Hannas Plats

Lite stressad.

Jag lagar mat, med ett obrukbart finger. Det enda det är bra till är att göra obscena gester.

En butler skulle man haft.

Tur att jag i alla fall har min intelligens.

Jag har stukat mitt långfinger. Helt svullet på mitten är det.

På Fröiskt manér (alltså, hon verkar ha tagit bort det där inlägget dessvärre...) tänker jag låta dig gissa vad jag gjort, men utan multiple choice.

Vad tror du?

Läs även andra bloggares åsikter om stukad

Nu lanseras Hanna 3.0. Snyggare design, färre buggar och med ännu större funktionalitet.

Lite snyggare, lite bättre helt enkelt.

Enjoy!

Läs även andra bloggares åsikter om uppgradera nu

Jag minns det mycket väl. Första gången jag skrev ett inlägg på denna blogg. Trevande fingrar sökte ord. Skräckslagen klickade jag publicera och trodde att hjärtat skulle stanna. Folk kunde läsa mig! Folk kunde hitta mig!

Jag minns hur en kursare som bloggade lästes av andra kursare i hemlighet. Hur självutlämnande de tyckte bloggaren var. Tänk om jag också skulle bli självutlämnande. Tänk om jag skulle skriva för mycket. Tänk om människor skulle hitta mig.

Åren har gått. Jag är fortfarande en "hemlig" bloggare. Det är inget jag berättar för människor. Bara ytterst få har bjudits in till att läsa. Men visst har andra hittat mig. En del läser mig men pratar aldrig om det. Jag pratar aldrig om det. Om blogglivet. Jag förstår nu hur man helt kan separera sitt bloggliv från sitt vanliga liv. Ibland har jag också lättare att skriva saker än jag har att säga dem. Fingrarna är mina talespersoner i många sammanhang.

Bloggen har också skänkt mig en hel armada av nya vänner. Vänner som har jag ofta jag har bättre koll på än andra vänner.

En del har under åren frågat vad det här ger mig. Svaret är så mångfacetterat. Utöver de där vännerna så har jag bloggvänner som jag ännu inte träffat och som jag också värdesätter. Dessutom har jag halkat in på både det ena och det andra tack vare att människor hittat och läst min blogg. Utan bloggen skulle jag känna mig ensam tror jag. Den är så ofta min länk till världen.

Jag missade bloggens tredje födelsedag. Och nu har det snart gått ytterligare ett halvår. Jag undrar hur länge jag ska hålla på. Kan man gå från att vara bloggare till att inte vara bloggare?

Läs även andra bloggares åsikter om metabloggande, mafia, bloggliv

Idag har jag en administrationsdag. Papper sorteras för att skickas in. Papper kastas. Papper klipps till i ett bra format. Papper sätts i pärmar.

En typ pappersdag.

Det behövs. Jag håller på att drunkna i papper. Jag tror att samhället var betydligt mer papperslöst innan it-samhället. Nu ska allt som sker virtuellt dokumenteras på papper. Och virtuellt sker hur mycket som helst.

Idag ska jag bli pappersfri. En stund.

Läs även andra bloggares åsikter om papper, administration, papperslöst samhälle, myt

Om det någon som någonsin ifrågasatt den vita mannen som norm i vårt samhälle kan de ta och knäppa på vilket humorprogram på tv som helst. För så fort det kommer in en kvinna, en kurd, en afrikan, en bisexuell eller något annat som avviker från normen så kommer humorn att baseras på denna avvikelse. Det blir genast kvinnoskämt, kurdskämt, rasistskämt, homoskämt. Inget som baseras på vit eller man gör sig någonsin som ett skämt.

Det är lätt att avgöra vad som är tabun i vårt samhälle genom att titta på humor. Själv blir jag bara trött. Så trött.

Läs även andra bloggares åsikter om humor, norm

Jag längtar efter tystnaden. Det finns ingen tyst plats i min tillvaro just nu.

