Hannas Plats

Vissa dagar krävs det så lite. Bara att få gå bredvid någon gör att jag kan stänga ute både kyla och massorna runt omkring mig. Inte ens mellandagsrean kan störa min inre frid. Är man så dum att man ger sig ut på stan i dessa tider får man väl skylla sig själv. Men idag störde det inte. Jag stod till och med i en kassakö i en löjligt varm butik utan att mitt leende förtogs. (Det var föstås inte jag som handlade, skulle aldrig falla mig in. Jag är antikonsument just nu och trivs bra i det.) 

Imorgon är det nyårsafton. Då blir det nyårsfest. Har en flaska god champagne att dela med några sköna vänner. Jag nöjer mig rätt så lätt nu för tiden.

Jag måste ha bra karma just nu. Mina dagar flyter väldigt lätt. Något rätt har jag väl gjort då, när året får sluta så här bra.

Småsaker som gjort mig lycklig idag:

* ett glas whiskey
* en arbetskamrat som skytmade förbi i bild i fel kanal
* ett annalkande telefonsamtal
* tanken på ledighet
* tanken på att året snart är slut och att det faktiskt har varit ett ganska bra
* tanken på att jag är en bra tjej (hihi)
* anledningen till att jag tycker det
* glädjen i att få synas en stund
* ett glas whiskey
* att få repetera sig i oändlighet
* att ha makten över en liten liten plats på den stora stora webben
* att ha makten över zappen
* att zappa i oändlighet
* små små glaskulor att rulla fram på, men som lätt krossas
* glädjen i att ha haft en grym dag, det händer väl ändå inte så ofta
* att få fortsätta dricka mitt glas whiskey

Puss och kram - igen!

Jag hade en toppen dag idag, min sista dag på praktiken. Jag fick en massa saker gjorda på förmiddagen innan min handledare kom till jobbet. Vi åt lunch ute, världens äckligaste sushi, men vi hade det väldigt trevligt.

Under eftermiddagen hade vi sammanfattningsmöten och jag satt och gjorde klart det sista. Skrev även en arbetsansökan som han läste igenom flera gånger med synpunkter. Det kändes jättebra att ha hans stöd i det. Han har så stort förtroende i min värld. Men så är han ju bra på att skriva också.

Jag skrev ett sentimentalt e-brev till alla på redaktionen där jag tackade för de här åtta veckorna och sa att de är underbara.  

Ja, så jag känner mig glad och harmonisk. Till råga på allt ser jag att min blogg blivit bloggdroppad i en annan blogg. Tack Karin, du är underbar! Då kan dagen knappast bli bättre.

Jag ska kosta på mig en stor puss och kram till alla som läser min blogg idag!

Puss och kram

Jag skolkar idag. Från jobbet. Det känns oerhört busigt, och inte alls som sånt jag gör. Än vet jag inte om jag kommer att hinna göra allt jag ska denna skolkdag, men det återstår att se.

Det jag insåg nu är dock hur skönt det är att vakna tidigt och plötsligt ha tid till godo på morgonen. Tänk om jag skulle orka mig upp vid 8 nästa vecka när jag ska sitta hemma och skriva. Troligt!?

Kom på en annan sak också. Tänk om jag skulle få sitta på min praktikplats och skriva istället. Jag skulle nog inte få något gjort då, tyvärr. Men det skulle vara en skön känsla att de inte blir av med mig. De kanske vänjer sig vid att ha mig där såpass att de inte vill att jag någonsin ska gå *önsketänkande*.

Jag ska i alla fall bege mig ut i skärgården om ett tag. Först hinner jag läsa lite ur min bok Den hemliga historien av Donna Tartt.

Det bästa med julledigt är att man inte behöver göra någonting. Man kan verkligen bädda ner sig en hel dag och bara låta den gå. Det finns mycket på tv som hjälper till att få dagen att gå. Idag har jag sett Göta kanal och Top gun - två kvalitetsfilmer från det glada 80-talet. Kan det bli mycket bättre?

Grejen är att dagar som dessa har jag ingen som helst ångest för att jag inte gör något. Vad finns att göra? Nå, jag skulle för all del kunna läsa lite i min bok - det har jag inte gjort på några dagar. Men den finns ju kvar.

Ska avsluta dagen med Sagan om ringen marathon - på 4:an kan de hålla på hur länge som helst genom att göra avbrott för Nyheter, reklam och annat. Fanny och Alexander däremot var fem timmar kvalitetstid framför Bergman. Orkade inte i år heller... Men någon gång så.

