Hannas Plats

Har precis träffat gitarrkillen som ska spela med mig imorgon på bröllopet. Han var hur lugn som helst, fortfarande 17 år och kände sig säker på vad vi höll på med.

Nu känner jag mig också lugn. Det kommer att gå bra. Jag kan ju låten, och har en kompetent person med mig på gitarr. Det kan liksom inte gå fel, nerver har jag klarat av förr.

Det här är nog det smartaste jag gjort.

Andra bloggar om: lugn, 17-åring, sjunga, det smartaste jag gjort

Om materiell lycka är eftersträvansvärt så känner jag mig i nuläget helt fullkomlig. Jag har blivit totalt mobil, insåg igår att det inte funkar med fast bredbandslina längre. Så jag uppgraderade idag. Det bästa är att jag är helt fri i min mobilitet.

Jag har hört rysare om vad man måste gå igenom för att returnera modemet hos den leveratör jag har idag. Men också det löste sig eftersom det visade sig att jag äger det. Fint!

Jag veeet! Materiell lycka är falsk och atificiell. Men om det är det som finns att tillgå är det väl inte mycket mer med det?

Imorgon ska jag på bröllop och fest, och jag har faktiskt bara plockat grejer ur garderoben. Det är teknik som gäller just nu.

Andra bloggar om: mobilitet, materialist, tekniktokig, bröllop

Mitt nya USB-minne luktar precis som en person jag brukade känna. Väldigt starkt dessutom. Så där så att det luktar i hela rummet. 

Undrar om han alltid gick runt med ett par USB-minnen i fickorna, eller om det finns en parfym som heter USB och som luktar precis likadant. Eller om USB-minnet jag har är parfymerat med samma parfym han brukade ha?

Märkligt är det i alla fall. Dessutom hoppas jag det slutar lukta snart. Vill ogärna tänka på honom varje gång jag ska USB:a.

Andra bloggar om: USB, minnen, lukter

Jag sitter som bäst och inviger nya datorn. I love it!! Så underbart att få starta från noll.

Semester i övrigt innebär att jag tänker på mat och blogg hela, hela tiden

En bra sak är att jag inte tänker på jobb alls. Jag tänkte på jobbet idag, fast bara i termer av att jag inte tänker på det. Snacka om att ha kopplat bort helt.

Andra bloggar om: matfixering, semester, ny dator, invigning

Hittade en ny lapp i trappen idag. Någon kär granne uppmanade oss resten av grannskapet att ta lite hänsyn eftersom personen, som inte namngav eller på annat sätt identifierade sig, skulle ha någon festlighet på vår obokbara innergård. Trevligt. Men varför ska vi andra ta hänsyn för?
 
♥ Ta hänsyn genom att inte ha en roligare och livligare fest än dem
♥ Ta hänsyn genom att göra deras fest lite roligare (kanske genom att hyra in en clown, eller jonglera med flaskor)
♥ Ta hänsyn och inte visa oss på gården (som även fungerar som ingångsport)
♥ Ta hänsyn genom att inte sola topless eller i string på gräsmattan bredvid
♥ Ta hänsyn genom att inte skrika könsord ut från fönstret

Uppmana inte mig till att ta hänsyn såvida det inte är jag som ska ställa till med något som skulle kunna störa!

Lite ödmjukhet brukar vara det som fungerar allra bäst om man vill ha gården för sig själv. Då menar jag den av typen hoppas att det går bra eller det ska nog gå bra att samsas om någon annan skulle vilja ta plats. Till saken hör att det finns rätt så mycket plats på den där gården.

Andra bloggar om: hänsynstagande, grannskap, innergård, irritationsmoment, lappar

Jag har ganska svårt för att lita på folk. Men det finns stunder då jag helt lägger mig i någon annans händer, vad gäller förtroende. Inköp.

Jag insåg att det dyraste jag någonsin köpt var min biljett till Australien, Nya Zeeland och Bali för några år sen. Det nästdyraste var min stereo som jag köpte för över 8000 kr när jag var 16 år. Det var väl hela sommarjobbspengen som gick åt kan jag tänka mig. Men när jag står inför stora tekniska inköp, då kompromissar jag ogärna med sånt jag tycker är viktigt.

Idag har jag köpt en ny dator. Min första alldeles egna. Och jag litade helt på det försäljaren sa till mig, jag lät henne guida mig genom djungeln och kom fram på den andra sidan med en fin liten silverfärgad sak. När jag bestämt mig berättade hon att även hon har en likadan som hon är väldigt nöjd med. Jag har svårt att tro att det kan bli värre än idag. Så allt är en lättnad.

Men när det kommer till säljare jag får förtroende för (det ska ju till en del) så kan de sälja på mig nästan vad som helst. Jag har blivit bättre på att lita på mig själv och det jag vill, och när försäljaren förstår mina behov och jag märker det, så är det inte svårt att komma i hamn. Jag antar att det betyder att båda parter kan bli ganska nöjda.

Innan datorinköpet hade jag varit på Löplabbet och köpt skor av en ganska så ointresserad och dryg försäljare. Men jag gick ändå därifrån med ett par skor. Jag har så svårt att hitta rätt och hon påstod att det såg bra ut på alla sätt och det kändes också bra. Jag slapp stå och riva bland hyllorna eller känna efter om storleken kändes bra. Då var det värt att köpa dem även av en dryg försäljare.

Det handlar om att prioritera.

Snart måste jag lämna stan.

Andra bloggar om: ny dator, stora inköp, försäljare, förtroende

Dagarna i stan ska ägnas åt bestyr inför helgens bröllop. Igår hittade jag de perfekta snittarna som ska göras lördagmorgon. Jag fick tag på killen som ska spela gitarr till min sång. Han är för övrigt 17 och jag tänker att han är så ung. Tror inte jag kände mig otäckt ung när jag var 17, så det är väl inte så farligt. Han lät precis så nonchalant som man kan tänka sig att en 17-åring låter i alla fall.

Imorse vaknade jag då med något slags bett i ansiktet, precis under ögat. Ska det vara så här eller? Och hinner det försvinna tills på lördag. Mnåååå, tyyyypiskt. Bara det inte sväller upp över hela ögat!

Andra bloggar om: bett, bröllopsbestyr, svullnad, gitarrspelare

Tillbaka i ekorrhjulet inser jag fler saker.

♥ Jag har tagit med mig vanorna hem och dessutom raffinerat dem lite (sitter som bäst och sörplar på en iskaffe som jag dessutom mixat med glass i. Mmmm..)

♥ Människor är helt jävla opålitliga. I januari bad jag om ett arbetsgivareintyg från en gammal arbetsgivare. Det dök upp nu, 6 månader senare!!

♥ När jag går in i en affär blir jag helt ha-galen (nej, jag shoppade faktiskt bara en sak som jag var tvungen att ha - små ballerinor som kan hänga i öronen). En anledning till att flytta från stan.

