom kommunen inte vågade ta beslutet hade det gått vidare till regeringsnivå. Miljövärden har fått gå före jobb - det är helt otroligt. Äntligen tycker jag att nya regeringen gjort något riktigt bra. Heja Städjan!
Idag såg jag att Tre toppar fått avslag från sin ansökan att bygga på fjället. Eftersom kommunen inte vågade ta beslutet hade det gått vidare till regeringsnivå. Miljövärden har fått gå före jobb - det är helt otroligt. Äntligen tycker jag att nya regeringen gjort något riktigt bra. Heja Städjan!
Polis och man, eller?
Jag försökte undvika det, men nu kan jag inte hålla mig längre. Den figurerar på bloggen idag så jag måste ändå slå ett slag för jämställdheten idag.
Polisen undrar om du vill bli polis och på bilden finns en man som tittar på sitt hjärta. Det är en man på bilden av oidentifierbar etnisk tillhörighet. Men det är en man.
Följande står att läsa om man klickar på länken:
Jag råkar veta lite mer om kampanjen än just detta. Det finns nämligen även en bild av en kvinna som tittar på sitt hjärta. Men dessa annonser figurerar endast i tidningar som främst vänder sig till kvinnor. Är det ett jämställdhetstänk om man nu vill att även kvinnor ska söka sig till polisen? Borde man inte ha lika många kvinnor i annonserna som män i så fall. Eller är det så att kvinnor inte alls läser annat än "kvinnotidningar".
Jag tycker att den här mentaliteten speglar samhället allt för ofta. Mannen är trots allt norm. Klart att vi vill se en man på bilden då. Eller?
Polisen undrar om du vill bli polis och på bilden finns en man som tittar på sitt hjärta. Det är en man på bilden av oidentifierbar etnisk tillhörighet. Men det är en man.
Följande står att läsa om man klickar på länken:
"Sverige är idag ett land med många kulturer. Vi välkomnar därför fler sökande med invandrarbakgrund. Vår önskan är också att fler kvinnor söker till Polisyrket."
Jag råkar veta lite mer om kampanjen än just detta. Det finns nämligen även en bild av en kvinna som tittar på sitt hjärta. Men dessa annonser figurerar endast i tidningar som främst vänder sig till kvinnor. Är det ett jämställdhetstänk om man nu vill att även kvinnor ska söka sig till polisen? Borde man inte ha lika många kvinnor i annonserna som män i så fall. Eller är det så att kvinnor inte alls läser annat än "kvinnotidningar".
Jag tycker att den här mentaliteten speglar samhället allt för ofta. Mannen är trots allt norm. Klart att vi vill se en man på bilden då. Eller?
Middag med bloggen
Aaaah, sitter som bäst och avnjuter en väldigt god morotssoppa. Lätt att göra, så när som på en sak. Mixandet. Det blir en jäkla slafsande och plumsande när man ska hälla runt soppan mellan olika kärl. Jag vågar mig inte riktigt på att köra ner mixern direkt i grytan. Livrädd att det ska skvätta runt hela köket med brännhet vätska. Ja, så istället häller jag runt på den brännheta vätskan.
Resultatet var i alla fall värt allt slabbande. Den här riktigt trevliga soppan kommer från aftonbladet.se här omdagen. Nu tänker jag ge er receptet på den. Jag kör dock budgetvarianten utan lax.
Morotssoppa med laxspett
800 g morötter
1 gul lök
3 vitlöksklyftor
Rapsolja
12 dl vatten
3 tärningar grönsaksbuljong
2 msk riven, färsk ingefära
2 dl matyoghurt
Salt
2 msk pressad lime
0,5 tsk sambal oelek
Till servering:
200 g skinn- och benfri laxfilé
Träspett
2 msk het mango chutney
Salt
Gör så här:
1. Skala morötter, lök och vitlök och skär i små bitar. Fräs grönsakerna i olja några minuter, utan att de tar färg.
2. Tillsätt vatten, buljong och ingefära och låt soppan sjuda under lock tills morötterna är mjuka, cirka 15 minuter.
3. Tillsätt yoghurt och mixa soppan slät. Häll tillbaka soppan i grytan och späd eventuellt med vatten till lagom konsistens. Smaka av med salt, limesaft och sambal oelek.
4. Skär laxen i mindre bitar och trä upp på grillpinnar. Bryn spetten runt om i het panna, pensla med mango chutney och salta.
PS. Undrar just vad BA - bloggoholic anonymous - säger om att man intar sin middag tillsammans med bloggen...?
Resultatet var i alla fall värt allt slabbande. Den här riktigt trevliga soppan kommer från aftonbladet.se här omdagen. Nu tänker jag ge er receptet på den. Jag kör dock budgetvarianten utan lax.
Morotssoppa med laxspett
800 g morötter
1 gul lök
3 vitlöksklyftor
Rapsolja
12 dl vatten
3 tärningar grönsaksbuljong
2 msk riven, färsk ingefära
2 dl matyoghurt
Salt
2 msk pressad lime
0,5 tsk sambal oelek
Till servering:
200 g skinn- och benfri laxfilé
Träspett
2 msk het mango chutney
Salt
Gör så här:
1. Skala morötter, lök och vitlök och skär i små bitar. Fräs grönsakerna i olja några minuter, utan att de tar färg.
2. Tillsätt vatten, buljong och ingefära och låt soppan sjuda under lock tills morötterna är mjuka, cirka 15 minuter.
3. Tillsätt yoghurt och mixa soppan slät. Häll tillbaka soppan i grytan och späd eventuellt med vatten till lagom konsistens. Smaka av med salt, limesaft och sambal oelek.
4. Skär laxen i mindre bitar och trä upp på grillpinnar. Bryn spetten runt om i het panna, pensla med mango chutney och salta.
PS. Undrar just vad BA - bloggoholic anonymous - säger om att man intar sin middag tillsammans med bloggen...?
En dag i den här kvinnans liv
Något som i och för sig inte gått mig förbi, men som ändå inte fallit mig in att skriva om, är att det är internationella kvinnodagen idag. En mäktig dag. Det var först när jag läste ett inlägg hos Blingbling som jag kom på tanken att man kan göra ett inlägg om denna viktiga dag.
En dag för mig och alla andra kvinnor att vara starka, svaga, kvinnliga, okvinnliga och kraftfulla på. Mäktiga också, hur svårt det än ter sig i en mansvärld.
