Hannas Plats

Jag har gjort något stort. Jag har spontaninköpt gardiner.

Det händer något konstigt med mig. Gardiner är något som inte alls intresserar mig, eller heminredning för den delen. Plötsligt står jag med ytterligare kassar med kuddar!! Det känns bra, det är kul.

Gardiner är för övrigt något som är svårt att köpa, inte bara för att det är svårt att veta vad som passar. På Åhléns heter gardinerna en massa saker. Jag hittade faktiskt en Hanna senast. Men den var anskrämlig. Sist jag letade gardiner slutade jag med ett par Ulla. Det kändes inte bra. Jag menar, jag kan knappast vara målgruppen för något som heter Ulla. Jag ser framför mig min gymnastiklärare på lågstadiet som hette Ulla. Och hon var minst 60, för 20 år sen!! Så det bar mig emot att köpa dessa gardiner, även om de kändes helt rätt färgmässigt.

Idag kom jag hem med Elisa. Och det var på något vis ett tecken. Min chef kallas för Eliza. Så det var väl meningen. Nu blev det så att jag köpte två par gardiner - och hängde upp de andra. Mitt kök är varmt och färgglatt som det är nu. Lite påskinspirerat med en sprakande lila gardin.

Läs även andra bloggares åsikter om gardiner, namn, målgrupp, heminredning

Den här veckan har varit lite småjäktig. Mycket saker på jobbet och mycket saker efter.

Ikväll längtar jag efter julmys och julstök hemma. Jag ska göra glögg och käka pepparkakor medan jag hänger upp julstjärnor och preppar adventsljusstaken.

Jag ska dra på mig mina mysigaste kläder och bara luffa runt. Jag längtar sååå...

Läs även andra bloggares åsikter om julstök, lugn

Jag går runt och misstror min egen förmåga allt som oftast. Undrar vad jag egentligen lärde mig under sju terminer på högskolan. Eller har jag bara glömt allt redan?

Min osäkerhet märks tydligast på att jag är väldigt känslig för kommentarer från andra som jobbar med samma sak. Jag tolkar lätt saker som att det är fel på det jag gör.

Men det kommer stunder av bekräftelse. Ibland i form av att någon faktiskt säger att jag är bra på det jag gör, även om det är ovanligt. Oftare känner jag en bekräftelse när jag lyssnar på människor som pratar om det jag jobbar med, på seminarier. Jag inser att jag jobbar med text och språk på ett sätt redan som språkvetare och branschfolk föreskriver. Och jag gör det utan att tänka på det. Vissa saker sitter liksom i märgen. 

Det känns lite skönt, för allt för ofta finns där tvivel på min kapacitet. Osäkerhet brukar inte precis höja min prestation.

Läs även andra bloggares åsikter om tvivel, osäkerhet, bekräftelse

Jag gick mot ljuset ikväll. Det hade olika skepnader som prismats lagar säger. Ljudet älskade jag, ljuset likaså. Vinet var ok det med.





Läs även andra bloggares åsikter om ljud, ljus, vin

Ikväll är det meningen att jag ska tvätta. Men jag har fått ett erbjudande som jag får svårt att motstå. Att lyssna på ljus.

Hmm... det är ett svårt val... En tvättid kommer ju aldrig igen, som ni vet.

Läs även andra bloggares åsikter om ljud av ljus, tvätta, val

En morgon med kaffe och dator i mörkret. Det är lite skönt att kunna sitta här och ta det lugnt innan resten av huset har vaknat. För det är inte en kotte uppe, lyser inte i ett enda fönster.

Jag blir nästan orolig att jag missat att det är helg. Det vore trist att vara uppe så här tidigt en helgdag.

Jag behöver fler såna här morgnar. Lite i lugn och utan frukoststress. Det är det bästa med frukostmöten. Att frukosten ingår.

Läs även andra bloggares åsikter om frukost, lugn stund, tidigt

Jag har upptäckt ett nytt irritationsmoment: män som ska hålla upp dörrar, antagligen inte till alla, men till mig som kvinna.

Idag nådde detta på något vis sin kulmen i hissen på jobbet. En man höll upp dörren på väg in, inget konstigt med det. Men jag skulle av tidigare än honom och då började han att putta upp dörren åt mig som för att hjälpa till lite på traven, men ändå inte göra det fullt ut.

Jag har armar själv, och kan därför öppna dörrar utan problem.

Vad är det som gör att män känner att de måste hjälpa till. För inga kvinnor håller någonsin på och öppnar dörrar på det hysteriska sättet.

På jobbet är det extra påtagligt eftersom vi har så många dörrar. Och visst håller jag upp dörren när det kommer någon, men jag springer ju inte och öppnar dörrar jag inte själv ska gå i.