En fröjdefull jul blev det faktiskt. För att snabbt ta mig tillbaka till vardagen har jag köpt lite Exotic snacks som jag sitter och snarrar på. Jag är helt torsk på detta fantastiska påfund. Kan man äta det varje dag eller? "Nyttigare än godis" - vet inte om det säger så mycket. Men gott är det i alla fall.

Brorsan och svägerskan tyckte jag skulle hänga med dem hem efter att vi åkt från mamma. Jag kände verkligen inte alls för det och sa det helt rakt, som jag brukar. Jag hoppas de inte tog illa upp, men jag kände bara för att slacka runt hemma, krypa ner i sängen och bara vara för mig själv. Jag behöver det. Jag blir trött av att umgås 24/7. Visst är det trevligt också, men jag behöver lite egen tid efteråt.

Skruttisen var så söt och ropade desperat "Hannaaaaa" så fort jag lämnade henne igår. Vi lekte gunghästen och jag var tvungen att gå ifrån två sekunder, men det gillades inte. Däremot imorse när hon tassade runt i köket och jag ropade på henne (från min madrass under matbordet) blev hon rädd och kröp upp i pappas famn. Det var lite väl läskigt när jag agerade spökröst.

Ja, men en superskön jul, med Fia med knuff och utan Norén. Vad mer kan man begära av sin familj?

att veta att middagen är på väg hem när jag sitter och bloggar. Det känns skönt. Och lite varmt i magen.

Nu snurrar dagarna på fort så fort. Det är bara den här och näst veckan kvar på det bästa företaget jag någonsin varit på. Någonsin. Det blir säkert hejdå den här veckan eftersom de flesta ska vara lediga sen. Men jag har i alla fall sett till att jag har en vän kvar nästa vecka. Annars skulle jag nog mest känna mig lite ledsen. Men jag ska vara glad.

Det är många promenader just nu på jobbet. Inte så mycket för att få skolka, utan för att umgås. Få stå vid vattnet och göra imma på glasögonen. Hålla andan och lyssna på ändernas skratt. Bara komma ifrån och vara lite busiga.

Det är många sms också. Till och med på arbetstid. Vet inte om det är en avledningsmanöver eller vad. Många sms.

Mycket hämta kaffe. Stjäla en senkund i köket. Bara för att få ses. Bara en liten stund. Innan vi ska vara seriösa och - ja, seriösa.

Men inte så länge till. Inte så länge till nu.

Lite kyla äntligen. Jag blev helt glad över att det bet lite i kinderna när jag kom ut. Dessutom kände jag mig härligt frusen när jag kom in igen. Detta följs av en härlig mosighet.

Jag har sett frost och isbetäckta små pölar och imma på glasögonen. Nu börjar det kännas lite som vinter i alla fall. Eller senhöst åtminstone...

Igår var jag på julkonsert. The julkonsert får man väl säga. Jag besöker den varje år. Vi är ett helt gäng som först dricker glögg, sen går på julkonsert och avslutar på en bar. En fin jultradition. Tills förra året då vissa i gänget började beklaga sig över att julkonserten var i stort sett samma sak varje år. Helt löjligt klag om jag får säga det. Julen är väl samma sak varje år. Det är en tradition vilket man skulle kunna säga betyder just samma sak varje år. Så, helt obefogat klag. Tror bara de var bittra eller fattiga och inte kunde gå.

I år var dock stämningen på topp. Tror inte det har varit så uppsluppet på länge. Nu var det i och för sig ett tag jag såg dem alls. Själv kände jag mig trött. Träning, stark glögg och socker är ingen bra kombination för mig. Sen sitta i värmen och lyssna på julmusik gör inte saken bättre. När vi kom till baren var jag rätt däst. Men jag höll ut så länge jag klarade. Fick ändå kommentaren "'Vad är du? 45?" Då är jag, med god marignal, yngst i gruppen och den som brukar hålla igång. Hon som sa det är den som brukar somna i soffan vid 9 och aldrig klara av att vara ute efter 11. Ok, så jag var sämst. Men kan jag få vara det ibland?

Äntligen har jag fått tillträde igen. Puh.

Jag är ledig idag - på en torsdag. Mycket gladare kan man knappast vara på en torsdag. Har hämtat mina dyra underkläder jag köpte till mig själv i julklapp och lånat en bok som jag blivit rekommenderad - Den hemliga historien av Donna Tartt. Måste först bara läsa mig igenom en bok av Orhan Pamuk som jag måste återlämna allt för snart.

