Det var det!
Jag inser att helgen har rusat förbi utan att jag tagit det lugnt en minut. Andningsrummet blev ett andetag. Och ändå känner jag mig ganska utvilad och redo att arbeta igen.
Men jag går nog och längtar efter långledigt ändå. Det värsta är att jag förväntar mig att bli sjuk när väl kroppen tillåter sig att koppla av. Det bästa är nog att dra igång ett rejält projekt under julen som upptar hela min tid. Exempelvis sätta igång att måla om hemma, göra i ordning fotoalbum, avsluta utrensningen eller något annat tidskrävande.
Samtidigt undrar jag hur det kommer sig att min kropp klarar av att gå och gå. Min mamma sa till mig när jag sa att jag skulle börja städa en kväll i veckan: Vilken energi du har! Och jag tyckte att det var lite konstigt. Vadå energi? Jag gör ju bara allt det där som jag måste.
Säger vem? Antagligen jag själv. Undrar när jag ska säga att jag får lata mig en dag?
Jag tror att det är dansen som ger mig de där andrummen och totala inre fokuset. Det blir en form av terapi och avslappning som gör att jag sover gott om nätterna. Bra återhämtning i sin tur gör att jag kan gå för fullt på dagarna. För det här är nog ändå ett normaltempo för urmänniskan. Hur ofta låg de och latade sig?
Läs även andra bloggares åsikter om latande, tempo, sömn, energi
Nej Hanna, man måste vila. Urmänniskorna gick väl aldrig in i väggen och fastnade där...? Det är inte normalt att hålla det tempot som vi gör idag. Vi måste lugna ner oss. Jag måste lugna ner mig...och du med...Vila i jul, bli sjuk om det måste va så...men vila! Kram
Vila är bra i lagom dos!
Vila så mkt du kan. Jobba hårt när det behövs, kanske..
Håller med Therror. Urmänniskan la inte alls så mycket tid på att samla och att jaga som man tror. De hade mycket tid över. Men om man orkar, då orkar man ju, men jag försöker undvika att kalla allt det där som behövs göra för "måsten". Man måste inte göra alla "måsten", det är något man faktiskt kan styra över.
Therror: Jag hoppas jag blir sjuk innan jul i så fall så jag får ha min ledighet i fred =)
Beyonce: Ja, det är väl det.
Tom: Det är det jag försöker göra.
Magnus: Så är det, problemet är att jag alltid tycker det är skönt att få saker gjorda. Sen blev det inget tid kvar till softandet. Men det funkar. Just nu iaf...
Jag tror att vi människor klarar ganska mycket fysisk aktivitet, men vi lever i ett samhälle med för mycket osund psykisk påfrestning, och då tar även kroppen stryk.
Wow super site! Thanks :) I have you bookmarked now.
