Hannas Plats

Jag börjar förstå det här med att föräldrar vill klä upp sina barn exakt likadant. Jag har börjat göra likadant med stor och liten. Mina datorer alltså.

De är tvillingsjälar. Ja, alltså de har ju lite olika personlighet det går inte att komma ifrån. Men jag vill ändå gärna att de ska se likadana ut. Det gör de nästan nu. Jag har suttit och installerat grejer så det står härliga till de senaste dagarna.

På vägen har det hänt något otäckt. De ger ifrån sig otäcka ljud. På den nya känns det inte så konstigt, men när de gamla börjar göra nya saker blir jag lite rädd. Här står jag i köket och diskar när datorn plötsligt börjar prata med mig. Mycket obehagligt. Den säger saker den inte alls brukar säga. Har blivit lite ful i munnen skulle jag vilja påstå. Och lite trög faktiskt.

Kan den ha börjat ta droger?

Plötsligt känner jag mig orolig som en tonårsförälder. Vem vet vilket inflytande den har på lillen!

Snälla Bullen, hjälp mig!

Läs även andra bloggares åsikter om tvillingar, tonårsförälder, oro

Jag ger inga storslagna nyårslöften. Men jag vill ändå ha en inställning i livet. Och 2009 ska tonen förstås också sättas.

♥ Jag ska verkligen göra det mesta av tiden, all tid.
♥ Jag ska bli en starkare människa, mentalt och fysiskt.

Läs även andra bloggares åsikter om nyårslöfte, 2009

Ok, det finns något som är bättre än nätshopping upptäckte jag idag. Det heter Kjell & co. Man slipper irra runt, allt finns och till bra priser.

Jag upptäckte att nätshoppingen blev dyrare och dyrare för varje litet klick. Och inte så lite heller. Hur kan det kosta 80 kr att skicka någon som är jättelitet?! Antagligen är svaret emballage. Så jag gjorde antagligen en klimatinsats när jag istället gick till en butik och löste samtliga problem på bara en liten stund.

Nu ska jag bara invänta kräksjukan.

Läs även andra bloggares åsikter om dementering

Verkade som att jag behövde mer lugn. Jag längtade till hemstaden och blev tvungen att åka på en utflykt dit igår.

Av någon anledning bor det mer ro där. En annan ro. En ro där tidsfördriv är helt i sin ordning utan att den ger något alls. Fri från blogg och måsten. Och det är ok.

Jag kom tillbaka som en annan människa. Fast forfarande Hanna. Lite tröttare.

Läs även andra bloggares åsikter om frihet

Anledningar till att näthandla:

- ingen trängsel
- handlandet sker i lagom tempererat hem
- jag hittar saker genom några få klick hellre än att irra runt på tusentals kvadratmeter
- slippa möta människor som potentiellt bär på kräksjukan
- mat och toalett inom nära räckhåll

Nu ska jag klicka hem lite gadgets.

Läs även andra bloggares åsikter om näthandla, hysteri

Marit Bergman släpper en skiva i mars och sticker på turné i april. Tjoho.

Synd bara att jag inte är här.

Jag har spenderat fem timmar tilsammans med Fanny & Alexander idag. En fantastisk upplevelse. Hade tänkt att de skulle få leka lite i bakgrunden, men jag var förstås tvungen att följa dem hela vägen.

Sedan har jag druckit vin med Stjärnorna på slottet också. Julen är inte fulländad förrän man har fått lite kvalitetstv.

Det har jag nu.

Läs även andra bloggares åsikter om svt, kvalitet, fanny & alexander

I år firades en lite alternativ jul, som var rofylld på alla sätt. Utan mamma vet man aldrig vad som kan hända. Även om hon på alla vis gjorde sig delaktig.

 

Vi intog saker som kanske inte främst förknippas med jul.

 

Och tände ljusstakar som vi aldrig tidigare sett lysa.



Juldagen spenderades till fots. Nya stråk upptäcktes, som var betydligt mer rogivande för själen än ghettona vi vanligen besöker.

 

Och visst var det kallt.



Hoppas din jul var fin också.

Läs även andra bloggares åsikter om julafton, alternativ, party of three, sangria

Min klädkammare luktar rotmos.

Det är:
1. Mystiskt.
2. Otäckt
3. Slut på jul. Borde inte rotmosen också vara slut?

Läs även andra bloggares åsikter om rotmos, julavslut

Ofta framstår så mycket i livet som att det inte är av någon betydelse. Saker kan delas upp i syftesspecifik aktivitet och tidsfördriv. Så mycket i mitt liv är tidsfördriv. Fördriv till vad undrar jag? Det är knappast första gången jag ställer den frågan, ens på den här bloggen. Men varför finns det så mycket som är helt meningslöst?