♥ Det är ganska trevligt att gå på sin gata i stan och springa på människor man känner igen från förr - även om man inte ids hälsa på dem. En av de många små, små anleningar till att jag skulle sakna stan.



Andra bloggar om: iskaffe, min gata i stan, shoppoholic, opålitlighet

Det var ju det där med ätandet i frizonen på landet. Jag har hunnit inmundiga ganska många mål mat om dagen. Skaffat mig nya rutiner och så vidare.

♥ Folköl till middagen är gott
♥ Smoothie är ett bra mellanmål som man kan äta varje dag
♥ Mörk choklad är nästan nyttigt
♥ Iskaffe är roligare i solen
♥ Smultron ska ätas direkt från busken

Dessutom är det hur kul som helst att ta kort. Har hunnit ta ett par hundra bilder under veckan. My good. Må det inte bli en vana...
Andra bloggar om: smoothies, mat, hunger, semester, vanor

Så där ja. Då var man hemma och mellanlandade en stund igen. Det första jag gör är naturligtvis att sätta på datorn. Såna viktiga saker.

Här hemma luktar det asfalt eftersom de tydligen asfalterar om på min gata. Golvet knakar när man går på det eftersom ingen gjort det på nästan en vecka. Så här länge har jag aldrig varit utan blogg sen jag började förresten.

Jag tänkte återkomma med min vecka i bilder. Om en stund. Måste bara lägga in frysvarorna i frysen först. Sen ska jag besöka er också.

Andra bloggar om: tillbaka, asfaltslukt, bloggabstinens, semester

Jag önskade att den här funkade att blogga med. Nu kommer det nog bli lite tyst här någon dag eller så. Men när man minst anar det dyker jag upp igen. Saknar er redan!

Andra bloggar om: utloggad, tystnad, mobilblogga, semester

Dagen har varit småhysterisk. Jag har skickat pressmeddelanden och suttit och väntat. Väntan kan tära. Särkskilt när man vet vad man väntar på.

Jag ville ju börja logga ut.

Har inhandlat vin i alla fall.

Andra bloggar om: väntan, pressmeddelanden, hysteri, utloggad

Sitter precis i telefonen med Skatteverket. Efter att jag frågat när mina pengar ska komma egentligen följer detta samtal:

- Du kommer att få pengarna i december, eftersom du har företag.
- Men vänta här nu lite, förra året fick jag dem ju före midsommar och då var det samma sak.
- Dröj lite då...
Återkommer efter några minuter
- Ja, det beror på en felaktig handläggning här hos Skatteverket som gör att din betalning fördröjs.
(Tänkt om jag aldrig ens ringt!!)
- Mhm, men om ni har gjort fel, ska jag då behöva ta konsekvenserna för det?
- Jaaa... jaha, då ska vi se.

Jag väntar fortfarande på att få veta varför jag inte har några pengar. Eller framför allt varför jag ska behöva vänta när jag gjort allt som står i min makt och de har gjort fel.

Andra bloggar om: skatteåterbäring, skatteverket, felaktig handläggning, konsekvenser

Jag trodde inte att det skulle hända, men jag har fått så många komplimanger för min kjol som jag hade på galamiddagen i fredags. Alla åldrar, alla kategorier har kommenterat hur vacker den är. Jag har aldrig varit med om liknande.

Själv var jag ju skeptiskt till om den skulle fungera alls i sammanhanget. Det verkar den med andra ord ha gjort. Den stod ut (i dubbel bemärkelse) bland smokingarna och cocktailklänningarna.

Någon tyckte att jag skulle bli avmålad i den. Någon annan att jag såg ut som en madonna när jag skred in i gyllene salen. Mycket ska man höra.



Andra bloggar om: oväntat, komplimanger, klädsel, smoking, tyll

Har precis varit på min första joggingtur på ett år. Ärligt talat sprang jag en halv gång förra sommaren, och innan det var det minst tre år sen jag knöt på mig joggingdojorna.

Måste erkänna att joggingskorna har sett sina glansdagar, uppenbarligen eftersom de är minst fem år gamla. Men det har å andra sidan mina knän gjort också. Så jag tänker att det går på jämt ut - eller inte. Hur var det nu? Hade i alla fall på mig mitt knästöd. Borde nog köpa ett till det andra knät också, om jag nu inte investerar i ett par nya skor.

Det som förvånade mig var följande

♥ Jag kräktes inte
♥ Det kändes inte som att jag ville kräkas
♥ Jag led inte avsevärt mycket
♥ Tempot har varit högre (nån gång för många år sen...) men jag sprang betydligt snabbare än folk gick
♥ Jag glömde bort att jag sprang, mina fötter bar iväg av sig själva
♥ Det kändes nästan... kul..? Ja, eller helt ok i alla fall

Dessutom var vädret perfekt. Runt 20 grader, molnigt och lite drippelidroppande från skyn. Svettades inte som en apa, men frös heller inte i början.

Jaha, så jogging blir nog årets sport ändå. Jag är kanske i bättre form än vad jag trodde. Annars hade jag inte kunnat springa en halvtimme utan att stanna. Jag känner mig ganska nöjd. Jag tror att sportandet kommer att ta udden av den här extrema tröttheten jag konstant burit på den senaste tiden också. Det är åtminstone min förhoppning.

Andra bloggar om: jogging är kul, träna, kräkas, vädergudar

Äntligen är mitt skötebarn förankrat i organisationen. Inte godkänt av någon direkt, men ändå uttalat som mitt bord. Något jag "lovat". Snarare har jag väl frågat om lov för att få göra det. Något jag verkligen vill göra.

Idag på redaktörsträffen för intranätet så blev det allmänt uttalat, och om alla vet om att jag "ska" göra det, ja, då måste det väl bli så också.

Jag ska få göra en språklåda, språkspalt, eller vad jag nu ska kalla den, på vårt intranät. Språkvårdande är mitt kall.

Jag har inte tid att gå på semester. Måste börja göra research. Djup sådan. Det här måste bli fantastiskt, så att jag blir oumbärlig. Kollegan har sagt att jag måste ta tag i det här projektet så att jag blir just oumbärlig. Många är de som vill ha mig kvar. Det är en märklig känsla, efter två månader. Men nåt bra har jag väl ändå gjort då.

Andra bloggar om: språkspalt, projekt, oumbärlighet, research

Långlunch med hela arbetsplatsen. Lättöl gör mig hög och lite flamsig, chokladtryffel gör mig glad. Promenad hemåt längs kajen i solen berusar.

Det är en skön avslutning med jobbarkompisarna. Och snart är det semester på riktigt.

Andra bloggar om: lunch, flamsande, lycka, semester

Nu har bandet lagts ner på riktigt. Det känns lite vemodigt efter 4 1/2 år. Men samtidigt var jag bara så trött på det. Ingen inspiration längre. Alltså, jag vill sjunga. Men jag vill ha ett band som är grymt, kreativt och funktionellt.

