Hannas Plats

E-ljudböcker.

Det ska nog kunna få mig att hinna ta mig igenom några böcker även fortsättningsvis. Kanske till och med imorgon. Om jag inte är djupt upptagen av att se kvalitets-tv som Tillbaka till framtiden, Polisskolan och Crocodile Dundee II.

Läs även andra bloggares åsikter om e-ljudböcker, kvalitets-tv

Jag såg snö, i stora vitaflingor. Hela luften var full.

Eller var det bara en illusion. Som allt annat...

Läs även andra bloggares åsikter om snö, illusion, blask

Vi är på väg in i nollåttornas år. Det är inte långt kvar nu. Eftersom jag redan har sammanfattat mitt år, tänkte jag sammanfatta bloggens år.

Min blogg har gjort en riktig resa under 2007. Från att ha varit my myself and my blogg, har jag gått via me, my myself and my bloggers till att bli me, my bloggers and my IRL-friends (och flera andra som jag inte vet om).

Det ställer vissa krav på bloggaren (i det här fallet jag). Jag har hunnit ta en del skit för bloggen (borde det inte heta blågg?), få en del vänner via den och dessutom hålla kontakt med hjälp av den. Blåggen har haft sina uppgångar och fall, tampats med problem på blogg esse, märkligt glidit in på "listan" (som jag fortfarande inte förstår hur den fungerar), uppmärksammats av utomstående journalister, uppsatsskrivare och dalahästletare och fläckvis blivit ett missbruk.

Blåggen har blivit en del av mitt liv, lite mer offentlig i min omgivning och en viktig navelsträng till en ny värld.

Jag hoppas att blåggen ska orka leva och blomsta även under 2008. No one puts blåggen in a corner!

Läs även andra bloggares åsikter om blågg, 2008, resa, vänner

På tuben är ingen fördomsfri. Inte jag i alla fall.

Jag satt mittemot en ganska ung kille som såg ut att ha hamna lite fel vid första anblicken. Vid den andra såg han faktiskt ut att vara helt uppe i det blå, eller på ett annat betydligt varmare ställe. Han var skitig under naglarna när han knäppte upp sin starköl, undrar om det ens var dagens första. Han var yvig i sina gester och verkade ha en del aggression i sig som han tog ut över väskan medan han blängde på sina medtrafikanter. Jag råkade titta till på honom och tittade snabbt bort. Jag kände hur hans avgrundssdjupa blick borrade sig in i mitt ansikte. Men mina ögon var fästa i en punkt vid sidan av honom. Det enda jag kan göra för att inte provocera är att inte titta på honom, tänkte jag.  

På nästa tunnelbanefärd hamnade jag mitt emot ett par i medelåldern som satt och höll varandra i handen. Han såg ut som en farlig man, jag tyckte att hans ögon mycket lätt skulle kunna klassas som lite galna. Arga i alla fall. Hon såg försiktig ut och jag undrade direkt hur det gick till hemma hos dem. Han satt och strök bort hår ur hennes panna och klädde på henne mössan. Som man gör med barn. Hon skrattade försiktigt åt honom och drog av sig mössan igen. För att sätta på den rätt, bara man själv känner när det blir rätt. Han sa inget utan stirrade bara kallt rakt fram med sin mörka blick.

Jag funderar ofta hur folk träffats, hur de hamnat i den situation de befinner sig och vad som kommer hända dem härnäst. Det måste finnas mer än bara en yta, alla har en historia. Man blir inte bara missbrukare eller kvinnomisshandlare hur som helst. Även om mina analyser förvisso inte har någon vetenskaplig bakgrund.


Läs även andra bloggares åsikter om fördomar, människoöden, tunnelbanefärd

Efter promenaden igår fick jag ont i min höft. Jag känner mig som en tant! Jag haltar ju nästan...

No mre walking for me!

Läs även andra bloggares åsikter om höft, smärta, träningsvärk, tantvarning

Jag är helt såld på Stjärnorna på slottet!

Divan Britt Ekland som visar upp sig som högst mänsklig och öppen som person, Jan Malmsjö som har en skratt som kan smitta av sig på den värsta pessimisten, Arja Saijonmaa med sin vackra finlandssvenska, Peter Stormare som verkar vara dn mjukaste människa och som jag skulle kunna bli lite småkär i, men framför allt Magnus härenstam. Han har liksom förföljt mig hela livet, från Varning för barn och Fem myror till Göta kanal och Lite som du. Han har gjort så otroligt mycket i sitt liv! Och han är den där lite tillbakadragna, osäkra, typiskt svenska mannen som charmar vem som helst med sin lite småtöntiga humor.

Så jag sitter som klistrad. Och jag gillar att man får möta människan bakom varje person och se hur de är tillsammans. De verkar vara bra i år. Inte som Börje Ahlstedt förra året.

Läs även andra bloggares åsikter om stjärnorna på slottet, magnus härenstam, såld, svt

Det händer något med min kropp. Den har inte tränat på två veckor och ser inte riktigt någon ljusning. Det är närmare månaden kvar tills dansen börjar. Jag börjar redan känns mig som, jag vet inte, en sandsäck?

Jag har inte haft ett gymkort sedan i våras när det andra gick ut. Jag hinner ändå aldrig gymma på terminerna när jag dansar. Men nu då? Vad ska jag göra?

Idag tog jag en timmes rask promenad och gjorde sen lite sit-ups och armhävningar. Men det känns inte tillräckligt. Det gör inte det.

Mitt gym tar inte emot otrogna för enstaka gymtillfälle, och jag känner inte för att boxas med hundra andra nya nyårslöftesgivare på passen.

VAD SKA JAG GÖRA?

Läs även andra bloggares åsikter om träning, saknad, abstinens, dans

Jag har en last, som är ganska gammal. Lasten heter Backgammon. Mitt absoluta favoritspel sen många år.

När jag var på kibbutz i Israel blev jag en riktig stjärna på backgammon. Vi spelade hela tiden och förlorade någon två gånger på raken bestämde man omgående att vi var tvungna att spela tre gånger till så att vederbörande skulle ha möjlighet att klå. I kibbutzturneringen som vi volontärer anordnade kom jag tvåa. Sur tvåa, ska tilläggas. Finn som klådde mig slog dubbelsexor nästan hela spelet igenom.

På min backpackingtur i Oceanien var spelet förstås med också. Varje ledig stund tog jag och A tillfället i akt att raffinera våra strategier. Framför allt minns jag hur vi satt på altanen på vår bungalow på Gilli Trawengan utanför Bali och drack cola och åt M&M medan vi klådde varann i backgammon.

Lasten är starkare just nu eftersom jag fick möjlighet att klå brorsan i julas. Eftersom jag inte har någon att spela med för tillfället spelar jag med mig själv. Och det funkar rätt bra också. Nästan en ännu större utmaning när det är samma geni som tänker ut varje drag.

Nån som känner för attt få spö?

Läs även andra bloggares åsikter om backgammon, geni, mästare, last

Jag är en vanemänniska, väldigt mycket. Jag gör saker i samma ordning på morgonen, jag läser tidningen i samma ordning varje dag, öppnar programmen på datorn i samma ordning när jag startar den - vet precis var på skärmen jag ska klicka för att komma till e-postlådan. Allt går på rutin och jag gillar inte att bryta mina rutiner.

Jag lyssnar även på min spellista i samma ordning varje dag - oftast står Timblaland, Jeff Buckley och Kanye West på repeat. Idag insåg jag att jag har en massa outforskad musik på min dator.

