Bekräftelse
Jag går runt och misstror min egen förmåga allt som oftast. Undrar vad jag egentligen lärde mig under sju terminer på högskolan. Eller har jag bara glömt allt redan?
Min osäkerhet märks tydligast på att jag är väldigt känslig för kommentarer från andra som jobbar med samma sak. Jag tolkar lätt saker som att det är fel på det jag gör.
Men det kommer stunder av bekräftelse. Ibland i form av att någon faktiskt säger att jag är bra på det jag gör, även om det är ovanligt. Oftare känner jag en bekräftelse när jag lyssnar på människor som pratar om det jag jobbar med, på seminarier. Jag inser att jag jobbar med text och språk på ett sätt redan som språkvetare och branschfolk föreskriver. Och jag gör det utan att tänka på det. Vissa saker sitter liksom i märgen.
Det känns lite skönt, för allt för ofta finns där tvivel på min kapacitet. Osäkerhet brukar inte precis höja min prestation.
Läs även andra bloggares åsikter om tvivel, osäkerhet, bekräftelse
Var stolt över att du har det där redan, och ta åt dig massor när du får beröm. Du är ju bra ju!
Beyonce: Det gör jag! =)
Känner igen det där... Ibland undrar jag varför det ofta är på det viset att vi behöver få bekräftelse av andra för att känna oss bra?! Vi borde bli bättre på att bekräfta och berömma oss själva istället.
Önskar dig en trevlig helg! :)
Marina: Framför allt undrar jag varför vi ska se bristen framför vår förmåga? Det irriterar mig... Jag ska bli bättre på självberöm!
Jaaa det var en tänkvärd tanke...
Jag ska också bli bättre på att berömma mig själv och på att se saker som jag är bra på! Heja! :)
Jag kände igen mig i det du skrev.