Om jag var en ordklass skulle jag vara en preposition. Prepositioner är formord och inte betydelsebärande, till skillnad från innehållsord som exempelvis substantiv och adjektiv som står för saker i världen. Jag står mer för någon slags logisk princip som en preposition. På, av, i, under, över. Jag känner mig nog mest under.

Om jag skulle dela upp min tillvaro i syftesspecifika aktiviteter och tidsfördriv skulle nog tyvärr tidsfördriven äta upp mycket.

Skriva uppsats - syftesspecifikt. Fredagsöl - tidsfördriv. Läsa skönlitteratur - tidsfördriv. Läsa om sociosemiotik - syftesspecifikt. Dricka kaffe - tidsfördriv. Blogga - syftesspecifikt. Julfirande - tidsfördriv. Långresa - tidsfördriv.

Frågor att ställa sig:

Hur ofta är möten i livet tidsfördiv snarare än syftesspecifika och av betydelse?

Hur mycket mer skulle jag hinna uträtta av vikt om jag strök allt tidsfördriv jag sysselsätter mig med?

Hur kan tidsfördriv vara socialt acceptabelt som sysselsättning, och premieras i så många sammanhang?

Julafton är ett typiskt långt tidsfördriv. Det är inte ofta jag kan vakna vid 10 och tycka att det är helt ok att ligga kvar i sängen. Idag gick det hur bra som helst.

Här ska fördrivas tid. Och det är acceptabelt. Dessutom är jag sjukt bra på det.

Läs även andra bloggares åsikter om tidsfördriv, formord, betydelsebärare

Idag kom det ett paket. Utan att Bad Santa hunnit lägga vantarna på innehållet. En vinst från en trevlig seger.

Som ett subtilt meddelande från mitt förflutna och en före detta arbetsgivare. Ikväll blir det te. Eller imorgon bitti för att hålla mig till reglerna.

Tack Tom! För Londonkänslan.

Läs även andra bloggares åsikter om present, vinst

Förhoppningsvis är det sista dagen jag drar upp det där gamla dokumentet som hunnit bli ett par månader gammalt och mer än 50 sidor långt. Om motivationen inte bryter samman totalt är det idag jag lägger sista handen vid uppsatsen. Det börjar bli trist att korrläsa samma sak för minst femtionde gången.

Ett djupt andetag. Giv mig kraft.

Läs även andra bloggares åsikter om motivation, kraft, korrläsning

Hur kom det sig att det blev regn idag igen? Det såg ju så lovande ut! Det känns som att jag oftare än andra har regn hos mig. Ofta åker jag till uni och inser att visst, där är himlen ljus och inte ett regnstänk i sikte. Är det jag och Orup som retat vädergudarna?

Det tycks finnas andra lärosäten där solen också lyser. Och där de låter några små strålar få nå även mig, lysa upp mitt ansikte för en liten, liten stund. Jag hoppas att det är så. Det skulle passa in i min plan.

Läs även andra bloggares åsikter om solstrålar, grand plan

Än har tomtenissarna inte visat sig, men jag vet att de gömmer sig där ute när vi inte ser.

Än är inte glöggen riktigt slut, det finns några droppar kvar som ska tömmas till jul.

Än är mandeln i gröten inte funnen, jag får nog leta lite mer.

Än ligger klapparna och väntar, jag önskar mig en klausul.

God jul från Hanna! Må er jul inte bli hopplös!



Läs även andra bloggares åsikter om god jul

Du som väntar på kategorin resa här på bloggen kan vänta förgäves. För mer resesnack, se ny blogg.

På så vis får du välja själv om du vill höra om den eller inte. Det är också därifrån jag främst kommer att blogga under resans gång även om jag aldrig kommer att lämna Hannas plats i sticket.

Reglerna för nya bloggen är enkla:

♥ Kommentera gärna men helst utan att ange din bloggadress
♥ Hänvisa inte till den här bloggen

(Jag såg att någon redan börjat och förstås skött sig exemplariskt :)

Lätt som en plätt alltså. Anledningen är förstås att den är bloggen inte är något jag pratar om med så många IRL. Däremot kommer fler ur mitt IRL-liv att få läsa den andra bloggen. 

Om du vill följa nya bloggen finns följande alternativ:
- Du som har mig på Fejjan hittar nya bloggadressen där.
- Du som finns med i min lista med bloggar jag läser (nere till höger) kan lämna din e-postadress så skickar jag adressen.
- För alla andra går det bra att skriva en ansökan inkluderande namn och eventuell bloggadress i kommentarfältet och ange e-postadress så ska jag överväga och skicka adressen.

Hoppas vi ses i mitt parallella blogguniversum.

Läs även andra bloggares åsikter om blogg, parallella världar

En del inspiratörer och talare vill gärna göra en stor grej av det här med kroppsspråket. Människor går från föreläsningar uppfyllda av tanken att 80 % av allt kommunikation är kroppsspråk.