Jag hade en tanke om att jag dagen till ära skulle ta tag i att byta lampan i min ugn. Den har varit trasig i två år. Som den mäktiga och handfasta kvinna jag är kikade jag in ugnen och började försöka vrida på lampan. Inget hände. Jag tog farm bruksanvisningen (jajomän) och läste hur man skulle gå till väga. Vrid moturs var det handfast tips den gav. Jaha, men den går inte att rucka på, har den bara fastnat eller måste man ha något litet extra knep. Efter en stunds pulande kom jag fram till följande: jag har klarat mig utan den i två år, jag klarar mig utan i två till. Det handlar inte om att jag är ohändig eller att det inte finns en man i mitt hushåll, utan helt enkelt om att jag insett att jag klarar mig utan. Det är inte hela världen. Så kan man göra om man är en handfast kvinna. Man kan göra ett val. Jag gjorde mitt idag.
Lite märkligt kanske att ha ett sånt inlägg på temat internationella kvinnodagen, för det är väl inte det den här dagen ska handla om. Men samtidigt är det väldigt svårt att definiera vad den ska handla om. Att vara kvinna innebär en massa olika saker. Idag innebar den att jag struntade i att byta lampa i ugnen för att jag inte riktigt lyckades få ut den gamla. Imorgon kanske jag ringer till fastighetsskötaren och ber henne hjälpa mig :-)
En dag för mig och alla andra kvinnor att vara starka, svaga, kvinnliga, okvinnliga och kraftfulla på. Mäktiga också, hur svårt det än ter sig i en mansvärld.
Jag hade en tanke om att jag dagen till ära skulle ta tag i att byta lampan i min ugn. Den har varit trasig i två år. Som den mäktiga och handfasta kvinna jag är kikade jag in ugnen och började försöka vrida på lampan. Inget hände. Jag tog farm bruksanvisningen (jajomän) och läste hur man skulle gå till väga. Vrid moturs var det handfast tips den gav. Jaha, men den går inte att rucka på, har den bara fastnat eller måste man ha något litet extra knep. Efter en stunds pulande kom jag fram till följande: jag har klarat mig utan den i två år, jag klarar mig utan i två till. Det handlar inte om att jag är ohändig eller att det inte finns en man i mitt hushåll, utan helt enkelt om att jag insett att jag klarar mig utan. Det är inte hela världen. Så kan man göra om man är en handfast kvinna. Man kan göra ett val. Jag gjorde mitt idag.
Lite märkligt kanske att ha ett sånt inlägg på temat internationella kvinnodagen, för det är väl inte det den här dagen ska handla om. Men samtidigt är det väldigt svårt att definiera vad den ska handla om. Att vara kvinna innebär en massa olika saker. Idag innebar den att jag struntade i att byta lampa i ugnen för att jag inte riktigt lyckades få ut den gamla. Imorgon kanske jag ringer till fastighetsskötaren och ber henne hjälpa mig :-)
Vattentramp
Mitt i mitt endorfinrus idag kom de mörka tankarna över mig igen. Det känns lite tröstlöst just nu. Som att jag trampar vatten. Jag vet inte riktigt hur jag ska börja ta mig framåt igen. Vet inte var jag ska börja liksom. Vart tar tiden vägen och varför har min hjärna slutat tänka? Jag borde hunnit fundera på vad jag vill göra under tre och ett halvt år. Men just nu står det helt still i knoppen...
Bra och billig mat
Igår gjorde jag falafel, det blev riktigt gott. Idag tänkte jag att det skulle bli morotssoppa. Jag fokuserar på mat som ska vara så gott som gratis. Har upptäckts Risentas produkter - och de är just nästan gratis. Finns många roliga grytor man kan prova på att göra med diverse linser, kikärter och bönor. Men det finns även vissa grönsaker som är billiga. Blomkål och morötter exempelvis. Det kan man också göra grytor och annat på. Idag ska jag alltså prova morotssoppa. Hoppas det blir gott.
Ska försöka få pengarna att räcka lite längre eftersom jag inte vet hur länge jag kommer befinna mig i ingenmansland. Gratis sysselsättningar och billig mat är ledord just nu.
Sen kväll med Skruttis
Idag var det den stora dagen, dagen där jag skulle spendera egen tid med min lilla Skrutt. Skruttens föräldrar skulle på föräldramöte så jag var inbjuden att busa med henne själv.
Vi satt i tältet och svettades, gick samma väg med dockvagnen och tittade på var hon ramlat någon timme tidigare, läste många böcker snabbt och drack välling som var både lite väl tunn och allt för sval. Skrutten beklagade sig inte och kommer inte berätta för mamma och pappa. Däremot satt hon i mitt knä och myste under tiden.
Sen ville hon inte att jag skulle gå. Jag skulle fortsätta titta på när hon la in pluttisar i bussen. Alldeles hjärtskärande! Men jag fick en väldigt gosig kram innan jag gick.
Alltigenom en bra kväll med mys i soffan och pussar. Vad mer kan man kräva av en kväll?
Vi satt i tältet och svettades, gick samma väg med dockvagnen och tittade på var hon ramlat någon timme tidigare, läste många böcker snabbt och drack välling som var både lite väl tunn och allt för sval. Skrutten beklagade sig inte och kommer inte berätta för mamma och pappa. Däremot satt hon i mitt knä och myste under tiden.
Sen ville hon inte att jag skulle gå. Jag skulle fortsätta titta på när hon la in pluttisar i bussen. Alldeles hjärtskärande! Men jag fick en väldigt gosig kram innan jag gick.
Alltigenom en bra kväll med mys i soffan och pussar. Vad mer kan man kräva av en kväll?
En utmaning
Jag har blivit utmanad av Blingbling och Annakristina
Regler: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv.
Bloggare som blir "tagna" ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet.
Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn.
Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit "tagna" och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.
Efter en del huvudbry kommer nu här mina egendomligheter:
1. När jag jobbade på Harrod´s i London som maskot kramade jag Michael Jackson och ägaren till varuhuset Muhammed El Fayed (utklädd till björn var jag och hade kolsvarta avgrundsdjupa ögon, liten mössa och halsduk ? såg ut som en pundarbjörn).
2. Jag har exceptionellt bra minne för skeenden. Jag kan minnas saker som sagts, i vilken ordning olika händelser skett och i samband med vad jag befann mig på ett särskilt ställe, många år tillbaka i tiden.
3. Jag har hållit ett smädestal till katter, gillar inte alls de små hårbollarna.
4. Mina tår är löjligt långa, om man döljer fötterna och viftar lite på dem ser det nästan ut som små knubbiga fingrar. Freakish har jag fått höra ett antal gånger.
5. Jag är beroende av hudkrämer. Om en kroppsdel varit i vatten måste den smörjas in omgående för att huden inte ska kännas för trång. Lyspyl ska vi inte tala om.
6. Jag kan spela trummor och sjunga samtidigt
Nu utmanar jag följande personer att göra detsamma:
Avstannat shoppingbehov
Jag tog mig en liten sväng på stan idag. Jag har ju tid så jag tänkte att en liten sväng kan väl inte skada. Det gjorde det inte heller.