Så nu ska jag lyssna igenom hela skivor med Regina Spektor (så grym!), Amy Winehouse, Säkert, Arcade Fire och Familjen. Jag blir ibland arg för att jag är så dålig på att vidga mina vyer.

Men jag gillar rutiner. Så är det bara.

Fy fan vad bra Regina Spektor är!




Läs även andra bloggares åsikter om musik, vana, rutiner

Min kyl svämmar över av ost. Jag vet inte riktigt hur det kom sig, men just nu finns där fyra olika ostar, i mitt hem för en. Det är egentligen inget problem eftersom jag gillar ost. Frågan är bara hur jag ska hinna sätta i mig dem. Det kan komma att bli en del ostsås här framöver, och mackor.

Ostigt.

Läs även andra bloggares åsikter om ostar, ostsås, ostfundering, osthem, ostig

Det är sista dagen på jobbet för mig. Det innebär att Hanna bjuder på frukost till de ensamma själar som finns i huset. Förstås bjuder hon på nybakt bröd. Och det är väldigt uppskattat.

Nu ska jag försöka städa ur det sista, ta lunch med en kompis som också är en av de få som jobbar idag och sen förhoppningsvis slinka iväg tidigare.

Risken finns att några gamla protokoll som ska administreras hamnar på mitt skrivbord idag. Och då måste jag väl fixa med det.

Läs även andra bloggares åsikter om sista dagen i den här delen av korridoren

Det blev så där gott så att jag var tvungen att sätta i mig en halv limpa, typ. Kesella och rågsikt gör susen. Med lite Edamer på så kan jag fortsätta käka hela natten.

Läs även andra bloggares åsikter om svensk limpa, rågsikt, gott gott gott

När jag har fria kvällar kommer husmor i mig fram. Just nu bakas det en hel del hemma hos mig. Min frys är fylld av bröd i olika valörer.

As I blog står stordegen på jäsning. Jag hoppas på bagarlycka.

Jag borde baka oftare, det är ju så gott med nybakt. Så otroligt gott!



Läs även andra bloggares åsikter om baka, deg, bröd

Idag är jag Trivsel-Torsten på kontoret. Man måste det, när det är fem andra i hela huset. Gå runt och snacka om jul med andra, vad skinkan smakade, hur snäll tomten var och vilken julnubbe som är att rekommendera till nästa år.

Och musik. Ibland är jag helt förtappad när det gäller nutida musik. Det är jag som är pensionär, inte 50-taggarna häromkring.

Läs även andra bloggares åsikter om musik, tomten, långsamt, tidsfördriv

Nyheterna igår bjöd på denna fina sägning:

Dösssiffran stiger efter jordskred i Indonesien... Till: I jordskredssegern i valet i Sydkorea...


Det blev inte jättebra.

Läs även andra bloggares åsikter om metafor, katakres, retorik, jordskred

Imorgon är det jobb igen. Jobb och jobb. Jag kan inte fatta att jag varit ledig i fem dagar. Vart tog de vägen?!

Jag har i alla fall en lunchdejt som jag hoppas ska pigga upp lite i betongmörkret.

Läs även andra bloggares åsikter om ledigt är alltid för kort

Dagar läggs till handlingarna, går, blir till veckor. Sitter kletigt fast på mitt sinne som om vore de snäckor.

Mornarna gryr fortfarande långsamt, genom en grå disig sörja, och man förstår inte riktigt om dagen slutar eller om en annan ska börja.

Det är nåt jag missar, något jag inte förstår. Tankar om dagar blir till tankar om år.

Jag fortsätter se stora sammanhang, men missar ofelbart de små. Kan någon förklara vad det är med det här som jag borde förstå?

Läs även andra bloggares åsikter om tid, vinter, passering

Jag saknar redan julskinka med stark senap på hårdbröd. Med must. Det är fanimej det bästa med julen! Min last. Jakten på näsfräs är konstant!

Läs även andra bloggares åsikter om näsfräs, skinkmacka, senap, must

Som småstadsbo är juldagen en typisk hemvändarkväll. Alla kommer hem och går ut på juldagen.

Det är en tradition jag la ner för länge sen. Men några gymnasiekompisar skulle tydligen återuppta den fina tradionen i år. Jag bangade.

Jag inser att jag helt släppt taget om min hemstad. Bussarna har bytt håll i linjen, nya hus har tagit form - och framför allt har jag inte längre koll på vilket ställe man går ut på. Som ung var det Stadt som gällde, och sen Okå. Det pendlade med jämna mellanrum beroende på vem som hade utskänkningstillstånd och vem som hade ekonomi. Mer än ett ställe klarar sig inte åt gången. Nu går man till Mobergs. Som ligger i ett område som på min tid var militärt område. Där finns numer ett campus också.

Fan vad jag är stockholmare. Hoppas jag. Inte är jag då norrtäljebo i alla fall. Det står med all tydlighet klart.

Läs även andra bloggares åsikter om hemvändare, stockholmare, tappad koll, uteställe

De andra sitter och spelar Stockholmsspelet. Jag har gissat dalahästar och gissat fel förut, så jag kan kände att jag kan vara utan. Därför bloggar jag istället.

Jag får faktiskt bestämma själv när jag vill vara en förlorare.

Läs även andra bloggares åsikter om blogga, stockholmsspelet, förlorare

Jag får passa på att önska alla god jul!

Min julafton började vid 3 inatt då jag, med kraftiga magsmärtor, trodde jag skulle få tillbringa natten och julafton på Sös akut.

Än så länge har jag hopp om att få vara hemma.
Läs även andra bloggares åsikter om akut, magsmärtor, god jul

Ett tydligt jultecken är i alla fall att det figurerar en massa tomtar på tuben. Var håller de till resten av året?

Läs även andra bloggares åsikter om syns de mer när alla andra är hemma med familjen

Jag har börjat få spam på bloggen igen. Med "riktiga" meddelanden, där någon på engelska tackar för en intressnat sida. Bara på gamla inlägg. Dessutom länkar de till olika mystiska sidor som jag inte vågar klicka mig in på.

Är det bara jag eller?

Läs även andra bloggares åsikter om spam, mystiskt, intressant

En dansk politiker vill ha tillbaka Blekinge, Skåne och Halland från Sverige, enligt DN. Han hänvisar till den historiska misshandeln av Danmark och tvångsförsvenskningen av skåningarna med hjälp av ohyggliga terrormetoder.

Men ja! Vi kan väl göra en ny Palestinazon. Starta upp ett krig på kuppen. Det är precis vad vi behöver.

Ibland blir jag bara så jävla trött på människors dumhet och dårskap.

Läs även andra bloggares åsikter om dumhet, politiker, danmark, terror

Det var skönt att vakna till en ny dag, fri från bakisbojorna. Jag satt igår och blev sentimental när jag såg Sweet home Alabama på tv. Jag är otroligt känslig när jag är bakis. Och jag har otroligt svårt att komma i säng på kvällen, för mins synapser spelar mig alltid svåra spratt, ger mig ångest - över allt och inget.

Att det är dagen innan julafton känner jag inte av. Det är nästan konstigt att ha en lång helg och sen julafton på det. Och inte en enda sak jag måste göra. Rätt skönt. Jag känner mig avslappnad. Ska försöka finna ro att läsa, det var otroligt länge sen jag gjorde det. Även bokhögen växer i takt med tidningshögen.

Dessutom har jag en massa foton att administrera. Jag ska nog få dagen att gå.

Läs även andra bloggares åsikter om lungt och skönt

Läs även andra bloggares åsikter om fötter, installation

Huvudvärken har inte gått och lagt sig på hela dagen. Det har däremot jag, men utan större framgång när det gäller att mota bort huvudvärk och trötthet. Så tankarna är fortfarande ytterst svårsamlade.