Låt mig av slöja något. De snackar s.k.i.t.

Om en person med yvigt kroppspråk går runt och säger aoooom en hel timme så undrar jag vad du tar med dig från det seminariet. Något antagligen. Men precis det som personen avsett?

Om en person talar om något viktigt som du brinner för samtidigt som den på grund av en helkroppsförlamning sitter i rullstol i en timme så tror jag att du kommer att ta med dig mycket av vad personen sagt ändå.

Slutsats. Det är omöjligt att säga hur stor betydelse kroppsspråket har. Visst kan vi tala med kroppen, men att säga att det är 78, 5 % av det vi säger som kommer från kroppen är löjeväckande och inte särskilt trovärdigt. Hur mycket säger inte jag på bloggen utan att tala med annat än mina fingrar.

På väg in i porten nyss höll jag upp dörren till en kille som bar på en stol. Han hade musik i öronen liksom jag. Han mimade ett tack till mig. Hur jag vet det? För att jag pluggade ur musiken ifall han skulle säga något. Pantomimen är det nya språket när alla flyr verkligheten genom musiken.

Läs även andra bloggares åsikter om kroppsspråk, pantomim, 100 %

Runt den här tiden på året är den viktigaste läsningen man kan göra, den som handlar om champagne. Allt om mats champanetest är ett måste. I DN idag hade de ett eget champagnetest. Om man kombinerar de båda kanske det kan bli hur bra som helst.

Vad dricker du på nyår?




Läs även andra bloggares åsikter om champagne, allt om mat, nyår

Jag har svårt att bestämma mig för om datorn ska vara i köket eller i salongen. I salongen ger den musik. Men i köket kan jag skriva bättre.

Vilken tur att jag har två. Så jag slipper de stora besluten menar jag. Den är ju ganska liten dessutom.



Här ska nätverkas.

Läs även andra bloggares åsikter om nätverk, dubbelblogga

Jag har börjat misshandla min kropp. Så fort dansen tar slut för terminen går det fort. Endorfinerna dör snabbt. Ersätts med inget.

När kvällarna blir långa är det som att det inte spelar någon roll vad jag fyller magen med heller. Så det jag under en termin byggt upp försvinner snabbt. Och nästa danstermin kommer helt att utebli.

Jag kommer snart att ha misshandlat min kropp till oigenkännlighet. Jag vet faktiskt inte i nuläget hur jag ska kunna undvika det ounvikliga.

Läs även andra bloggares åsikter om misshandel, utebliven träning, dansabstinens

Just nu landar det saker hos mig som rejält rumsterar om i min grand plan.

Jag gillar det inte. Jag gillar inte att yttre förutsättningar, rubbar mina planer. Planer som jag har smitt helt utan att ta något utom mig själv i beaktande.

Förutsättningar ändras, jag vänjer mig vid tanken, så ändras de igen och jag vänjer mig igen. Just nu vet jag inte vad status är.

Jag vet, jag vet, jag vet, min plan är sån till utformningen. Allt handlar om yttre förutsättningar, sånt som jag inte råder över.

Men jag vägrar låta mig dras ner i avgrunden. Inte nu. Jag vill njuta lite. Jag tänker att det fortfarande kan lösa sig. Det finns tid. Samtidigt känns den knapp.

Jag vet inte hur jag ska fixa det här. Men på något sätt.

Läs även andra bloggares åsikter om grand plan, jordskalv

Idag har jag känt på glädjen av att ge. Jag var och pantade några flaskor och en blixt slog ner. Istället för att trycka på pantknappen tryckte jag på biståndsknappen.

Så 2,70 kronor kommer nu att gå till någon behövande där ute.

Det är glädjen av att ge.

Det som irriterar mig är att de inte tar emot flaskor där etiketten råkat trilla av tar. Att jag inte får några pengar fattar jag. Men ärligt talat är det 50 öre mer eller mindre som går till bistånd. Skiter väl jag i. De kan väl ändå ta emot flaskan. Nu blev jag tvungen att slänga den i soporna istället. Hur bra är det för klimatet?

Läs även andra bloggares åsikter om bistånd, klimat, pet

Sist jag städade minns jag inte när det var. Men jag minns att jag tänkte att nästa gång jag städar kommer inte att bli förrän till jul.

Jag antar att man kan säga att det är idag. Ledig dag betyder städdag. Jag tror verkligen att det kan behövas. Med tanke på hur mycket tid jag spenderar hemma lär dammhögarna (som jag förvisso inte ser i mörket) vara stora som minigrisar vid det här laget.

Läs även andra bloggares åsikter om julstädning, ledig, minigris

Superlativer

♥ Vasken har efter flera dagars hård misshandel släppt till, trodde den hade det redan igår, men det visade sig vara falskt alarm
♥ Uppsatsen ligger hos handledaren. Min förhoppning är att jag ska få tillbaka den med synpunkter, arbeta måndag, tidsdag och sedan inte röra den förrän i mitten av januari
♥ Jag har fått nybakt vörtbröd
♥ Det är miniledigt, vad mer ska jag säga!!