Ser jag ut som att jag behöver hjälp?

Läs även andra bloggares åsikter om dörröppnare, behov

Det snöade när jag kom ut från jobbet. Vackert! Jag gillar det, mer än all fukt och allt mörker.

Marken klär i vitt!

Läs även andra bloggares åsikter om snö

Dagarna springer iväg snabbare än det är möjligt. Hur är det möjligt?

Läs även andra bloggares åsikter om tid ur led

Igår fick vi göra vår första koreografi på baletten. En hel åtta lång var den.

Och vår lärarinna var på sitt allra yttersta humör. Hård, men glad. Och hon sa syrliga saker.

Men jag kände mig bra och allt kändes bra. Dessa balettdagar är få, men de sätter guldkant på tillvaron. Jag måste passa på att njuta av dem. Inget går upp mot en bra balettdag!

Läs även andra bloggares åsikter om balett, glädje

Läste detta idag och kände igen mig.

När väckarklockans ilskna vrål
bebådar dagens bana
begynner du en färd vars mål
du redan nu kan ana.


När dagens gång mot natt är klar
och bladet färdiskrivet
är du tillbaka där du var.
Så underligt är livet.


- Holmberg i DN (som för övrigt tycks vara en stor källa till glädje och förundran i mitt liv)

Läs även andra bloggares åsikter om läst, dn, dagsflykt

Fläckvis har jag två av de gulligaste kollegorna i världen.

Den ena kommer med dödskallestrumpor till mig på löpande band - eller i samma takt som jag sliter ut dem i alla fall. (Enligt envisa rykten har vi en romans, jag kan varken dementera eller bekräfta dessa.)

Den andra sätter in mig i konstiga sitsar hela tiden.

Läs även andra bloggares åsikter om kollegor, bur, strumpor

Vår poppinglärare peppade oss att gå på uttagningen av popping- och breaking-sm i helgen.

Så om jag inte har något annat för mig kan jag förnedra mig inför en massa folk. Och bli knäckt av poppare som är hälften så gamla som jag. Kankse åla runt på golvet på brutna knän.

Annars kan man gå och titta också. Det kan bli riktigt schysst! Grymma poppare är.... grymma!

Läs även andra bloggares åsikter om popping-sm, förnedringssyssla

Nytt smeknamn idag: sammanträdestjejen.

Vadå, jag?

Tydligen gör jag mig omöjlig att få tag på. Och mycket riktigt har jag haft välidgt många meddelanden på telefonsvararen den senaste tiden. Det kan hänga ihop.

Läs även andra bloggares åsikter om sammanträdestjej, möten, otillgänglig

Imorse vaknade jag upp till klimathotet på framsidan av DN - dag två. En bild på en smält glaciär. För varje grad som jordens temperatur höjs ökar antalet skogsbränder och naturkatastrofer drastiskt.

Mitt hjärta brinner.

Och jag tänker att jag måste göra något. Det måste vi alla.

Vad ska börja du göra för att minska belastningen på miljön?

Läs även andra bloggares åsikter om miljö, klimathot, belastning

Dagens DN bjöd på en hel del bra läsning. Bland annat ett reportage av John Ajvide Lindqvist som gått i hobernas fotspår på Nya Zeeland.

Bara jag läser Wellington så får jag en lten klump i bröstet och en längtan efter en svunnen tid. Jag tänker ofta på Nya Zeeland och att jag vill åka dit igen. Det var bra, det var en bra resa, ett bra land och en bra tid. Så mycket skön natur som jag upplevde där har jag nog sällan upplevt på så kort tid. Solindränkta glaciärer, stora hav fyllda med valar, gröna kullar så långt ögat når, fuktiga grottor med lysmaskar på väggarna och breda fjordar att paddla sig igenom. Det kändes friskt och det var så otroligt vackert.

Sagan om ringen hade premiär straxt innan jag åkte dit. Sista kvällen i Auckland såg vi den på bio. Men jag drar inga som helst paralleller med filmen och mina minnen av Nya Zeeland. Mer än att båda bjuder på vackra vyer.

Jag måste dit snart. Eller någon gång i alla fall. Jag behöver mer tid.

Läs även andra bloggares åsikter om Nya Zeeland, reslängtan, minnen

Det här med tavlor, det är inte riktigt min grej. Det är för jobbigt i flera led. Välja ut ramar är ett besvär. Själva inramandet är lite jobbigt. Jag lyckades sticka in de där piggarna under nageln vid ett flertalet gånger när jag skulle bända upp dem. Det gjorde ont. När bakdelen sedan skulle tillbaka var det väldigt trångt och jag lyckades upparbeta en del frustration.

