Hannas Plats

När jag insett att jag är dålig på att berätta för någon alls om mina helt galna feel-good-endorfin-upplevelser inser jag att jag borde bryta trenden och åtminstone hålla inne med min negativ-spiral-skitupplevelse också.

Glöm och gå vidare.

Men jag kan säga så mycket.

Helvetes jävla kuk!

Läs även andra bloggares åsikter om mental träning

Jag har haft anledning att fundera över min potential och vad andra anser om den.

Min insikt är att jag haft chefer som aldrig egentligen sagt något om den. Alltså jag har fått ett brev av dem när jag slutat, men det känns mest som floskler även om de är sanna. Ingen, eller i alla fall få, har sagt något direkt till mig. Något som utmärker mig, eller som i alla fall är en styrka hos mig.

Jag har fått höra att jag är bra. Men på vad, varför och hur?

Även om jag tror mig veta något om min egen potential är det förstås intressant vad andra tycker. Liksom nedkokat till endast något eller några ord.

Jag borde ta reda på det.

Läs även andra bloggares åsikter om potential, insikt, andras åsikt

Jag drömmer så mycket och så verkligt just nu. Igårnatt var Jan Björklund utklädd till en väldigt het Maria Leissner.

Inatt var det en mycket obehaglig dröm. Jag hade fött två barn, inget av dem hade fått leva. De hade endast (på andras begäran) fått födas för att fungera som värmekällor (kanske levde jag någonstans där det var mycket kallt). Det andra barnet hade precis placerats ut under huset, förbrukat. Andra bestämde att jag skulle steriliseras genom att man klämde sönder mina äggstockar.

Jag blev arg, sa att jag inte ville. Jag vill ju ha barn!

Med den känslan vaknade jag.

Läs även andra bloggares åsikter om drömmar, verklighet

Om en månad kommer jag att lämna 20+.

Jag kan inte bestämma mig för hur jag ska fira denna dag och denna tilldragelse. Jag känner att jag vill att det ska bli en stor dag. En glad dag. En speciell dag. Men jag vet inte hur jag ska göra det.

Helst skule jag förstås sitta på en sandig strand under en palm och dricka öl.

Kanske hinner jag hitta dit.

Läs även andra bloggares åsikter om bli äldre, fira

Stockholm från cykeln idag.

Läs även andra bloggares åsikter om Stockholm, höst

Jag kröp upp i sängen i går och kände hur skönt det skulle bli att sova. Genom regn sov jag så gott. Så gott att jag sov mig igenom alarmet. Vaknade 9 lite förvånad. Hur gick det till? Gott var det!

Under morgonen har jag njutit av att läsa hur mycket morgontidning jag vill.

Jag har en plan för dagen. Vet vad jag ska göra och är så motiverad. När det finns ett mål har jag inget problem att gå mot det, i snabbast möjliga takt. Jag är en görare. En som betar av tills jag når mitt mål.

Jag har blandat upp det rena görandet med roliga inslag.

Det är dags att skrida till verket (även om tysken nu även smugit sig in i mina morgonrutiner). Njuta av varje sekund. Varje nu.

Läs även andra bloggares åsikter om nu, njut, mål

Min nya kvällsrutin heter Skype. Jag skulle Skypa mycket när jag var ute och reste var det tänkt. Det blev en gång med vardera familjemedlem, och bara i början av resan. Sen orkade jag inte. För mycket tidsskillnader, för mycket människor omkring, för mycket planering, för lite tid.

Men nu har jag en ny Skypevän. Båda är i Europa så det är ingen tidsskillnad.

Vi skypar i timmar på kvällarna. Det känns lite märkligt med tanke på att jag inte har någon särskild person son jag pratar så regelbundet med som varje dag. Nu börjar jag vänja mig vid att avge dagsrapporter.

Det är ganska skönt.

Och jag vill åka till Tyskland.

Läs även andra bloggares åsikter om Skype, rutin, dagliga samtal

Jag gillar planer och med en bra plan kan man komma hur långt som helst (eller med ett plan för den delen - helst inte Air France).