Undrar om jag ska få sovmorgon i morgon?



En god bit vört.


Läs även andra bloggares åsikter om vört, ledig, vaskproblem

Det här är anledningen till att jag inte litar på posten!



Det är bara att gratulera någon på posten som numer är en Baker street kylskåpsmagnet rikare.

Läs även andra bloggares åsikter om posten, snopet

På begäran från Tess. Så här ser jag alltså ut när jag bloggar. Mysbyxor på. Ja, jag är Adidas-nörd, men det är väl knappast någon nyhet.




För fler bilder på modebloggare kolla in Therror, Blingbling och Kajen.

Läs även andra bloggares åsikter om mysbyxor, modeblogg

Snart ska jag iväg och träffa bloggisarna. The mafia. ♥

Läs även andra bloggares åsikter om blogmafian, dejt

Jag tycker det känns tråkigt att julen främst handlar om shopping nu för tiden. Människor stressar och konsumerar så mycket att de antagligen är helt färdiga när julen till slut kommer. Det gör mig illamående och lite ledsen.

Själv glömmer jag hela tiden bort att det snart är jul. Jag har till och md glömt tända tredje ljuset i advent. Insåg jag idag. Så jag tänder det nu. Annars ser jag fram emot ledighet, umgås med min familj och busa med barn. Det är det jag tycker julen ska handla om. Och sangria förstås.

Det andra förstår jag inte. Kommer antagligen aldrig att förstå heller. Det här med julklappar har för länge sen förlorat sin charm. Konsumtion är jag allt för bra på ändå, tycker inte man behöver överkonsumera sig igenom julen. Julen är död som jul betraktat. Ju mer vi konsumerar desto gråare blir jularna framöver.

Jag önskar mig en vit och lycklig jul, varje jul. Det är få förunnat att ens få det ena. Jag tycker det är vad julen ska handla om.

Läs även andra bloggares åsikter om jul, konsumtion, lycka

Jag har vunnit en tävling. Det känns helt fantastiskt. Jag har för vana att tilldelas biocheckar för lite allt möjligt märkligt, men sällan att jag vinner tävlingar.

Det här känns som en äkta vinst. Priset? En Baker street kylskåpsmagnet. Kan det bli bättre?

Tack Tom!

Läs även andra bloggares åsikter om tävling, london

Där gick en propp och en glödlampa också.

Jag böjar fundera på om det helt enkelt är dags att flytta. Innan det här stället brakar ihop totalt menar jag.

Läs även andra bloggares åsikter om propp, motgång, nergång

Ny dag - nya problem.

Idag är det köksvasken som vägrar samarbeta. Ett halvt ton miljögifter har där spolats ner utan att den släpper till.

Spenderar jag för mycket tid i köket?

Läs även andra bloggares åsikter om problem, vask, kök

Januari

Jag längtade till Kuba. Jag längtade till Nya Zeeland. Jag gick i restankar och ville inte annat än att åka iväg.



Februari

Jag famlade runt i blindo, utan tro på mig eller på det jag gjorde för stunden. Allt var förvirrat och jag längtade vidare. Planen stakades ut och gjorde mig lycklig inombords. Det var där allt började. Resten av året trodde jag skulle bli en enda lång transportsträcka. Jag var det roliga i dajm.



Mars

Grubblade jag över livet och kärleken.

April

Mycket trötthet. Mycket osäkerhet. Mycket grubbel. Saker dränerade mig på energi. Samtidigt som små, små saker kunde lyfta mig till helt oanade höjder.



Maj

Kom med ljuset till mig. Men vårtröttheten är inte att leka med. Jag levde nära Mat Niklas och mat. Telenor släppte mig fri.



Juni

Efterlängtad semester. Mitt hjärta slog hårda slag och pulsen gick ner. Sena, ensamma sommarnätter på landet skrämde livet ur mig, rädslan för att spöken ur mitt förflutna skulle dyka upp jagade mig.



Juli

Jag lagade, tänkte och levde primörer. Livet smakade sol och gott, kallt, vitt vin. Mitt dagliga bröd var Sommar i P1. Fötterna på bordet och tankarna på annat håll.




Augusti

Jag gjorde mig äntligen fri från jobbet, började skolan och kände hur livet åter började återvända till mina sargade lemmar. Sangria gjorde ett återtåg i mitt liv. Helgerna spenderades på båt i Mälaren.




September

Livet på Tenga skulle visa sig bättre än jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Jag blev tilldelad min fantastiska handledare och uppsatsämnet började utkristallisera sig. På bloggen var det skrivläger. I livet mötte jag nya människor som fick mitt hjärta att slå lite snabbare. Jag började planera min resa. Livet log. Fia utmärkte min blogg till en av hennes favoriter.