Fick just se en bild av den magnumflaska champagne som jag ska dricka av på nyår. Oooh, vad jag längtar! Måste bara nyktra till först.

Längtar efter att se skräp-tv. Men det finns just bara skräp på tv:n.

Läs även andra bloggares åsikter om trött, bakis, huvudvärk

Lite småbakis och utan röst. Då vet man att det var en bra kväll igår.

Jag kan inte formulera något vettigt just nu så jag får väl fortsätta att dricka julmust (ett tecken på att jag är bakis, när den serveras till fukost).

Det var länge sen jag var bakis... Nu minns jag varför.

Läs även andra bloggares åsikter om hur blev jag så här bakis?

Jag måste utföra lite mental städning under julhelgen. Ut med gamla jobbet, in med det nya. 

Men dessutom ska jag under mellandagarna städa ur mitt arbetsrum på det som jag har spritt ut.

♥ Miljö och genusartiklar som sitter på anslagstavlan
♥ Mitt hemliga matförråd bestående av nötter, russin, riskakor, mörk choklad, snabbkaffe, surdegsskorpor och c-vitaminbrus
♥ Språkvårdspärmen
♥ Hundratals bilder som ligger på olika diskar på datorn och skräpar (vill man ha något att skvallra om så hittar man det förmodligen där, inte om mig dock...)
♥ Tidningshögen jag samlat på mig och ännu inte läst (eller också ska jag passa på att läsa igenom den)

Dessutom måste jag ta med allt digitalt material som jag behöver till nya diskar. Hur ska man veta vad man behöver?

Läs även andra bloggares åsikter om städning, matförråd, nytt jobb, bilder

Jag får lite förtroendekonflikt för DN när jag läser deras rubriker och kortnyheter idag. Är det julvikarierna som är framme eller?

Från dagens tidning:

Nej till el från himlen - angående att en kyrka fick avslag i att sätta solceller på kyrktaket.

Uggla tillbringade natt i fyllecell - omnämns i texten som "ingen vanlig fyllekaja".

Läs även andra bloggares åsikter om rubriker, dn, vikarier

Idag är det stendött på jobbet, liksom på bussen hit. Så här sitter jag vid mitt gigantiska skrivbord, på min nya lånestol och funderar.

På skrivbordet står det en juluppsättning som kom till företaget. Min chef är väldigt noga med rättvisa, därför står blomman på mitt bord idag. Alla får ha den inne hos sig i omgångar så att alla ska få njuta av den - eftersom vi inte har något gemensamt utrymme att ställa den. Dessvärre verkar jag vara allergisk mot den...

Dessutom ligger här en massa hund- eller katthår. Jag vet inte var de kommer ifrån, men sannolikt från mina kläder som har tumlat runt bland hundhår den senaste tiden.

Jag undrar hur den här dagen ska gå snabbt nog. Ikväll har jag ju en bloggdrink att se fram emot. Underbar avslutning på bloggåret!

Läs även andra bloggares åsikter om hundhår, rättvisa, blomma, skrivbord, bloggdrink

Jag minns obehaget i magen, där i mitten av juni, när det vände. Hur jag tänkte på mörkret som skulle omsluta mig på andra sidan av sommarsolståndet.

Men nu är vi där, i dagarna vänder det och blir ljusare igen. Men jag kan inte säga att jag plågas av mörkret. Det kommer ju inte så plötsligt, utan knappt märkbart går man över i en vana vid allt mörker. Jag tänker sällan på det längre, att det är mörkt nästan hela tiden. Jag kan nästan finna en liten tröst i mörkret också, ett behag.

Däremot ska jag inte sticka under stol med att längtan efter sommar finns i mig jämt. Jag tittade på bilder från förra sommaren igår. Och det såg varmt ut, på landet, vid havet. Kan det vara så där? tänkte jag. 

Läs även andra bloggares åsikter om mörker, vintersolståndet, sommar, längtan, vana

Jag sitter och försöker skjuta papper fram och tillbaka över bordet. Förhoppningen är att de ska trilla över kanten och inte återfinnas förrän nästa år.

Fasen, vad det är svårt att jobba inför jul då. Mina tankar är någon annanstans och jag vet inte hur jag ska samla in dem och försöka omgruppera. Så här sitter jag och puttar runt högarna. Ordnar dem i rader, i bokstavsordnnig, efter ett visst färgschema.

Det är bråda dagar nu.

Läs även andra bloggares åsikter om papper, arbetsskygg

Det är bara torsdag idag. Det känns lite ångestladdat.

Min kropp fungerar inte riktigt längre, nåt är fel. Jag behöver mer sömn och mer ledigt för att få till balansen igen.

Jag vaknar och känner mig groggy, tror inte det är sant att jag ska upp. Jag är extremt långsam på morgonen, på ett sätt jag inte brukar vara.

Jag är redo för lite jul.

Läs även andra bloggares åsikter om jul, sömnbrist, ledighet

Idag har jag gjort som Jazzhoppan, bakat vörtbröd. Eller jag håller på fortfarande faktiskt. Det luktar jul om dem, must, pomerans, nejlika och russin. Kan det bli mer jul? Nu hoppas jag bara de blir goda. Jag råkade visst överdosera kryddningen lite.

Dessutom lyssnar jag på julmusik. Och det händer inte så ofta. Favoriten är Slades Merry Xmas om man nu inte får välja körmusik. Dessutom gillar jag The Pogues & Krisy MacColls Fairytale of New York. Båda påminner om när jag bodde i London. Dessutom om en film jag alltid såg runt jul förr, Anden i min lampa (kan den ha hetat). Grym film. Då i alla fall.

Och vet ni. Jag känner mig ganska julig. Ska nog dricka lite glögg nu.

Läs även andra bloggares åsikter om jul, vörtbröd, must, julmusik

Dessutom stod himlen i brand ikväll. Snart är det jul!

Läs även andra bloggares åsikter om himmel, rosa, brand

Jag måste erkänna att jag har dåligt med brandsläckningsutrustning hemma. Vilket i sig är konstigt med tanke på hur min familjs tradition av brandutrustning sett nära nog komplett ut.

I varje vrå av hemmet fanns en brandsläckare stationerad. Men utöver det så hade vi räddningslinor hängandes på fönsterbrädorna, en på varje fasadsida. Jag har funderat mycket över de där linorna.

Vad skulle vi gjort med den om det nu börjat brinna och vi känt att vi var tvugna att använda dem? Skulle pappa snabbt ha rullat ut den och sedan hakat fast oss barn och firat ner oss och mamma till marken för att därefter svinga sig ut själv i ett snyggt tarzangrepp. För att klara av det hade vi behövt ha brandövningar årligen. Och nu börjar bilderna klarna. 

Väckarklockan ställs på 08.00 en lördagmorgon i hyreshuset i småstaden. Familjen Hanna radar upp sig på led innanför balkongen medan pappa andaktsfull rullar ut linan. Han hakar, med lite fumlighet och efter mycket svärande, fast linan i den väggfasta kroken. Sedan börjar det ropas order. Barnen krånglar sig upp på balkongräcket med fumliga och darrande armar, medan linan flyger och far i vinden för att till slut fastna i några trädgrenar längre bort. Till slut får pappa ner linan och första barnet börjar halas till marken, de hela 3 metrarna som första våningen når. Allt medan nya order ropas ut för full hals så att verkligen ingen granne ska missa att familjen Hanna har brandövning.

Vilken brandutrustning har du hemma?