Jag behöver en skog och lite lätt vindsus, kanske något naturligt brus av vatten, iskalla havsbad, regn mot ansiktet. Inga ledningar som alltid låter, ingen granne som kissar, ingen dator som brusar, ingen trafik som ständigt tränger sig in i mitt medvetande.

Bara mina tankar och lite skön asketism. Behagligt mörker. Stjärnklara nätter. Solokvist.

Läs även andra bloggares åsikter om tystnad, längtan

Ny hootchy kootchy-fest. Ny korsett. Så funkar det.

Förfesten var den kungligaste i sitt slag. Tack Bling! Till slut vågade jag till och med sätta mig med min gigantiska tyllkjol.

Klubbandet bjöd på fina gamla kändisar a la Sandra Bovallius (för den som minns Skilda världar). Jag råkade vispa runt min tyll i hennes hår. Men hon älskade ändå kjolen.

Snart är det dags för mig att börja klippa film nummer två på temat burlesk. Så länge bjuder jag på mig med kvällens finaste killar.






Läs även andra bloggares åsikter om burlesk, Hootchy Kootchy

Så sent som i torsdags sa jag att jag fortfarande känner mig fräsch i kroppen efter två månaders intensiv danstermin. Jag förbannade nästa veckas lov.

Men jag tar tillbaka allt. Jag har ont överallt. I rygg, i nacke, i knän, i fötter och i ljumske. Känner att 35 danspass på mindre än två månader har satt sina spår. Gjort sitt.

Min kropp ska slappna av i en vecka, återhämta sig. Mitt sinne ska klättra på väggarna och kräva sin drog. Jag behöver en substitutdrog. Tips? (Jogging och promenader godtages ICKE!)

Läs även andra bloggares åsikter om sliten, drogberoende

La mig i soffan och borstade tänderna för att få lugn och ro och lite extra tid att tänka. Sen gick jag in i köket, öppnade luckan till soppåsen och böjde mig ner.

Vad hade jag tänkt göra där? Spotta?

Antagligen.

Lätt förvirrad återvände jag till badrummet.

Läs även andra bloggares åsikter om förvirrad, morgonrutin

Jag uppskattar inte opålitlighet. Särskilt inte från säljare. Säger de att de ska ringa klockan tre så ska de göra det också. Det borde ligga i deras eget intresse.

Jag tror han sumpat sin chans. Synd bara att jag redan sagt upp den gamla leverantören.

Läs även andra bloggares åsikter om Ruffel och båg AB

Min materialism blir som värst vid den här tiden på året. När jag fyller år kan jag inte neka mig själv något. Jag tänker: det blir en present till mig själv. I år verkar det nästan helt gått över styr så mycket jag har fått i present. Och då har jag inte ens fyllt än - det är ett tag kvar till och med.

Jag som tänkt att jag skulle göra något kul på min dag. Verkligen unna mig en grym födelsedag. Inser att jag inte kommer att ha råd med det. Men det är klart, man kan unna sig gratissaker också. Eller i alla fall billiga saker.

Idag ska jag hämta ytterligare några presenter. De är lövtunna, stora och matta. I vackra färger.

Nu finns egentligen bara en sak kvar på min önskelista för att min dag och mitt år ska bli fulländat.

Läs även andra bloggares åsikter om födelsedagspresenter

5 000 tecken är inte samma sak som 5 000 ord.

Dags att ta fram stora suddigummit.

Läs även andra bloggares åsikter om stryk, överflöd

Läs även andra bloggares åsikter om burlesk, en natt på stan

Var det här det bästa jag kunde vaska fram? Svar: Ja.

Någon som vill sponsra en ögonoperation?



Läs även andra bloggares åsikter om nya brillor

Du verkar lite ofukuserad idag. Skärp dig!



Läs även andra bloggares åsikter om glasögonbrott

Jag höll i ett stort segel. Plötsligt började det blåsa och jag kunde inte hålla seglet kvar. Det tog mig med genom ett fönster och ut. Jag skrek.

