Hannas Plats

Något som förgyller mina dagar på jobbet är kollegan. Han är verkligen så störtskön och jag vill prata med honom hela tiden. Jag hoppas att han ska komma förgi och tjata lite och blir väldigt nöjd när han väl gör det. Idag har vi haft ganska många samtal och han har varje gång ursäktat sig för att han tar upp min tid. Det irriterar mig lite för jag blir som sagt bara glad. Dessutom är jag inte precis superupptagen på dagarna. 

Jag vet inte riktigt vad det är jag gillar så mycket, jag kanske bara törstar efter den uppmärksamhet han ger mig. Det är som att han faktiskt lyssnar på vad jag säger och agerar på det. Han får mig att tänka ett steg längre hela tiden. Jag tror att han får mig att se fram emot nästa vecka mer än något annat. Och jag fattar ingenting. Men jag gillar det...