Hannas Plats

Ofta framstår så mycket i livet som att det inte är av någon betydelse. Saker kan delas upp i syftesspecifik aktivitet och tidsfördriv. Så mycket i mitt liv är tidsfördriv. Fördriv till vad undrar jag? Det är knappast första gången jag ställer den frågan, ens på den här bloggen. Men varför finns det så mycket som är helt meningslöst?

Om jag var en ordklass skulle jag vara en preposition. Prepositioner är formord och inte betydelsebärande, till skillnad från innehållsord som exempelvis substantiv och adjektiv som står för saker i världen. Jag står mer för någon slags logisk princip som en preposition. På, av, i, under, över. Jag känner mig nog mest under.

Om jag skulle dela upp min tillvaro i syftesspecifika aktiviteter och tidsfördriv skulle nog tyvärr tidsfördriven äta upp mycket.

Skriva uppsats - syftesspecifikt. Fredagsöl - tidsfördriv. Läsa skönlitteratur - tidsfördriv. Läsa om sociosemiotik - syftesspecifikt. Dricka kaffe - tidsfördriv. Blogga - syftesspecifikt. Julfirande - tidsfördriv. Långresa - tidsfördriv.

Frågor att ställa sig:

Hur ofta är möten i livet tidsfördiv snarare än syftesspecifika och av betydelse?

Hur mycket mer skulle jag hinna uträtta av vikt om jag strök allt tidsfördriv jag sysselsätter mig med?

Hur kan tidsfördriv vara socialt acceptabelt som sysselsättning, och premieras i så många sammanhang?

Julafton är ett typiskt långt tidsfördriv. Det är inte ofta jag kan vakna vid 10 och tycka att det är helt ok att ligga kvar i sängen. Idag gick det hur bra som helst.

Här ska fördrivas tid. Och det är acceptabelt. Dessutom är jag sjukt bra på det.

Läs även andra bloggares åsikter om tidsfördriv, formord, betydelsebärare