Jag kommer att sakna att träffa grabbarna. Dessutom känns det konstigt att vårt sista rep var för några veckor sen och jag minns inte ens hur det var.

Sorgligt!

Andra bloggar om: bandet, nedläggning, vemod

Kollegan hade lämnat en tidning på min stol när jag kom till jobbet imorse. Anledning: Ernst var på framsidan.

Dessvärre hittade jag aldrig intervjun med honom i själva tidningen. Lika bra det kanske.

Jag är fortfarande bussoholic. Nu har bussen på morgonen börjat gå med 10-minuterstrafik. Så den var förstås fullproppad. Dessutom var det bilköer genom hela staden. Vaffan! Tog mig 50 minuter att komma till jobbet. Som att gå ju!

Undrar om jag ska cykla imorgon?

Andra bloggar om: ernst, cykel, bussande, irritation

Förra veckan rusade jag runt i jakt på någon slags festblåsa. Utan resultat förstås. Men jag inser att scenariet är väl bekant. Inte bara för att jag gjort samma sak innan senaste årets båda bröllop. Men för att det är the story of my life.

Varje skolavslutning när det krävdes finkläder var jag rökt. Rusade runt i veckor för att hitta något, alltid utan resultat. Slutade ofast med att jag hittade något gammalt eller lånade skor av mamma som jag vantrivdes i förstås. Kjol eller klänning och "finskor" har helt enkelt inte varit min grej sen jag själv började bestämma vad jag skulle ha på mig. Jag kan inte se mig själv i "finkläder".

Däremot var jag inte gammal när jag började sukta efter jeans. Men det tog tiiiid innan jag fick mitt första par. Antagligen var det något arvegods från bröderna, säkerligen lappade med blommor eller fjärilar - för att de var trasiga och för att sånt kunde tjejer ha på lapparna enligt någon annan.

Jeans är något jag aldrig har något problem att hitta ett nytt par. Jag vågar inte ens fundera över hur många jag har i garderoben. Handla jeans är kul. Men inte att handla kläder som jag använder en gång om året, om ens det. No way!

Före förra sommarens bröllop minns jag inte när det krävdes av mig att jag skulle vara finklädd, men det var säkert flera år tidigare.

Handla måsten är aldrig lätt. Dessutom är det så vansinnigt tråkig.

Däremot har jag insett poängen med att ha en trasa som hänger i garderoben och som jag kan ta fram när jag behöver. Om jag nu, mot förmodan, skulle hitta något innan nästa bröllop, så får jag köpa den. Och sedan ha den varje gång det krävs av mig.

Andra bloggar om: finkläder, krav, tvångshandla, jeans

Jag hann se fler otroligt vackra sidor av Stockholm igår. Några blev förevigade och de tänkte jag dela med mig av.





Jag gillar Stockholm, det är en bra stad, med mycket vatten. Jag gillar att ha nära till vatten.

Det kommer fortfarande vatten från himlen, och jag kan med gott samvete sitta inne. Har tagit mig en liten lur och det var väldigt skönt. Jag förstår inte varför man väljer att förgifta sin kropp. Det är ju uppenbarligen dåligt med alkohol med tanke på hur seg man blir efteråt. Inte ens sömnbrist får mig på fall så som dagen-efter-känslan får.

Andra bloggar om: stockholm, vyer, vakert, regn

Nu ska jag få pizza. Orkar inte laga mat idag, eller göra något annat än ligga på soffan och läsa Tärningsspelaren för den delen. Det är sååå skönt!

Även om jag egentligen är lite sugen på färskpotatis och sill... Men det finns ju fler dagar.



Andra bloggar om: pizza, lat, tärningsspelaren, soffliggare

Jag är så glad att det regnar idag - och framför allt att det inte regnade igår. Regn innebär att jag kan sitta hemma och uggla idag. Minns inte när jag gjorde det senast en hel dag. Hoppas det håller i sig.

Gårdagen började tidigt, jag infann mig på Östermalm 08.45. Vi hade en ganska stillsam möhippa med 6 gravida kvinnor av 14. Var på chokladprovning och låtinspelning. Sedan åt vi middag hemma hos en tjej långt ute i förorten. Det begränsade mitt liv lite eftersom jag var tvungen på att förlita mig till att bli skjutsad tillbaka till staden. Det var trevlig, men jag var väldigt trött.

Det är trevlig med möhippa eftersom man har mycket tid att lära känna olika människor som man bara som hastigast träffat förut, eller som man aldrig träffat. Det är en skön umgängesform. Nästan lika trevligt som att gå på galamiddag. Jag har insett att jag funkar nästan bäst när jag umgås i större grupp. En märklig insikt. Särskilt som jag gärna tar upp politiska ämnen som genus och miljö, och det oftast går bra ändå. Det finns alltid någon som håller med. (Det kanske är politiker jag ska bli ändå...)

När jag kom hem vid 3 hade jag hunnit se himlen bli rosa och morgonfåglarna börja kvittra. Det var inte mycket folk i omlopp då. Nästan märkligt öde.

Jag hade glömt att stänga av min väckning, så vid 7 vaknade jag till Bo Kaspers Orkester. Som tur var hade jag sinnesnärvaro nog att förstå att det var söndag, så jag gick inte upp.

Må nu regnet hålla i sig. Det behövs.

Andra bloggar om: möhippa, politik, gruppumgänge, trött

Ikväll var det så dags att klä mig i tyll. Redan på vägen dit började kommentarerna hagla, den största var några killar som öppnade fönstret på en bil och vrålade precis när det åkte förbi. Föga smickrande, men ändå. Det är i alla fall omöjligt att visa sig i den och undvika kommentarer och blickar. Det kan nog vara bra, appropå konformitet. Vem vill vara som alla andra, bara för att alla andra är det. Man måste våga stå ut ibland.

Men kvällen är spenderad i Stadshuset, Blå hallen. Underhållning och 1994 års Nobelmeny. Men framför allt hade jag min första chans att riktigt mingla runt i bland branschfolk från hela Europa.

Jag gillar galamiddagskonceptet. Man sitter runt ett bord där ingen känner någon, och då följer samtalen oftast naturligt. Vi har haft  många och långa diskussioner på jobbet om denna galamiddag. Vissa har vägrat gå för att de hatar att konversera. Jag tror att konversera är min grej. Det blev aldrig ytligt utan vi höll en bra nivå, men det gäller att man sitter bland hyfsat sociala människor som också gillar att prata om lite seriösare saker än vädret.

Det konstigaste är nog att dansa i klackar och stor kjol. Jag känner mig aldrig så töntig som då. Men alla är ju lika töntiga i sina smokingar som de ska rocka loss i, så det är inte hela världen.

Jag känner mig nöjd, törstig och lite trött. Imorgon är det en heldag i möhippans tecken. Så nu är det sussa som gäller.