Ska ha en dekadent kväll tillsammans med mycket champagne och en nyfunnen vän. Kvällen kommer att börja rätt sent (och förmodligen sluta likadant) vilket inte ger mig något större hopp inför morgondagen. Man kan antingen vila ut sig, eller totalt sänka sig en ledig dag. Jag väljer det senare. Jag kommer att vara en zombi imorgon. Jag är för gammal för att klara av att festa till det i veckorna. Eller också har jag bara andra prioriteringar.

Skönt, skönt, skönt med helg. Dagarna på redaktionen är som en dokusåpa, fast paw rikh titt och utan tv. Tyvärr sov jag riktigt dåligt inatt. Jag somnade gott men vaknade vid 2 och låg halvvaken resten av natten. Det var varmt och jag kom inte till ro. Det har gjort att jag är lite stel i kroppen idag. Men jag kom ju upp tidigt i alla fall och det var rätt skönt. Om jag sover så där djupt och mojjigt brukar jag kunna somna om hur många gånger som helst. Och ändå känna mig groggy.

Det bästa med att det är helg är att jag får vara för mig själv och tänka mina tankar. Det har varit en lite småjobbig vecka rent känslomässigt. Jag är glad att den slutade med mungiporna uppåt, eller åtminstone inte neråt. Jag kan ta helg rent mentalt och ta nya tag nästa vecka. Jag tror inte den kommer att bli lättare, inte alls. Men det innebär att jag behöver mycket kraft att klara mig igenom den.

Nu, Itzhaks julevangelium.

Maratonsömnen gick riktigt bra inatt. Sov som en gud - tills telefonen ringde vid 10. Det var någon jäkla undersökningsbyrå som plågat mig tidigare i veckan. Var de tvunga att ringa i ottan? Förstår de inte att folk som jobbar i veckorna vill sova på helgerna. Pust!

Jag har hittills haft en riktigt bra dag. Jag har handlat och tränat. Just nu sitter jag med blonderingsgucka i håret så vi får se om en stund huruvida min fortsatta dag kommer att vara bra. Sen tänkte jag i alla fall baka saffransbullar med mandelmassa i. Jag gjorde hur många som helst förra året och tog med mig när jag gick bort till människor. Det var ett väldigt uppskattat inslag. Jag gillar ju att baka så jag tyckte också att det var kul. Däremot finns det ingen chans att jag får i mig allt jag bakar själv. Tror inte det vore så hälsosamt för mig heller.

Nä, nu måste jag hålla lite koll på tiden här så jag inte blir superblond. Det vore inge bra.

Kom på att miljöaspekten på det här med att färga håret är väldigt dålig. Vad håller jag på med nu plötsligt?

Något som förgyller mina dagar på jobbet är kollegan. Han är verkligen så störtskön och jag vill prata med honom hela tiden. Jag hoppas att han ska komma förgi och tjata lite och blir väldigt nöjd när han väl gör det. Idag har vi haft ganska många samtal och han har varje gång ursäktat sig för att han tar upp min tid. Det irriterar mig lite för jag blir som sagt bara glad. Dessutom är jag inte precis superupptagen på dagarna. 

Jag vet inte riktigt vad det är jag gillar så mycket, jag kanske bara törstar efter den uppmärksamhet han ger mig. Det är som att han faktiskt lyssnar på vad jag säger och agerar på det. Han får mig att tänka ett steg längre hela tiden. Jag tror att han får mig att se fram emot nästa vecka mer än något annat. Och jag fattar ingenting. Men jag gillar det...

Äntligen fredag! Jag har känt mig så mycket piggare idag - och gladare och bättre. Det kanske var endorfinkicken igår. Trodde att jag skulle kräkas efter att jag varit och tränat, kände mig yrslig och lätt illamående. Men det verkar ha funkat för att få upp livsandarna något.

Det blir maratonsömnpass i helgen. Det kan jag lova. Här ska sovas ut. Sen ska jag bara göra en massa hemmapyssel för att komma ifatt. Typ städa, handla, laga mat och baka. Men det känns riktigt bra. Mitt hem har hunnit bli kaos under de gånga veckorna, i vanlig ordning.

