Kommunikationsstress A-Ö
Datorn står på, jag måste kolla läget överallt med jämna mellanrum, ifall det händer något spännande. Det händer typ aldrig något spännande. Mycket sällan i alla fall.
När jag var ute och reste hade jag nytt mobilnummer som få kände till. Mobilen var tyst och inget jag tänkte på som annat än som min väckarklocka. Jag hade endast tillgång till internet när jag betalade för att ha det. Det gjorde att det var väl avgränsade tider för att kommunicera. Jag hann längta efter att skriva. Jag hann längta efter att se vad som hände i andras liv. Jag hann längta efter att se vad människor skrev till mig.
Kanske borde jag skaffa uppringningsmodem igen. Börja längta. För faktum är att jag sitter vid datorn eftersom jag använder som som skrivverkyg. Men internet är alldeles för tillgängligt. Och där händer alldeles för lite.
Sen kommer de där små, små stunderna av lycka som gör mig nästan ännu mer besatt. Det som är verklig kommunikation, människa till människa. Jag älskar det. Det gör att jag aldrig kommer lägga ner.
Men jag längtar efter att längta igen.
Läs även andra bloggares åsikter om kommunikationsstress, längtan, internet
Själv kan jag få lite panik över att jag inte alltid hinner läsa mina favoritbloggar.
Själv kan jag få lite panik över att jag inte alltid hinner läsa mina favoritbloggar.
Ibland kan man få överdos av internet. Kanske är det lyckat att bloggarna är spärrade för mig på firman. Får då får jag längta :)
Jag gillar känslan av att plöja igenom mina favoriter varje kväll. Det känns som om jag går förbi och kikar in genom små, trevliga köksfönster.
Kottes blogg ligger lite stilla med något inlägg i veckan, hinner inte med. Men en av de andra bloggarna skrivs det på mer flitigt, en träningsblogg för motivationen :)
Du kan ju införa datorfria dagar. Eller åtminstonde internetfria, ta ut modemet/simkotet och göm det.
jag får också panik, som doc, över att jag inte hinner eller orkar när jag väl är ledig. Jobbet tar upp så jävla mycket tid!:(