Sen ska de upp på väggen dessutom. Det var svårt att hålla i tavlorna och försöka se vad som var bra. När jag sen skulle hamra upp hängarna så lyckades jag sätta dem lite väl lågt ändå. Det som är bra är att de hamnade i en fantastiskt rak linje. Att de är lite låga kanske inte är hela världen. Den där soffan borde få trollas bort inom en snar framtid...

Men det finns en anledning till varför jag har kala väggar hemma.

Läs även andra bloggares åsikter om tavlor, kalt, problematiskt

Idag såg jag honom!! Den lilla människan som skammade mig på tusentals kronor. Telenor-killen. Han stod lyckligt ovetandes och försökte lura av andra människor pengar, bakom sin lilla pulpet och verkade nöjd.

Han hade anlagt stort skägg, som för att folk som blivit lurade tidigare inte ska känna igen honom.

Jag var förstås sugen på att gå fram och berätta ett och annat. Eller jag önskade åtminstone att han skulle försöka ropa in mig på ännu ett "fantastiskt" erbjudande.

Inget av detta hände. Och det var nog bra. Uppenbarligen har jag inget case ändå. Och nu fick jag i alla fall behålla hedern. Alltid något.

Läste i Din Ekonomi i DN, just idag, att privatkunderna är de som hamnar i kläm i telestriden. Det kommer in fler och fler anmälningar mot teleföretagen till både Konsumenternas tele- och inernetbyrå och Allmänna reklamationsnämnden. Muntliga löften av säljare på gatan gäller inte (det har jag sjäv fått erfara). Ofta känner sig kunden lurad i efterhand men men kan ändå inte få rätt i sak, eftersom villkoren är det som gäller, inte det den säljsugna säljaren säger. Och hur mycket pengar plöjer de inte ner på reklam? Det är miljoner och åter mijoner. Fattar de inte att nöjda kunder är den bästa reklamen av alla, onöjda, den absolut sämsta. Det enda de vill är att få fler kunder som de binder upp på lång tid. Sen om kunderna är nöjda eller inte, är en helt annan sak.

Läs även andra bloggares åsikter om lurad, telebolag, lösskägg?

Jag insåg något mer under min städsejour igår. Jag har en del krigsböcker. Exempelvis en hel bok med bilder av flygplanen från andra världskriget. En annan med båtar från detsamma. Och så vidare.

Under en lätt sentimental del av min studietid, när mamma skulle flytta till mindre plockade jag på mig dessa. Jag hade en pappa som var väldigt intresserad av detta. Och det har inte gått i arv. Ändå står böckerna där och jag kan inte ge bort dem.

De kan få bo i min källare. Men frågan blir ändå till slut när jag ska ha användning för dem.

Läs även andra bloggares åsikter om krigsböcker, sentimentalitet, överflöd

Läs även andra bloggares åsikter om saffransbullar, glögg, nybakt

När jag med allt för ojämna mellanrum rensar ur min bokhylla, inser jag något. Dokumentationen om mitt liv håller på att växa mig ur huset. Mina dagböcker är för många. Och de blir inte färre, de blir fler.

Ska man börja bränna dem bakifrån eller? Från jag var 10-12, och sen fortsätta mata framåt i livet.

Jag är förstås alldeles för nostalgisk för sådana ingrepp i mitt liv.

Mitt hus är så fullt av papper. Böcker jag har läst massor med gånger, magazin jag fortfarande inte hunnit ta mig igenom, urklipp jag borde sätta mig och reflektera runt, anteckningar jag gjort och kan behöva återkomma till, viktiga papper jag borde hålla koll på, viktiga papper jag ännu inte tagit ställning till, tidningar jag borde återvinna snart.

Och så dagböckerna förstås.

Papper är nog mitt liv. Saker jag inte kan göra mig av med.

Läs även andra bloggares åsikter om papper, dagböcker, huset fullt

Jag har en flaska finbubbel stående, väntandes i min bokhylla. Det är en vacker flaska, den ser ut som en käggla. Innehållet är också vackert. Med sin rosa färg.

Den har stått där ett tag nu. Anledningen till att den väntar, är att jag gör det. Väntar på det rätta tillfället att bryta förseglingen. Jag vill att det ska vara vid ett alldeles speciellt tillfälle.

Det där speciella tillfället kanske aldrig kommer.

Och egentligen hoppas jag bara att jag en dag ska tänka: Nu gör jag det. Idag är den där dagen jag har väntat på.

För varje dag är ju speciell, egentligen.

Flaskan, den kommer att stå kvar även idag. Men vem vet vad som händer imorgon.