Oktober

Jag började modeblogga. Drömde om hångel. Gav upp. Fick prova min gamla drilluniform och dra på mig den på maskerad. Mörkret lade sig åter över livet. Särskilt som lysröret i köket gav upp och samtidigt vägrade ge vika. Vänner runt omkring mig sa att jag såg lyckligare ut än på länge. Det var nog sant. Tvivlen på min förmåga hade börjat blekna. Men en del grubbel besteg fortfarande mina berg. Jag och genus gick all-in.



November

Ett nytt fokus infann sig i studierna. Allt handlade om uppsats och resa. Det fyllde min tid och min blogg. Jag såg ut som Mr Kidd i håret. Kanske blev jag delvego. Jag hälsade på vän i Oslo och mormor i Finland. Moodsvings blev vardagsmat. Jusektidningen publicerade mina bokrecensioner. Skengraviditeten var ett faktum, svårt att förtränga.



December

Hjärnan känns stel och stagnerad. Det är svårt att skriva något vettigt som inte har med uppsatsen att göra. Matlusten flyr sin kos och står inte att finna någonstans. Istället låter jag andra laga maten till mig. Jag och spanskan försöker bekanta oss med varandra.



Det mina vänner, var mitt år och min blogg 2008. Må nya bloggår le mot mig och er, kanske på andra bloggar.

Läs även andra bloggares åsikter om årskrönika, nytt år, bloggliv

En vän jag träffade i lördags är nu kräksjuk.

Hur många timmar har jag kvar att arbeta på innan jag ska börja slicka porslinskanten?

Läs även andra bloggares åsikter om vinterkräksjuka, inkubationstid

Idag längtar jag efter vörtbröd. Har ett löjligt sug efter just vört.

Läs även andra bloggares åsikter om vört, sug, jul

Jag tränar på den, självheten. Så som jag ska komma att leva med den några månader av mitt liv. Jag gör saker som jag normalt sett inte brukar, själv, för att prova på. Går ut och äter. Såna saker.

Jag påminns om det, hur skönt det är att träffa människor som jag känner, som vet något om mig, som minns saker jag sagt, saker jag gjort, också för länge sen. Det värmer i själen att känna att jag finns i ett sammanhang. Att mitt liv har en kontext, där jag är placerad tillsammans med andra människor.

Ändå känner jag mig inte rädd eller orolig för att det ska bli jobbigt att vara sjäv. Det trots att jag är ganska dålig på att skaffa mig nya kontakter ute i världen. Andra träffar nya människor och beter sig genast som att de känt varandra hela livet. Så fungerar inte jag. Jag behöver tid.

Det känns lite konstigt att jag ska uppleva en massa saker och inte kunna prata om upplevelserna i samförståelse med någon. Samtidigt gör det mig trygg att jag vet att så fort jag bloggar kommer det finnas någon där ute som lyssnar på mig. En liten bit av den värld som jag ser som min värld, min kontext, tar jag med mig fullt ut på resan. Det kroppsliga mötet är inte alltid det viktigaste. Det viktigaste är att veta att det finns några där ute, som lyssnar och som är med. Sånna som känner mig sedan en längre tid, vet vad jag refererar till och vad jag menar med några få rader.

Och det, känns som en stor trygg famn.

Läs även andra bloggares åsikter om självhet, resa, bloggfamilj, läsare

Bloggtorka är bara förnamnet. Jag känner mig helt dränerad på ord. Jag vet inte om det har att göra med att jag skriver ord hela dagarna. Andra ord. Ord som jag kan belägga, med hjälp av analyser och tidigare forskning. Mina egna ord har jag svårt att belägga. Det är som att jag vill hänvisa till någon, för att höja upp mina argument, göra mina ord mer värda.

Just nu känns de bara tomma. Eller så är det mitt huvud som är tomt.

Eller så är det mitt huvud som är fullt. Fullt med saker som jag inte riktigt kan uttrycka. Inte här och kanske inte ens för mig själv. Jag suger på en karamell som aldrig tycks ta slut. Jag får aldrig svaret på vad som döljer sig där innanför. Är det pulver, är det sött, är det salt, eller är det bara segt?

Det är kanske dags att bara ta ut den där karamellen och erkänna mig besegrad. Svaret kommer inte att finnas den här gången.

Läs även andra bloggares åsikter om orka, dränerad, ord

Det bästa och mest pålitliga med lördagar, är DN:s korsord. Jag har längtat hela veckan.

Snacka om att nöja sig med de små sakerna.

Läs även andra bloggares åsikter om korsord, lördag

Jag lyckades skära mig på ett papper igår. Snacka om att bli biten av den hand man föder. Eller nåt. Det var uppsatsen som högg mig.