Det var bra för mig att komma ut, även om det duggade ute samtidigt som jag svettades ymnigt i vinterjackan. Eftersom jag inte hade ett shoppingbegär eller behov av något särskilt tänkte jag se hur det skulle gå att skapa mig ett. Det gick väldigt dåligt - och det gjorde mig glad.
Var inne på H&M och provade en tunika. Jag drog på mig en 36:a, som funkade bra förutom i ärmarna. Antingen har jag kralliga armar eller också tycker H&M:s att 36:or ska ha extremt smala armar. Den hade fungerat perfekt om jag velat sätta en kanyl i armen, för blodflödet ströps effektivt. Kanske var den avsedd för knarkare, de brukar vara rätt tunna i kroppen. (Eller också har min träning den senaste tiden tillsammans med extra proteinintag gett oanade resultat.) Jag höll i alla fall knappt på att komma ur den. När jag äntligen gjorde jag det stapplade jag ut därifrån, yrslig av värme och lätt panikkänsla, och lovade att inte stiga in i ett omklädningsrum igen på länge.
Jag är i alla fall glad att mitt habegär verkar ha reducerats till inget. Det här kändes som ett test för mig. Och jag klarade det.
Det var bra för mig att komma ut, även om det duggade ute samtidigt som jag svettades ymnigt i vinterjackan. Eftersom jag inte hade ett shoppingbegär eller behov av något särskilt tänkte jag se hur det skulle gå att skapa mig ett. Det gick väldigt dåligt - och det gjorde mig glad.
Var inne på H&M och provade en tunika. Jag drog på mig en 36:a, som funkade bra förutom i ärmarna. Antingen har jag kralliga armar eller också tycker H&M:s att 36:or ska ha extremt smala armar. Den hade fungerat perfekt om jag velat sätta en kanyl i armen, för blodflödet ströps effektivt. Kanske var den avsedd för knarkare, de brukar vara rätt tunna i kroppen. (Eller också har min träning den senaste tiden tillsammans med extra proteinintag gett oanade resultat.) Jag höll i alla fall knappt på att komma ur den. När jag äntligen gjorde jag det stapplade jag ut därifrån, yrslig av värme och lätt panikkänsla, och lovade att inte stiga in i ett omklädningsrum igen på länge.
Jag är i alla fall glad att mitt habegär verkar ha reducerats till inget. Det här kändes som ett test för mig. Och jag klarade det.
Fågelliv
Fåglarna som bor i min luftventil var väldigt livliga imorse. Vid 4-tiden var jag uppe och skruvade lite på luftinsläppet som gnisslar så att de skulle tystna lite. Utanför fönstret ser jag små huvuden sticka ut under fönsterbläcket och spana uppåt mig - the troublemaker. En fågel flög till och med ut lite för att få sig en bättre glimt av vad det var som lät. Jag tror inte de blev mycket klokare. Men lite tystare för stunden i alla fall.
Det känns som vi har en ganska bra överenskommelse , jag och mina inneboende. Respekt! Det är vad det handlar om. Jag låter dem bo kvar om de låter mig sova på morgnarna.
Det känns som vi har en ganska bra överenskommelse , jag och mina inneboende. Respekt! Det är vad det handlar om. Jag låter dem bo kvar om de låter mig sova på morgnarna.
Plastik
Vår lilla ryska balettlärarinna har skänkt mig ytterligare glädje idag. Hon börjar bli lite mer spydig inför våra prestationer och jag förväntar mig att hon kan bli väldigt sträng vid senare nivåer, men just nu är hon mest snäll med oss.
Däremot finns en del frågor som dyker upp. Vad är plastik i balett? Hon förklarade vad det innebar, men jag och L funderade på om det var en språklig förbistring. Annars är det ett helt nytt ord för mig.
Hur som helst verkar hon tycka vi ser lite för mycket aerobics ut och för lite balettdans. Och det är plastiken som saknas.
Däremot finns en del frågor som dyker upp. Vad är plastik i balett? Hon förklarade vad det innebar, men jag och L funderade på om det var en språklig förbistring. Annars är det ett helt nytt ord för mig.
Hur som helst verkar hon tycka vi ser lite för mycket aerobics ut och för lite balettdans. Och det är plastiken som saknas.
Magkänsla
Hungrig eller illamående? Jag vet inte längre.
Game over.
Game over.
Konsumtion som livsstil
Ett inlägg som för mig kanske främst förde tankarna till komsumtion var detta hos Hotspot. Hon förde en diskussion som handlade om dyra kvalitetsprodukter vs massproducerade produkter á la H&M. Det kanske inte är där jag tänker landa riktigt. För det handlar även om det som nollåttan så klokt påpekar även om att vi aldrig tycks bli riktigt nöjda. Vi köper ett plagg och så fort lapparna är bortklippta och det ligger i garderoben är det så gott som bortglömt och gammal skåpmat. Det känns inte lika spännande andra gången vi tar det på oss och tredje så är det ungefär lika intressant som vad som kan tänkas hittas i ett kylskåp som ingen öppnat på tre veckor.
Allt oftare kommer jag i diskussioner med folk om diverse saker som har med miljöaspekter att göra. Härom dagen var det någon som tyckte att mango och ananassmoothie lät gott. Jag var tvungen att påpeka att det går åt ungefär 9 kg koldioxid per kilo hitfraktad ananas och mango. Jaha, det var också en glädjedödare. Allt jag vill är att man ska handla (och då menar jag inte konsumera) efter vad hjärnan säger lika mycket som hjärtat (eller magen i det här fallet) och ibland så behöver vi faktiskt inte allt som vi konsumerar (oftast till och med).
Konsumtion är en livsstil som vi inte har råd med - och då menar jag förstås mänskligheten och planeten. Om vi ska upprätthålla konsumtionen på den här nivån och om alla ska har rätt att konsumera lika mycket som vi behöver vi 5 jordklot. Och vi har helt enkelt inte det.
Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något. Hotspot påpekade att modehuset kämpar för sin överlevnad. Jag menar att mänskligheten gör det. Konsumtion är inte svaret.
Allt oftare kommer jag i diskussioner med folk om diverse saker som har med miljöaspekter att göra. Härom dagen var det någon som tyckte att mango och ananassmoothie lät gott. Jag var tvungen att påpeka att det går åt ungefär 9 kg koldioxid per kilo hitfraktad ananas och mango. Jaha, det var också en glädjedödare. Allt jag vill är att man ska handla (och då menar jag inte konsumera) efter vad hjärnan säger lika mycket som hjärtat (eller magen i det här fallet) och ibland så behöver vi faktiskt inte allt som vi konsumerar (oftast till och med).