Läs även andra bloggares åsikter om rosa champagne

Det finns en massa tankar i mitt huvud som borde skrivas ner. Men allt bara snurrar runt och jag hinner inte fånga dem och sätta ner dem på papper. Det irriterar mig.

Jag irriterar mig och förvånas, men mina tankegångar slår konstant loopar och jag kan inte förklara min frustration och mina tankegångar. Det är för många trådar att hålla koll på utan att tappa bort eller slå knut på.

Och under tiden blir det inlägg om det som händer här och nu.

Jag måste bli bättre på att fånga tankarna, få tag på ett bättre nät.


Läs även andra bloggares åsikter om tankefångaren, knutar

Jag har numer tre flaskor glögg hemma. Om jag ska hinna dricka upp dem får jag nog börja i tid. Min snälla svägerska var så gullig och köpte Blossa 07 till mig när hon hittade den, så ikväll ska det nog bli lite havtorn, kanel.

Nästan varje helg framöver är sjukt uppbokad, så för att hinna julstöka får jag börja idag. Det blir storbak och julstädning. För visst håller väl julstädningen ända till jul, en månad?

Här ska det i alla fall lukta jul i lägenheten idag. Glögg, saffran och pepparkakor. Som jag har längtat!

Läs även andra bloggares åsikter om julstök, blossa 07, saffran

Jag har längtat efter vin hela dagen. Men jag visste att jag skulle vara på sjukhus ikväll. Inte en särskilt upplyftande fredagkväll, det får jag vidstå.

Passade på att dricka vin innan besöket. Passar på att fortsätta nu efteråt.

Folk säger ofta: jag klarar inte av sjukhus.

Och nä, vem gör det? Men jag har ett sätt att stänga av när jag är på sjukhus, som jag tror är bra. Det gäller andra, inte mig. Jag orkar inte ta in mer ond bråd död. Därför stänger jag av den parametern. Och bara är. Jag råkar vara på ett sjukhus. Jaha, jag är säker på att jag också kommer att lämna det.

Den här gången.

Läs även andra bloggares åsikter om sjukhus, fredagkväll, ond bråd död

Så praktiskt det är med företagsnamn.

Det finns ett juridiskt namn, ett annat man kallar sig, ett tredje man har hetat tidigare och som ligger kvar i andras rullor och ett fjärde man förkortas.

Hanna är förvirrad, lite förbannad och framför allt förkortad.

Läs även andra bloggares åsikter om namn, kallasnamn, förkortning, förvirring

Jag öppnade en kyl på jobbet som jag sällan besöker. Där luktade det gammal ost. Jag kom på att det var min gamla ost. Undrar hur länge de levt med den där oststanken.

Jag kastade den. Lite i smyg.

Gammal ost luktar inget vidare. Det är bara på jobbet det kan bli så där vidrigt, att ingen bryr sig om att rensa ut. Hemma skulle i alla fall jag aldrig tillåta en sådan stank. Jag skulle sanera och kasta tills den försvann.

Läs även andra bloggares åsikter om ost, stank

Idag fick jag mina bilder. Det gick undan som tusan!! Och de är snygga som tusan! Vilken vägg ska jag nu välja?



Läs även andra bloggares åsikter om rock, artister, väggprynader

Den här dagen har varit lite hysterisk. Jag har gått från ett möte till ett annat, haft en hög post-it-lappar på bordet med saker att åtgärda och människor att återkomma till. De flesta har jag nog betat av. Vissa har jag funnit lite bortglöda under en annan lapp. Med en obestämbar känsla av en obehag och vad-var-det-nu-det-här-var, har jag ringt upp.

Post-it-lappar är inget bra system. Inte när de växer på hög. Jag har utövat brandsläckning idag.

Men jag har också haft bra möten med verkligheten. Och då menar jag den med människor från utanför betongvärlden där jag håller till på dagarna. Jag tror att en del av mötena kan komma att få en uppföljning av det bra slaget. Jag hoppas förstås att de får det allihop.

Idag var en bra dag.

Läs även andra bloggares åsikter om post-it, bra dag, jobb, möten

Jag tror att jag tog vuxenpoäng igår när jag gick ut och köpte mig en hel uppsättning bestick, inklusive soppslev!! Det har jag saknat i sju år nu. Passar perfekt till glöggtider.



Läs även andra bloggares åsikter om vuxen, soppslev, bestick

Tack Therror för att du introducerade köttfärs med panang currypasta och matvete för mig! Det kommer att bli min nya snabbmat. Sallad är det ju gott som, men idag blev det bara gurka till. Lite fattigt för att vara sallad, men bättre lycka nästa gång. Man behöver knappt tugga maten, bara svälja.

