Hannas Plats

Lycka. Det är ett svårfångat begrepp på alla vis. Vad innebär det och hur uppnår man det? Jag vet inte om jag har haft så många anledningar i mitt liv att vara lycklig, men jag har nog alltid känt ett visst mått av lycka som innebor i mig. Det krävs ganska lite. För samtidigt har jag sällan anledning att känna mig olycklig heller. Ibland kan jag ligga i min säng och stirra i taket och tänka att jag har det jäkligt bra ändå. Känna mig på gränsen till upprymd över att ha en egen lägenhet som jag gillar och inga sjukdomar som gör sig allt för påminda vare sig hos mig eller min familj. Vad mer kan man egentligen behöva?

På återträffen igår blev jag diagnostiserad som omotiverad, snarare än lat som jag själv skulle ha sagt. Omotiverad. Det stämmer nog. Medicinen som ordinerades var att sticka till Thailand och lägga mig i en bungalow. De tyckte att jag lika gärna kan ligga där och fundera som här. Jag antar att det ligger något i det. Jag gör inte så mycket nytta här just nu - egentligen. Jag undrar fortfarande vad det är jag väntar på. Lyckan? Om den nu bor inne i mig kan den väl fortsätta och bo där medan jag sticker någon annanstans.

Jag har fortfarande en släng av frossan som startade igår. Jag gick och la mig en stund efter frukost, men det hjälpte inte. Det är som att jag är kall in i märgen. Dessutom är jag hysteriskt sugen på O´boy.