Hånet
Den här satt på min cykelsadel när jag kom ut från jobbet idag. Alla damsycklar hade faktiskt fått en. "Mens för halva priset". Känns lite hånfullt, särskilt som jag har min menskopp som jag aldrig kommer att ge upp.
Men den matchar mina skor i alla fall.
Men den matchar mina skor i alla fall.
Stockholmshjärta
Några dagar i Stockholm var de trevligaste och mest produktiva på länge.
Tehuvelooken är det nya, antar att ni visste.
Träffade brorsdöttrar. Vissa hade fått nya kroppsdelar, tydligen.
Andra börjat prata så att jag förstår.
Tehuvelooken är det nya, antar att ni visste.
Träffade brorsdöttrar. Vissa hade fått nya kroppsdelar, tydligen.
Andra börjat prata så att jag förstår.
Lämnade Tygverket i tårar, med många goda idéer och en del längtan tillbaka. Samt tyg. Förstås.
Jag hittade en ny färgglad butik i mina gamla hoods.
Föll men höll mig.
Jag fick med mig en del nyförvärv till garderoben. Marinblått verkar vara det nya i mitt liv.
Matstuff som jag brukar ha svårt att hitta i Umet.
Jeans
Mitt bästa jeansinköp kanske någonsin gjorde jag förra året. Ett par killjeans.
De satt för tajt, inte alls som jag ville ha dem. Jag bad om en större storlek. Försäljaren argumenterade mot detta, typ, de töjer sig. Nej, de töjer sig inte i midjan, menade jag. De kommer alltid att sitta så här, för tajt. Till slut gav han med sig. Jag fick in min storlek och var hur nöjd som helst.
Under hela köpet pratade han sedan om det unika i idén att köpa killjeans som tjej.
Det bästa med de här jeansen, förutom att de sitter precis som jag vill ha dem, är att killjeans har mycket tjockare tyg. De kommer typ aldrig att gå sönder.
Och nu vet ni exakt HUR unik jag är, jag bär alltså killjeans.
Sen kan man också diskutera vilken extremt konformerad värld vi lever i om det är så att tjejer ska behöva ha tajttajta jeans, om de nu inte ska vara bagy. Det är inte lätt att vara konsument.
Jag frågade på affärn om de hade några jeans som var smala men inte skinn-tajta. Näeej, några sådana kunde han inte komma på. Girlfriendjeans, var sedan hans briljanta idé. Varför inte killjeans tyckte jag. Försäljaren såg lite förvirrad ut innan han kom på att det fanns ett par som kanske skulle kunna funka. Minsta storleken var ju 27, menade han. Jag tänkte att några 27:or skulle jag sannolikt inte få på mig.
De satt för tajt, inte alls som jag ville ha dem. Jag bad om en större storlek. Försäljaren argumenterade mot detta, typ, de töjer sig. Nej, de töjer sig inte i midjan, menade jag. De kommer alltid att sitta så här, för tajt. Till slut gav han med sig. Jag fick in min storlek och var hur nöjd som helst.
Under hela köpet pratade han sedan om det unika i idén att köpa killjeans som tjej.
Det bästa med de här jeansen, förutom att de sitter precis som jag vill ha dem, är att killjeans har mycket tjockare tyg. De kommer typ aldrig att gå sönder.
Och nu vet ni exakt HUR unik jag är, jag bär alltså killjeans.
Sen kan man också diskutera vilken extremt konformerad värld vi lever i om det är så att tjejer ska behöva ha tajttajta jeans, om de nu inte ska vara bagy. Det är inte lätt att vara konsument.
Shop til you drop
117.000 kvadratmeter ny shoppingyta. Detta rapporteras det om i Västerbottensnytt idag. Svensk Handel verkar mycket nöjd med alla nya jobb som skapas i och med detta.
De nya shoppingområdena kommer föstås att placeras utanför stadskärnan (främst). Det blir stora komplex. Stora könlösa affärer. Och jag tänker att det knappast rör sig om unika små butiker med sin egen stil. Nej, allt som handlar om "nya" shoppingkomplex brukar tvärtom strömlinje forma allt utbud. Vi ska inte kunna vara unika, hitta roliga och spännande saker. Nej, de stora kedjorna som tar över. Till förmån för just de mindre, unika butikerna i stadskärnan som dör ut.
Hur utvecklas mänskligheten av detta? Har jag sagt förut att varje avvikelse är en kamp? Jo, jag har väl det. Och det gäller ju även i konsumtionens Sverige. Både för den som vill hålla med ett unikt utbud och den som försöker hitta ett.
Men framför allt - behöver vi verkligen konsumera mer?
Är jag verkligen så unik så att jag är den enda som undrar?
Själv suckar jag djupt över mänsklighetens förfall - och Umeås.