Läs även andra bloggares åsikter om brandövning, familjen, räddningslinor, brandsläckare

Det uppstår en massa lösryckta trådar i min hjärna. Trådar som ska inleda till inlägg här är det tänkt. Men innan jag hinner nysta i dem försvinner de lika snabbt som de uppstod. I de fall jag hinner börja skriva om dem blir de liksom inte alls som jag tänkt.

Min hjärna är ett enda virrvarr av tankar, irritation och uppslag. Men jag kan inte reda ut dem, göra dem till en enda röd tråd.

Jag borde kanske försöka mig på stickning istället.

Läs även andra bloggares åsikter om virrvarr, stickning?

Jag skulle haft en kväll fylld av energi att göra saker. Men luften gick ur mig. Helt och hållet, som en explosionspunka.

Så jag sitter här och stirrar. Kan inte bättre. Orkar knappt ens blogga.

Tur att tvättmaskiner går av sig själva. Synd att de måste plockas ur.

Läs även andra bloggares åsikter om energilös, tvättdag

Jag känner en viss saknad av kulturella inslag i vardagen. Därför tänkte jag planera in ett besök på Dramaten i mellandagarna.

Och i annat fall kanske jag i alla fall ska göra ett besök i Nyköping för att återse Kent. Det är ett gott inslag som något. Jag får aldrig nog.

Läs även andra bloggares åsikter om kultur, dramaten, kent

Idag har det varit julbord med jobbet. Eftermiddagen har gått åt till att stoppa i sig julkäk, och det funkar. Arbetsdagen blir kortare, men kvällen intakt. Jag gillade konceptet.

Jag har en hård strategi när jag äter julbord. Förrätt och sen direkt på efterrätten. Varmrätten är oftast inte så kul, korvar och köttbullar får jag hemma på julafton. Desto viktigare är det att stoppa i sig av godsakerna på efterrättsbordet, som idag stod i hemliga rummet.

Folk tittade förvånat och lite bestört på min efterrättstallrik. Jag tror aldrig de sett mig stoppa i mig så mycket godis någonsin. Det var mintkyssar, chokladmousse, brownie, polkaskruvar, knäck, saffranskola, ischoklad, äppelkaka... Jag kände mig som Pippi i godisbutiken.

Men det är klart det straffar sig. Sockerkoman värmde gott efter att jag varit hög i si så där en kvart. Dessutom var det fri julmust idag. Jag kände mig som barn igen - "tjoho, det är fri must, jag måste maximera mitt intag!".

Men också sånt straffar sig.

Läs även andra bloggares åsikter om julbord, must, godisgris, sockerkoma

Jag börjar fatta hur det är nu. Att florera bland rykten. De gamla ryktena om en romans på jobbet har inte självdött, de verkar tvärtom leva med full kraft. Och jag börjar faktiskt bli förbannad.

Vad är det för en sjuk hjärna som startar såna här rykten helt utan grund, vem är det som göder dem och framför allt, varför dör de inte? Vad ger dem nytt liv?

Folk här kan inte ha något att göra om de inte har bättre saker för sig än att hitta på rykten.

Läs även andra bloggares åsikter om rykten, grundlöst, sjuk hjärna, förbannad

Det som brukar ta en halvtimme tog en timme. Jag har stått och väntat på en buss i tjugo minuter. Min stadskropp klarar inte av sånt utan att bli nedkyld. Så jag fryser som besatt.

Dessutom har jag fått något skit i ögat som vägrar komma ut. Typ en hel banan känns det som.

Läs även andra bloggares åsikter om skräpmorgon, köld, busstrul

Tjocka tidningar. Mycket reklam. Det är vad man betalar för, ofta.

Men det finns guldkorn. Jag har lyckats tänka fler nya tankar idag, när jag börjat läsa igenom min stora tidningshög. Nära personskildringar, nya recept och människor som slutar konsumera under ett år, har gjort mig glad. Det finns mycket att få ut även av modemagazin.

Men jag har tröskat gamla tankar också. Jag läser om att  tjejer förväntas vara duktiga och inte får tillräckligt med beröm och därmed självförtroende som barn. Det gör att de söker bekräftelse av andra under sitt vuxna liv. Jag har läst så mycket om hur olika förväntningarna på tjejer och killar ser ut som barn. Det är klart att det färgar oss. Och det är klart att vi måste ge även tjejerna den där styrkan som små. Varför blir det inte så då?

Läs även andra bloggares åsikter om modemagazin, antikonsumtion, självförtroende, reklam

Så har jag gjort årets inköp - av behå. Det är bland det tråkigaste jag vet att köpa. Normalt sett brukar jag köpa den som jag alltid köper, bara för att kunna slänga bort en av de gamla. Jag älskar den modellen, men den har ett problem. Som alla som känner mig känner till. Den knarrar. Det är ytterst irriterande. Själv har jag vant mig vid det, men med jämna mellanrum frågar någon vad det är som låter. Och det känns inte riktigt bra. Den knarrar inte som ny, men efter första tvätten är det kört. Jag antar att jag borde handtvätta, men vem orkar det?!

Att köpa behå är jobbigt av flera anledningar. Jag må vara 28 år, men jag vet fortfarande inte riktigt vilken storlek jag har. Och det är ju beklagligt, men inte desto mindre sant. Så av de få modeller jag lyckas vaska fram får jag alltid plocka på mig ett par olika storlekar. Det andra problemet är att man måste prova de där jäklarna rätt ingående, med tröja, utan tröja, studsande och så vidare. Det är ett svettigt jobb. Det tredje problemet ligger i min faktiska storlek. Att jag har liten byst är ingen hemlighet för dem som träffat mig heller och det i sig ser jag inte som ett problem. Men när man köper behåar i små storlekar har de en tendens att krympa ihop kupan så att det liksom blir pyttesmå bulor som står ut. Dessutom täcker de knappt över själva brösten vilket jag kan se som ett problem. Även om man har små bröst kan man väl få kupor som täcker hela.

Det blev faktiskt två idag, vilket i sig är otroligt. Men när man nu står där och lyckas vaska fram två par, då får man helt enkelt slå till också.

Läs även andra bloggares åsikter om behåinköp, storlek, kupor, problem

En stämningsfull julkonsert, efter stämningsfullt förglöggande, följs av en ångestsöndag.

Jag känner mig inte sjuk, men för all del inte frisk heller. Jag svettas som en gris av att gå i trappor. Och idag är årets två sista danspass. Vad göra?

Halsont brukar inte vara tillämpbart med fysiska aktiviteter, så jag blir nog hemma. Det känns bara så trist, särskilt som en och en halv månad nu väntar mig utan dans i sikte.

Jag gillar inte när helgen blir så här ineffektiv, när jag inte har någon energi att göra just något. Snart är det en ny vecka igång med jobb och jobb.

Läs även andra bloggares åsikter om ångest, ineffektivitet, krasslig, dans

Det här skulle jag kunna dansa till en hel natt!



Läs även andra bloggares åsikter om dancehall, ding dong, bad man forward bad man pull up

Sömn är verkligen ett allt-i-allo mirakelmedel. Jag känner mig mycket bättre i kroppen idag. Piggare och utan huvudvärk. Men halsen kärvar förstås.

Tur att det inte är jag som ska sjunga på julkonserten ikväll.

Äntligen ska jag få lite riktig julstämning! Tänk om det kunde snöa också!

Läs även andra bloggares åsikter om julkonsert, julstämning, halsont

Jag inser att jag har nästan två års bilder att försöka välja ut, framkalla och sätta i album. Hop to it. Det värsta är att det här året fullkomligen har expoderat av bilder. Kameran är med nästan hela tiden och det knäpps bilder som bara den.