Så jag sitter som bäst och plitar på planen för veckan. I den ingår:

♥ spela tvärflöjt
♥ skriva klart forskningansökan
♥ svara på frågor från coachen
♥ laga god mat

Nu kör vi!

Läs även andra bloggares åsikter om planering, mål

Fan. Det känns som att jag tappat hjärnceller. Jag läser gamla blogginlägg och förundras över all kreativitet och alla infallsvinklar.

Framför allt var kreativiteten i skrivandet för bara ett år sen ungefär dagens x 1000.

Vad hände egentligen?

Samtidigt inser jag att kommenterandet är en del av kreativiteten, av bloggandet. När den avdör avdör också inspirationen.

Fasen, jag skrev flera inlägg på en dag. Nu är jag glad om jag presterar ett!

Jag tror jag tänker för mycket och presterar för lite.

Läs även andra bloggares åsikter om prestationsångest, motivation

Det finns de som kan dansa.

Jag vill vara hög på nu.

Varför är lördagar så svåra?

Läs även andra bloggares åsikter om inte nu men nu

Jag har blivit med coach.

Det känns som att detta kommer att bli en jobbig höst, och kanske den mest utvecklande någonsin.

Jag ska se mig själv genom hennes ögon, med nya ögon, med mina ögon.

Jag är mycket peppad, avspänd och livrädd. Det finns så mycket saker som jag inte vet om mig själv, som jag inte vet om jag är redo att ta reda på.

Nu kör vi!

Läs även andra bloggares åsikter om coach, rädd, utveckling

Här har jag suttit och predikat hur enkelt ett köttlöst liv är. Inget saknas mig bara för att jag inte äter kött. Matkreativiteten flödar.

Sen står jag där som en köttjunkie i delidisken och spanar på bacon. Bacon. Som änglarnas ambrosia.

Men vad har jag att ursäkta. Grisens liv möjligen. Men jag har aldrig gjort ett ställningstagande av någon särkskild anledning. Jag vill bara inte åt kött. Möjligen får jag ursäkta alla som tvingar sig att laga veggo när jag kommer på besök.

Idag blir det ändå bacon till middag.

Läs även andra bloggares åsikter om bacon, köttjunkie

Jag går nästan alltid och tänker på mat på dagarna. Det finns höjdpunkter på dagen och samtliga innefattar mat.

Men när man har fullt upp så där så att man glömmer tiden är det lätt att missa matpauserna. Det har idag lett till att jag vid flera tillfällen känt mig nästan sjuk, huvudvärkig och helt energilös tills jag kommit på att det är way past matdags. Och eftersom jag nästan aldrig har mat hemma om jag inte planerat i förväg så har det i sin tur lett till lite mystiska mål idag.

♥ Kokt ägg och tomat - bara det
♥ Flingor utan fil
♥ Ris med sötsur sås

Nu låter det här kanske som torftiga förslag i kategorin "mystiska mål mat". Men är man matnörd så är man. Då ska varje mål mat vara mer eller mindre en kulinarisk upplevelse. Sånt här döms därför ut direkt.

Som tur är har jag lunchdejt imorgon. Då måste jag planera lunchen lite noggrannare.

Läs även andra bloggares åsikter om matliv, mat är liv

Om gårdagen började i moll så slutade den i dur - och en inbjudan att hälsa på i Tyskland. Ja, där kan man ju dricka vin från vingårdar också.

Dagens pepp stavas finchoklad, även om det kanske behövdes bättre igår. Idag är jag hög efter att ha sett de färdiga filmsnuttarna. Grymma!



Läs även andra bloggares åsikter om filmare, choklad, Tyskland

Det känns som att jag håller på att förlora min spunk.

Jag har haft en period med ganska mycket inbokat. Nu börjar det glesna, har inte riktigt något i närframtid att se fram emot. På nåt vis känns det som att jag tömt ur all energi även om jag förstås blivit fylld med energi i stunden när jag gjort roliga saker.