Andra bloggar om: galamiddag, nobelmeny, stadshuset, koncept

Eftermiddagen har spenderats på Grand hotel och en jobbkonferens. Mer spännande än så kan det knappast bli. Den handlade om klimatförändrignar så jag kände att jag ändå satt på rätt ställe. 

Sen kan man ju konstatera att även finlandsfärjor kan vara poppis bara de har rätt rykte. Grand är precis som en finlandsfärja, det luktar till och med som på färjorna när man stiger in i lobbyn. Heltäckningsmatta, lite rök, sprit och framför allt toalettrengöringsmedel - eller kanske avsaknaden av den. Jag skulle inte kunna betala dyra pengar för att bo där en natt, när man kan få en tur till Åland med B-hytt så gott som gratis. Känslan är liksom densamma.

Det visade sig att vi fick en del dötid innan konferensdelen drog igång. Plötsligt lämnar kollegan mig för att jobba (!!) och jag blir kvar med fotografen. Han känner väl sitt ansvar för henne i jeans. Hur ska hon klara sig bland idel kostymer?

Ja, jag var ensam om att bära jenas och converse. Lyckades låna till mig en arbetströja innan jag åkte. Även jag inser att en uttvättad svart t-shirt med bisarra budskap kanske inte går hem. Tänk att jag alltid är en katt bland hermelinerna, eller hur det nu var.

En av talarna under konferensen hade varit i Thailand under tsunamin. Under samma år hade han på sina resor även lyckats med konststycket att möta både en tyfon och vara med om en jordbävning. Det intressantaste de presenterade enligt mig var i alla fall att de enskilda 10 varmaste åren alla inträffat under 90- och 2000-talen sedan mätningarna började 1956. Det säger väl något.

På vägen hem lyckades jag slutligen hitta ett par strumpbyxor till kvällen. Jag engagerade en expedit i mitt sökande. Köpa stumpbyxor är inte min grej (heller).

Andra bloggar om: konferens, klimatförändringar, jeanstjej, finlandsfärja

Imorse hände det igen. Bussen åkte fel. Det händer lite då och då att bussen svänger på fel ställe, inser sitt misstag och börjar skarva för att komma tillbaka till sin rutt.

Egentligen är det inte konstigt. De tappar fokus en stund och tar rygg på en annan buss. Det skulle väl kunna hända vem som helst, i vilket jobb som helst. Men det blir ganska tydligt när man är busschaffis.

Jag inser också att jag måste ha en stor fascination för bussar, för jag bloggar ofta om bussar och busschaufförer. Kanske är det en framtid som busschaufför som jag har förträngt i mitt undermedvetna.

Andra bloggar om: bussrutt, förträngning, fascination, fokus

Jag läste på mjölkpaketet att det är fler vd:ar i de 500 största företagen som heter Göran än som är kvinnor. Vad säger det?

Jag tänkte säga att Göran måste varit ett poppis namn under 40- och 50-talet. Men inte nödvänigtvis så jättepoppis...

Men det är kanske med Göran som det är med killnamn som slutar på -y. Precis som Conny, Benny, Lenny och Sonny blir kåkfarare, knarkare eller bara allmänt kriminella, så blir Göran vd.

I så fall skiter folk i om deras son blir vd eller inte nu för tiden. 2006 fick bara 2 små pojkar namnet Göran i Sverige.

Andra bloggar om: göran, vd, namngivning

Att vara i källaren på stora kontorskomplex är ett hårt och svettigt arbete. Har precis lärt mig finna min väg genom katakomberna .

I första källarförrådet hittade jag först ingen lysknapp och svamlade runt en stund i mörkret. När det blev upplyst gick det bättre. Däremot vägrade hyllorna i arkivet vara stilla så jag fick hålla upp dem med foten så att jag inte blev klämd emellan.

Som tur var fungerade i alla fall mobilen där nere, annars hade det känts lite läskigt. Men som extra försiktighetsåtgärd bad jag Paragrafryttaren se till att jag var tillbaka inom en halvtimme. Annars skulle han komma efter mig. Inte för att han någonsin varit där så han skulle inte hittat. Dessutom har han ryggskott så jag hade inte känt mig betryggad i att ha honom som första sökkedja.

Andra källarförrådet låg bakom två branddörrar som låste sig efter mig. Jag var på helspänn inför om mitt passerkort skulle fungera på vägen ut. Och här någonstans blir jag nästan rädd för mitt duktighetstänk. Innan jag provar det vanliga låsvredet undrar jag över hur mycket det kostar om larmet skulle gå. Det känns tryggare att göra rätt och sitta inlåst, än att larmet går i onödan. Det är läskigt hur mycket jag tänker på att göra rätt. Så till den milda grad att min säkerhet kommer i andra hand.

Nå, jag hade min lilla pirra med mig och fick till slut med mig det jag skulle, och jag kom därifrån.

Kroppsarbete är skönt efter en förmiddag på kontorsstolen. Men dramatiken skulle jag gärna vara utan.

Andra bloggar om: källare, göra rätt, larm

Språkvårdsdagen låter som något helt i min stil. Jag gillar Lars-Gunnar Anderssons bok Fult språk. Den är från sent 70-tal, men känns ändå modern (oftast). Dessutom har den stort underhållningsvärde. Han verkar ha rätt skön humor. Knastertorr. Måste nog faktiskt rota fram den boken och citera några godbitar vid tillfälle.

Tyvärr är nog seminariet alldeles för dyrt för att jag ska få gå på det.

Jag och kollegan funderade på att spela ut våra chefer mot varandra genom att skicka ett infoblad till min chef där kollegans chef skrivit att "Är det här något för Hanna? Kollegan ska gå." Och sedan göra tvärtom. Då kanske vi skulle kunna få gå båda två.

Andra bloggar om: språkvård, fult språk, seminarium, jobb

Helvetes jävla fan och piss!! Alltså jag hör ju vad hon säger, eller hennes läppar rör på sig och jag låts förstå att det inte är bra. Gymmet har inga klippkort eller engångsentréer. Det kommer bli en lång sommar! Med nära till tårar och helt uppgiven går jag därifrån. Halvårskort! Bah! Jag behöver en träningsform i två månader, tack så mycket.

På väg hem slinker jag in på Friskis för att se vad de kan erbjuda mig.

Där tar de visst engångsentréer.

Ja, så jag köpte en entré.

Där hade de såna där gamla maskiner, som jag körde i på 90-talet. Men det funkade. Det jobbiga med att vara på ett gym man aldrig varit på är att mycket tid går åt till att leta efter de maskiner man vill ha.

Men jag såg människor jag kände igen. Det är där alla hänger. Jag förstår varför, det är mycket billigare på Friskis än på gymmet.

Men jag föredrar förstås mitt gym.

Resten av sommaren kommer det att bli jogga som gäller i kombination med situps och armhävningar. Spring tills du kräks - och det brukar inte vara så svårt i mitt fall.