Konsumtion är en livsstil som vi inte har råd med - och då menar jag förstås mänskligheten och planeten. Om vi ska upprätthålla konsumtionen på den här nivån och om alla ska har rätt att konsumera lika mycket som vi behöver vi 5 jordklot. Och vi har helt enkelt inte det.
Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något. Hotspot påpekade att modehuset kämpar för sin överlevnad. Jag menar att mänskligheten gör det. Konsumtion är inte svaret.
Studieminnen
Jag kanske är bättre på att vara student ändå. Har ett riktigt skönt minne från min studietid som jag påmindes om på vägen hem när jag såg två killar som inte såg ut som uteliggare gå med varsin öl och en välfylld bolagspåse i handen.
Efter den första salstentan vi hade lyxade jag och J till det med att gå på Eriks och äta lunch. Till det ett glas vin förstås, vi hade ju ändå genomlidit tentan och det hade känts bra.
Sen gick vi hem till mig och åt snacks och drack Dagens. När det kändes som att det borde var midnatt och vi hunnit filosofera oss igenom de flesta viktiga ämnen vi kunde komma på tittade vi på klockan. Det visade sig att vi skulle kunna gå ut på lokal och ändå vara tidiga. Så det gjorde vi. Vi fick sittplatser på stammishaket på en fredagkväll. Det var tider det.
Det är sån dekadens man kan uppleva som student.
Efter den första salstentan vi hade lyxade jag och J till det med att gå på Eriks och äta lunch. Till det ett glas vin förstås, vi hade ju ändå genomlidit tentan och det hade känts bra.
Sen gick vi hem till mig och åt snacks och drack Dagens. När det kändes som att det borde var midnatt och vi hunnit filosofera oss igenom de flesta viktiga ämnen vi kunde komma på tittade vi på klockan. Det visade sig att vi skulle kunna gå ut på lokal och ändå vara tidiga. Så det gjorde vi. Vi fick sittplatser på stammishaket på en fredagkväll. Det var tider det.
Det är sån dekadens man kan uppleva som student.
Frustration
Det börjar bara bli lite frustrerande att inte veta vad det är jag väntar på och framför allt när det kan väntas. Det har gått två månader snart. Jag trodde aldrig det skulle bli så här. Det måste finnas massor med saker jag kan göra. Istället för att inte göra något. Var är motivationen nu?
Sommarångest
...jag vet att jag är rökt... och snart är det sommar... nätverka är det som ringer i mina öron... och jag har inte ens orkat gå utanför dörren idag... varför ska det sitta så hårt inne... jag kanske borde börja förbereda en uppsats ändå... eller nåt...
Spelregler
Jag är bara en spelare, men jag kan inte spelet och jag behärskar inte reglerna. Annars skulle det här gå så mycket bättre.
Heliga söndagar
Söndagar är i mitt liv heliga dagar. Inte för att jag är troende kristen utan för att jag dansar hela söndagarna. Det är min största fritidssysselsättning och det viktigaste elementet för att skapa kontinuitet i mitt liv just nu. Det är det jag kan se fram emot och det som tar upp störst plats i min kalender. Men acceptansen för att ha söndagarna uppbokad verkar liten.
När familjen har get togethers så är det just söndagar som verkar vara den regerande dagen, det har jag blivit varse de senaste veckorna. Inte för mig självklart eftersom jag inte kan. Men jag tror att de har svårt att acceptera att jag inte kan söndagar - för dansens skull. Det kanske är det viktigaste. Just att jag inte kan för dansens skull.
Det är ingen annan i min familj som direkt har några fritisssysselsättningar, så jag antar att det är därför det är svårt att förstå hur viktiga dessa är för mig. Men dessutom tror jag att de tycker att en icke-arbetande, singel inte kan ha några invändningar. Jag borde väl alltid ha tid - ingen familj att anpassa mig till och inget annat. Eller ja, ok, dansen - men vadå?
Jag betalar rätt mycket pengar för min dans. Men framför allt så missar man en hel del om man missar ett tillfälle. Och det är alltid jobbigt att försöka jaga ikapp gången därpå. Jag antar att det kan liknas vid att missa en dag på jobbet. Jag skulle aldrig be dem att missa en dag på jobbet - därför bjuder jag inte in på dagtid på veckorna. Jag tycker bara att de borde acceptera mina söndagar som heliga också. Även om jag inte har en egen familj eller en kyrka att besöka.
Undrar om Klüft, Kallur, Bergqvist och de andra också var tvugna att tampas med den här typen av tjafs med sina familjer. En fritidssyesselsättning skulle ju faktiskt kunna leda till ett heltidsjobb. Ingen borde bli gladare än dem om jag plötsligt skulle bli dansare :-) Eller åtminstone gravt förvånade.
Den här gången lyckades jag faktiskt avstyra till lördagen, efter en del grumsande.
När familjen har get togethers så är det just söndagar som verkar vara den regerande dagen, det har jag blivit varse de senaste veckorna. Inte för mig självklart eftersom jag inte kan. Men jag tror att de har svårt att acceptera att jag inte kan söndagar - för dansens skull. Det kanske är det viktigaste. Just att jag inte kan för dansens skull.
Det är ingen annan i min familj som direkt har några fritisssysselsättningar, så jag antar att det är därför det är svårt att förstå hur viktiga dessa är för mig. Men dessutom tror jag att de tycker att en icke-arbetande, singel inte kan ha några invändningar. Jag borde väl alltid ha tid - ingen familj att anpassa mig till och inget annat. Eller ja, ok, dansen - men vadå?
Jag betalar rätt mycket pengar för min dans. Men framför allt så missar man en hel del om man missar ett tillfälle. Och det är alltid jobbigt att försöka jaga ikapp gången därpå. Jag antar att det kan liknas vid att missa en dag på jobbet. Jag skulle aldrig be dem att missa en dag på jobbet - därför bjuder jag inte in på dagtid på veckorna. Jag tycker bara att de borde acceptera mina söndagar som heliga också. Även om jag inte har en egen familj eller en kyrka att besöka.
Undrar om Klüft, Kallur, Bergqvist och de andra också var tvugna att tampas med den här typen av tjafs med sina familjer. En fritidssyesselsättning skulle ju faktiskt kunna leda till ett heltidsjobb. Ingen borde bli gladare än dem om jag plötsligt skulle bli dansare :-) Eller åtminstone gravt förvånade.
Den här gången lyckades jag faktiskt avstyra till lördagen, efter en del grumsande.
Ett tidsfördriv att dö för
Just nu känns det svårt att få dagarna att gå. Jag vill bara att det ska bli kväll så att jag kan få gå på dansen! Eller imorgon så att jag kan få busa med Skrutten. Drömde till och med om henne i natt. Så mycket längtar jag efter henne. Min lille Plutt.
