Nu vänder det
Men nu är vi där, i dagarna vänder det och blir ljusare igen. Men jag kan inte säga att jag plågas av mörkret. Det kommer ju inte så plötsligt, utan knappt märkbart går man över i en vana vid allt mörker. Jag tänker sällan på det längre, att det är mörkt nästan hela tiden. Jag kan nästan finna en liten tröst i mörkret också, ett behag.
Däremot ska jag inte sticka under stol med att längtan efter sommar finns i mig jämt. Jag tittade på bilder från förra sommaren igår. Och det såg varmt ut, på landet, vid havet. Kan det vara så där? tänkte jag.
Läs även andra bloggares åsikter om mörker, vintersolståndet, sommar, längtan, vana
Känner mig mer sugen på ett riktigt blot i stället för jul. Där har jag kanske svaret på min avsaknad av julstämning; jag är helt enkelt för mycket hedning...
Magnus: Det ante mig..
Nu blir det bara ljusare och ljusare hela tiden, det är bara en liten tids väntan så är det dags för varm choklad, ostsmörgås och apelsiner i februari. Redan då vet man att man kommer att överleva, för det kommer en sommar!
F: I februari börjar man se ljuset i tunneln, snön börjar smälta och det är lite ljusare. Inte långt va?
"Februari" som i "mars", då eller? Vi står ju inför årets två kallaste månader. Kanske är det den förvirringen som också ger upphov till osäkerheten kring hur långt det är kvar dit.
Kollegan: Och här satt jag och trodde att du hade semester från jobbet.
Hanna: Ja, mitt. Inte ditt.
ja, sjalv alskar jag hosten och vintern... men det ar harligt att kunna sitta ute pa rasten etc. oh jaja, sommaren kommer tillbaks! kram
Kollegan: Vilken tur, jag var nästan lite orolig!
Karin: Alla delar har sin charm. Så är det...