Nu har jag just hällt i mig en proteindrink. Jag känner mig glad över att ha fått tränat till slut, men ändå lite modfälld. Jag gillar ju inte att jogga.

Andra bloggar om: gymma, engångsentréer, frustration

Så rasar den där känslan över mig igen. Känslan av att jag borde göra en massa saker för att få arbetslivserfarenhet, borde träffa en massa människor eftersom det är sommar, borde nätverka mer för att få kontakter.

Och fortfarande känner jag inte för det. Det känns inte som att jag orkar. Alltså rent mentalt.

Tidigare i våras fick jag diagnosen "utbränd" av mina vänner hobbypsykologerna. Jag orkade inte sätta mig och fundera på vad jag ville i livet, trots att jag inte hade ett jobb. Det kändes inte som att jag hade tid!?

Nu känner jag lite samma sak, som att jag inte hinner med, eller kanske som att jag inte kan koncentrera mig tillräckligt för att fokusera på vad jag vill. Det är nästan som att jag har fått ADHD. Jag kan inte sitta två sekunder och fokusera tankarna på abstrakta saker som framtiden eller mig själv. Jag tänker mycket under mina bussresor, men alltid med musik i öronen. Och tankarna flackar runt fiktiva saker främst.  

Kan jag vara utbränd i själen? Gett den ADHD eftersom mitt hjärta flackar omkring utan att riktigt fästa sig vid något eller någon.

Jag skulle nog behöva lägga mig någonstans några veckor och göra ingenting. Inte ha några måsten, inget att göra. Då tvingas jag fundera och tänka och till slut kanske jag finner något att fokusera på igen.

Jag väntar på att livet ska arta sig. Men jag orkar inte göra något för att det ska det. Inte lyfta ett finger. Jag kan inte fokusera.

Andra bloggar om: finna fokus, utbränd, koncentrationssvårigheter, borde

Jag håller på att besöka personer på olika företag i jobbet just nu. För att intervjua dem om just deras jobb. Väldigt intressant! Kanske kan jag hitta min drömarbetsgivare på det här sättet. Jag har redan fått upp ögonen för en del.

Det är kul att lyssna på människor som har en utvecklande arbetsmiljö. Som känner att deras omgivning uppmuntrar till personlig utveckling och nya idéer. Så vill jag också ha det.

Och snart är det dags för mig att byta jobb igen. Eller ja, till jul. Men jag kan ju börja fundera på vad jag vill göra i alla fall. Det är verkligen dags.

Var kan man göra skillnad? För sig själv eller för någon utsatt grupp?

Andra bloggar om: arbetsgivare, utveckling, miljö, jobb

Brandlarmet går. Det första människor frågar sig är: Är det på riktigt?

I receptionen ligger röken tung. Brinner det verkligen?

I hissen ner (ja, en del tog hissen) till uppsamlingsplatsen säger någon. Det är övning va?

I entrén är någon på väg upp och man säger att brandlarmet gått. Ja, men är det på riktigt då?

Spelar det verkligen någon roll om det är på riktigt eller inte? Tydligen. Bättre att fortsätta jobba och i värsta fall brinna inne, än att gå ut och inse att det var en övning. Även på övningar ska man ju ut. Det är det som är själva övningen.

Vi har haft brandövningn idag. Ett skönt avbrott i ett maratonmöte jag satt i. Så ser jag det. Dessutom slapp jag brinna inne.

Andra bloggar om: brandövning, människors dumhet, avbrott

Är det något jag inte står ut med så är det lögner.

När man ställer en fråga och någon ljuger en upp i ansiktet, då är det något allvarligt fel. Eller så har man bara att göra med en riktigt feg stackare.

Det kan hända att jag farit med någon osanning under mitt liv, men det har nog mest varit för att täcka min person, den jag är. Det är inte lögner i sakfrågor. Inte för att komma undan stora obehag.

Men fega stackare finns det gott om, de jag mött, främst av hankön.

Andra bloggar om: fegisar, lögner, obehag

Ernst. Det verkar som att han tuffat till sig lite. Inte lika mycket mys-Ernst.

Jag vet inte om jag gillar det. Ska det vara Ernst, så ska det väl vara det hela vägen.

Dessutom gillade jag inte alls klippningen när han upprepar något han sagt. Irriterande. Som att han är trött på mysstämpeln och nu vill prova något annat: irritationsstämpeln. Stoppa honom!

Update: Jag vet att det är andra gången jag bloggar om honom - och nej, han är inte min idol. Men det är ändå ett faktum att han kommit att bli lite av ett fundament i den svenska sommartvunderhållningen. Jag kan inte låta bli att ändå tycka att det är kul att se vad han tar sig för.

Andra bloggar om: svt, ernst, tuffing, mysstämpel

Det råder en viss panik runt bussandet i stan. Jag slutar aldrig att faschineras av hur folk beter sig på en buss.

Imorse satt jag ytterst av två säten och kvinnan innanför skulle av. Hon sa inget men reste sig upp utan att säga något när bussen stannade. Jag fattade vinken och steg åt sidan. Då rusar en man genom gången och sätter armbågen i mitt huvud medan kvinnan lite panikslaget undrar hur mycket tid det ska behöva ta för mig att flytta på mig.

Liknande incidenter ser man dagligen. I lördags satt jag innerst och mannen utanför vägrade resa på sig så att jag fick åla mig förbi honom sittandes på sätet. Riktigt irriterande. Jag lyckades slå i huvudet även den gången.

Men det värsta är folk som reser sig på inre sätet och utan ett ord börjar tränga sig förbi. Oftast är de som sitter på yttre sätet ganska bra på att ta vinkar iform av att man samlar ihop sig i tid innan. Men tydligen räcker inte det för alla. Inte har de mål i mun heller.

Nu irriterar jag mig i och för sig ganska mycket på folk som ska förbereda sig i god och på så vis tvinga upp den på yttre sätet långt innan bussen stannat. Särskilt när det är mycket folk i gången så att ingen kan röra sig åt något håll. Man kan ju tycka att det är lättare att vänta så att folk slipper preja sig undan när det inte finns någonstans att gå.

Bussande är ett härligt fenomen.

Andra bloggar om: bussande, irritationsmoment, trängsel, armbågad

Jag låg och tänkte på ett ord innan jag skulle somna härom dagen. Konformitet. Kunde inte komma på vad det betydde så jag blev tvungen att googla på det. 

Konformitet - ändring i beteende eller uppfattning som beror på verkligt eller inbillat grupptryck.


Uppfylla andras önskemål och därmed bli accepterad och omtyckt.


De med benägenhet till imitation/konformitet överlever evolutionen. När man imiterar blir man oftare också sedd på ett mer positivt sätt och blir mer accepterad av den imiterade.

Jag insåg att jag pratat om konformitet med en kollega precis samma dag. Även om jag inte heller då tänkte på företeelsen som just konformitet. Men vi möter den dagligen.