Jag har haft kraftig abstinens efter dans i en vecka. Förstår inte hur det ska gå i sommar när det är uppehåll. Måste hitta ett sätt att kunna dansa ändå. Tvinga svägerskan att dansa med mig kanske. Köra lite koreografier på landet eller nåt.
Jag har haft kraftig abstinens efter dans i en vecka. Förstår inte hur det ska gå i sommar när det är uppehåll. Måste hitta ett sätt att kunna dansa ändå. Tvinga svägerskan att dansa med mig kanske. Köra lite koreografier på landet eller nåt.
Jannelistan
Igår satte jag mig och påbörjade en lista med vilka företag jag helst skulle vilja jobba på. Sen tänkte jag att det bara är att skicka ansökningar till alla dessa företag. Jag lyckades få ihop ett företag.
Flera av företagen låg bortom pendelavstånd, är jag helt beredd på att lämna Stockholm? Nja.
Andra företag tog inte emot spontanansökningar. Eller tog emot gjorde de väl, men de behandlades inte. Då förlorar det på något vis poängen.
Så ett företag har jag som jag skulle vilja jobba på. Det tycker jag är lite beklämmande och ganska dåligt presterat faktiskt. Jag hoppas jag ska vara lite bättre idag.
Flera av företagen låg bortom pendelavstånd, är jag helt beredd på att lämna Stockholm? Nja.
Andra företag tog inte emot spontanansökningar. Eller tog emot gjorde de väl, men de behandlades inte. Då förlorar det på något vis poängen.
Så ett företag har jag som jag skulle vilja jobba på. Det tycker jag är lite beklämmande och ganska dåligt presterat faktiskt. Jag hoppas jag ska vara lite bättre idag.
Är det tv-program eller reklam vi vill se?
Jag har märkt att reklamtv-kanalerna börjat med att kämma in fyra pass med reklam på en timme mot två de tre de var förut. Jag tror det var Lost jag tittade på i förra veckan och hann se fyra minuter innan första reklamen började. Ska det vara så?? Jag blir helt tokig. Det är bättre för mig som tittare att det är färre pass som är något längre. Då hinner man göra något viktigt under tiden (som att gå och diska eller så).
Tacka vet jag svt. Tänk om vi skulle förlora dessa guldgruvor till tv-kanaler. Det finns hur mycket som helst att se - utan reklam. Jag kan erkänna att det är lite jobbigt när man måste gå och kissa mitt i en film, men annars älskar jag allt med dem...
Tacka vet jag svt. Tänk om vi skulle förlora dessa guldgruvor till tv-kanaler. Det finns hur mycket som helst att se - utan reklam. Jag kan erkänna att det är lite jobbigt när man måste gå och kissa mitt i en film, men annars älskar jag allt med dem...
Fötter
Idag tog jag äntligen tag i att fila bort lite elefanthud på fötterna. Vinterfötter good bye, sommarfötter, välkomna fram. Jag vet, det är knappt vår än, men ändå. Går fortfarande runt i vinterskorna. Dags att byta snart. Till ett par sneakers. Jag längtar...
Apoteksnojjor
Jag har alltid en lite obehaglig känsla när jag står inne på ett Apotek och botaniserar bland hyllorna. Det känns lite tabu att skylta med sina krämpor. Jag känner alltid ett behov av att stå och kika mig lite över axeln så att det inte står någon bekant i närheten. Hyllorna inrymmer så många åkommor åt gången och vilka kan jag egentligen acceptera att människor får för sig att jag lider av?
Min förhoppning är att alla är så inne i sina egna åkommor att de inte funderar mer över det. Så är det säkert också. Men även om jag så ska köpa huvudvärkstabletter tycker jag det är lite jobbigt att stå i kassakön och vänta på att få betala. Jag vet inte riktigt vad Freud skulle säga om detta.
Min förhoppning är att alla är så inne i sina egna åkommor att de inte funderar mer över det. Så är det säkert också. Men även om jag så ska köpa huvudvärkstabletter tycker jag det är lite jobbigt att stå i kassakön och vänta på att få betala. Jag vet inte riktigt vad Freud skulle säga om detta.
För sent
Det blev en alldeles för sen lunch idag. Jag sitter och darrar i väntan på att maten ska bli varm. Skynda, skynda, skynda. Tar lite längre tid när man inte har en micro. Men det blir ändå godare i ugnen...
Kom igen, jag svälter ihjäl!
Kom igen, jag svälter ihjäl!
Måndagmorgon
Råkade visst försova mig lite idag. En timme.... Inte precis för att det är hela världen, men det kortade av min dag, helt klart. Å andra sidan lyckades jag skjuta fram lunchbehovet med en timme och det kan passa mig bra idag.
Jag hade glömt ställa klockan. Kom på det precis innan jag vaknade till riktigt och insåg att klockan kan vara precis hur mycket som helst. Den var tjugo i tio. Kände mig så där riktigt mosig och vimmelkantig. Dessutom såg jag inget för att mina ögon var helt dimmiga. En perfekt måndagmorgon...
Jag hade glömt ställa klockan. Kom på det precis innan jag vaknade till riktigt och insåg att klockan kan vara precis hur mycket som helst. Den var tjugo i tio. Kände mig så där riktigt mosig och vimmelkantig. Dessutom såg jag inget för att mina ögon var helt dimmiga. En perfekt måndagmorgon...
Miljöaspekten i allt
När jag var på Barkaby handelsplats idag fick jag en stor obehagsklump i magen. Hur kan vi konsumera så mycket i den här staden att vi behöver ett helt område fyllt med affärer. Inne på Elgiganten slogs jag av hur mycket energi det måste gå åt bara för att värma och lysa upp lokalen. Det gör mig lite illamående hur mycket vi konsumerar bara genom att de där affärerna står uppsmällda där.
Fick höra igår att jag borde vara ledsen att Djurgården inte går vidare till slutspel eftersom de inte längre kommer att lysa upp Globen nu. Jag tänkte förstås endast: vad bra, villket onödigt slöseri att lysa upp Globen i tid och otid.
Har jag blivit miljönörd på riktigt? Helt oromantiskt tänker jag på miljön i alla möjliga och omöjliga situationer. Det finns alltid en miljöaspekt på allt man gör och allt man väljer.
Köpte i alla fall lågenergilampor idag när jag var på Ikea. Dessutom konsumerade jag inte i onödan (läs servetter, värmeljus och allt annat skit man kan få med sig därifrån...)
Fick höra igår att jag borde vara ledsen att Djurgården inte går vidare till slutspel eftersom de inte längre kommer att lysa upp Globen nu. Jag tänkte förstås endast: vad bra, villket onödigt slöseri att lysa upp Globen i tid och otid.
