En morgon på labbet
Vid 8 imorse fick jag hälla i mig en mjölksockerdrink, cocktail, som min ryska sköterska glatt förklarade. Mmm.. Efter ett stick i fingret var det bara att vänta en halvtimme på att få sticka igen. Under den tiden passade jag på att bekanta mig med så gott som alla i väntrummet. Främst övermedelålders män och små tanter förstås. Det är mest de som är översociala på de där inrättningarna. En dam hann förklara sig igenom allt hon fått gå igenom i den svenska sjukvården den senaste veckan och hur hon redan väntat här i en timme, trots att hon var nummer 1 för morgonen. Detta spred förstås ringar på vattnet och nästa dam insåg att jag var en lyssnande typ, så hon passade på sig att ge en egen lägesrapport. Jag fick till slut jaga iväg henne för att hon inte skulle missa sin tur.
Tredje gången jag stacks skulle vara den sista och sköterskan lockade med att jag skulle få äta sen. När hon återkom var tongångarna dock andra, visade sig att jag skulle få vänta en halvtimme till för den sista stickningen. Det var inte så mycket väntan på mat som oroade mig, som att jag skulle få socialisera med tanterna en halvtimme till.
Första tanten hade nu fått besöka läkaren och passade på att berätta att hennes sår inte såg särskilt roligt ut. Jag hummade lite obestämt och hoppades jag skulle slippa höra detaljer. Jag började bli lätt illamående av hunger, om inte annat. Då passar en övermedelålders herre på att säga något, mest rakt ut i luften, men jag var ju redan igång så jag tog åt mig. Nu gällde det att borgarna tagit över även i Finland. "En olycka kommer sällan ensam", tyckte han. Jag passade på att säga något om att människan är konservativ av naturen, ogillar förändringar. Det fick tyst på honom.
Sista gången jag fick komma in och stickas så satt han i andra stolen och passade på att ge sköterskorna på labbet lite tips om hur de ska underlätta för patienterna att komma till rätta där. Jag måste ju hålla med honom. Under mina två timmar där hann jag leda ett antar personer rätt och jag hörde också oviljan i rösten hos sköterskan i glasburen när hon svarade på frågor som gällde kön till labbet. Hon hörde inte dit och ville inte heller behöva svara på frågor. Människor är förvirrade på sjukhus. Led dem rätt med lite vänlighet eller bättre information! Annars passar de på att konsultera mig. Ibland undrar jag om jag ser ut som en gående informationsbyrå, jag får väldigt ofta frågor av folk på stan också som är lite vilsna. Kanske bara ser väldigt trevlig och rekorderlig (som min C-uppsatshandledare skulle ha sagt) ut helt enkelt.
Nu sitter jag här och äter frukost ganska glupskt. Och kaffe. Med mjölk. Nästa paket blir laktosfri.
det vill vi inte ta reda på va?
du vill nog inte vara nära mig om jag inte fått mitt morgon kaffe...först 2 muggar hemma...sen köper jag alltid med mig en take away latte som jag har i bilen på väg till kontoret....sen direkt på kaffet när jag kommit in på kontoret...åså en till medans man kikar sina mejl.....osv....kan inte prata med människor om jag inte fått mitt kaffe...
oja....heroin aint nothing to coffe...
Välkommen till klubben! Jag råkar alltid ut för människor som kommer fram på stan och frågar vart de och de ligger. Ibland är det kul, ibland är det mindre kul. Som en gång i min hemstad Falun. En finländsk långtradarchaffis hade irrat sig in på mindre gator i stan och just precis kom jag där. Han stannade mig och frågade på finlandsengelska. Efter många om och men så började han fatta.
Klusterbitar: Det går ju som sagt oftast bra. Jag blir bara irriterad när folk som står och ser lite vilsna ut och vill något egentligen vill sälja på en sin gud eller ngt annat.
Hanna: Haha, ja precis!
Ja du ser ut att ha haft en trevlig morgon! =)
Jo, jag gillar Vingåkers Machiavelli! Den klassresa han har gjort är verkligen något! Arbetarson i lilla Vingåker av alla platser till godsägare, det är inte illa det.
Men det är ju just det, att han tar plats, inte låter andra komma till tals, är totalt maktfullkomlig och arrogant som gör honom så fantastisk tycker jag! Och ingen kan sticka under stolen med vad han gjorde för den svenska ekonomin under 90-talet, jag vill inte säga att bara Persson kunde lyckas med de besparingarna, för det vet vi ju inte, men han fick uppgiften och utförde den med bravur!
Norrtälje, jag har faktiskt jobbat på barnens ö, det är ju inte så långt därifrån eller hur? =)
Henrik: Ja, självkritik verkar inte riktigt vara hans starka sida. Mer av en skvallergubbe skulle jag säga. Sånt tycker jag mest känns trist i hans position. Men visst har han lett Sverige med stadig hand.
Visst ligger Barnens ö utanför Norrtan. =)