Hur gott som helst!!

Läs även andra bloggares åsikter om mattips från Therror

Mitt nya bot på min konstanta hunger heter: russin.



Läs även andra bloggares åsikter om russin, hunger, mellanmål

Jag blir tröttare och tröttare för varje morgon jag stiger upp. Hur är det möjligt? Det känns som att jag har sprungit marathon i 7 timmar och inte sovit i detsamma.

Jag skulle med all säkerhet behöva en timmes sömn till per natt. Men hur ska det gå till? Ja, man skulle kunna gå och lägga sig en timme tidigare. Men det är svårt att rent praktiskt lyckas med det. Dessutom har jag, de gånger jag faktiskt lyckats, bara blivit liggande vaken den första timmen i alla fall. Och det är ännu mer frustrerande.

Första timmen på morgonen innan jag kommit till jobbet är som i dvala. Jag är osäker på om jag är vaken eller sover. Undrar om jag ska prova med sovmorgon någon dag och se hur det fungerar.

Läs även andra bloggares åsikter om trött, sömn, läggdags

Jag har hittat grymma bilder på rockfoto.nu. Grymma bilder på grymma artister i grymma poser. De ska nog få pryda min vägg. Jag ska ha en rockvägg. Kanske hänger jag upp guran där också.

Eller alla mina placketer som jag fått när jag sålde Platina. Nähä nä, det var inte på riktigt...

Måste bara hitta ramar. Nemas problemas. Eller hur det nu var.

Läs även andra bloggares åsikter om wall of fame

Jag har en hel hög med tidningar hemma som jag bara längtar efter att få läsa. Men den tycks bara växa. Igår kröp jag ner i sängen tidigt för att hinna läsa lite. Jag blev omgående trött och fick ont i huvudet. Hann knappt bläddra igenom och se några bilder. Så högen där hemma består.

På jobbet är högen om möjligt ännu större. Och oigenomtränglig så länge telefonen fortsätter ringa som den gör nu. För att inte tala om listan med samtal jag har att göra. Ska bara på ett möte först. Men lite senare kanske, innan tidningarna blir allt för gamla ska jag försöka läsa dem. Jag längtar efter att få lägga fötterna på bordet, stänga dörren och bara sträckläsa.

Sen.



Läs även andra bloggares åsikter om läsa, högar, tidsbrist

Lagen om allts jävlighet säger att jag alltid måste missa bussen varje morgon. Jag stod på fel sida av vägen och såg två bussar passera på raken utan minsta lucka i trafiken för mig att smita igenom.

Kan jag inte få ha flyt en morgon i alla fall?!

Läs även andra bloggares åsikter om oflyt, bussar

Jag besökte idag ett ställe där man definitivt grillat färdigt. Grill som brann ner, eller upp, eller hur det nu brinner när huset fortfarande står kvar.

En brandplats är något av det kallaste man kan besöka. Kargt och ogästvänligt. Inte ett ställe där man vill äta, just nu i alla fall.

Läs även andra bloggares åsikter om brand

Jag har provat ut ny kontorsstol idag. Från att ha haft några få krav är jag plötsligt ganska kinkig. Och det finns få stolar som uppfyller samtliga krav. 

Man ska ju trots allt sitta i den 40 timmar i veckan. Nästan i alla fall. När man inte är flygande reporter i alla fall.

Det gäller att vara vara rädd om ryggen.

Hur sitter du på jobbet?



Bild: www.fotoakuten.se

Läs även andra bloggares åsikter om sitta, kontorsstol

Inatt drömde jag om semester, oändliga hav och puffiga sängar. Och om lycka. Sen vaknade jag och det var måndag.

Jag har en ganska spännande dag framför mig. Jag ska få göra hembesök. Nästan. Grillbesök.

Läs även andra bloggares åsikter om grill, drömmar, semester

Jag har en massa diffusa planer för min lägenhet. Men jag har väldigt svårt för att slutföra dem. Det är alltd något som jag fastnar vid. Hål som ska borras, stora beslut som ska tas, inköp som först måste jämföras.

Ibland önskar jag att jag struntade i att det blev för stort och bara gjorde. Men det skulle kännas så jobbigt om det blev fel och jag blev tvungen att kasta ut soffan igen, spackla upp väggen och måla om - eller vad som nu kan tänkas hända.

Resultatet är att jag aldrig riktigt kommer vidare. Min lägenhet ser ut som den gör, med saker jag fått. Jag har saker jag verkligen gillar hemma, men är dålig på att ta fram de godbitarna och ge dem sin rättmätiga plats. För att kunna göra det måste jag göra vissa inköp. Och återigen fastnar jag.