Har jag blivit miljönörd på riktigt? Helt oromantiskt tänker jag på miljön i alla möjliga och omöjliga situationer. Det finns alltid en miljöaspekt på allt man gör och allt man väljer.
Köpte i alla fall lågenergilampor idag när jag var på Ikea. Dessutom konsumerade jag inte i onödan (läs servetter, värmeljus och allt annat skit man kan få med sig därifrån...)
Utelåst
Råkade precis ut för ett minst sagt obehagligt problem. Kunde inte logga in på bloggen - fel lösenord. Jag har då inte bytt. Jag fick mindre panik, svetten började bryta fram och hjärtat slog i 220.
Lugn, ok, skicka mig lösenordet. Jag fick ett nytt lösenord. Fungerade inte heller. Provade flera gånger, lite rädd att bli utelåst för gott som man kan bli i vissa sammanhang. Ok, skicka mig ett nytt då för faaasen...
Lugn och fin, tryck in det andra nya - och tack. Jag är inne igen. Vad är det som pågår här??
Lugn, ok, skicka mig lösenordet. Jag fick ett nytt lösenord. Fungerade inte heller. Provade flera gånger, lite rädd att bli utelåst för gott som man kan bli i vissa sammanhang. Ok, skicka mig ett nytt då för faaasen...
Lugn och fin, tryck in det andra nya - och tack. Jag är inne igen. Vad är det som pågår här??
Ikea t/r
Ikea en söndag, typiskt familjeutflykt. Verkar alla familjer tycka i alla fall.
M tjatade på mig i fredags över att få sällskap till Ikea idag. Jag tyckte att det var en ganska bra chans för mig att komma dit, det är inte så ofta jag har bil. Så idag bar det av.
Ja, det var fullt på parkeringen och fullt inne också. Jag har så svårt att skaffa mig något riktigt sug när jag går på Ikea, känner mig mest stressad. Så jag fick med mig några glödlampor och lite uppladdningsbara batterier jag tänkt köpa så länge. Det var en ganska bra skörd ändå - för att vara mig.
M var vansinnigt hungrig när vi gick därifrån så det blev en sväng till Max efteråt. Där sprang jag på paret J och J. Jag har länge misstänkt att det är barn på gång där och det var alldeles riktigt. De passade på att berätta det där mellan pommesarna. Roligt! Tydligen ska även K och J få barn, som gifte sig i somras. Vilken babyboom i vänkretsen. Har inte pratat med några av dem sedan just bröllopet.
Jag känner mig helt slut nu. Ikea, trångt, värme, mat och sen en bilfärd på det. Alla element var för sig kan göra mig rätt seg. Kombinationen är i det närmaste förödande. Dags att dra fram dammsugaren då.
M tjatade på mig i fredags över att få sällskap till Ikea idag. Jag tyckte att det var en ganska bra chans för mig att komma dit, det är inte så ofta jag har bil. Så idag bar det av.
Ja, det var fullt på parkeringen och fullt inne också. Jag har så svårt att skaffa mig något riktigt sug när jag går på Ikea, känner mig mest stressad. Så jag fick med mig några glödlampor och lite uppladdningsbara batterier jag tänkt köpa så länge. Det var en ganska bra skörd ändå - för att vara mig.
M var vansinnigt hungrig när vi gick därifrån så det blev en sväng till Max efteråt. Där sprang jag på paret J och J. Jag har länge misstänkt att det är barn på gång där och det var alldeles riktigt. De passade på att berätta det där mellan pommesarna. Roligt! Tydligen ska även K och J få barn, som gifte sig i somras. Vilken babyboom i vänkretsen. Har inte pratat med några av dem sedan just bröllopet.
Jag känner mig helt slut nu. Ikea, trångt, värme, mat och sen en bilfärd på det. Alla element var för sig kan göra mig rätt seg. Kombinationen är i det närmaste förödande. Dags att dra fram dammsugaren då.
Månförmörkelse
Jag är lite av en astronominörd, har alltid varit. I gymnasiet läste jag astronomi i skolan och vi fick gå upp mitt i nätterna för att spana på Jupiter, Mars och diverse andra himlakroppar. Inatt var det månförmörkelse och det är förstås något jag inte vill missa.
Problemet med månen är att man aldrig vet var på himlen den står. Solen kan man lista ut genom klockan, plus att skenet och skuggorna kan ge en viss hint. Men hur hittar man månen mitt bland höghusen. Klockan var 12 och jag var tvungen att på måfå gå runt för att försöka hitta den. Som tur var stod den söderut vilket gjorde att jag hittade den direkt. Norrut vet jag inte ens om jag hittat den ännu.
Den var jättelångt bort och helt pytteliten. Men förmörkelsen var mäktig. Den blev helt röd och det blev på något vis tydligare att det var en egen kropp som liksom hängde där mitt i luften. När jag stod och svajade fick jag nästan känslan av att den kom emot mig.
Så där stod jag och spanade mot himlen medan fyllona sprang förbi mig. Det är en lite märklig situation. Jag försökte låtsas som att jag stod och väntade på någon, mitt i natten, iförd mysbyxor och spanandes mot himlen.
Problemet med månen är att man aldrig vet var på himlen den står. Solen kan man lista ut genom klockan, plus att skenet och skuggorna kan ge en viss hint. Men hur hittar man månen mitt bland höghusen. Klockan var 12 och jag var tvungen att på måfå gå runt för att försöka hitta den. Som tur var stod den söderut vilket gjorde att jag hittade den direkt. Norrut vet jag inte ens om jag hittat den ännu.
Den var jättelångt bort och helt pytteliten. Men förmörkelsen var mäktig. Den blev helt röd och det blev på något vis tydligare att det var en egen kropp som liksom hängde där mitt i luften. När jag stod och svajade fick jag nästan känslan av att den kom emot mig.
Så där stod jag och spanade mot himlen medan fyllona sprang förbi mig. Det är en lite märklig situation. Jag försökte låtsas som att jag stod och väntade på någon, mitt i natten, iförd mysbyxor och spanandes mot himlen.
Nära avgrunden
Det skulle som sagt bli hembakad pizza till middag idag. Jag hann bli ordentligt hungrig innan jag satte igång att laga maten. Så när jag stod med paketet med pizzamix i handen och hällde upp påsen i bunken hann jag tänka: "Guud vad jobbigt om jag skulle råka göra fel just nu". Så för säkerhet skull kollade jag en extra gång hur mycket vatten det skulle vara i. Jo, men 3 dl, det stämde bra. När jag började röra runt och tittade ner i den grötliknande sörjan tittade jag som snabbast på paketet igen. 3 dl för scones, just precis. 1 1/4 dl för pizza.
