No Dirty dancing
Det har varit en tuff danstid, den senaste tiden. Mycket kollektivt skäll. Måste bli bättre. Måste höja mig. Satsa. Utmana. Varje kväll när jag går och lägger mig gör det ont precis överallt. Ryggen, varenda muskel ömmar, blåmärken, knäna börjar göra sig påminda igen.
Så igår, blev gruppen lovebombad. "Ni är så duktiga, en riktigt bra grupp är det i år!" Tyvärr kände jag inte alls att jag kunde ta till mig. Jag är definitivit bland de sämsta i just den gruppen. Den som verkligen måste kämpa på, men kanske inte riktigt lyckas. Jag syns inte i den gruppen. Många andra får direkt respons och får man inte det vet man att man inte syns. Inte är tillräckligt bra.
En gång hade jag en lärare som gav mig den där uppmärksamheten som jag så väl behöver. Men det var för länge sen.
Jag känner att jag skulle behöva en privatlärare. Jag behöver hjälp för att komma vidare. Vet liksom inte vad jag ska göra riktigt.
Läs även andra bloggares åsikter om dans, kollektiv respons, trasig
Så igår, blev gruppen lovebombad. "Ni är så duktiga, en riktigt bra grupp är det i år!" Tyvärr kände jag inte alls att jag kunde ta till mig. Jag är definitivit bland de sämsta i just den gruppen. Den som verkligen måste kämpa på, men kanske inte riktigt lyckas. Jag syns inte i den gruppen. Många andra får direkt respons och får man inte det vet man att man inte syns. Inte är tillräckligt bra.
En gång hade jag en lärare som gav mig den där uppmärksamheten som jag så väl behöver. Men det var för länge sen.
Jag känner att jag skulle behöva en privatlärare. Jag behöver hjälp för att komma vidare. Vet liksom inte vad jag ska göra riktigt.
Läs även andra bloggares åsikter om dans, kollektiv respons, trasig
Kommentarer
Trackback