Dessutom hittade jag fina tavlor med balettmotiv häromdagen. Jag blev själaglad över att kunna få upp något på mina kala väggar. Tyvärr gillade jag inte alls ramarna. Alla andra tavlor hade finare ramar. Och att ge mig på projektet att börja leta passande ramar när jag nu köpt tavlor med ram (och betalt för det) är inte att tänka på.

Om jag bestämmer hur jag vill ha det, kan någon annan ta och slutföra det och göra inköpen då? Kan man hyra in någon för sånt?

Läs även andra bloggares åsikter om inköp, heminredning, lätt ångestframkallande beslut

Det ska i alla fall jag försöka göra.

Maximera.

Läs även andra bloggares åsikter om sköna söndag

Jag har varit hemma i Norrtan ikväll. Med familjen. Vi firade mammas 60-årsdag. Eftersom vi inte riktigt fick nog, en vecka i Marocko.

Så jag har busat med småskruttarna. Kände knappt igen minstingen eftersom hon vuxit så på de två veckor sen jag senast såg henne.

Mamma verkade bli rörd till tårar över att få ännu en heldag med familjen. Vi ska på spa. Eller mest hon. Men ändå.

Läs även andra bloggares åsikter om familjen, spa, bus

Jag känner mig fortfarande lite matt och sentimental från igår. Och uttorkad som att jag suttit i en bastu hela natten. Visst var det varmt där, men det här är ju löjligt.

Idag ska jag försöka hinna botanisera lite på stan och felsöka mig bärbara telefon hemma. Den har lagt av och de som köpte den till mig vill inte kännas vid det, eller att de skulle ha något kvitto kvar. Ja, så jag får agera tekniker idag. Det går bra.

Skulle behöva göra en rejäl uppröjning hemma också. Förstår inte att det hinner bli så stökigt på några dagar. Hur är det möjligt?

Läs även andra bloggares åsikter om tekniker, ledig

...var på Kent-konsert.

Ovanför moooooolnen.....

Det är kärlek, värme, sentimentalitet och pur glädje. Det är Jocke, den största lyrikern jag vet, det är pumpande laserstrålar och en fortfarande märklig icke-konversation mellan låtarna. Det är en tjack-brud på film som sjunger med i låtarna.

747 är fortfarande lika mäktig, Pojken med hålet i handen allt för länge bortglömd, Revolt III återupprättad, Mannen i den vita hatten (16 år senare) större än någonsin förut.

Jag är berörd och förförd. Som alltid.

Tack Bling, för att du förgyllde årets konsert!











Läs även andra bloggares åsikter om kent, kent, kent

Min chef tycker att jag är envis.

Vadå, jag vill ju bara att det ska bli som jag vill. Är det att vara envis?

Läs även andra bloggares åsikter om envis, chef, gör som jag vill

Idag är bara en transportsträcka.

Ikväll är det Kent. Jag är lyrisk, uppe i det blå. Det kliar i kroppen på mig.

Bara tanken på konsert gör mig helt sentimental. Hur många har jag inte varit på vid det här laget. Får aldrig nog!!

Läs även andra bloggares åsikter om kent, konsert, hög

Idag köpte jag glögg och pepparkakor.

Då är det bara saffransbullarna som ska bakas. Får se när jag hinner med det. Saffranet från Marocko ligger och väntar på mig.

Läs även andra bloggares åsikter om jul, saffran, glögg, pepparkakor

Ännu en dag i betongen.

Läs även andra bloggares åsikter om betong, sol

Fyllde i ett formulär idag. Där ombads jag bedöma hur viktig följande påstående var för mig:

Att följa traditionella roller för män och kvinnor.

Vem svarar att det är viktigt? Jag menar inte att folk inte faktiskt följer traditionella roller. Men hur många gör det som ett medvetet val? Vem tycker att det är viktigt att följa könsrollerna idag?

Om det känns viktigt känner jag mig oroad. För könsrollerna är inte särskilt trevliga, vare sig de manliga eller de kvinnliga.

Läs även andra bloggares åsikter om könsroller, formulär, sverige idag

Det är något som känns fel just nu. En raslöshet som biter sig fast i mig och som jag inte vet hur jag ska ta mig ur.

Jag vet inte vad det är meningen att jag ska göra egentligen. Var ska jag bo, vad ska jag jobba med, vad väntar jag på? Mitt hjärta fladdrar liksom runt utan att riktigt sätta sig. Det gör mig frustrerad. Det är för få kontaktytor.

Jag saknar musiken, jag saknar människor, jag saknar motivation. Vilken sten jag än vänder på finns raslösheten kvar.  Det sätter sig aldrig helt.