Ja, så där stod jag i full färd med att få scones i stället för pizza. Det var bara att prova att hälla i vetemjöl tills degen var mättad. Jag lyckades bara aldrig att mätta den innan jag gav upp. Medan jag hällde ner degen i soporna började jag med darrande underläpp och omgiven av god, färdiguppskuren topping att fundera på mina alternativ: 1. Gå till Konsum på hörnet där det är föga sannolikt att de med sitt löjeväckande utbud har någon pizzamix alls. 2. Pälsa på mig och släpa mig till Ica vilket skulle ta alldeles för lång tid eftersom min kropp skulle börja lägga ner inom en snar framtid utan ny energi. 3. Baka egen deg.
Med darrande, fumliga händer och stressad hjärna började jag leta fram ett recept med bakpulver och insåg att jag hade alla ingredienser hemma. Jag rörde snabbt ihop en deg som faktiskt var väldigt fin och liknade pizzamixens egentliga konsistens.
Fortfarande fumling och orolig att jag skulle tappa allt på golvet började jag hälla på all god topping för att snabbt få in pizzan i ugnen.
Resultat: En helt egengjord pizza från scratch. Jag gjorde t.o.m. tomatsåssen själv (eller ja, jag använde krossade tomater som jag mixade, kokade upp och smaksatte själv). Det blev en otroligt god pizza med gurka, lök, champinjober, skinka och sveciaost. Pizzamixen kan slänga sig i backen. Jag lär göra egen deg from now on. Den var såå mycket godare och krispigare. Dessutom billigare och utan transfetter.
Nu är jag mätt och belåten och lite mindre darrig.
Ja, så där stod jag i full färd med att få scones i stället för pizza. Det var bara att prova att hälla i vetemjöl tills degen var mättad. Jag lyckades bara aldrig att mätta den innan jag gav upp. Medan jag hällde ner degen i soporna började jag med darrande underläpp och omgiven av god, färdiguppskuren topping att fundera på mina alternativ: 1. Gå till Konsum på hörnet där det är föga sannolikt att de med sitt löjeväckande utbud har någon pizzamix alls. 2. Pälsa på mig och släpa mig till Ica vilket skulle ta alldeles för lång tid eftersom min kropp skulle börja lägga ner inom en snar framtid utan ny energi. 3. Baka egen deg.
Med darrande, fumliga händer och stressad hjärna började jag leta fram ett recept med bakpulver och insåg att jag hade alla ingredienser hemma. Jag rörde snabbt ihop en deg som faktiskt var väldigt fin och liknade pizzamixens egentliga konsistens.
Fortfarande fumling och orolig att jag skulle tappa allt på golvet började jag hälla på all god topping för att snabbt få in pizzan i ugnen.
Resultat: En helt egengjord pizza från scratch. Jag gjorde t.o.m. tomatsåssen själv (eller ja, jag använde krossade tomater som jag mixade, kokade upp och smaksatte själv). Det blev en otroligt god pizza med gurka, lök, champinjober, skinka och sveciaost. Pizzamixen kan slänga sig i backen. Jag lär göra egen deg from now on. Den var såå mycket godare och krispigare. Dessutom billigare och utan transfetter.
Nu är jag mätt och belåten och lite mindre darrig.
Vinteride
Jag undrar ändå om inte vintern är min årstid ändå. Jag räds lite ljuset som verkar breda ut sig över vårt land just nu. På något vis finner jag tröst och behag i at kunna gömma mig i mörkret. Jag sover gott om natten och oroar mig inte över att överraskas av ljuset när jag inte kan somna på en gång. Inga vårfåglar som oroar min nattsömn. inga krav på att vistas ute - snarare har jag en bra ursäkt för att stanna inne i värmen.
Snart är det vår och jag insåg just att jag säkert är en person som snarare får vårdepressioner än höstdepressioner. Våren och sommaren är så kravfyllda på något vis. Krav på att vara lycklig, krav på att ha saker att fylla sin tid med, krav på att ha roliga upptåg som väntar. På vintern är dessa krav mycket färre och kravlösheten gör att jag lättare tar tag i saker.
Klockan är mer än fyra, det är lite vitt ute, men fortfarande ljust. Våren är på väg. Och jag vet inte om det är alltigenom gott.
Snart är det vår och jag insåg just att jag säkert är en person som snarare får vårdepressioner än höstdepressioner. Våren och sommaren är så kravfyllda på något vis. Krav på att vara lycklig, krav på att ha saker att fylla sin tid med, krav på att ha roliga upptåg som väntar. På vintern är dessa krav mycket färre och kravlösheten gör att jag lättare tar tag i saker.
Klockan är mer än fyra, det är lite vitt ute, men fortfarande ljust. Våren är på väg. Och jag vet inte om det är alltigenom gott.
Matmonster
Jag sitter och tänker på mat mest hela tiden. Håller på att bli galen. Längtar efter min hembakade pizza ikväll, ändå har jag precis satt i mit ett lass linguine med köttfärssås. Det var smarrigt! Dessutom ligger det en twix rakt framför min näsa och det vore inte helt illa att få sätta tänderna även i den. Med lite kaffe kanske. Om en stund. Eller nu.
En perfekt kväll
Jag hade en så skön kväll igår. Den var faktiskt näst intill perfekt. Trevligt sällskap, champagne, middag, uppsluppen stämning och så lite sport på tv. Kan man önska sig mer? Nu blev det så att det bara var tjejerna som ville kolla på sport, så killarna fick fixa med maten och uppehöll sig i köket. Jag gillade den arbetsfördelningen väldigt bra. I och med att Klüften hade kommit i mål passade vi på att poppa den första flaskan Bolli. Till D:s ära förstås, det är ju han som fixat sig ett jobb. Efter alla dessa år av taxikörande...
På väg hem sprang jag på P nästan vid min gata, så vi passade på att uppdatera oss om vad som hänt på onsdagkvällen när jag gått hem.
Men jag tror på allvar att jag inte tål alkohol längre. Min mage sa ifrån vid 4-tiden även inatt. Jag trodde på allvar att jag skulle behöva gå upp och spy, jag mådde så illa. Men sen när jag vaknade på morgonen var det som att det aldrig hade hänt. Tur att det inte är några festligheter inplanerade på ett tag. Min mage kan behöva vila sig lite...
På väg hem sprang jag på P nästan vid min gata, så vi passade på att uppdatera oss om vad som hänt på onsdagkvällen när jag gått hem.
Men jag tror på allvar att jag inte tål alkohol längre. Min mage sa ifrån vid 4-tiden även inatt. Jag trodde på allvar att jag skulle behöva gå upp och spy, jag mådde så illa. Men sen när jag vaknade på morgonen var det som att det aldrig hade hänt. Tur att det inte är några festligheter inplanerade på ett tag. Min mage kan behöva vila sig lite...