Såret har lyckats bli ganska fult, så jag blev tvungen att sätta på ett plåster för att skydda det. Det är helt omöjligt att göra något utan långfingret, så det blir ju ideligen blött. Hur många gånger per dag ska man behöva byta plåster?!



Läs även andra bloggares åsikter om långfingervals, plåster

Jag har fått en ny vän. En som jag tror ska vara till stor lycka för mig. Trots hans litenhet. Lätthet.

Jag hoppas att han även ska få vara till lycka för er. Eftersom han ska få följa med ut i världen (trodde ni att ni skulle slippa mig?! Moahahahah...).





Nej, pengen är inte där för att illustrera min rikedom, utan för att illustrera hans litenhet. En egen sovsäck har han fått också. Plutten.

Läs även andra bloggares åsikter om resedator, packning

Ordningen är återställd.

Ny respons innebär mer arbete. Frenetiskt sådant. I en vecka till.

Jag fick i alla fall veta att arbetet alldeles oavsett vad jag presterar den kommande veckan kommer att bli godkänt. Jag får min examen. Men jag vill ju ha mer än så. Jag vill ha allt. Ett bra betyg. Minst.

Så fingrarna ska gå som trumstockar över tangentbordet den närmaste veckan. Det är inte filande. Det är specificerande, problematiserande, utforskande av metoder, prioriterande och utveckling i största allmänhet.

Jag arbetar oförtrutet vidare. Har haft två dagar av otillfredsställande vila från arbetet. Det är ju det här jag kan!

Läs även andra bloggares åsikter om uppsats, arbete, vetenskap, forskning

Jag har ägnat morgonen åt att pimpa mitt CV. Det känns stort, lite läskigt och egentligen helt avlägset. Men det finns ändå tillgängligt på lite olika ställen.

Arbeta? Jag?

Ja, någon gång ska jag väl göra det också.

Läs även andra bloggares åsikter om arbete, cv, framtid

Jag ojade mig lite över att behöva åka till universitetet idag. Det var inte bara vädret. Det är hela grejen stressa dit, inte hinna äta ordentligt för att sedan stressa direkt till dansen som gör att mina onsdagssejourer till uni aldrig känns riktigt passande.

Idag verkar tunnelbaneguden ha varit inne helt på min linje. Lite oväntat kändes det skönt att röda linjen stod still. Inte en vagn i sikte och folk verkade ha väntat länge. Eftersom jag redan var sen och skulle behöva byta till ersättningsbuss halvvägs kände jag att det var lika bra att vända vid Slussen. Bara tanken på att försöka komma i tid till dansen efteråt blev mig övermäktig.

När jag steg in i porten hemma var det lite Arwen över det hela. Kåpan, det mystiska leendet, kontakten med högre makter och det där, men något mindre underskön. Ärligt talat får jag erkänna att Arwen helt eller delvis gestaltades av en dränkt katt. Jag kände mig ändå nöjd över min hemkomst. Som hjälten som återvänder hem. Misslyckad i och för sig. Eftersom jag inte var nära att lyckas med mitt uppdrag. Men alla kan ju inte vara Spiderman. Jag är nog inte mycket till Arwen heller. Bara Hanna. Och idag kändes det som en alldeles tillräcklig uppgift.

Läs även andra bloggares åsikter om Arwen, hjälte, tunnelbanegudarna

Mtt huvud känns tomt. Tömt.

Men hjärtat är fortfarande fullt. På bristningsgränsen.

Läs även andra bloggares åsikter om väntan

Det tar på krafterna att vara ledig. Jag har farit runt som en galning. Hunnit med de flesta av Stockholms stadsdelar - också i förorten. Men så är det när man ska vara effektiv och hinna allt på en gång.

Det jobbigaste när man är ute en heldag är att hitta en toalett som inte är allt för äcklig. Eller att hitta en toalett, punkt. Det är inte alla ställen som är villiga att låna ut sin toalett. Helt förståeligt. Samtidigt omänskligt.

Så långt ut i förorten kom jag på mig själv med att sitta och reka. Var finns närmaste toalett? Jag kom på att uni faktiskt fanns i närheten. Jag orkade förstås inte gå från tuben hela vägen till uni så för första gången besökte jag kåren. Där fanns en toalett. Den var gammal och sliten. Men där luktade gott. Där fanns papper. Där var städat under den senaste månaden. Klockrent.

Sen kunde jag, likt en Duracellkanin, fortsätta bocka av saker på min lista. Fortsätta besöka stadsdelar. Oförtrutet.

Nu sitter jag här och pustar. Helt färdig. Men nöjd. Tomten kommer i år också.

Läs även andra bloggares åsikter om långa dags färd mot natt

Jag tänker Kramer. En stor lokal och en ensam tjänsteman bakom ett bord. Jag tänker cigarrer, kanske rom.

