Nyköping nästa?
Pratade precis med en före detta chef för att fråga om han ville vara min referensperson. Tror knappt han hörde vad jag sa för det enda han kunde tänka på var hur stressad han var. Han ville att jag skulle komma dit och jobba. Luften gick nästan ur mig. Åka till Nyköping (3 timmars restid per dag), göra blipp och blopp bokföring för okända bolag i två dagar för världes struligaste chef och det mest stressade företag jag kan tänka mig är inte direkt en motivator just nu. Om jag får jobbet som jag vill ha ser jag nog fram emot att få ta det lite lugnt på riktigt några dagar, inte stressa iväg till ett annat jobb.
När jag jobbade för dem (förvisso i Stockholm) så var jag konstant stressad och kunde inte sova på nätterna. Hade jag inte slutat hade jag gått in i väggen eller blivit deprimerad eller något med tanke på hur många nätter jag låg klarvaken. Allt det där kommer tillbaka, även om jag bara ska dit i en dag eller två. Ångest. Jag vill verkligen inte! Varför har jag så svårt för att säga nej.
Jag sa att jag ska fundera på saken. Men det kommer att bli nej. Det vet jag. Om jag vet hur man säger det.
Hur kändes intervjun? Förstår dig angående de där andra jobbet, inget kul med stress!
Fidolin: Intervjun kändes bra. Mer vågar jag inte säga...
Näe, väldigt omotiverad av stressfaktorn när det inte är något som jag ens känner för att göra. Får man vara kräsen..?
det är förståligt och jag tycker allt man får vara kräsen ibland:)Man ska inte må dåligt av ett jobb.
säg nej. Jag var skitdålig på att säga nej förut. Har blivit lite bättre nu. Ändå ingen som tackar en för att man ställer upp hela tiden.
Fidolin: Helt sant.
Fröet: Jag fick ett tips från en kompis att säga "kiss my as", och det kanske är lite väl om han nu ska vara min referensperson. Men någonstans där ska jag nog landa ändå. Mejlar honom omgående.
bra;) viktigt att göra vad man själv vill...
Fröet: Klart! Vet inte hur väl han tog det dock. Anagligen inte jätte.