Hur ska jag kunna välja?!

Det är det jobbigaste i det här.

Ska försöka sitta med det där lite ikväll. Och hoppas på att den här kvällen är en bra kväll för val.

Läs även andra bloggares åsikter om foton, välja, fotoalbum, kamera

Och snart ska jag gå ut. Hem.

Det är helg.

Jag tror att jag har känt mig ganska lugn och avslappnad den här veckan, trots att jag har haft fullt upp. Det är därför jag börjar känna mig krasslig. För att jag tillåter kroppen att slappna av.

Jag behöver helg.

Läs även andra bloggares åsikter om helg, ledigt

Idag är inte en bra dag. Jag kände redan igår att det var något. Tungt i huvudet och i kroppen. När jag vaknade trodde jag att det var lördag. Sen insåg jag att anledningen till att jag vaknat var väckarklockan. Så det var bara att stiga upp. Jag kunde lätt ha somnat om.

Nu sitter jag här och undrar hur dagen ska passera tillräckligt fort. Jag behöver en säng!

Läs även andra bloggares åsikter om sjukdom, tung, trött

Jag har både ovanligt mycket rikskuponger och pengar kvar på matkontot just nu. Undrar vad det beror på?

Idag gick jag i affären och okynnesköpte mat, för det kan ju alltid vara bra att ha något hemma. Man vet ju inte om det blir snöstorm och jag inte kommer utanför dörren på en vecka eller så. I så fall är jag säker just nu. Helt säker, på att jag kommer att överleva ändå, i min matbunker.

Men det är lite märkligt...

Läs även andra bloggares åsikter om hamstrande, rikskuponger, mat

Jag saknar lucia från när man gick i skolan. Det var så mysigt att gå in i den mörka aulan och titta på luciatåget, så stämningsfullt.

Jag har aldrig själv varit lucia. Jag har nog aldrig haft såna ambitioner, trots att jag alltid hade långt, blont hår som ung. Men det fanns ju ganska många andra med långt hår också. I alla de luciatåg som jag gått i har lucian haft långt brunt hår eller långt rött hår. Blonda lucior var inte inne hos oss.

Det luciatåg jag minns bäst var ett i mellanstadiet när jag sjöng i kör. Vi hade luciatåg i Norrtälje kyrka. Det var ett långt tåg och många levande ljus och en fullsatt kyrka. Det jag minns bäst är att jag hostade så att mitt ljus blåstes ut. När jag skulle tända det igen på kompisens ljus bredvid råkade jag hälla ut stearin på kyrkomattan.

Nu var det länge sen jag såg en lucia...

Vilket är ditt bästa luciaminne?

Läs även andra bloggares åsikter om lucia, stämning

Jag har lite svårt att förstå den här typen av köttfärspandemier som vi genomlever just nu. Ok, hanteringen av köttfärs verkar svikta på sina håll, och man kan ju gissa att det är fler butiker än bara Ica som sviktar i sin moral.

Så folk slutar köpa köttfärs, försäljningen har rasat med 50 procent.

Vad får folk att tro att alla andra matvaror är undantagna från ommärkningen? Om nu köttfärsen märks om, varför skulle inte kyckling, kött och andra charketurier kunna göra det. Och framför allt så handlar det väl om all hantering av mat. Frukt och grönt som hamnar på golvet och plockas upp, frysvaror som råkar tina när de ligger på fel ställe och sedan fryses ner igen, andra kylvaror som står för varmt. Liknande saker kan hända med vilken produkt som helst som säljs i butiker där du inte själv kan kontrollera varje steg.

Ändå handlar vi mat. Varje dag. Och äter den.

Oftast har vi huvudet i sanden i vår ovetskap. Jag tycker vi ska behålla det där så länge vi inte är beredda att själva starta upp en butik där vi kan övervaka hanteringen. Eller börja odla och göda själva förstås.

Det är klart att det är bra att sånt här tas upp och synas, så att det kommer fram. Men jag tror inte vi undviker problemet genom att utesluta köttfärs ur kosten.

Läs även andra bloggares åsikter om ica, köttfärs, pandemier, mathantering

Jag gjorde ett besök i förorten idag. Blixtvisit, kan man väl säga. Den ger mig ångest.

Pendeltåg stavas k r å n g e l. Ska man åka pendeln får man räkna med att den krånglar. Och att man får hitta en annan resväg snabbt som tusan. Och att man därmed blir sen. Det gjorde inte saken bättre att jag sen började irra lite och fick ringa kollegan för vägledning rätt i tillvaron. Sen var jag ju redan. 

När jag lämnade målet med min förortsresa skyndade jag mig för att komma därifrån. Jag vet inte vad det är, järnvägen, kylan, mörkret, pendeltågsångesten, färgen på tunnelbanelinjen. Något får mig att känna mig fel där i förorten. Det känns inte hemma. 

Pendeln hem gick smidigare. Men att landa på Södra station var också förknippat med en del minnen. Bara jag såg golvet så tänkte jag kyla, väntan och pendeltågsstrul. För så var det alltid när man skulle åka till skolan de där 3,5 åren. Nästan alltid i alla fall. De gånger jag stått på Södra och stampat fötterna har det sällan varit särskilt angenämt. Kanske är det nära förknippat med skolstressen också. Jag kände mig befriad när jag steg ut från stationen. Som att jag lämnade minnena bakom mig.

Jag tror det är en inre stress som kommer över mig bara jag vet att jag ska åka pendel. Det gör att förorten skrämmer mig, och gör mig lite kyligare inombords.

Läs även andra bloggares åsikter om förort, åka pendeltåg

Jag har ca två veckors arbetsdagar kvar på mitt jobb, och jag har hunnit dra på mig en hel del grejer som jag vill avsluta. Det känns kul att det är fullt upp, och att jag får möjlighet att sätta mina sista fotavtryck i deras verksamhet (jag sa deras länge, sen jag jag vår, nu säger jag deras igen).

Jag har inte pratat om ett nytt jobb så mycket på bloggen, det blev liksom som att jag bara flöt in i det. Jag glömde att berätta det för de flesta, till och med dem på jobbet. Men jag börjar ett nytt jobb efter nyår. Två dörrar ner i samma korridor, så långt ska jag bära de inramade fotografierna av mig och min hund. Nä, just det jag har ingen hund. Och inga bilder heller för den delen. På min anslagstavla sitter artiklar om genus och miljö. Dem tar jag förstås med mig. För att hitta nya att provocera fram tankar hos. Och min språkvårdspärm, eftersom jag tar det jobbet med mig.

Nytt år, nya tag.

Läs även andra bloggares åsikter om jobb, miljö, genus, bo in sig

Jag vet inte om det är så att jag börjar falna i min brand för det här med genus. Jag har så svårt att se meningen längre. Jaha, kvinnor och män har skillnader, alla är säkerligen inte biologiska. Men, so what? Låt det vara så då, lev i normen. Om du bryter den, tough luck! Det blir lite jobbigare att leva vid sidan av normen, men annars är det ju sällan ett problem.

Alldeles för många går och tycker att det är ok att objektifiera kvinnan och påpekar jag att det är det som sker tycker människor att jag är gnällig. "Det kan väl få vara så då! Kvinnor vill ju klä upp sig, klä av sig och visa upp sig. De vill det! Låt dem då göra det!"

För inte skulle det väl kunna ha med någon slags objektifiering i samhället att göra?

Och män kan få kalla kvinnor nedvärderande saker, för egentligen betyder det ju inte att de ser ner på kvinnor. Det är ju bara ord. Ord. Det har inget med deras syn på kvinnor att göra. Absolut inget.