Jag förstår varför konformitet uppstår. Ingen vill väl avvika eller vara annorlunda. Men det känns väldigt trist. Oftast tycker jag det är så befriande när människor ställer löjligt puckade frågor och det visar sig att alla har suttit och funderat på samma sak utan att våga säga något. Eller när en person helt går emot det en hel grupp enas runt, bara för att till slut få rätt.

Konformitet borde bli ovanligare i ett så upplyst samhälle som vi ändå har. Ändå tycks det inte ske några större förändringar i den vad man kan se i alla fall. Folk nickar med i allt för stor utsträckning och ifrågasätter inte sånt som vi ser som självklarheter. Det ger knappast någon mental utveckling hos människan. Dessutom ser vi fortfarande helt klonade ut.

Allt handlar väl i slutändan om konformitet. Rädslan för att avvika eller bli uttittad. Följ strömmen så går allt bra. Var en död fisk.

Andra bloggar om: konformitet, ifrågasättande, grupptryck

Jag känner för att duscha var och varannan minut. Undrar varför? Och framför allt undrar jag varför Stockholms vatten ska vara otjänligt? Inte för att folk verkar bry sig, längs Årstaviken såg jag folk som badade överallt på min promenad. Men jag gillar inte att bada i trängsel, så jag är ändå inte motiverad.

Pratade med kollegan idag om mina planer på att flytta ut ur stan för att få något eget. Min egen yta. Han mobbade mig för att jag vill ha något som är mitt hela tiden. 

I nästa sekund undrade han hur jag ensam skulle underhålla det där drömhuset. "Skaffa en livslöjtnant!" Det var hans svar. "Du måste ha en familj, Hanna". Jag sa att jag inte planerar att skaffa någon. "Skit i det, då har du gratis arbetskraft!" Det är ju ett sätt att se på saken.

Det värsta är att jag inte ens sett mig själv tillsammans med någon i det där huset vid havet. Det var bara för mig, utan löjtnant. Då är man kanske lite för väl invand vid att vara själv. Det kan inte vara sunt! Samtidigt är det ingen risk för att jag ska bli besviken, när livet inte blev allt det där jag hopppats på. Förväntningarna är redan låga. Och det är väl egentligen riktigt tragiskt.

Andra bloggar om: singel, livslöjtnant, bada, egen täppa

Jag har knatat runt Söder i två timmar. Ganska härligt var det, och vi fick mycket pratat om. Inser att det är få människor jag skulle orka umgås med i två timmar utan att göra just något. Vi bara gick och gick och gick och pratade och pratade och pratade. En bra söndag, efter att ha legat i solen på förmiddagen.

Dessvärre gillade inte mina fötter värmen och flipfloparna i kombination med långpromenad. Mot slutet hade jag fläkt upp en större yta hud. Jag fick lite skamset hitta en buss som tog mig hela vägen hem.

Nu måste jag fylla på med energi. Sen ska jag nog gå coh köpa lite ingredienser så att jag kan göra en iskaffe. Det är nog vad jag behöver just nu, efter denna energiurladdning.

Andra bloggar om: skoskav, promenad, sällskap, sol

Vaknade av att jag var så hungrig att magen bullrade. Men det visade sig vara åskan. Regn och åska var mysigt och somrigt att vakna upp till inatt.

Det är redan minst lika varmt som det var igår. Jag funderar över var jag ska lyckas bada idag. Kan man kasta sig i Årstaviken?

Åh, vad jag saknar att bo i ett hus på landet när det är så här. Jag har inget behov som helst av att bo i stan på sommaren. Jag får bara ångest av att sitta i lägenheten när solen gassar utanför. Och oftast känns det som ett mindre projekt att försöka ta sig ut någonstans. För när man väl har tagit sig någonstans visar det sig att halva Stockholm tänkt samma tanke. Det kan väl vara ok, så länge man inte behöver sitta bredvid rökare eller folk som väsnas (jag vet, jag låter som att jag är medelålders minst). Jag tror bara att jag saknar att ha en egen täppa, en liten altan och en kopp kaffe och få avnjuta solen ifred. Jar är en eremit i många avseenden, och på vintern passar Stockholm bra. Men på sommaren måste eremiter ha en egen liten stuga, helst nära vatten.

Det är kanske dags att bli veckopendlare. Eller helt enkelt ha ett jobb där jag kan distansarbeta halva året. Är det någon som har en sån anställning och ett litet hus långt härifrån i bakfickan?

Andra bloggar om: sommarångest, hus i skogen, eremit, längtan

♥ Första doppet
♥ God grill
♥ Rosévin i mass
♥ Bubbel i glas
♥ Planer inför morgondagen
♥ Andra till fjärde doppet
♥ Öl på klipporna a la blå blå vindar (fast med Victoria Bitter)
♥ Rabarberpaj med vaniljvisp
♥ Igelkottspotting
♥ Vandrat hem i ljummen sommarnatt
♥ Kvällsdopp
♥ Lätt rödlätt hy
♥ Pratat om livet
♥ Pratat om livets slut





Andra bloggar om: vin, bad, tervligt sällskap, sommar

Varmt ute, varmt inne, varmt i själen, varmt i sinne. Eller hur det nu var.

Och jag är ledig. Jag ska bege mig ut i skärgården och förhoppningsvis ta mig mitt första dopp för året. Men det kan jag inte lova.

Men jag kan lova att det ska bli riktigt mojigt.




Andra bloggar om: sol, bad, ledig, skärgård

Dagligen utstår jag ganska nedsättande eller förringande kommentarer om kvinnor från män på jobbet. I en organisation som arbetar för jämställdhet och talar om synliggörande av sexuella trakasserier på jobbet tycker jag det är märkligt. Men säkert inte ovanligt.

Det värsta är att jag inte vet vad jag ska göra av mig själv när jag hör hur gubbarna kommenterar några tjejer i bikini. "Undrar hur gamla de där kan vara?" säger någon lystet. "Ja, i högstadieålder", säger en annan. Inget för er gubbsjuka att titta på med andra ord. När det kommer nya medarbetare som är kvinnor märker man hur de stramar upp sig och ska vara sina mest älskvärda jag, om kvinnorna är snygga. Sen kommer man att få höra kommentarer om dem resten av dagen. Inte sällan kommer det mer nedsättande kommentarer om kvinnor och hur kvinnsklighet ska bemötas.

Sånt här går inte att bemöta, men jag kan helt enkelt inte vara tyst. Det gynnar mig inte att säga något, för de tycker bara att jag är irriterande och en jäkla genuskärring. Men det gynnar inte heller kvinnskligheten att jag är tyst. Ingen annan orkar heller säga något. Innan jag kom satt alla och fnissade med lättsinnigt eller hummade med - och värst av allt - tog männens parti i många frågor. Sånt gör mig så förbannad. Fattar man inte att man degraderar sin egen roll som kvinna på det sättet. Men det känns oftast som ett försök att få vara med på männens sida. Det värsta är att allt som är nedsättande mot kvinnor också kommer att ligga dem i fatet förr eller senare.