Kubas ambassad är dagens utflyktsmål.

Läs även andra bloggares åsikter om kuba, utflykt

Jag gillar sushimakare som ger en det där lilla extra. Exempelvis slantade morötter i form av små blommor.



Jag är dessutom glad att någon annan lagar middag åt mig ibland.

Jag har nog sjå med att baka bröd ikväll. Det finns inte tillräckligt med något mjöl så det blir bröd av leftovers. Sju-sorters-mjöl-bröd.

Läs även andra bloggares åsikter om sushi, extra, brödbak

Stånk och stön. Mycket sånt idag. Ikväll ska jag lämna in alstret. Imorgon betyder ledig dag. Fram tills dess är det mycket angst.

Inledning. Ingen vetenskap. Bara flum och intresseväckare. Det står still i huvudet. Stånk och stön.

Avslutning, författarens tack. Wrap up. Knyt ihop säcken. Stånk och stön.

Jag är fast. Min hjärna går på frivarv. Jag suckar och pustar. Vet inte vad.

Det är som att jag är för fast i mina analyser. Fast.

Men imorgon är jag ledig.

Läs även andra bloggares åsikter om stånk och stön, uppsats

Galen natt med oro och kli i kroppen. Jag tror att jag blir så utan att få min dagliga dos av drogen, dans.

Jag drömde på spanska och fick veta att jag skulle skriva uppsats i kemi.

Vaknade förvirrad.

Morgonbestyren tar längre och längre tid för varje dag. Jag börjar bli som en sengångare.

Läs även andra bloggares åsikter om orolig sömn, spanska

Jag är helt usel på det här med advent. Stjärnorna hänger förvisso uppe, men jag har dem aldrig tända. Igår insåg jag vilket fint, varmt och rött sken stjärnan i köket ger. Och den har hängt där i en vecka - och även förra julen antagligen.

Ljusen i adventsljusstaken hinner knappt brännas alls. Det blir inte av. Jag är rädd att glömma dem tända medan jag går hemifrån så att jag bränner ner hela huset.

Däremot tänker jag på dryck hela tiden.

Drycker idag:
♥ julmust till lunch (en klassiker)
♥ färkpressad apelsinjuice istället för frukstund (citrusfrukter hör definitivt julen till)
♥ varm choklad (kanske inte så juligt, men det passar ihop med kyla)
♥ glögg väntar till kvällen (definitivt med smak av jul!)

Vad dricker du idag?




Läs även andra bloggares åsikter om advent, ljus, dryck

På tungan, potatissallad och rostbiff. Och jag reser i tiden. Till en betydligt soligare och varmare plats där världen speglar sitt i ett stort blankt vatten. Luften luktar sol och sjöbris och tårna längtar efter att doppas ner i svalkan.

Istället för ett glas rosé eller öl sköljer jag idag ner lunchen med julmust.

Istället för måsar och kvackor intar jag måltiden tillsammans med uppsatsen.

Skilda världar. Ändå enat. Allt genom smakminnet.






Parallella universum.

Läs även andra bloggares åsikter om smaklökar, minnen

Jag såg Britney Spears: for the record igår.

Åh, vad jag gillar sånt! Jag gillar Britney. Trots allt som varit med om verkar hon inte vara bitter. Hon är full av humor och ser saker positivt. Sånt uppskattar jag. Det enda hon vill ha är att slippa ha 40 paparazzis efter sig en dag i veckan.

Och det borde väl ändå vara en mänsklig rättighet. Hyenor på jakt! Jag fattar inte hur hon orkar eller hur de orkar.

Go Britney!

Läs även andra bloggares åsikter om Britney Spears, for the record

Jag anar ett visst mönster.

Jag har för avsikt att se en film på bio. Hinner förstås inte dit innan den slutar visas. Ser att den visas på tv. Spelar in den. Och där slutar det.

Ikväll ska Narnia få den äran att göra entre på min DVD:s hårddisk.

Om jag kommer att titta på den? Det återstår att se. Känner jag mig själv lär fallet inte bli så. Den här gången heller.

Läs även andra bloggares åsikter om filmtipset, rastlös

Lördag = ledigt.

Tänk igen.

Lördag = ljus från flitens lampa.

Jag scribblar oförtrutet vidare i uppsatsdiskursen. Bloggdiskursen ligger som vanligt i träda.

Läs även andra bloggares åsikter om lördag, studieliv

Jag insåg just att jag oftast sitter med pekfingret höjt, alltid beredd på attack. Konstant anspänning. Sitter så i timmar.

Inte konstigt om man får musfinger.

Läs även andra bloggares åsikter om musfinger, arbetsskador

Jag har ju gått och blivit vegitarianisk på senare tid. Vegetarianism för mig innebär att jag inte äter kött, men jag äter bacon. Helt godtyckligt med andra ord.