Jag är så trött på den gängse synen, så trött på att jag aldrig kan hålla käften. Så trött att jag till och med börjar falna i min tro. Jag kanske är konspirationsindoktrinerad. Allt är en lögn. Kvinnor ska vara kroppen och mannen hjärnan. Det är en del i den stora planen.

Och jag skiter i det fullkomligen! Jag orkar inte öppna munnen i frågan en gång till.

Läs även andra bloggares åsikter om genus, objektifiering, kvinnosyn

Jag är lite dålig på att köpa hem frukt, för den hinner alltid förgås innan den förtärs. Men i helgen köpte jag hem clementiner. Och satte i mig tre på en gång. Det var gott! Smakar jul. De ska vara lite så där syrliga och saftiga, helt perfekta!

Det är bara två veckor kvar till jul och jag känner mig så skönt lugn. Sedan vi avskaffade julklappsinköpandet i min familj har julen blivit en så mycket mer njutningsbar tid. Inget springa benen av sig efter de perfekta klapparna, inget svettande i milslånga kassaköer, inget trängandes i butiker, ingen stress. Jag är så nöjd över det här arrangemanget. Spendera pengar är jag ganska bra på ändå, och köpa grejer till sig själv är minst lika kul. Klappöppnandet har förlorat sin charm sedan man ändå vet vad paketen innehåller. Dessutom gillar jag inte okynneskonsumtionen som julklappar innebär. Köpa saker till andra bara för att man ska, inte för att det är något de behöver.

Istället kan jag lugnt luta mig tillbaka framför bloggen hemma på kvällarna och dricka lite glögg istället för att fara runt som en tätting.

Läs även andra bloggares åsikter om jul, klapphysteri, okynneskonsumtion

Som tradition brukar jag alltid sammanfatta det bästa med mitt år på nyårsafton. Jag brukar även tvinga dem jag umgås med att göra detsamma. Vi brukar nöja oss med det bästa med året.

Men det här året har varit speciellt, en milstolpe mitt mitt 28-åriga liv måste jag säga. Det har innehållit otroligt mycket bra saker och en ganska stor inre frid, även om det förstås alltid pendlar.

Bra saker i år är att jag:
♥ Tog min examen
♥ Har lyckats få inte mindre än två nya jobb
♥ Har tagit mer än 120 dansklasser, och dansen till mitt hjärta framför allt
♥ Har haft min första sommarsemester på flera år
♥ Var på min första utlandssemester sedan jag började plugga
♥ Har träffat fler nya, bra personer att foga in i mitt liv
♥ Fick ett andra syskonbarn
♥ Såg min bror gifta sig
♥ Har träffat en massa underbara personer via bloggen i takt med att läsarantalet ökat

Visst har det hänt en del skit också, men jag minns den knappt, för den överskuggas av allt det bra. Och det finns ju fortfarande tid kvar att göra något bra av 2007. Undrar vad jag ska säga var det bästa med det här året när jag själv drar upp frågan den 31 december? Vad kommer du att säga?

Läs även andra bloggares åsikter om årskrönika

Så var den helgen förbi och en ny arbetsvecka är på gång.

Jag inser att helgen har rusat förbi utan att jag tagit det lugnt en minut. Andningsrummet blev ett andetag. Och ändå känner jag mig ganska utvilad och redo att arbeta igen.

Men jag går nog och längtar efter långledigt ändå. Det värsta är att jag förväntar mig att bli sjuk när väl kroppen tillåter sig att koppla av. Det bästa är nog att dra igång ett rejält projekt under julen som upptar hela min tid. Exempelvis sätta igång att måla om hemma, göra i ordning fotoalbum, avsluta utrensningen eller något annat tidskrävande.

Samtidigt undrar jag hur det kommer sig att min kropp klarar av att gå och gå. Min mamma sa till mig när jag sa att jag skulle börja städa en kväll i veckan: Vilken energi du har! Och jag tyckte att det var lite konstigt. Vadå energi? Jag gör ju bara allt det där som jag måste.

Säger vem? Antagligen jag själv. Undrar när jag ska säga att jag får lata mig en dag?

Jag tror att det är dansen som ger mig de där andrummen och totala inre fokuset. Det blir en form av terapi och avslappning som gör att jag sover gott om nätterna. Bra återhämtning i sin tur gör att jag kan gå för fullt  på dagarna. För det här är nog ändå ett normaltempo för urmänniskan. Hur ofta låg de och latade sig?

Läs även andra bloggares åsikter om latande, tempo, sömn, energi

Det finns en hund i min trapp som jag allt för ofta träffar. Gärna i tvättstugan. Vad gör den där är min enkla och rena fråga?

Den skäller alltid på mig och gör obehagliga närmanden. Jag är inte rädd för hundar generellt sett, men jag har respekt för dem. Och jag kan inte påstå att jag gillar hundar, snarare ogillar jag dem. Dessutom är jag allergisk mot dem.

Idag i tvättstugan, som så många gånger förr, befann den sig i "min" tvättstuga samtidigt som jag. Och skällde, och kom för nära. Den här gången ursäktade sig ägaren att den skällde - på just mig. "Hon menar inget". Tror jag säkert.

Själv har jag fått pipljud efter fem minuters vistelse i tvättstugan med hundrackaren. Hundhåren fanns överallt, i tvättrumman, i facket för tvättmedel, i facket för mjukmedel, på tvättmaskinen, i torktumlaren och på alla andra tänkbara ställen. Inom en snar framtid kommer de också befinna sig djupt inborrade i mina kläder. Så att jag kan gå med pipljud i veckor framöver. Tack för det!

Läs även andra bloggares åsikter om hund, tvättstuga, hundhår, allergi

Det small till i badrummet precis innan jag skulle gå hemifrån. Jag höll på att kissa på mig, dels för att jag blev rädd, men dels för att det var anledningen till att jag befann mig i badrummet.

Det var en glödlampa som gick tillsammans med proppen. Typiskt. Stressad, var jag tvungen att byta dem snabbt så att jag skulle slippa komma hem till totalt mörker.

Och något var det, för ljuset i badrummet lyser starkare nu än det gjorde förut.

Det var andra gången en propp gick i år, och de tidigare 7 åren har det aldig gått någon. Konstigt! Förra proppen var dock inte helt konstig eftersom jag använde en gammal våffellagg som säkerligen var en brandfara.

Läs även andra bloggares åsikter om proppar, belysning

Med alkohol i kroppen kan jag knappt sova. Jag svettas och vrider och vänder mig. Dagen kommer att fortsätta i ungefär samma stil.

Eftersom jag inte kan säga nej till något ska jag idag stressa mellan ett dop och dans och tvätt. Fokus på en sak är inte att tänka på.

Jag hoppas bara att jag hittar till kyrkan i tid...

Läs även andra bloggares åsikter om dop, dans, tvätt, svett

Dagen har vigts till min mamma. Hon har haft ett helt gäng behandlingar på Centralbadet medan jag gjorde annat. Ikväll har vi druckit drinkar i stans bästa hotellounge och käkat stans bästa Wallenbergare.

Mycket bäbisgosande, god mat, gott vin, god champange och trevligt sällskap. Mer än så behöver man inte en lördag.

Har jag förstått.

Läs även andra bloggares åsikter om familj, sällskap, mys, champagne

Jag inser ofta vilken möjlighet till möten bloggen är. Jag har fått kontakt med så många nya människor, jag har varit med i uppsatsintervjuer angående min blogg, jag har blivit kontaktad av radioprogram via min blogg och min blogg har blivit citerad på andra webbplatser.