Sitter och jobbar med filmer hela dagarna och det är riktigt kul. Men de behöver liksom aldrig bli klara, inget väntar dem när de är klara. Det är inget som betalar räkningarna. När jag kollat på mina gamla filmklipp så har jag egentligen inte känt så mycket av det jag sett. Inte förrän jag satt med mina Australien-klipp och hörde ljudet av Aus. Kookaburror, flugor, vind, tystnad. Ljudet av positiv energi. Jag fick en liten klump i halsen.

Jag inser att det bara blir kallare här, jag blir bara äldre, jag hittar inget jag riktigt vill. Inget blir bättre här. Ännu en morgon där jag kan göra vad jag vill, men fortfarande utan krav. Till slut söker man krav.

Jag drömmer mig bort och går runt och ler. Men jag blir kanske främst hög på ångorna av något som egentligen inte finns.

Så vad gör jag här egentligen?

Jag tänker alltid att om jag är glad och uppfylld av positiv energi så kommer bra saker att hända mig. Men jag orkar inte vara glad hur länge som helst.

Läs även andra bloggares åsikter om spunk sökes

Sitter och leker Bergman på dagarna. Redigerar film, klipper och klistrar. Det är hur kul som helst. Dagarna flyger fram och jag känner att jag gör något vettigt (och kul).

Frågan är hur jag ska visa filmen. Jag har förstås en idé. Kanske blir det filmvisning i Hanna casa en dag.

Läs även andra bloggares åsikter om göra film, Bergman

Jag är varm och trött. Så där mosigt gosig som man bara kan bli efter en riktigt skön helg. Galet fantastisk kväll och skärgårdsliv i brittsommaren på dagen. Den bästa kombinationen.

Åker man båt så måste man bada. Det är en fin gammal regel som jag ämnar upprätthålla. Därför blev det naturligtvis även ett dopp. I slutet av september. Det känns helt otroligt.



Jag har levt i nuet hela helgen. Tackat ja och struntat i sånt som finns kvar även imorgon. Tagit tag i tillfällen. Det är ju då det händer. Kärlek. Jag känner mig full av den just nu.

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, helg, mosig, skärgård, brittsommar, bad

♥ Ester fick hälsa på min granne ugly naked guy, de fattade genast tycke
♥ Trippel choklad rippel - say no more...
♥ En operasångare dök upp
♥ Elvis var med (jag rörde vid hans hår)
♥ Korsett är det nya lilla svarta och kanske nästa investering
♥ Folk gifte sig till höger och vänster
♥ Det blev lite dans, lite naket
♥ En tassel är egentligen det enda plagg man behöver
♥ Kärlek, kärlek

Läs även andra bloggares åsikter om burlesk, korsett, mafia, real life

Det är vi nu. Stygga hemligheter binder folk samman, bokstavligt talat. De är på riktigt nu.








Läs även andra bloggares åsikter om hootchy kootchy, hemlighet, blogmafia

Jag fick hem en livsfallsavisering.

Känns betydligt roligare än en dödsfallsavisering. Nu vet jag äntligen att jag faktiskt lever.

Läs även andra bloggares åsikter om livsfallsavisering

Jag blir glad när jag tänker på att det finns en massa kunskap i mina nätverk. Kunskap som jag kan få ta del av för att jag har nätverk.

Viva la nätverk!

Läs även andra bloggares åsikter om nätverk, kunskap

Reklamtext:

4 av 5 kvinnor har fel BH-storlek.

Vilken är den rätta kan man då fråga sig?

Läs även andra bloggares åsikter om bh, reklam,

Inte många dagar passerar utan att jag tänker på hur privilegierad jag är. Jag har tid att spendera på mig själv på mina tankar, på det jag vill göra nu. Det är inte alla som får den möjligheten här i livet. Allt handlar hela tiden om prestation. Vad man uppnår. Vad man kan mäta och vad andra kan se att man har gjort.