Jag vaknade av ett skrik. Mitt skrik. Jag vet fortfarande inte om det var i mitt huvud eller om det var i mina öron.



Läs även andra bloggares åsikter om skrik, drömmar

Ångest och längtan. Visst är det ett delårsbokslut att fylla 30. Allt ska vägas på guldskål, stötas och blötas. Vart är jag på väg? Vad har jag tagit för beslut i mitt liv och vad har det lett till?

Jag har tänkt på det så länge att det känns som att jag varit 30 ett tag redan.

Den stora frågan är väl egentligen hur jag ska gå vidare? Vad ska rättas till? Göras annorlunda? Vad ska jag prioritera nästkommande 10 år?

Svaret är enkelt. Så självklart. Så otroligt svårt. Det handlar ju om att genomföra eller hur? Inte om att kunna svaret på frågan.

Dagen är nära.

Läs även andra bloggares åsikter om dagen är nära, 30

Om Anna Anka skulle gifta sig med Arne Anka skulle hon inte behöva byta efternamn. Dessutom skulle de få samma fina initialer AA. Anonyma Alkoholister.

Bra eller dåligt?

Läs även andra bloggares åsikter om ankor

I DN idag står att läsa om socialstyrelsens diagnoskoder. Om du har en ihållande, förhöjd grundstämning, är fysiskt energisk och effektiv samt känner sig problemfri - dock med vissa drag av tölpaktighet - så finns risk att du har hypomani. Ett förstadium till bipolär sjukdom.

Så det är det jag har.

Läs även andra bloggares åsikter om tölpaktig, hypomani, självdiagnos

Magdalena Ribbing hade en ganska träffande krönika i DN idag om hur dåliga människor är på att svara på e-post. Det är så enkelt, tar ingen tid. Ändå drar sig folk för det. Vad är det frågan om? Dålig hyfs? Tror inte det. Jag tror ju att det ofta handlar om ansiktshotande svar, man vill ta sig ur, har svårt att bestämma sig, måste formulera något bra och så vidare.

Jag undrar vad Magdalena skulle säga om status-livet på fejjan. Herregud! Där kan vi snacka att människor inte alltid har känsla för det passande. En del råkar spilla lite för mycket om sig själv, eller om andra. Människor lägger ut bilder där man undrar hur de kom på den geniala idén att exponera sig på det viset på Fejjan.

Dessutom är det intressant med gnäll. Statusuppdatera och sen gnälla på att ingen kommenterar. Där tror jag definitivt att det handlar om att ge och att ta. Om man kommenterar andra får man kommentarer tillbaka - som i blogglivet skulle jag säga. För visst är det lite en sport att få människor att skriva något. Människor skriver de mest geniala saker i sin status, men får ändå ingen respons. Hålla på halster, inte ge utan att få. Lite så. Man skulle kanske kunna skriva en avhandling på temat fejjan-liv.

Läs även andra bloggares åsikter om fejjan, hyfs, Magdalena Ribbing

Jag såg Cocktail igår. Vilka minnen! Älskade 80-tal. Tom Cruise och Elisabeth Shue. Jamaica. Red eye. Coughlins law.

En riktigt dålig film upptäckte jag.

Läs även andra bloggares åsikter om cocktail, Tom Cruise, Elisabeth Shue

Dagens ord: Butternut-pumpa

Jag har sprungit benen av mig i jakten på den. Utan lycka dessvärre. Så jag får nöja mig med att smöra upp en annan pumpa.

Jag tycker att utbudet överlag är dåligt i Sverige. Pumpa som är så gott!!



Läs även andra bloggares åsikter om butternut, pumpa, mat

Jag tog paus igår. Ingen dans. Kände mig sliten och trött. Kanske åt sjukhållet. Tänkte att jag skulle lägga mig och läsa.