Jag  inser också ofta att många läser min blogg utan att jag har en aning om det. Människor jag känner, som inte berättar. Det skrämmer mig ibland. Eller mest gör det mig lite harmsen att andra vet så mycket om mig utan att jag vet samma saker om dem. Samtidigt bygger tanken med bloggen på att jag just är villig att dela med mig av delar av mitt liv här för den som har lust att läsa.

Och det gläder mig att det är ganska många som är villiga att läsa. Att det verkar vara en antal människor som följer mitt liv på bloggen, så gott som dagligen. Jag hoppas ni fortsätter så länge jag fortsätter. För ni och kommentarerna gör det värt att lägga ner tid på att hålla den här bloggen levande.

Läs även andra bloggares åsikter om bloggliv, möten, läsare, kommentarer

Regnar det ute? Eller borde man sticka till Ikea?

Det blir ett sånt projekt utan bil. Önskar att de sålde flygande mattor också så att man i alla fall kunde ta sig hem med allt inköpt lite smidigt.

Men icke!

Läs även andra bloggares åsikter om Ikea, flygande mattor, regn

Mitt liv är just nu som ett långt maratonmöte. Gärna med små pauser emellan så man hinner bli lite uppstressad av att läsa sin e-post och hitta femton handskrivna lappar på skrivbordet.

Men det känns ganska bra. Förutom att jag knappt hittar skrivbordet längre under allt papper.

Läs även andra bloggares åsikter om maratonmöte, jobb, stress

Jag brukar roa mig med att gå och kika ner i vår kvarterslokal när jag går förbi. Det är ofta febril verksamhet där inne. Ibland är det möblerat till skolsittning och de verkar ha utbildning. Ibland är det bara några få personer som sitter på varisn stol/soffa ganska långt ifrån varandra. Undrar vad de gör? Varför hyr man en lokal för att vara två i.

Igår kväll var det ett gäng åldringar som satt i ring på stolar. De drack vin och en man spelade gitarr. Undrar om de hade Bellmanstudiecirkel?

Själv har jag aldrig varit i vår kvarterslokal. Det kanske är dags för det någon gång.

Läs även andra bloggares åsikter om kvarterslokal, kika, spänning, studiecirkel

Jag gillar inte cigaretter. Inte såmycket för att det luktar illa och är ohälsosamma, utan för att de oftast kommer med en rökare. Rökare tycks helt inkompetenta att försöka se till sin omgivning.

Idag har jag blivit askad på, med fortfarande glödande aska, när jag gick på gatan. Rökaren märkte förstås inget. Jag har nästan fått en fortfarande glödande fimp på mig som låg och blåste runt på marken. Rökaren märkte min ilskna blick. Kan de inte åtminstone stampa på dem efter att de har skräpat ner på marken i alla fall. Dessutom har jag sett fortfarande glödande aska singla ner från en balkong strax ovanför mig.

När man passerar en rökare kan man ge sig på att den går och viftar med sin glödsticka utan att tänka på att den snart viftar in i ett förbipasserande ben, barnöga eller hundöra. De gånger rökaren faktiskt håller in cigaretten tycks det vara i omsorg av cigaretten och dess fortlevnad, snarare än omgivningens.

Sen ska vi inte ens tala om folk som tjuvröker på sitt arbetsrum eller på toaletten.

Läs även andra bloggares åsikter om rökare, cigaretter, omedvetenhet

Idag har jag haft anledning att tänka på etik och moral i företag. För att vi som kunder ska vilja nyttja en tjänst eller en produkt hos ett företag krävs det att vi antar att det finns välvilja, öppenhet, kompetens och integritet på företaget som vi ska bli kund hos (eller vårdinrättningen eller vad det nu kan tänkas vara). Vi måste utgå från att de inte bara är ute efter att sälja och därmed säljer på oss någon skit, för att ens överväga dem som leverantör.

Men hur ofta blir vi inte lurade eller besvikna för att vi inte alls fick det vi förväntade oss. Eller att en sparprodukt inte alls gav det vi blev lovade. Säljhysterien är ofta större än viljan att ha glada och nöjda kunder. Det viktigaste är att överleva för dagen, inte att leva upp till eller skapa ett bra rykte.

Hur kan det ha blivit så här? Var är moralen och etiken i sammanhanget? Och hur många föregat nyttjar inte köpkraften i samhället utan att se till vidare konsekvenser som miljö, mänskliga rättigheter och hälsa i de produkter de investerar i eller tar fram.

Själv skulle jag aldrig kunna leva med att starta upp ett företag som först och främst fanns för att överleva till varje pris. Det skulle inte finnas på kartan att kliva över lik för att uppfylla mitt mål.  Hellre ser jag mig besegrad eller tvingar mig att tänka om.

Hur står det till med moralen i samhället?

Läs även andra bloggares åsikter om etik, moral, kommersialism, företagande

Jag fick så mycket gjorde i går ikväll när dansen blev inställd. Det var saker jag annars knappt hunnit med idag. Så den här eftermiddagen är fri. Fri hopp och lek, inga måsten.

Vad är det frågan om?

Jag kan väl inte gör ingenting? Tror inte jag vet hur man gör det längre.

Jag kanske får gå några varv på stan i alla fall. Och sen köra igång ett långkok.

Eller bara ligga och pusta i fotöljen.

Läs även andra bloggares åsikter om tid över

Idag har den äntligen publicerats. Hannas språklåda. Finns på ett intranät, inte nära dig, men nära mig.

Jag kände mig löjligt glad när jag la ut allt material idag. Det mesta var klart i somras, men jag har inte riktigt vågat mig på att publicera det. Idag fick jag till och med en förfrågan om vi inte har språkrådsmaterial på intranätet. Jag svarade att det är på gång. Lycklig över att i alla fall ha en läsare.

Läs även andra bloggares åsikter om språkgurun Hanna

Varje morgon på bussen kliver ett par på vid min station. De sitter tillsammans vecklar ut alla tidningsdelar från DN. Så läser de var sin del. Hon nyheterna, han sport/ekonomidelen. Så sitter hon och kikar lite över hans axel för att se vad det står i ekonomidelen. Kulturdelen ligger kvar på hans knä. Den läses sist, om alls. Jag hinner gå av innan de kommer dit.

Jag skulle aldrig orka släpa med mig tidningen på morgonen. Bussfärden är för mig tid för kontemplation. Förut brukade jag läsa en bok, nu har jag lagt ner det. Det är så skönt att bara sitta där, i sina egna tankar.

Läs även andra bloggares åsikter om tidningsdelar, morgonstund, kontemplation

Det var precis så där kallt och mulet som det ser ut.

  

Mössan åkte på idag, medan jag stod och spanade på Djurgårdsfärjor (de går fortfarande, trots avsaknad av vinterschema - för den som är intresserad).


   

Men något påminde om en svunnen tid med uteserveringar, sol och gråsparvar.

För övrigt har jag ofta fått höra att jag har stora fötter (en chef jag hade kallade dem rent av "båtar" - vilken skymf!). Men alla kan ju se själva att det är att fara med osanning. De är ju uttepluttiga.

Läs även andra bloggares åsikter om morgon, kyla, stora fötter, djurgårdsfärjan

Jag spenderade morgonen med en vacker vy. Ersta har stor potential. Där skulle jag kunna bo, om jag slipper bo på sjukhuset.

Däremot var vindarna synnerligen kyliga. Jag är fortfarande inte upptinad.

