Ideal
Jag undrar varför människor inte till slut vänjer sig vid det de ser i spegeln varje dag. Varför fokusera på det negativa på kroppen och alltid syna detta i sömmarna?
Man borde vara stolt istället! Tänka på hur bra kroppen är som fungerar som den ska, är frisk och bär en genom regn och solsken varje dag. Välja att fokusera på det vackra istället.
All denna skeptisicm mot kroppen borde istället vändas mot idealen i samhället. Det är oftast inte fel på kroppen, det är fel på kraven som huvudet ställer på kroppen.
Läs även andra bloggares åsikter om säg till din kropp att den är vacker!
Du har så otroligt rätt. Tror bara aldrig att vi kommer dit ändå. Pessimist i den frågan.
Tom: Antaglien inte fullt ut, men några skulle kunna vinnas dit.
Bra med bilden där. :)
Jag håller förstås med om ditt resonemang. Men "... säg till din kropp att den är vacker" - man behöver ju inte fara med osanning.
du har så grymt rätt som vanligt. När man jobbar med ungdomar speciellt märker man vilka sjuka tankar som finns kring den egna kroppen:(
Tom: Det var länge sen jag bytte faktiskt.
Kollegan: Du verkar behöva ge din kropp en extra dos kärlek.
Fröet: Ja, det är fruktansvärt. Även de i övre tonåren som jag träffar på dansen kan vara otroligt kritiska mot sin kropp.
filtret försvann menade jag. Ser att det är samma foto. Kollegan har annars en liten point här.
Kroppsfixeringen är verkligen jobbig. Det är så skönt att bli äldre och sluta älta. Sen är det ju så att jag ger mig in i en yrkesbana där detta med kroppsfixering och konstig kroppsuppfattning blir allt mera tydligt allt lägre ner i åldrarna. Skrämmande.
Kroppsfixeringen är total. Angående att det går lägre ner i åldrarna, så tror jag att de yngre påverkas mycket av vuxnas fixering. Dags för "mor och far" att vara mer stolta över sig själva och sina kroppar.
Vad klok du är!
Håller med Marina - barn och ungdomar behöver bättre förebilder.
Tom: Nä, kollegan är bara bitter.
Petra: Visst försvinner en del med åldern, men verkligen inte allt.
Marina: Helt klart! Det är ju de som sår fröna.
Karin: Ibland så =)
När jag tänker till så är jag sjukt nöjd med min kropp. Faktiskt. Den har fått utså en hel del tung belastning genom åren och thank god att den håller fortfarande.Missförstå mig inte nu men utan min kropp skulle jag inte kunna ha ett så kul jobb som jag har.Borde nog vara lite mera tacksam och snäll mot kroppen än vad jag är. Jag blir oerhört upprörd när jag märker att min elever är missnöjda med sina kroppar. Jag vill bara krama om den men samtidigt skaka om dem
Jazz: Men visst är det så. Det värsta är att det inte alltid ses som helt ok att vara nöjd med sin kropp. Man "bör" gå runt och vara lite onöjd med den, eftersom man annars kan ses som lite väl självgod.
Du har så rätt. Precis så vill jag att det ska va. Ändå undviker jag speglar och suckar högt när jag ser mig själv naken. Va fan. Jag vill va nöjd med min kropp ju. Varför är jag inte det?
Så där har jag också tänkt, men hur gör man? För att bli nöjd alltså... Usch, vad svårt.
Vilket påhopp - "bara bitter"?
Jag är inte bitter, jag är nöjd. De flesta som kommenterar ovan tycks sträva efter att just vara nöjd. Är inte det gott nog?