Istället satt jag och redigerade och kopierade filmer från DVD:ns hårddisk till DVD-skivor. Ett hårt och svettigt arbete. Framför allt tog det tid. Där satt jag på golvet i en skum vinkel med handleden i en bruten vinkel, koncentrerat i timmar. När jag ställde mig upp hade hela kroppen utom hjärnan somnat.

Det var bara att gå och lägga sig. Lite mer bruten än om jag dansat.

Note to self: Det är alltid en bättre idé att dansa.

Läs även andra bloggares åsikter om dans, redigering, sliten

Jag ser att hösten och kylan är här. Vintern nära.

I mina djupa sprickor på knogarna kan jag se detta. De svider redan.

Ska det vara så här nu i typ sex månader?

Läs även andra bloggares åsikter om narig, självsprickor, vintertrött

Tänk om man fick bestämma vad som skulle hända på ens egen möhippa/svensexa/överraskningsdag.

Det är som att det finns så mycet man vill, att man skulle ha svårt att bestämma sig. Lite av grejen är ju också att se vad ens vänner tror/vet om en och vad man gillar.

Jag skulle ändå vilja utmana mig rejält, i något rent fysiskt jobbigt men även adrenalinstinnt. Hoppa från en trampolin, antingen ner i vatten med en instruktör för simhopp vid min sida. Eller också mer på cirkustemat - bli fångad av någon som hänger i en annan trampolin.

Så skulle jag vilja att någon lagar riktigt grym mat. Kanske att Mat-Niklas kom och fixade.

Jag skulle inte vilja dricka hela dagen eftersom jag blir så trött.

Någon form av avslappnande häng skulle jag gilla, dricka energidrinkar i exotisk varm miljö, endast iförd badrock.

Sen skulle jag önska att det hände något oväntat. En gammal vän dök upp, eller en hel kör som sjöng en av mina gamla låtar, alla att mina gamla lärare radades upp kanske. Något oväntat och gärna småpinsamt eller kul.

Om jag skulle tvingas klä upp mig/ut mig inför kvällens utgång skulle jag önska mig burlesktema. Gärna korsett, tyll och nät. I burleskmiljö förstås.

Dagens låtval skulle nästan kunna vara Cirkus med Britney.

Det låter som en grym dag i min smak.

Hur skulle din egen drömdag se ut?

Läs även andra bloggares åsikter om överraskningsdag, utopi, skräckblandad förtjusning

Alla älskar teknik. Alla hatar teknik.

Alla stämmer in på minst ett av två ovanstående beskrivningar.

Det är kul att vara inne på Kjell & Company och studera människor som relaterar till teknik. Det är frustration. Det är panik. Det är passion. Det är teknik.

Jag älskar teknik. Jag älskar att koppla in ny teknik. Jag älskar när tekniken arbetar med mig.

Och idag på Kjell & Company behövde jag inte spendera en endaste krona. Teknik när den är som bäst.

Boxen är inkopplad till tv:n - och funkar på första försöket.

Frågan nu är bara vad jag ska göra med alla miljarder kanaler.

Läs även andra bloggares åsikter om teknik, passion, kärlek

Nu har trailern för min film kommit.



Läs även andra bloggares åsikter om trailer, Hannas film, Jorden runt på 103 dagar

So busy, busy att det stiger mig åt huvudet. Inkräktar på min nattliga slummer. Min återhämtning.

Hjärnan ger aldrig upp, den fortsätter pumpa ut bilder. Målbilder och skräckscenarier. I en härlig sörja.

Under tiden börjar magen kurra. Jag sätter mig i det mörka köket och tittar på mina grannar som aldrig släcker i sina kök. Äter en skål youghurt. Undrar om det är lättare att sova med ljuset tänt. Som att någon alltid pysslar i köket.

Ovanför mig pysslar min granne runt. Stampar i golvet. Sånt jag aldrig annars hör.