En konturlös väntan på ingenting. Eller allt.

Läs även andra bloggares åsikter om väntan, rastlöshet, saknad

Jag hade en ganska dålig avslutning på gårdagen då jag blev sprayad med smutsvatten av en taxi, ingådd i av två personer, av misstag sparkad på av en annan (det var bara den sistnämnda som vände sig om och bad om ursäkt när jag ursinnigt blängde efter honom).

Dagen har startat i samma anda. Någon drog tag i mitt hår - igen - på bussen och det kändes som att hårbottnen skulle följa med. Jag ville bara vända mig om och skrika "AAAaj, akta mitt hår för i helvete!!" Det gjorde jag förstås inte, väluppfostrad som jag är. 

Till råga på allt blev jag ifrånkörd av en buss och hade ett bussbreakdown på vägen.

Och det är bara onsdagmorgon. Det här kan bli en lång vecka.

Läs även andra bloggares åsikter om osynlig, insprungen i, ifrånkörd

Det är något som saknas.

Fler inlägg i kategorierna miljö & jag och genus. Jag hinner inte tänka, inte läsa, inte reflektera runt sånt just nu. Och det saknas mig.

Måste hämta en bok jag reserverat på biblioteket om Könskrig. Sen kanske det dimper ner något.

Läs även andra bloggares åsikter om genus, miljö, reflektion

Det är nåt med mitt huvud 

ingenting har någonsin
varit så nära ett svar

Läs även andra bloggares åsikter om svar, i huvudet

Jag vet att jag har långa tår, väldigt långa till och med. Men jag börjar inse hur långa de är när jag står i duschen och tåluddet liksom aldrig sinar. Det fortsätter komma sjok att svart ludd, som bara måste komma från tårna. För så mycket kan väl inte rymmas i naveln?!

Läs även andra bloggares åsikter om tåludd, långa tår, aldrig sinande källa

Jag verkar ha fått en biljett över. Eller blivit dumpad rättare sagt.

Läs även andra bloggares åsikter om kentbiljetter

Det är något i mig som inte riktigt kan få bort längtan efter lukten av öknen. Den har trängt sig på och vägrar att släppa sitt tag.

Jag har nästan glömt bort anekdoterna som vi så varmt värnade om medan vi var där. Så här kommer en:

På bazaren i Agadir hamnade vi på ett berber-apotek. (Berberna är urbefolkningen i Marocko). Där fanns det örter och mediciner för precis allt: förstoppning, eksem, acne, migrän, sömnproblem, diarré, inkontinens, impotens, inkompetens (kanske?). Allt skulle vi förstås lukta på, känna på eller stryka på oss. Till slut kom mannen fram till en svart pulver. Han tog en näve av pulvret och hällde ner det i vad som såg ut som en gammal kalsong. Sedan gnuggande han den mot handen och var ilsnabbt framme vid första näsa och tryckte upp den i vardera näsborre och bad oss dra in andan. Vi kunde inte annat än att lyda. Där stod vi sen, lätt avdomnade i näsan och lätt oroliga över hur många som fått den där kalsongen uppkörd i näsan innan oss. Det var ingen som fick migrän den dagen.

Varje gång vi råkade stiga in på ett sådant apotek fick vi samma genomgång igen. Till slut kunde vi nästan rabbla den själva. Men kalsongtricket aktade vi oss för, och lyckades till slut även avvärja deras manövrar vid tredje gången gillt.

Läs även andra bloggares åsikter om öken, mediciner, kalsongtricket, berber

Jag har städa nu: dammsugit, våttorkat, plockat undan, återvunnit, dragit ner saker i källaren. Väntar på ny energi till en andra städvåg, så att jag kan ta mig igenom bokhyllan också. Kommer liksom aldrig så långt.

Har längtat efter cola hela dagen. Kände i kroppen på dansen att jag drack vin igår i alla fall. Colasug och trötthet.

Nu har jag fått cola, chips och göra fler pappersbollar. Min hunger går inte att stilla idag.

Men städsuget gick tydligen att stilla.

Andra bloggar om: energi, städsug, hunger

Tre ord till er:

Jag. Måste. Städa.

Igår råkade jag dra handen över golvet. Det skulle jag inte ha gjort. Det här är verkligen illa. Trodde inte det blev dammigt när man inte var hemma. Jag hade fel.

Dessutom är det som att något briserat här inne. Saker precis överallt. En veckas post som inte tagits om hand.

Jag måste för övrigt ha haft den bästa postveckan någonsin medan jag var borta, tror inte jag har fått så mycket rolig post någonsin på så kort tid. Tidningar och brev med bra innehåll.