Solresor
Imorse låg det en egen del i tidningen som bara var en enda annons - från Solresor. Jag kände att den talade till mig. Det var bara att bläddra igenom och hitta sitt drömresmål. Tyvärr finns det väldigt sällan med i den typen av tidningar. Där är det mest fokus på vilken typ av hotell det är, om poolen är uppvärmd och om Bamseklubben finns på hotellet. Det känns helt ointressant för mig. Jag kan nästan bo var som helst, så länge det är löjligt billigt. Det är väl inte meningen att jag ska hänga på hotellet hela dagarna.
Men Japan hägrar just nu känner jag. Det kostar en del att åka och det gäller att vara där ett tag så att man hinner göra en massa och dessutom slipper vara jetlagad hela vistelsen. Det kanske inte blir av exakt just nu, men jag känner definitivt att det har börjat suga i restarmen igen. Det var så länge sen jag reste någonstans (förutom till mormor i Finland, men det känns inte som att det räknas...). Japan är högst upp på min lista. Jag vill också vara Lost in translation.
Men Japan hägrar just nu känner jag. Det kostar en del att åka och det gäller att vara där ett tag så att man hinner göra en massa och dessutom slipper vara jetlagad hela vistelsen. Det kanske inte blir av exakt just nu, men jag känner definitivt att det har börjat suga i restarmen igen. Det var så länge sen jag reste någonstans (förutom till mormor i Finland, men det känns inte som att det räknas...). Japan är högst upp på min lista. Jag vill också vara Lost in translation.
Without you
Det senaste dygnet har varit tufft. Bloggen har varit helt onåbar, och vad ska en missbrukare göra då?
Man kan:
1. Starta upp en konflikt
2. Försöka lösa konflikten
3. Må ganska dåligt under tiden
Men det är bara små förslag på hur man skulle kunna fördriva ett dygn utan bloggen.
Segoblogg
Varför går det så segt att blogga hela tiden. Jag blir gaaaaleeeeen!
Resmål
Jag har suttit och surfat på resmål en stund. Problemet är att jag inte vet vart jag skulle vilja åka. Det finns inte riktigt något sug i mig efter något speciellt. Dessutom förbjuder mig mitt miljötänk att åka allt för långt bort. Men de nära resorna blir nog inte så varma, och värme vill jag nog ha ändå.
Jag tror att jag är lite rädd för att jag inte ska hitta någon anledning att komma tillbaka heller. Fortsätta som surfinstruktör i Australien. Jag vill nog ha en anledning att komma tillbaka om jag ska åka.
Jag tror att jag är lite rädd för att jag inte ska hitta någon anledning att komma tillbaka heller. Fortsätta som surfinstruktör i Australien. Jag vill nog ha en anledning att komma tillbaka om jag ska åka.
Lycka
Lycka. Det är ett svårfångat begrepp på alla vis. Vad innebär det och hur uppnår man det? Jag vet inte om jag har haft så många anledningar i mitt liv att vara lycklig, men jag har nog alltid känt ett visst mått av lycka som innebor i mig. Det krävs ganska lite. För samtidigt har jag sällan anledning att känna mig olycklig heller. Ibland kan jag ligga i min säng och stirra i taket och tänka att jag har det jäkligt bra ändå. Känna mig på gränsen till upprymd över att ha en egen lägenhet som jag gillar och inga sjukdomar som gör sig allt för påminda vare sig hos mig eller min familj. Vad mer kan man egentligen behöva?
På återträffen igår blev jag diagnostiserad som omotiverad, snarare än lat som jag själv skulle ha sagt. Omotiverad. Det stämmer nog. Medicinen som ordinerades var att sticka till Thailand och lägga mig i en bungalow. De tyckte att jag lika gärna kan ligga där och fundera som här. Jag antar att det ligger något i det. Jag gör inte så mycket nytta här just nu - egentligen. Jag undrar fortfarande vad det är jag väntar på. Lyckan? Om den nu bor inne i mig kan den väl fortsätta och bo där medan jag sticker någon annanstans.
Jag har fortfarande en släng av frossan som startade igår. Jag gick och la mig en stund efter frukost, men det hjälpte inte. Det är som att jag är kall in i märgen. Dessutom är jag hysteriskt sugen på O´boy.
På återträffen igår blev jag diagnostiserad som omotiverad, snarare än lat som jag själv skulle ha sagt. Omotiverad. Det stämmer nog. Medicinen som ordinerades var att sticka till Thailand och lägga mig i en bungalow. De tyckte att jag lika gärna kan ligga där och fundera som här. Jag antar att det ligger något i det. Jag gör inte så mycket nytta här just nu - egentligen. Jag undrar fortfarande vad det är jag väntar på. Lyckan? Om den nu bor inne i mig kan den väl fortsätta och bo där medan jag sticker någon annanstans.
Jag har fortfarande en släng av frossan som startade igår. Jag gick och la mig en stund efter frukost, men det hjälpte inte. Det är som att jag är kall in i märgen. Dessutom är jag hysteriskt sugen på O´boy.
Illamående
Vaknade vid 4 imorse av kraftigt illamående. Jag hade precis drömt om ett bröllop där jag hinkade i min en massa vatten. Insåg när jag vaknade att jag sovit med öppen mun och därför var törstig. Nå, illamåendet var lite svårt att definiera. Var det på grund av hunger, eller bara någon slags bakisillamående (efter 3 öl...)? Min granne passade på att vakna till liv och gå och duscha. Fy, vad okristligt att behöva gå upp då.
Efter någon timme lyckades jag till slut somna om, men när jag vaknade igen så var illamåendet kvar. Det är liksom som att jag är helt andfådd också, eller som att jag andas uppe i bröstkorgen. Helt slut i hela kroppen. Förvisso var det länge sen jag drack alkhol, men att min kropp skulle ta så här illa vid sig av gifterna efter den stora utrensningen, hade jag inte väntat mig. Det lär dröja tills jag dricker igen.
Jag är fortfarande frusen. Vill bara lägga mig igen och dra täcket över huvudet.
Efter någon timme lyckades jag till slut somna om, men när jag vaknade igen så var illamåendet kvar. Det är liksom som att jag är helt andfådd också, eller som att jag andas uppe i bröstkorgen. Helt slut i hela kroppen. Förvisso var det länge sen jag drack alkhol, men att min kropp skulle ta så här illa vid sig av gifterna efter den stora utrensningen, hade jag inte väntat mig. Det lär dröja tills jag dricker igen.
Jag är fortfarande frusen. Vill bara lägga mig igen och dra täcket över huvudet.