Jag läser böcker om att finna meningen, sitt livsmål att leva livet till max. Inte det lättaste. För vem bestämmer att man har levt sitt liv till max? Allt blir så motsägelsefullt också.

Man fördjupar sina livsinsikter genom att titta på filmer och läsa böcker. Men ska inte spendera tid framför tv:n eller läsa skräplitteratur som är allt för ytlig.

Man ska gå upp tidigt varje morgon och inte låta livet passera genom att ägna sitg åt sånt som inte betalar ens räkninar. Men man ska inte arbeta ihjäl sig utan lägga mycket tid på sin familj.

Man ska arbeta med sina brister och försöka bli en bättre människa. Men man ska fokusera på sina styrkor och inte tycka att man är allt för dålig.

Man ska lägga tid på det man helst vill här i livet. Men inte följa minsta motståndets lag utan hela tiden utmana sig själv, tillåta sig misslyckas för att lära sig av sina motgångar.

En balansakt. Även om författaren själv inte verkar se motsättningar. Kanske är det bara jag.

Jag har suttit vid viken och haft det gott i solen. Läst den här boken. Som kanske är att betrakta som skräplitteratur, inte den djupaste och mest insiktsfulla. Jag har det gott. Och är förvirrad. Det är nog inte dygdigt det jag gör. Jag har det för bra. Så bra som man inte får ha det. Kanske är det dags att dra fram selicet och spänna det hårt om låret.

Jag borde antagligen utsätta mig för hårdare motgångar. Ändå tycker jag att jag gör saker hela tiden, saker som inte är helt bekvämt för min Aspergerpersonlighet. Jag utsätter mig, gör tvärtom och utvecklas. Med babysteps. När året är slut har jag kanske kommit längre än jag trodde var möjligt.

Läs även andra bloggares åsikter om dygd, prestation, livsmål, mening

Bordsskick eller kultur? För hand, med skal eller med fruktkniv? Bör vi ta seden dit vi kommer och kan jag i mitt eget hem ha en egen sed? Intrigerna tätnar hos Magdalena Ribbing.

Hur intar du din banan?



Hmm... Kanske finns det all anledning att låta bananerna ligga kvar, det tycks för problematiskt att inta dem.

Läs även andra bloggares åsikter om etikett, i-landsproblem, har folk inget liv

Cykeltvätt är kanske sånt man företar sig som våraktivitet. Men om man tar fram cykeln först på hösten måste man väl få tvätta den då också.

Folk tittade lite intresserat när jag stod där med min skurhink, min tandborste och min trasa. Och putsade. Ärligt talat har jag aldrig tvättat min cykel förut. Så det var väl på tiden.

Det luktade min barndoms färghandel när jag stod där med trasan och hinken. Vet inte om det var plasthinken eller gummidäcken eller oljan som påminde om den, eller liksom kombinationen av dem alla. Men jag överrumplades av tydliga ungdomssommarminnen.

Såg att jag nog överpumpat bakdäcket lite. Ytterslangen såg lite sprucken ut. Ajajaj. Försökte tömma ur luft men lyckades inte. Hur är det meningen att man ska göra? Ska det vara så svårt.

Nu skulle jag haft en oljekanna så att jag kunde olja upp, ja, kedjan och sånt man brukar olja.

Kanske bara borde lämna in den helt enkelt.

Läs även andra bloggares åsikter om cykelrusning, olja, luft

Min hud luktar sol. Jag har trivts i solen idag. Svettandes på cykeln över hela stan med dåligt med luft i däcken. Njutandes på en bänk på en gård med en bok i näven. Tvättandes min allt för lortiga cykel som ni skiner som solen själv.

Det sista var inte sant. Men om jag skriver det så tänker jag att det kanske i alla fall blir av.



Bild: fotoakuten.se

Läs även andra bloggares åsikter om sol, cykel, självuppfyllande profetia

Den här morgonen vaknar delar av min familj i vackra, södra Lappland.

