Hannas Plats

Jag är lite av en astronominörd, har alltid varit. I gymnasiet läste jag astronomi i skolan och vi fick gå upp mitt i nätterna för att spana på Jupiter, Mars och diverse andra himlakroppar. Inatt var det månförmörkelse och det är förstås något jag inte vill missa.

Problemet med månen är att man aldrig vet var på himlen den står. Solen kan man lista ut genom klockan, plus att skenet och skuggorna kan ge en viss hint. Men hur hittar man månen mitt bland höghusen. Klockan var 12 och jag var tvungen att på måfå gå runt för att försöka hitta den. Som tur var stod den söderut vilket gjorde att jag hittade den direkt. Norrut vet jag inte ens om jag hittat den ännu.

Den var jättelångt bort och helt pytteliten. Men förmörkelsen var mäktig. Den blev helt röd och det blev på något vis tydligare att det var en egen kropp som liksom hängde där mitt i luften. När jag stod och svajade fick jag nästan känslan av att den kom emot mig.

Så där stod jag och spanade mot himlen medan fyllona sprang förbi mig. Det är en lite märklig situation. Jag försökte låtsas som att jag stod och väntade på någon, mitt i natten, iförd mysbyxor och spanandes mot himlen.