Samtidigt förstår jag det delvis. Det är för jobbigt att hela tiden snacka emot. Men hur mycket ska man behöva tåla. Jag sitter aldrig och kommenterar män och slickar mig runt munnen eller säger nedsättande saker om män generellt. Jag kan vara nedsättande mot Paragrafryttaren, men det är för att han måste hållas på plats. Och jag gör det skämtsamt med bara honom som mottagare. Det är inget generellt manligt utan bara som försök till motvikt mot allt han häver ur sig.

Men frågan kvarstår. Hur ska jag orka med att tänka alla de här tankarna resten av mitt liv? Hur ska jag orka bemöta den här skiten? Vad ska jag göra med mig själv?? Hur ska vi kunna få till attitydförändringar mot sånt här? Visa att det inte är ok, ens på skämtnivå. Det blir för mycket. Även skämt visar på en viss inställning, vad det än är man skämtar om.

Jag känner mig helt utmattad. Inte undra på att jag jämt har ont i huvudet.

Andra bloggar om: genus, kvinnsklighet, attityder, förringande

En fobi jag har är smutsiga fingrar. När jag ser människor som sitter på tunnelbanan och äter något och sedan slickar på fingrarna, får jag kväljningar. Svåra sådana. Bara jag tänker på det nu får jag kväljningar.

Man känner hur klibbiga ens egna fingrar är och sedan tanken på att slicka dem. Gaaah...

Andra bloggar om: fingrar, smuts, kväljningar

Negativt med luftkonditionering är att det finns frosstendenser när det är som soligast ute. Jag fryser och måste snart ut i värmen för att tina upp lite.

Försäkringstjänstekvinnor verkar vara svåra att få tag på, fullt upp. Alla sitter i möten eller har gått för dagen (även de manliga tjänstekvinnorna). Skönt, när klockan är 10 på förmiddagen.

Jag får fortsätta med lika stor hänivenhet.

Andra bloggar om: luftkonditionering, tjänstekvinnor, telefonera

Imorgon är det fredag igen. Det var ju fredag nyss, eller tisdag i alla fall. Känns som att det är helg hela tiden nu. Inte mig emot, men jag är helt förvirrad.

Dessutom kollade jag i almanackan och insåg att jag har semester om två veckor!! Det är ju snart ju! Helt bortkollrad. Det känns konstigt att gå på semester efter att ha jobbat två månader.

Det känns så superlyxigt att alls ha semester - alltså betald. Det har inte jag haft på flera år. Ska bli ett kärt återseende :)

Andra bloggar om: semester, förvirring, helg

Jag var fortfarande seg imorse när jag vaknade. Inte bakis, men trött.

Så idag har jag haft en Hanna-dag. En dag för mig. En hyfsad dag på jobbet, massage och hårklippning. Det är väl ändå att ta hand om sig.

Kände i måndags att jag var väldigt stel i nacke och rygg som kanske föranledde ondskan i huvudet. Men idag var det inte så farligt.

Jag är lite kluven när det gäller massage. Har lite svårt för att bli knådad så där ingående av en okänd person, det känns inte rätt helt enkelt. Så vi får se om det blir något mer av den varan.

Men klippningen var behövlig. Tillbaka hos min vanliga frissa kändes bekant och bra också.

Nu väntar tvättstugan. Och att dricka mängder med vatten.

Andra bloggar om: hanna-dag, massage, vatten

Eftersom jag knappt var utanför dörren igår, passade jag på att ta mig utomhus på lunchen idag. Sitta i lagom mycket sol och äta lunch är helt oslagbart.

Jag längtar efter att sitta i skuggan på landet och äta lunch och dricka isvatten för att sen trippa ner till stranden och bada.

Jag har inte fattat att det är sommar än tror jag. Går fortfarande och väntar på att känslan ska infinna sig. Kanske är det semestern som måste infinna sig först.

Andra bloggar om: lunch, sommarkänsla, sol

Måste få med en bild på lillpluttan också. Hon var så snäll idag. Inte mot faster, men annars...

Andra bloggar om: lilleplutt, familj

Familjen har nu gått. Grannen, jag kan rapportera att brorsan inte blev full. Trist! Men maten verkar ha blivit uppskattad och det är ju kul. Och champagne fick vi dricka. Lite lugnare tempo än igår. Annars orkar jag nog inte med morgondagen.

Min nya kamera kom dessutom igår, så jag fick möjlighet att föreviga min examensmiddag.



Bus och jag på golvet.



Hanna, buset och farmor sjunger Imse Vimse spindel i sängen.

Jag inser att det finns en anledning att byta lägenhet. Det kommer snart att bli trångt när jag bjuder in till familjemiddagar. Det är redan så att alla måste flytta på sig eller jobba runt när middagen serveras och andra bestyr ska skötas. Det skulle vara skönt att kunna stå och diska utan att flytta på sina gäster. Eller att ha ett annat rum att sätta dem i. När lillpluttan också ska ha en egen stol så kommer jag att behöva köpa fler, och bygga ut köket. 

Dagens I-landsproblem.

Andra bloggar om: i-landsproblem, examensmiddag, skrutten, champagne

Kände mig extremt svensk när jag idag var och kivades om jordgubbar och färskpotatis i affären.

Önskade dock att jag haft en egen kryddodling för basilikan var nästan slut. Fick inte med mig riktigt tillräckligt hem, men det får duga helt enkelt.

Nu har jag handlat och svettats. Skulle behöva ta mig en liten nap, men jag har antagligen ingen ro i kroppen. Hungrig är jag också.

Kvällens meny är i alla fall denna.

Förrätt
Vit sparris med hyvlad parmesan - champagne
Huvudrätt
Lax under basilika och osttäcke med färskpotatis och grönsallad - champagne
Efterrätt
Mascarpone med jordgubbar marinerade i rödvin - kaffe och avec

Andra bloggar om: meny, jordbubbar, svenskt, bakis

Det var ett ganska städat fyllebloggande får man väl säga ändå.

Idag njuter jag inte precis frukterna av igår, snarare plågas jag av trötthet som sitter bakom ögonen, i armarna, i benen, bakom öronen, ja, precis överallt.

Och jag som ska handla och laga mat hela dagen och sedan dricka champagne. Hur ska det gå?

Det värsta är att jag vaknade för många timmar sen och hoppades på att somna om. Men icke. Förstås. Det är så plågsamt att behöva ligga vaken när man inte vill, dessutom hungrig. Jag vill inte vara bakis någonsin!

Och det är redan väldigt varmt ute.

Andra bloggar om: bakis, trött, vaken

Vilken grym kväll jag har haft. Trodde jag skulle behöva dumpa min favvokollega som jag lovat knata hem och öla med. Men det visade sig att han var villig att knata till Odenplan med mig och ta en öl där.