Det gör mig avis. Jag vill ockå vara där.

Läs även andra bloggares åsikter om Lappland, avundsjuk

Idag både läser och skriver jag forskning. Jag känner mig oerhört peppad. Ingen tvingar mig, ingen betalar mig för det - och aldrig tror jag att det har känts så lätt och kul.

Är det mindre press jag behöver? Knappast. Kanske är jag bara mycket inspirerad av mitt nya forskningsområde.

Men nu måste jag ta en liten paus. Dessa danska texter...

Läs även andra bloggares åsikter om forskning, paus, pepp

Att ge och att ta emot. Båda är det en konst. Man kan också ganska snabbt märka vilket typ av människa en person är. En som ger eller en som tar. För den ena eller andra sidan tycks vara starkare hos oss.

Jag träffade ett brödrapar på Kuba där det var uppenbart att den ena gav och den andra tog. Det blev ganska obehagligt när jag snabbt insåg att det jag gav alltid hamnade hos honom som tog. Han tog och han tog och han tog. Medan den andra gav.

Själv försöker jag arbeta på att både ge och att ta emot. Jag kan märka att jag i vissa konstellationer främst får den ena rollen, men vill då gärna kompensera i andra konstellationer genom att vara mer av det andra. I slutändan hoppas jag att det ska gå jämt ut. Helst vill jag att givandet ska få ligga på plus. Jag tror på karma. Att den som ger också kommer att få, på ett eller annat sätt.

Man måste ge för att få något tillbaka. Men jag tror också att man ska kunna ta emot utan att känna att man måste ge tillbaka. Det är verkligen en konst. Och en balansgång.



Läs även andra bloggares åsikter om ge, ta, balans, karma

Finn fem fel.

Läs även andra bloggares åsikter om fruktkorg

Godis är också frukt. Eller hur det nu var.

Läs även andra bloggares åsikter om cravings

Jag sitter och hetsäter choklad. Vet inte hur jag ska kunna sluta när motivationen inte finnes och choklad fortfarande finnes.

Gott är det. Just nu i alla fall.

Läs även andra bloggares åsikter om choclaoit

Jag har blivit inbjuden att delta i Magisterpromotionen i år. Dags att upphöjas i den akademiska världen alltså.

Flott ska det vara. Klart jag vill bli upphöjd.

Läs även andra bloggares åsikter om magisterpromotion, akademiker

Aldrig har staden känts så lugn och trygg som den gjorde 3.30 inatt när jag promenerade hemåt, över för mig tidigare nästan obestigna gator. Jag mötte ingen. Det kändes harmoniskt och tryggt. Nästan som om kärleken segrat.

Kvällens:
♥ bröllop hade staden som fond
♥ vackraste var brudparet
♥ enda dryck var champagne
♥ samtalsämnen var affärsidéer, genus och hur man ska kunna klara att skaffa barn på egen hand
♥ dancebattle var det grymmaste jag sett
♥ val av kön var kvinna
♥ ljus var tomtebloss







Läs även andra bloggares åsikter om bröllop, champagne, dancebattle

Varje gång jag tar dansklass är det en massa saker som slår mig. Mitt analytiska inre tar vid, en ren arbetsskada.

Det finns så mycket jag skulle vilja peka på i hur dynamiken fungerar i en dansklass, hur människor bondar med varandra, hur de tar avstånd, visar hierarkier, bildar team.

Kan detta vara något att forska vidare på?

Läs även andra bloggares åsikter om dansens retorik, analys

Från Fråga på stan, DN igår.

När jag är ute dricker jag bara öl. Problemet är att jag blir så trött av att drcka öl och vin att jag ofta får gå hem. Utekvällen blir förstörd och jag har slösat pengar på en kväll som knappt har börjat. Vad har ni för tips? Kan all alkohol göra en sömnig? Ska man dricka mycket vatten samtidigt, eller ska man blanda med typ Red Bull, eller är sprit/drinkar ett bättre alternativ?

