Under ytan
Jag har haft en period med ganska mycket inbokat. Nu börjar det glesna, har inte riktigt något i närframtid att se fram emot. På nåt vis känns det som att jag tömt ur all energi även om jag förstås blivit fylld med energi i stunden när jag gjort roliga saker.
Sitter och jobbar med filmer hela dagarna och det är riktigt kul. Men de behöver liksom aldrig bli klara, inget väntar dem när de är klara. Det är inget som betalar räkningarna. När jag kollat på mina gamla filmklipp så har jag egentligen inte känt så mycket av det jag sett. Inte förrän jag satt med mina Australien-klipp och hörde ljudet av Aus. Kookaburror, flugor, vind, tystnad. Ljudet av positiv energi. Jag fick en liten klump i halsen.
Jag inser att det bara blir kallare här, jag blir bara äldre, jag hittar inget jag riktigt vill. Inget blir bättre här. Ännu en morgon där jag kan göra vad jag vill, men fortfarande utan krav. Till slut söker man krav.
Jag drömmer mig bort och går runt och ler. Men jag blir kanske främst hög på ångorna av något som egentligen inte finns.
Så vad gör jag här egentligen?
Jag tänker alltid att om jag är glad och uppfylld av positiv energi så kommer bra saker att hända mig. Men jag orkar inte vara glad hur länge som helst.
Läs även andra bloggares åsikter om spunk sökes
håll fast i glädjen så länge det går:) sen kommer de ju alltid tillbaka även om svackor infinner sig
Varför inte flytta till Australien? Du verkar trivas väldigt bra där, och där finns möjligen nya infallsvinklar till livet.
Det är en flygresa bort, och vi kommer gärna och hälsar på dig.
Som sagt, det man ångrar sent i livet är sakerna man inte gjorde.
Vi kan åka till fjärilshuset på Haga i helgen. Dom har tropisk värme ;)
Och så kan du komma hit och spela didge!
Att minnas glädje är att skapa ny glädje.
Frö: Man kan alltid hitta glädje om man vill, i värsta fall får man skapa en artificiell glädje lite för stunden.
Kotte: Australien är fint på avstånd men inte ett land jag vill bo i. Måste ha nya mål :)
Bling: Låter helt perfekt!
Ester: Åh, gärna! :)
Magnus: Det har du rätt i.!