Läs även andra bloggares åsikter om vackert, kallt, ersta

Jag går fortfarande och tror att allt ska komma fram till en massa saker, som vad jag ska göra med mit liv. Sen. När det löser sig. Först måste jag bara stressa runt mellan de olika punkterna i livet ett tag till.

När kommer sen? Tänk om sen blir för sent istället.

Vilken är vändpunkten? Vad ska det krävas för att jag ska komma på vad jag väntar på. Vad är det som ska lösa sig?

Jag vet inte.

Jag tror att jag skulle behöva sitta ner och tvingas tänka på saker. Utan ett enda måste.

Sen.

Jag ska bara...

Läs även andra bloggares åsikter om fundera, stressa runt, sen

Jag litar inte helt på hur det gick med mina frysprodukter i helgen. Jag frostade ju av frysen och under tiden fick mina frysvaror ligga i kylen. Det blev för visso minusgrader i kylen under tiden, men det känns ändå lite halvosäkert om de blev lite upptinade på de där timmarna.

Så jag håller på att göra en Joey - i efterhand. Ja, alltså äter upp allt i frysen. Med en lätt frenesi. Imorse lyckades jag dra ut chokladrutor istället för köttfärssås som jag trodde (ja, jag var lite trött) så nu håller jag på att sätter i mig kakor på löpande band.

Skulle dessutom ha blivit saffransbullar igår, men mitt saffran som jag köpte i Marocko kan nog ha varit fejkat. Degen blev helt rosa, så jag misstänker att det var någon buske med karamellfärg på istället. Jag som tänkt fylla på min frys nu när den är så tom och fin. Ett tips till alla som kan tänkas ha köpt saffran på samma ställe som jag i Marocko (det bör finnas minst en i sajberspejs) - använde inte!!

Läs även andra bloggares åsikter om frys, joey, ätande, saffran

Mitt bredband krånglar igen. Så jag får använda det ohygglolångsamma som jag känner mig lurad över varje gång jag ser. Ja, jag gissar att ni hört storyn förr.

Men här sitter jag i alla fall, och kan surfa trots att min riktiga bredband tycks strula - igen.

Läs även andra bloggares åsikter om bredband, strul, lurad

Jag har alltid haft dålig blodcirkulation i mina händer och fötter. Blir väldigt lätt frusen och blåaktig om naglarna.

Men i år har jag ännu inte börjat använda handskar. Det är väldigt mystiskt. Jag har dem med mig men aldrig på mig.

Vadan denna nya värme?

Läs även andra bloggares åsikter om kyla, handskar, blodcirkulation

Det gör mig irriterad att så många människor går runt och är onöjda med sina kroppar. Alltså de rent fysiska attributen. Det skulle behöva fettsugas, lyftas, förstoras eller förminskas lite varstans.

Jag undrar varför människor inte till slut vänjer sig vid det de ser i spegeln varje dag. Varför fokusera på det negativa på kroppen och alltid syna detta i sömmarna?

Man borde vara stolt istället! Tänka på hur bra kroppen är som fungerar som den ska, är frisk och bär en genom regn och solsken varje dag. Välja att fokusera på det vackra istället.

All denna skeptisicm mot kroppen borde istället vändas mot idealen i samhället. Det är oftast inte fel på kroppen, det är fel på kraven som huvudet ställer på kroppen.

Läs även andra bloggares åsikter om säg till din kropp att den är vacker!

Mycket grejer finns det i källaren. Jag verkar bra på att dra på mig grejer och dessutom fortsätta behålla dem. Jag behöver flytta oftare så att det blir naturliga utrensningstillfällen.

Jag hittade en liten julpåse med allt möjligt gottigt från när jag var i 10-års åldern. Mycket har jag gjort själv, jag var otroligt pysslig när jag var liten. Tavlorna nedan har jag korsstygnat mig igenom. De små stjärnorna är vikta av presentsnören. Jag hittade också en massa små paket som jag slagit in för att ha under min minigran. Det märkliga är att jag minns vad det är i dem bara genom att titta på dem.

Dessutom finns där en kontorsstol. Den är för övrigt till salu. Om någon behöver en kontorsstol, säg till. Jag har även ett soffbord som jag säljer. Det är Ikeas Lack, i färgen bok, ca 100x50 och 45 cm högt.

Hör av er om ni har köpsug!




Läs även andra bloggares åsikter om säljes, soffbord, lack, kontorsstol

Storstädning innebär nygamla fynd i stor utsträckning. Det som göms i snö dyker upp lite mer mögligt som vi vet.

För ett halvår sen försvann en väldigt bra burk som jag gillade, liten, rund och med grönt lock. Den var lagom stor för att ha med sig lite sås eller lite sallad tillsammans med matlådan. När den försvann letade jag överallt i köket, i mitt rum på jobbet, i andras rum på jobbet, i köket på jobbet, på landet, jag frågade människor jag umgåtts med om jag glömt den hos dem.

Naturligtvis tänkte jag att någon hittat min underbara burk och gjort den till sin eftersom den är så perfekt.

Idag har jag fortsatt min storstädning. Rockpåsen, som jag kallar den och där jag har mina atiraljer för bandrepen, har stått orörd sen jag ställde den i klädkammaren någon gång i maj. Jag kikade ner i den. Där låg en matlåda. Lustigt tänkte jag. När jag lyfte upp den kände jag att det var något i den. Och jag förstod direkt vad det var. Min fantasiska burk med grönt lock!

Nu ligger allt för sanering. För när jag väl återfunnit det tänker jag inte låta det glida mig ur händerna igen.

Läs även andra bloggares åsikter om återfynd, städning, matlåda, saknad

Igår såg jag Eternal sunshine of the spotless mind som jag inte tidigare sett. Jag blev lite kär i den. Eller i Jim Carrey som normalare än vanligt. Honom har jag varit kär i länge i och för sig. Dessutom blev jag kär i Kate Winslet som måste vara den bästa skådespelaren någonsin. Hon känns alltid naturlig på ett sätt som jag anser att få andra gör. I alla fall av giganterna.

Jag gillar tanken på att det kan ha hänt saker som hjärnan har förträngt. Tänk om man har haft ett stort liv som man bara inte minns.

Vad skulle du vilja få reda på att ditt tidigare liv har innehållit och som någon fått dig att glömma bort?

Läs även andra bloggares åsikter om glömska, kärlek

Efter allt städande idag var det skönt att slippa laga middag. Jag var lite darrig och matt när jag kom till restaurangen. Men lite grekiskt och en trevlig kollega kan få en på bra humör igen.

På dåligt humör kan man dock bli av ljudnivån som även ganska små restauranger har. Det går nästan inte att prata.

Ja, jag kanske har hamnat i övre medelåldern med det uttalandet, men det är ändå min åsikt.

Sänk taket, eller nåt, så att lokalen inte har akustik som en ölhall!

Läs även andra bloggares åsikter om kollega, middag, hög ljudnivå

Nu har jag frostat av frysen. Det behövdes verkligen.

Men det är förknippat med en del fara. Så som köldskador, sticksdador med förblödning som följd eftersom man inte känner det när händerna är avdomnade, blodtrycksfall vid hastiga resningar, stressrelaterade sjukdomar eftersom allt är en kamp mot tiden och dessutom allvarliga svettattacker.

Hur lång tid tar det egentligen innan frysen hinner bli kall igen?

Läs även andra bloggares åsikter om avfrostning, frys, skador

Storstädning pågår.

Överhängande risk för att saker okynneskastas (det har hänt förut). Men bär man hem saker måste man med jämna mellanrum också bära bort dem. Så är det.

Läs även andra bloggares åsikter om storstädning, kasta