Vem är det som bestämmer egentligen?
Jag läser böcker om att finna meningen, sitt livsmål att leva livet till max. Inte det lättaste. För vem bestämmer att man har levt sitt liv till max? Allt blir så motsägelsefullt också.
Man fördjupar sina livsinsikter genom att titta på filmer och läsa böcker. Men ska inte spendera tid framför tv:n eller läsa skräplitteratur som är allt för ytlig.
Man ska gå upp tidigt varje morgon och inte låta livet passera genom att ägna sitg åt sånt som inte betalar ens räkninar. Men man ska inte arbeta ihjäl sig utan lägga mycket tid på sin familj.
Man ska arbeta med sina brister och försöka bli en bättre människa. Men man ska fokusera på sina styrkor och inte tycka att man är allt för dålig.
Man ska lägga tid på det man helst vill här i livet. Men inte följa minsta motståndets lag utan hela tiden utmana sig själv, tillåta sig misslyckas för att lära sig av sina motgångar.
En balansakt. Även om författaren själv inte verkar se motsättningar. Kanske är det bara jag.
Jag har suttit vid viken och haft det gott i solen. Läst den här boken. Som kanske är att betrakta som skräplitteratur, inte den djupaste och mest insiktsfulla. Jag har det gott. Och är förvirrad. Det är nog inte dygdigt det jag gör. Jag har det för bra. Så bra som man inte får ha det. Kanske är det dags att dra fram selicet och spänna det hårt om låret.
Jag borde antagligen utsätta mig för hårdare motgångar. Ändå tycker jag att jag gör saker hela tiden, saker som inte är helt bekvämt för min Aspergerpersonlighet. Jag utsätter mig, gör tvärtom och utvecklas. Med babysteps. När året är slut har jag kanske kommit längre än jag trodde var möjligt.
Läs även andra bloggares åsikter om dygd, prestation, livsmål, mening
jag själv är fast i ekorrhjulet just nu, och det går inte en dag utan att jag tänker på hur meningslöst det jag håller på med är. Men det ger ju pengar...om än inte mening.
jättefin blogg!
anmäl dig till veckans blogg vettja =)
http://tiiradam.blogg.se
Många måsten... Njut så mycket du kan!
Och det är först när man vänder sig om och tittar tillbaka som man ser hur långt man kommit.
Små steg är också steg.
Ja det är inte lätt att hitta balansen. Bra kommentar där av Karin.
Ja det är inte lätt att hitta balansen. Bra kommentar där av Karin.
det ligger ju nat i det dar med att life ius what happens while you figure out what to do. man kanske inte ska lagga sa mycket energi pa att lista ut hur eller vad etc utan kanske bara GORA?
lycka till!
Frö: Du får se det som att det är tillfälligt. Som student är livet lite extra hysteriskt för att man ska klara sig.
Tiiradam: Tack!
Karin: Helt riktigt. Uppe i det märker man det knappt.
Magnus: Ja, och fem myror är fler än fyra elefanter.
B: Balans är svårt.
Karin R: Nä, så länge man gör är det bra, för det är väl det allt handlar om, att faktiskt göra. Och göra det man vill, inte det man borde. Och göra det, inte med eftertanke, utan med förtanke.