Dagens vegetariska måltid är svamppasta. Svamp har ju gått och fått oförtjänt dåligt rykte i bloggosfären den senaste tiden.

Därför vill jag idag vidhålla svampen som ett gott och näringsrikt livsmedel.

Detta inlägg tillägnar jag svamp: the better snack.





Läs även andra bloggares åsikter om svamp, vegetarianism, lunch

Nu när bloggen gillar att strula har i alla fall fejjan äntligen slutat skicka mig mejl. Förut fick jag mejl om precis allt. Causes har skickat dig ett meddelande, you´re being viewed, movie quizzes dina vänner gillade och så vidare. Det fanns ingen ände i den strida ström av mejl Facebook skickade.

Jag blev faktiskt förvånad själv när det plötsligt och utan förvarning slutade. Men glatt överraskad.

Nu drunknar jag istället i meddelande på Facebook, men det känns mer hanterbart.

Läs även andra bloggares åsikter om facebook, drunkningsolycka, mejl

Härom dagen hade jag en mycket obehagligt incident hos Miss Ester. Jag ombads fylla i en avancerad ordverifiering vid flera tillfällen då jag skulle kommentera.

Jag misslyckades förstås fatalt samtliga gånger och var beredd att ge upp. Döm av min förvåning när jag upptäckte att samtliga kommentarer gått igenom trots mina misslyckade försök.

Ja, jag tycks lida av något form av stammande virus.

Idag stötte jag på denna ordverifiering igen. Det är inte varje gång, men det är ibland.

Mina vänner. Vad i helvete är det som pågår här?

Läs även andra bloggares åsikter om stamma, ordverifiering, blogg esse

Något killar mig i näsan? Får mig att nysa. Hela dagarna.

Lämna mig ifred!

Läs även andra bloggares åsikter om nyser

Vad tänker du på när du hör namnet Alana?

Läs även andra bloggares åsikter om gallup, Alana

På önskelistan

- kraft
- inspiration
- mod

Eller bara något att skriva om.

Vattenglas fram. Tänkarluva på.

Låt fingrarna göra jobbet idag. Igen. Hjärnan har kopplat ur. Den går på frivarv.

Läs även andra bloggares åsikter om arbete pågår

Allt går på rutin nu.

Jag gör samma saker. Tänker samma tankar. Låter mig begränsas av samma anledningar.

Den här dagen är som alla andra dagar.

Den här dagen. Ett liv.

Läs även andra bloggares åsikter om insnöad, tristess

Jag är glad att jag inte har bestämt att jag ska gå till jobbet. Hade planer på att ta ett sånt beslut, men det blev aldrig av. Dagar som idag är jag mycket nöjd med det. Det finns ingen ände på regnet. Och ljuset! Vem åt upp ljuset?

Så idag blir det till att skrida till arbete direkt. Promenaden är två meter. Utan regn.

Det här med blekhet är ändå underskattat. Att vara blek är snyggt! Se bara på Edward och Cullens i Twilight. Är inte de snygga kanske?

Jag skulle kunna tänka mig att öppna fönstret en stund. Senare.

Läs även andra bloggares åsikter om ljus, blekhet, innesittare

Min matlust har flugit sin kos. Kan det vara för att jag spenderar mina hela dagar i köket? Möjligt.

Idag blev det ugnsrostade rotfrukter av alla de slag till lunch. Till det sallad. Sallad med sallad. Det gick bra. Slank ner lätt. Just nu bakar jag bröd. Hoppas det ska gå bra också.

Inatt var jag tvungen att gå upp och äta när jag inte omgående kunde somna. Här stod jag vid diskbänken, i mörkret och tuggade i mig bröd utan pålägg. Till det, ett glas vatten. Lite torftigt kanske. Jag tycks spendera även nätterna i köket.

För att försöka göra vistelsen här i la cocina lite mer gemytlig ska jag åtminstone gå ut med återvinning idag. Vinna plats. Vinna luft. Återvinna material. Vinna. Sen ska jag försöka pressa ner middagen också.

Läs även andra bloggares åsikter om matlust, kök, återvinning

De där tutorna som kör loss första måndagen i månaden klockan tre tycks ha flyttat närmare.

Jag är helt döv.

Va? Vad sa du? Prata högre!

Läs även andra bloggares åsikter om måndstut, döv

Vart tog nu helgen vägen?

Jag skulle ju:
- lära mig spanska
- administrera och redigera bilder
- fundera på en forskningsplan

Istället gjorde jag:
- drömde mig bort
- tänkte på uppsatsen
- designade bloggar
- gick på bio (att betrakta som jobb, men ändå)

Nu är det bara tillbaka till arbetet som gäller. Det finns en del att göra. Tre veckor...

Läs även andra bloggares åsikter om arbete, helg, prioriteringar