Jag borstar tänderna igen, lägger mig åter på nålarna. Jag andas fort, med hjärtat hårt dunkande. Sov nu, tänker jag. Sov nu hjärnan. Imorgon är en annan dag.

Idag.

Läs även andra bloggares åsikter om sömn, troll, stress

Jag måste ha missat att ha PMS den här månaden. Lite av en chock. Som att jag lyckats lura naturen! Varje sånt tillfälle är ett tillfälle att fira.

En gång tidigare vet jag med mig att det har hänt. Den gången fick jag istället PostMS, en minst lika djup svacka. Som att naturen lurade mig. Den jäveln.

Nu tänker jag fortsätta vara lätt i sinnet så länge som jag bara kan.

Naturen måste inte ha sin gång! Eller så är det något som jag ännu inte vet vad det är som fungerar som lyckopiller.

Läs även andra bloggares åsikter om lycka, PMS, dikotomi

Mysbyxorna måste nog vara världens mest underskattade plagg.

♥ Om jag skulle hajpa ett plagg så skulle det vara mysbyxan
♥ Om jag skulle införa en arbetsuniform skulle den inkludera mysbyxan (och stora sneakers)
♥ Om jag skulle införa en dag skulle det bli mysbyxans dag (varje dag?)
♥ Om jag skulle införa ett nytt ord skulle det vara en synonym för mysbyxan (hiphopsters)
♥ Om jag skulle vara hemma hela dagarna skulle jag aldrig dra på mig annat än mysbyxor (vänta nu...)

Länge leve hiphopsters. Aldrig blir jag så stor som när jag har dem på mig!

Läs även andra bloggares åsikter om mysbyxor, hiphopsters, hausse

Jag älskar att cykla. Men snabbt listat finns det ett antal problem för en cyklist i stadstrafik.

1. Tystnad
2. Gångare
3. Bilister
4. Lagar
5. Kyla vs värme
6. Kartor
7. Cykelvägar

1. Jag hörs inte, alltså finns jag inte. Den här cyklisten är inte tyst. Hon muttrar för sig själv, alltid med ena handen i närheten av ringklockan så hon kan fyra av ett gäng arga plingningar vid behov. Ibland funderar jag på att sätta på någon form av ljudkälla på cykeln så att jag ska höras hela tiden.

2. De vinglar fram och tillbaka över så väl gångvägar och övergångsställen med rött som över cykelvägar. Ingen vet vart de är på väg. De styrs inte heller av en endaste lag.

3. De parkerar i innerfil och öppnar plötsligt en bildörr utan att se sig för efter mig. De parkerar mitt i cykelvägen. Jag önskar ibland att jag av misstag skulle råka repa en bil som stod mitt i min väg. Jag får argt kasta mig rakt ut i bilvägen istället.

4. Vad gäller egentligen när cykelfilen är på trottoaren och inte har en stopplinje eller ett eget trafikljus, men bilarna har rödljus? Visst får jag cykla då? Tycker det känns oklart! Vem frågar jag?

Uppdatering: Jag ringde Norrmalmspolisen och frågade vad som gäller när: cykelstigen är på trottoaren, ett rödsljus finns på insidan och är för bilist. Inget trafikljus eller någon stoplinje finns för cyklist men det är övergångsställe. Då får du som cyklist köra. Hälsar Norrmalmspolisen. Tack!

5. Det är kallt om alla extremiteter som tår, fingrar och öron. De trillar nästan av. Resten av mig håller på att förgås i värmen. Hur klär man sig bäst?

6. Jag vill ha en hittacykelvag.se. Hur ska jag annars hitta den bästa cykelvägen för dit jag ska?

7. Plötsligt försvinner vägarna bara utan att skylta vart fan jag ska ta vägen. Plötsligt har de grävt upp den och hänvisar till andra sidan. Men hur tar jag mig över till andra sidan E18? Skråar över bilarnas dubbelfiler eller?

