Bussande
Imorse satt jag ytterst av två säten och kvinnan innanför skulle av. Hon sa inget men reste sig upp utan att säga något när bussen stannade. Jag fattade vinken och steg åt sidan. Då rusar en man genom gången och sätter armbågen i mitt huvud medan kvinnan lite panikslaget undrar hur mycket tid det ska behöva ta för mig att flytta på mig.
Liknande incidenter ser man dagligen. I lördags satt jag innerst och mannen utanför vägrade resa på sig så att jag fick åla mig förbi honom sittandes på sätet. Riktigt irriterande. Jag lyckades slå i huvudet även den gången.
Men det värsta är folk som reser sig på inre sätet och utan ett ord börjar tränga sig förbi. Oftast är de som sitter på yttre sätet ganska bra på att ta vinkar iform av att man samlar ihop sig i tid innan. Men tydligen räcker inte det för alla. Inte har de mål i mun heller.
Nu irriterar jag mig i och för sig ganska mycket på folk som ska förbereda sig i god och på så vis tvinga upp den på yttre sätet långt innan bussen stannat. Särskilt när det är mycket folk i gången så att ingen kan röra sig åt något håll. Man kan ju tycka att det är lättare att vänta så att folk slipper preja sig undan när det inte finns någonstans att gå.
Bussande är ett härligt fenomen.
Andra bloggar om: bussande, irritationsmoment, trängsel, armbågad
du har just precis satt fingret på några av anledningarna till varför jag hatar att åka stadsbussar.
Fröet: Jaså, själv älskar jag det. En sociologisk stuide av vad som händer när man låter människor som inte känner varandra komma varandra lite för nära in på livet.
Jag hatar att åka buss när man måste sitta bredvid någon man inte känner. Vet inte vad det är, är lite rädd för främlingar tror jag. Tur jag bor på landet då, där vi inte har bussförbindelser...hehe.
Petra: Landet kan också vara bra för att man känner alla där :) Så du slipper sitta bredvid okända menar jag...
Folk som i vanliga fall är normalt artiga och trevliga förvandlas ofta till mordiska zombies på bussar.
Man kanske kunde införa Bussvett som ämne i skolan?
Karin: Det tycks ske någon slags personlighetsförändring när människan är trängd och i flock, ja.
Samma underliga beteende finns på bussarna och spårvagnarna här i stan också. Man kanske blir lite konstig då man kliver på en buss?
Varför ska det vara så svårt att säga "ursäkta, jag ska kliva av här" eller "ursäkta, kan jag få komma förbi här".
Kan bli irriterad på folk som inte tackar när man håller upp en dörr åt dom. Vad är det med vissa människor egentligen?! Fan. Vissa lite vänskap så får de ett leende från mig! :)
Lennart: Jag tror det... Eller så är storstadsbor konstiga...
Kluster: Man undrar ju, det kostar faktiskt inget.
Jag blir stressad av bussar just för detta