Allvarligt. Detta måste vara dagens i-landsproblem.

Sluta drick för i helvete!!

Läs även andra bloggares åsikter om stora problem

Jag vet inte om städningen håller på att gå överstyr här hemma. Inte än kanske. Men nära på.

Håller jag på att avveckla mig själv?

Från vad?

Läs även andra bloggares åsikter om storröj, avveckling

Ibland känns det nästan som dubbelarbete att ha både FB och blogg. Ska jag skriva här eller där?

Men det beror kanske mest på att jag inte tycks kunna tänka fler än tre sammanhängande tankar om ett och samma ämne. Vilket man bör kunna om man ska skriva ett inlägg.

Tydligen.

Läs även andra bloggares åsikter om bloggstrategier

Hanna ♥ tunnbröd = sant





Läs även andra bloggares åsikter om mjukt tunnbröd, hembakt, kärlek

Äntligen var det dags, som jag längtat. Och vädret var strålande. Dags för loppis på gården.

Anna kom förbi och hjälpte mig ställa ut grejer och kränga. Vilket team vi var. Vi sålde av glas så det stod härliga till, men även mina gamla inlines (knappt använda) var det någon som svepte iväg med.

Mot slutet av dagen insåg jag att jag inte heller skulle kunna gå hem utan det underbara klaffbordet som några andra sålde. Fick det förstås till det finfina grannpriset 50 kr.

Jag känner mig mycket lättad och fri i sinnet efter denna avverkning. Och lite lite rikare.



Anna överblickar försäljningsbordet.



Nya bordet går mycket bra ihop med både mig, min dator och mina stolar.

Allt blev inte sålt och dessutom har jag numer ett köksbord till övers. Jag känner mig med andra ord inte klar som säljare. Blocket nästa.

Läs även andra bloggares åsikter om loppis, grannar, matbord

Hela bloggosfären (den som jag känner iaf) tycks gå på sparlåga.

Vad händer där ute egentligen? Kommunicera!

Läs även andra bloggares åsikter om kommunikation, bloggosfär, tala till mig

Hög på god mat, rödvin och nyfunna waacking. Da shit.

Lax. Oslagbart.

Rödvin. Hade glömt hur grymt gott det är under sommarmånaderna!

Waacking. Dansstil från 70-talet. Mina armar kommer hänga som sillar imorgon.

Läs även andra bloggares åsikter om waacking, rödvin, mat

Två gånger har jag åkt pendeltåg idag.

Två gånger har pendeln varit tidig.

Det har aldrig hänt under de 3,5 år jag mer eller mindre dagligen pendlade.

Är det en effektivisering?

Läs även andra bloggares åsikter om åka pendeltåg

Uppgift: Hitta en klädsel passande för bröllop i min garderob. Jag har en vecka på mig. 

Jag önskar mig själv lycka till med rotandet i garderoben.

Detta meddelande kommer att självförstöras om tre sekunder.

*POFF*

Reaktion: Alltså, ge mig något lite mer att bita i nästa gång. Det här är ju lätt som en plätt. (Eh, jeans...?)

Läs även andra bloggares åsikter om mission impossible

Den mest märkliga syn mötte mig när jag undersökte min ömmande fotsula. Ett hårstrå, rakt in i foten. För inte var det väl utväxande från fotsulan?

Jag blev så äcklad och besvärad att jag var tvungen att rycka ut det innan jag hann fot-a. Så ni slipper bildbevis.

Hur kan ett hurstrå sätta sig så i foten? Elefanthud?

Läs även andra bloggares åsikter om generande hårväxt

Första dagen av höst. Kom med sol. En ny glädje. Energi som måste fortplanta sig också ut i fingrarna.

Hjärnan är igång. Hösten är igång.

Jag känner att jag måste börja smida. Järnet är varmt. Men jag är rädd för värme. Att bränna mig. Att tappa järnet på foten.

Varför känns det så svårt?

Läs även andra bloggares åsikter om rädsla, dags