Sen hade jag en sen kväll med brorsa och svägerska. De körde grillat samt vinprovning inför bröllopet. Det blev senare än väntat. Jag kommer antagligen vara bakis imorgon. Men det kan det vara värt.

Dessuotm trykcte jag en cigarill. Så onödigt, men trevligt för stunden. Känner mig illasmakande i munnen!

Andra bloggar om: cigarill, sen kväll, perfekt

Det är väldigt soligt ute, mycket solglasögon, shorts. Men framför allt är det mycket studenter i omlopp, man kommer knappt fram.

Jag blir så cynisk när jag ser dem. Jag tänker att de snart kommer att möta verkligheten, och den är inte så mycket roligare än gymnasiet - egentligen. Det kanske är en av de gladaste dagarna i livet. Men dagen efter än knappast värst mycket roligare än dagen före. Antagligen snäppet tyngre.

Dessutom känns det som att det blir trashigare för varje år. De verkar stå i drivor av tomburkar på de där flaken. Själv hade jag en liten flaska champagne - lite mer klass :) Är det nu jag ska säga att det var bättre förr..?

Nä, det ska jag inte. Men det finns ändå en gräns för hur länge det är kul att titta på flak med fulla studenter. Den gränsen nådde jag det år jag själv tog studenten (vilket tycks vara ett par år sen). Men lagret av festande studenter tycks outsinligt, eftersom det kommer nya varje år. Och jag är glad att jag kan gömma mig på kontoret.

Andra bloggar om: studenter, fylla, sol

De senaste dagarna har jag märkt en viss blödighet hos mig när det gäller barn som far illa. Jag har känt en stor klump i magen även när jag ser nyförlösta mammor som går bort. 

När man får egna barn brukar ju sånt bli värre. Men jag har ju inte fått några barn. Däremot har jag umgåtts en del med mina små skruttar och jag tror att det kan spä på min blödighet.

Kom på mig själv med att visualisera alla tänkbara otäckheter när Skrutten smög iväg själv bakom huset på landet. Jag såg hur hon snubblade, trillade av altanen och slog huvudet i en sten. Jag var tvungen att tvinga bort liknande tankar hela tiden.

En annan liknande upplevelse hade jag när jag läste en Åsa Persson bok där ett barn som hette samma sak som Skrutten for illa och jag nästan började gråta. Har aldrig varit med om det förut.

Jag inser bara deras otroliga sårbarhet när de är så där små. Allt är faror som lurar. Det är bara att svälja och fortsätta leva som inget.

Andra bloggar om: blödig, barn, faror

Jag har mött min överman i huvudvärksväg. Inget hjälper och jag fantiserar bara om mjuka bomullsmoln. Försökte sova bort huvudvärken men insåg att om jag ska lägga mig nu får det väl bli för natten helt enkelt.

En tidig kväll alltså. Det finns väl ingen anledning att plåga mig i onödan, inget jag direkt väntar på heller.

Så god natt!

Andra bloggar om: huvudvärk, plåga, sömn

♥ Om det känns pinsamt att möta på någon när du lämnar toaletten, har du antagligen glömt att använda bajsvispen
♥ Gå inte till Paragrafryttaren om du vill ha kloka och stringenta svar
♥ Lämna inte kallingarna på kroken i vilorummet
♥ Om du inte kan sikta, sitt ner
♥ Att markiserna åker upp och ner hela tiden har inget med solen att göra
♥ Varning för låg sol, använd solglasögon

Andra bloggar om: skyltfetisch, påbud, varningar

En mäktig huvudvärk börjar att dunkla mitt sinne även idag. Tur att det snart är dags att sluta för dagen.

Med dimma i huvudet går allt så långsamt.

Andra bloggar om: huvudvärk, tungt, hemgång

Jag håller på att komponera den perfekta middagen som min familj ska få inta på onsdag. Anledningen är ett något försenat examensfirande för mig. Bara ett halvår... Imorse diskuterade vi förrätter på fikat. Åländskan erbjöd mig färsk, vit, sparris. Direkt från hennes växtrike. Kan det bli mycket bättre?

Till det en rad av champagneflaskor. Här ska det korkas upp på riktigt. Och jag måste få mellanbrorsan att dricka också. Ett födelsedagsfirande jag hade blev han så onykter och sedan så bakis att han aldrig mer vill dricka alkohol hos mig.

Men jag tar ju bara examen en gång. Hoppas jag.

Andra bloggar om: champagne, sparris, firande, examen

Lilla Skrutten och jag har bestämt att lekstugan på landet ska få heta Suset. Det passar bra ihop med storstugan som heter Knallen, av att den ligger på en bergknalle. Suset är inte precis vindtätt så det passar ganska bra. Suset och Knallen är dessutom lite på samma tema. Frågan är vad lillstugan ska heta. Duset?

Virrvarr skulle annars passa bra eftersom den lilla familjen som bor där lever i just ett virrvarr av saker.

Andra förslag?

Andra bloggar om: suset, namngivning, teman

När jag är på landet är det som att jag befinner mig i en frizon. Jag dricker gärna något glas vin varje kväll, eller ett par folköl. Dessutom kan jag dricka kaffe till frukost och två fikor. Eventuellt slinker det ner en kopp även på kvällen. Och till fikat får man alltid äta kakor.

Det är tur att man kommer hem därifrån förr eller senare. För hemma kan man inte hålla på så där.

Men det är ganska trevligt med frizoner.

Andra bloggar om: frizon, kakmonster, fikagalen

Varför känns det som att hela världen är klonad när man åker tuben i stan en somrig dag som den här. "Alla" tjejer har rakt, blont hår och ser ganska solade ut. På sig har de tights och/eller något kort, samt ett avklätt linne. Och alla ser likadana ut när man tittar sig runt. Nä, ok. Det finns andra också. Men de som ser ut på dylikt sett kan jag inte skilja på när jag vrider på huvudet. Ibland kommer jag på mig sjläv med att tänka: Stod inte hon därborta nyss?


Smälta in, anpassa sig eller dö. Evolution. Jag antar att det alltid har varit på det här sättet. Man måste vara likadana för att smälta in i mängden. Och gör man det så överlever man och slipper ta skit. Neandertalarna var säkert inte bättre.

Andra bloggar om: kloning, mode, smälta in

Andra bloggar om: ernst, stoppa mig, pik

Jag känner mig som en gammal kärring idag. Ont i rygg och leder, trött i kroppen.

Mina knän känns som att de vill gå av. Vad är det som händer? Är det det stillasittande jobbet som tar ut sin rätt. Jag har haft ont i huvudet varje eftermiddag. Igår kom jag på att det var Paragrafryttarens fel, han snackar så extremt mycket. Jag sa det till honom också. Alla skrattade. Jag tror folk gillar att jag trackar honom. Man måste göra det för att inte ge honom fritt spelrum.

Andra bloggar om: kroppssmärtor, ålder, huvudvärk