När jag cyklar i stan och betraktar bilarna kan jag bli riktigt förbannad. Jag tycker inte att det ska ses som en rättighet för människor att ha en egen bil. För det är helt absurt att sitta ensam i sin bil och lalla runt. Det går snabbare att cykla i stan. Det är klimatneutralt. Dessutom finns det bussar som går bra. Jag tycker fanimej att det skulle vara så dyrt med bilar att människor som verkligen behöver dem ska få ansöka om att få reducerat pris. Så onödigt är det med bil i stan. Fram för mer cyklare, bättre cykelvägar och ett bättre cykelliv. Både för dig och för mig.

Den här cyklisten tänker inte vara tyst längre!



Läs även andra bloggares åsikter om cykla, cykelliv, klimat, fara

Egen anteckning under gårdagens arbete som moderator:

Tiden?

Ja, vad är det med tiden. Ur led är den. Lite urgängad i alla fall. på 90-talet frågade vi oss vad kärlek var. Nu är det tiden som ställer oss funderande.

Och idag är det fredag. Igen.

Läs även andra bloggares åsikter om tid

Speciella viner man inte vill dricka

Mozaika: Snipigt, hårt och ogint, som en girig egoist

Spansk lant: Som en blandning av hårvax och väldigt gammalt lösgodis

Indomita reserva: Som att suga på mintpastiller hittade i en gammal, okänd regnrock.

Chill out music Cabernet Sauvignon: Recept: askkopp, lite rotmos, sockerlag och en skvätt vodka.

Estola reserva: Påträngande och riktigt muggigt.

Castillo de Gredos: Svavel, smågodis och grov, gällen frukt

Husets Röda: Sockrigt och galet bittert. Luktar död råtta.

Aussie Kangarouge: Doftar gummislang och wunderbaum med tallbarr. Smakar värre.

Vin de Limoux: Stendött. Provningsgruppen vägrade smaka på eländet

Jag skulle verkligen gilla att göra vinbeskrivningar av dåligt vin. De kan antingen ses som dåliga vänner, eller som saker man hittar i gamla stugor och helst inte vill sätta tungan emot.

Källa: Allt om Mat vinspecial 2009


Läs även andra bloggares åsikter om Allt om mat, vin, beskrivningar, språkfeber

Det har varit en tuff danstid, den senaste tiden. Mycket kollektivt skäll. Måste bli bättre. Måste höja mig. Satsa. Utmana. Varje kväll när jag går och lägger mig gör det ont precis överallt. Ryggen, varenda muskel ömmar, blåmärken, knäna börjar göra sig påminda igen.

Så igår, blev gruppen lovebombad. "Ni är så duktiga, en riktigt bra grupp är det i år!" Tyvärr kände jag inte alls att jag kunde ta till mig. Jag är definitivit bland de sämsta i just den gruppen. Den som verkligen måste kämpa på, men kanske inte riktigt lyckas. Jag syns inte i den gruppen. Många andra får direkt respons och får man inte det vet man att man inte syns. Inte är tillräckligt bra.

En gång hade jag en lärare som gav mig den där uppmärksamheten som jag så väl behöver. Men det var för länge sen.

Jag känner att jag skulle behöva en privatlärare. Jag behöver hjälp för att komma vidare. Vet liksom inte vad jag ska göra riktigt.

Läs även andra bloggares åsikter om dans, kollektiv respons, trasig

Jag klarade nutidsorienteringen i DN idag. Vet faktiskt inte om jag någonsin haft full pott förut. Nå, inte på utslagsfrågorna, men ändå. Var den ovanligt enkel eller?

Känner mig lite nöjd. Trots att jag är över skolålder.

Läs även andra bloggares åsikter om nutid, full pott

Jag älskar när jag går in på libris och letar efter en boktitel, hittar den översatt till svenska och dessutom tillgänglig på mitt favoritbibliotek där man har ett års lånetid och direkt kan beställa boken för avhämtning dagen efter.

Då vet jag att det är meningen att jag ska ha just den där boken.