Så ska jag äta en massa gott tänkte jag. Äter inget socker i veckorna. Om jag får en snabb sockertopp på jobbet hamnar jag i sockerkoma en kvart senare och blir sen kvar där. Därför är allt socker nono på arbetstid (och i veckorna överlag). Det ska jag ta igen i helgen. Här ska sockerkomas maximalt :-)

Jag kommer nog att få en helkväll framför tvn. Bandrepet blev inställs så vad annat kan jag göra. Tänkte passa på att dedikera kvällen till SVT.

Jag känner mig för övrigt rätt yr idag. Vet inte riktigt varför. Men det kan vara en kombination av andradagenavbaksmällan och andradagenavtrötthet. Fick sova en timma extra imorse eftersom jag och G skulle återlämna trummorna vid 10. Det var bättre än att gå upp 7, men jag hade nog lätt kunnat sova några timmar till.

Har inte känt mig lika gråtmild idag. Jag antar att även det var en bakiseffekt jag hade igår. Jag var i alla fall ångestfri och det tackar man så hjärtligt för.

Jag hade sagt till min handledare att jag skulle bli sen idag. Men människor tittade lite konstigt på mig på jobbet när jag släntrade in vid 10.30. Jag borde ha e-postat alla så att de visste. Jag gillar inte att de tror att jag bara dyker upp när jag känner för det. Sånt är så ocharmigt och ger definitivt inga pluspoäng i jobbsökarboken. De har i alla fall kommit med grejer till mig hela dagen. Så jag antar att de vill att jag ska känna mig värdefull i alla fall. Och att jag ska ha en anledning att dyka upp igen (så att säga).

Ute på gatan står en kille och byter om utanför sin bil. I kallingarna as we speak. Ja ,varför inte?

På dansen har vi bytt lokal den här terminen. Min svägerska, som var danslärare på min dansskola och hade den lokalen förra terminen, berättade att det händer en del i huset mitt emot som man kan ta del av från den lokalen. Förra veckan sprang en kille runt halvnaken i sitt kök. Den här veckan låg han lite lågt, men det där med nakenhet verkar vara en grej. För det var det som svägerskan berättade tog upp hennes elevers uppmärksamhet förra terminen.

Jag tror det är lätt att glömma hur väl man syns. Särskilt när man står på gatan om man inte ser någon i närheten. Lätt att glömma att husen ser en. Inte för att det är hela världen, men ändå.

Jag var och gymmade idag, det var två veckor sen sist. Hade helt enkelt inte tid förra veckan. När det har gått så långt mellan gångerna brukar det gå så himla bra. Så också idag. Jag kände mig stark och som att jag orkade mycket. Tror jag tog ut mig till max för när jag gick därifrån höll mina ögonlock på att falla samman. Härlig känsla.

Faktum är att jag legat i rätt bra den här veckan. Armhävningar varje dag. Tänkte att jag skulle ha maximalt pumpade (så gott det går för en sån sillmjölke som jag) armar tills på lördag. Måste vara snygg i linnet (som jag ännu inte har införskaffat).

Så var den här veckan igång. Jag har aldrig varit så nervös över att bli sjuk som just nu. Det är så mycket kul som ska hända att det vore så typiskt. Men varför skulle det hända just den här veckan? Jag har inte varit sjuk på evigheter. Det är bara att köra - antar jag. Men plötsligt känner jag mig helt hypokondrisk. Och jag som ska till ett dagis i veckan. Hur ska det gå?

Äntligen har jag fått förtroendet! Min svägerska ringde och undrade om jag kunde hämta Skruttisen på dagis på onsdag. Mer än gärna. Egentligen ska jag vara på jobbet till 17, men det är klart att jag skolkar två timmar om jag får vara med Skruttisen. Eller framför allt handlar det om att ta hand om det visade förtroendet när jag nu äntligen har fått det.

Så ska man bli extradagmamma då, hämta, klä på, vandra hem med. Jag är nästan lite nervös. Jag har ju aldrig fått möjlighet att vara ensam med lillen ännu (hon är snart två år!). Inte ens när jag var på landet och lillfamiljen skulle åka och handla vågade de lämna henne i mitt våld. Så nu ska här fastras så det står härliga till. Jag ska passa på att få henne att älska mig maximalt så att hon aldrig slutar prata om mig. Då måste de väl göra det oftare hoppas jag.

Det var för övrigt Skruttisen som rinde mig. Väldigt vad hon pratade på. Lite osäker på om vad, men pratade gjorde hon i alla fall.