Larmet går
I receptionen ligger röken tung. Brinner det verkligen?
I hissen ner (ja, en del tog hissen) till uppsamlingsplatsen säger någon. Det är övning va?
I entrén är någon på väg upp och man säger att brandlarmet gått. Ja, men är det på riktigt då?
Spelar det verkligen någon roll om det är på riktigt eller inte? Tydligen. Bättre att fortsätta jobba och i värsta fall brinna inne, än att gå ut och inse att det var en övning. Även på övningar ska man ju ut. Det är det som är själva övningen.
Vi har haft brandövningn idag. Ett skönt avbrott i ett maratonmöte jag satt i. Så ser jag det. Dessutom slapp jag brinna inne.
Andra bloggar om: brandövning, människors dumhet, avbrott
man är så inpräntad i att det är en övning att man inte reagerar. Det är som att ropa "varg". Eller hur det nu var. När det väl händer på riktigt är det ingen som bryr sig. Ganska dålgt system egentligen.
Det är läskigt vad avtrubbad man blir av falsklarm och övningar. Skönt att du slapp ifrån mötet en stund!
Fast du, akta dig för att ta hissen vid brandlarm. För tänk om det varit på riktigt. Då är hissen en elak fälla.
Brandövningar är sköna. Vi brukar dessutom belönas med glass om vi klart testet. Hittat till uppsamlingsplatsen och rapporterat vilka som är närvarande =)
I våras hade de en brandövning på universitetet. Det lustiga var att de tydligt i högtalaren talade om att larmet inte är äkta, detta är en övning... Himla många som gick ut. Verkligen.
när man nästan gått åt i sömnen av giftig rök är det lätt att ta allt som har det minsta med brand att göra på allvar...
Jag är ansvarig för larmet och säkerheten på vårt kontor och förstår inte hur folk är så avtrubbade. En gång då brandlarmet gick rusade jag in i ett konferensrum, hojtade att larmet gick och att folket skulle rusa ut. Då tittar alla på mig med trötta ögon och säger "vi har ett viktigt möte vi har inte tid med såna här dumheter".
Sen såg de att brandbilarna kom på gatan och att det brann i huset bredvid så DÅ reste de på sig.
Jag blir så trött....
Fröet: Katastroftänket i Sverige är nog mindre än i andra länder också. Det händer rätt sällan riktigt allvarliga saker här.
Ester: Skrämmande är det...
Bling: Det låter lyxigt att få glass. Nån sån fick inte vi. Det var inte jag som åkte hiss - galningar!!
Petra: Kanske var ett test i er hörsel... eller nåt.
Rosenblom: Alla som varit med om saker tar också nya incidenter på fullaste allvar. Konstigt att det alltid ska behöva hända något först bara...
Lennart: Undrar just hur viktigt det där mötet skulle varit om det brunnit under skosulorna på dem...?
Vi hade ju brandutbildningsförmiddag för inte så länge sen (skrev även om det på bloggen) och inför denna förmiddag kände jag bara äh, onödigt gå, kan lika gärna jobba istället. Men nu efteråt var det intressant, roligt och viktigt lärande. Om ALLA vet vad man ska ta vägen vid en brand så slipper man det här. Man får nog gå till individnivå och ändra sin inställning där först för att alla ska klara sig.
Hmm...jag är lite trött. Kanske skriver goja...
Kluster: Ja, en liten bildning av människor kanske vore något. Vad gör man när larmet går?
1. Avslutar mötet och lämnar sedan lokalen via hiss
X. Tar en fika och väntar på att larmet ska stängas av.
2. Utrymmer lokalen genast genom nödutgångar.
Puh...