Andra bloggar om: städa, post, damm

Återträff var det idag. Med mina bloggvänner. Det dök upp två nya sköningar också. De andra var mest som de brukar. Sköna.

Vi hade det bra, tiden gick för snabbt, jag är åter hemma.

Ser fram emot en ny bloggdejt, mina sköna!?

Andra bloggar om: bloggdejt, sköningar

Det är svårt att köpa presenter. Jag vill köpa bra presenter, saker som är roliga och förhoppningsvis väcker glädje eller kommer till användning.

När jag lyckas med en bra present blir jag galet nöjd. Det händer inte jätteofta. Men jag tror att det beror mycket på sammanhanget också. I vissa genrer är presentgivande svårt, ibland helt prestige- och förutsättningslöst. Det är nog i den sistnämnda jag gör mig bäst. När jag får gå loss och inte har några direkta förväntningar på mig. Men hur ofta är det så?

Jag tycker att jag köper presenter hela tiden. Till dop, till bröllop, till födelsedagar, till kollegor, till okända. Det finns ett nöje i att ge saker.

En bra present kan förgylla dagen. En dålig läggs snabbt till handlingarna. Men jag brukar nästan skämmas lite när jag kommer dragandes med något jag inte är nöjd med. Men det är svårt att leva upp till kraven jämt.

Dagens doppresent var jag riktigt nöjd med. En mätsticka i form av en kossa. Mjuk. Jag ska snart på dop igen. Kanske börjar jag behärska genren dop.

Andra bloggar om: presenter, givande, dop

Igår satt jag och gjorde pappersbollar i det oändliga.

Nu är det bara en puff kvar att puffa upp.




Andra bloggar om: puffar, pappersbollar, fredagsgöra

Så tar man en fredagstvätt - och vad händer. Jo, proppen går och torkrummet lägger av. Tur var att tvättmaskinerna fick gå klart och att det inte blev kolmört i tvättstugan för då hade jag nog inte hittat ut.

Halva trappen och hissen är strömlös. Märkligt. Tur att jag inte satt i hissen heller. Fy!

Tyvärr har de låst elskåpet. Annars var jag på väg dit och fixa lite.

Andra bloggar om: strömlöst, tvättid, proppen

Ikväll måste det tvättas. Mitt hem och mina kläder luktar dött djur. Och det finns en enkel förklaring till varför det är så. I min väska fraktades även ett par getter. Om än döda. De är väldigt vackra, formade som sittpuffar. Men de luktar ganska allvarligt.

Så kvällen ska hänges till tvättstugan. Jag måste nog laga lite hederlig svensk mat. Hemlagat kan jag sakna när jag är ute och reser. Även om det är skönt att slippa laga själv.

Sen blir helgen lätt hektisk, med barndop och en efterlängtad dejt med mina bloggcompadres.

Jag vill bara dansa och le. I korridoren. Och hemma. Resten av helgen. Jag kanske ska ta mig en svängom på dopet imorgon.

Andra bloggar om: härligt med heeeeelg!!

Tillbaka i staden känner jag mig genast stressad. Stressad av att åka buss, stressad av att vara hemma och känna måsten, stressad av att trängas, stressad över att vara på jobbet.

Det kan inte vara meningen att det ska vara så här.

Andra bloggar om: stress, meningen

Bloggen är viktigare än att packa upp uppenbarligen. Därför bloggar jag nu.

Jag saknar varm sand, att pruta, lukten av öken, jiddrande med marockaner, rutiner i semestertider, billig taxi, jakten på det bästa priset, slippa laga middag, att sova middag vid poolen, frukostsällskap, vetskapen om att morgondagen väntar med mer sol, mört lamm, oändligt ökenlandskap...

Ja ni förstår. Jag är en sucker för ökenland.







Andra bloggar om: marocko, semester, bilder

Så glad jag blir av att komma hem till en fortfarande levande blogg.

Däremot känns vädret inte ok. Det är blött och kallt. Jag åt lunch vid 16-tiden och försöker nu trycka i mig mackor för att klara av kvällen. Lite skakig och illamående. Tror inte det är en Marockobakterie.

Snart kommer det dock Marockobilder.

Hoppas jag...

Andra bloggar om: hemma, semester, Marocko

Det känns som att jag var vaken nyss, vilket jag också var.

Jag lyssnade på regnet igår. Och jag kände glädje.

Inte så mycket i regnet i sig. Utan tanken på att jag slipper det ett tag. Jag behöver torrare breddgrader. Och varmare.

Jag skickar ett vykort eller två. Lovar!



Andra bloggar om: på resande fot