Källarrymd
Att vara i källaren på stora kontorskomplex är ett hårt och svettigt arbete. Har precis lärt mig finna min väg genom katakomberna .
I första källarförrådet hittade jag först ingen lysknapp och svamlade runt en stund i mörkret. När det blev upplyst gick det bättre. Däremot vägrade hyllorna i arkivet vara stilla så jag fick hålla upp dem med foten så att jag inte blev klämd emellan.
Som tur var fungerade i alla fall mobilen där nere, annars hade det känts lite läskigt. Men som extra försiktighetsåtgärd bad jag Paragrafryttaren se till att jag var tillbaka inom en halvtimme. Annars skulle han komma efter mig. Inte för att han någonsin varit där så han skulle inte hittat. Dessutom har han ryggskott så jag hade inte känt mig betryggad i att ha honom som första sökkedja.
Andra källarförrådet låg bakom två branddörrar som låste sig efter mig. Jag var på helspänn inför om mitt passerkort skulle fungera på vägen ut. Och här någonstans blir jag nästan rädd för mitt duktighetstänk. Innan jag provar det vanliga låsvredet undrar jag över hur mycket det kostar om larmet skulle gå. Det känns tryggare att göra rätt och sitta inlåst, än att larmet går i onödan. Det är läskigt hur mycket jag tänker på att göra rätt. Så till den milda grad att min säkerhet kommer i andra hand.
Nå, jag hade min lilla pirra med mig och fick till slut med mig det jag skulle, och jag kom därifrån.
Kroppsarbete är skönt efter en förmiddag på kontorsstolen. Men dramatiken skulle jag gärna vara utan.
Andra bloggar om: källare, göra rätt, larm
I första källarförrådet hittade jag först ingen lysknapp och svamlade runt en stund i mörkret. När det blev upplyst gick det bättre. Däremot vägrade hyllorna i arkivet vara stilla så jag fick hålla upp dem med foten så att jag inte blev klämd emellan.
Som tur var fungerade i alla fall mobilen där nere, annars hade det känts lite läskigt. Men som extra försiktighetsåtgärd bad jag Paragrafryttaren se till att jag var tillbaka inom en halvtimme. Annars skulle han komma efter mig. Inte för att han någonsin varit där så han skulle inte hittat. Dessutom har han ryggskott så jag hade inte känt mig betryggad i att ha honom som första sökkedja.
Andra källarförrådet låg bakom två branddörrar som låste sig efter mig. Jag var på helspänn inför om mitt passerkort skulle fungera på vägen ut. Och här någonstans blir jag nästan rädd för mitt duktighetstänk. Innan jag provar det vanliga låsvredet undrar jag över hur mycket det kostar om larmet skulle gå. Det känns tryggare att göra rätt och sitta inlåst, än att larmet går i onödan. Det är läskigt hur mycket jag tänker på att göra rätt. Så till den milda grad att min säkerhet kommer i andra hand.
Nå, jag hade min lilla pirra med mig och fick till slut med mig det jag skulle, och jag kom därifrån.
Kroppsarbete är skönt efter en förmiddag på kontorsstolen. Men dramatiken skulle jag gärna vara utan.
Andra bloggar om: källare, göra rätt, larm
Kommentarer
Postat av: nollåttan
hatar också källarkatakomber. brukar gå igenom sådana jourtid, eller tidigare har jag gjort det iaf. inte kul alls.
Postat av: Fia
Tycker de låter lite läskigt att gå i en källare själv, men jag är väl lite feg också:)
Postat av: Lennart
Själv gillar jag att gå runt så där i källargångar, och det gör inget om det är lite mörkt eller kanske kolsvart. Tycker det är lite spännande, och lite upphetsande. Fast det kanske beror på att jag tycker att jag är en sån trist människa? Jag kanske önskar att Bruce Willis hoppar fram och ber mig hjälpa honom banka skiten ur några skummisar? Kunde kanske hjälpa mig att lätta på trycket och bli av med lite aggressioner?
Postat av: Hanna
Lennart: Vem skulle inte vilja ha Bruce Willis på sin sida..?
Trackback