Läs även andra bloggares åsikter om flyt, biblioteksälskare

Det är inte för inte som vi en gång, eller rättare sagt Frö, startade BA - blogger anonymous. Just bloggandet går på sparlåga just nu av olika orsaker. Men kommunikationsstressen finns alltid i mig när jag är hemma.

Datorn står på, jag måste kolla läget överallt med jämna mellanrum, ifall det händer något spännande. Det händer typ aldrig något spännande. Mycket sällan i alla fall.

När jag var ute och reste hade jag nytt mobilnummer som få kände till. Mobilen var tyst och inget jag tänkte på som annat än som min väckarklocka. Jag hade endast tillgång till internet när jag betalade för att ha det. Det gjorde att det var väl avgränsade tider för att kommunicera. Jag hann längta efter att skriva. Jag hann längta efter att se vad som hände i andras liv. Jag hann längta efter att se vad människor skrev till mig.

Kanske borde jag skaffa uppringningsmodem igen. Börja längta. För faktum är att jag sitter vid datorn eftersom jag använder som som skrivverkyg. Men internet är alldeles för tillgängligt. Och där händer alldeles för lite.

Sen kommer de där små, små stunderna av lycka som gör mig nästan ännu mer besatt. Det som är verklig kommunikation, människa till människa. Jag älskar det. Det gör att jag aldrig kommer lägga ner.

Men jag längtar efter att längta igen.

Läs även andra bloggares åsikter om kommunikationsstress, längtan, internet

Dags att stävja onda krafter.

Varje år gör jag det. Skänker en slant till rosa bandet.

Gör du det?

Läs även andra bloggares åsikter om rosa bandet, stävjan

När det blir kallt ute, liksom knastrar i gräset, börjar det lukta jul. Kyla = jul. Tydligen, i mitt minnescentrum.

Plötsligt luktar allt jul.

Och hos mig är det alltid jul. Glöggflaskorna hinner inte tömmas innan det dyker upp nya.

I år med en touch av mandarin. Jag tröstar mig med tanken på att blåbärshistorien förra året inte alls smakade blåbär. Kanske har vi samma tur i år.



Läs även andra bloggares åsikter om jul, Blossa, mandarin, luktminnen

Höst ute med riktig kyla. Den tränger längre in i märgen ju längre ut på landet man kommer.

Det tog tid att mota hösten ut ur stugan. Med eld, vin och barnbus lyckades jag till slut och kunde somna i en varm, mjuk säng som var gigantisk och ett bra nyförvärv.

En dag av hårt arbete ute, bryggor som bars upp på land, gubbar som gjorde det som de alltid gjort det - helt utan ledning, organisation eller minne av hur det tidigare gjorts.

Korvgrillning och kaffe ute.

Sen kunde jag inte stå emot det lockande, klara, glittrande vattnet längre. Jag kastade mig ut. 11,5 grader och höst.

Nu, tillbaka i stan. Lite lättare.



Fika efter arbete



Barnbus i nya sängen



Baddags


Läs även andra bloggares åsikter om landet, helg, arbete

Jag har inte förstått att det ska bli ännu mörkare. Att kylan ska bli råare. Att jag ska bli ännu blekare, nästan genomskinlig.

Jag har glömt hur man gör när man genomlider det.

Ge mig en drog. Ge mig en sol. Försänk mig i koma.

Gör nånting.

Inte du. Men jag.

Läs även andra bloggares åsikter om hjälp

Först måste man bryta ner. Sen kan man bygga upp. På nytt. Med en lite stadigare och mer gedigen grund.

Den här uppbyggnaden kan ta tid. Särskilt eftersom jag måste göra det själv och inte riktigt ser slutresultatet tydligt. Ritningen kanske är dålig.

Nedbrytandet går i alla fall fort. Hoppas bygget kommer igång snart. Jag gillar inte byggarbetsplatser.

Läs även andra bloggares åsikter om ground zero