De nya shoppingområdena kommer föstås att placeras utanför stadskärnan (främst). Det blir stora komplex. Stora könlösa affärer. Och jag tänker att det knappast rör sig om unika små butiker med sin egen stil. Nej, allt som handlar om "nya" shoppingkomplex brukar tvärtom strömlinje forma allt utbud. Vi ska inte kunna vara unika, hitta roliga och spännande saker. Nej, de stora kedjorna som tar över. Till förmån för just de mindre, unika butikerna i stadskärnan som dör ut.
Hur utvecklas mänskligheten av detta? Har jag sagt förut att varje avvikelse är en kamp? Jo, jag har väl det. Och det gäller ju även i konsumtionens Sverige. Både för den som vill hålla med ett unikt utbud och den som försöker hitta ett.
Men framför allt - behöver vi verkligen konsumera mer?
Är jag verkligen så unik så att jag är den enda som undrar?
Kittlar dödsskönt
Jag har äntligen hittat den där kistan jag letat efter länge. På Myrorna, var annars.
Där ska jag nu förvara alla mina tyger. Alternativt alla mina dagböcker. Vi får se vad som ryms bäst. Dagböckerna har hunnit bli osannolikt många genom åren.
Innandöme.
I all sin glans
Där ska jag nu förvara alla mina tyger. Alternativt alla mina dagböcker. Vi får se vad som ryms bäst. Dagböckerna har hunnit bli osannolikt många genom åren.
Innandöme.
I all sin glans
Tallriksfetish
Jag inser att jag har fått en tallriksfetish. Jag älskar att titta på gamla tallrikar och fat. Igår var jag på Kupan och tittade på deras tallrikar. Jag hittar nästan alltid något där. Den här gången hittade jag små djupa tallrikar som påminde mig om farmor och hennes efterrättsskålar som vi fick äta kräm i.
Tre stycken fanns det. Och nu är de mina.
Nyförvärv, prinsar och prinsessor.
Tallrikar jag hittade i somras.
Hittade två av dessa Rörstrand på loppis i somras. De påminner mig också om farmor.
Syhörna
Jag har äntligen varit på Myrorna igen. Ibland hinner det gå lite för länge mellan gångerna. Vilket i och för sig kanske är sunt med tanke på att jag alltid vill ta med mig möbler hem därifrån. Det börjar bli fullt här hemma.
Idag kände jag mig ganska okinkig med allt utom att jag kom hem med ett bord. Helst i lagom storlek. Det är alltid pirrigt att stiga in i lokalen och börja skanna av den. Men där stod bordet och väntade på mig. Inte jättefint, men perfekt storlek, stadigt och med en klaff som gör att det kan bli större. Hemleverans imorgon, som pricken över i (ibland får jag vänta i veckor).
Så i helgen har jag ett nytt pysselbord där symaskinen ska få stå i fred, tillsammans med annat pyssel. Perfekt ska det få plats framför tv:n och Vinterstudion. Tänkte jag.
De här fick också följa med hem. Eventuellt äter jag efterrätt ur dem i helgen.
Idag kände jag mig ganska okinkig med allt utom att jag kom hem med ett bord. Helst i lagom storlek. Det är alltid pirrigt att stiga in i lokalen och börja skanna av den. Men där stod bordet och väntade på mig. Inte jättefint, men perfekt storlek, stadigt och med en klaff som gör att det kan bli större. Hemleverans imorgon, som pricken över i (ibland får jag vänta i veckor).
Så i helgen har jag ett nytt pysselbord där symaskinen ska få stå i fred, tillsammans med annat pyssel. Perfekt ska det få plats framför tv:n och Vinterstudion. Tänkte jag.
De här fick också följa med hem. Eventuellt äter jag efterrätt ur dem i helgen.
Städmani
När jag inte syr och stickar städar jag. Kände ett behov att styra upp bland allt småplock. Jag har ingen kontroll över var jag förvarar vissa smågrejer. Sedan jag flyttade hit har jag fått mer utrymme och fler skrymslen. Ibland kan jag fortfarande minnas exakt var något skulle ha legat i gamla lägenheten. Det hjälper mig föga just nu.
Så här spännande har jag haft idag.
En sådan här pin hade jag på plånboken som försvann på NZ. Hade för mig att jag hade två. Nu återfanns denna i en kökslåda, tillsammans med en knapp som jag letat efter som borde sitta på min kofta.
Att-göra-lista en annan måndag i mitt liv.
Så här spännande har jag haft idag.
En sådan här pin hade jag på plånboken som försvann på NZ. Hade för mig att jag hade två. Nu återfanns denna i en kökslåda, tillsammans med en knapp som jag letat efter som borde sitta på min kofta.
Att-göra-lista en annan måndag i mitt liv.
Babushka
Tänk om man skulle få en sån här.
Alltid redo
Jag gillar uniformer. Den här veckans tema är just uniform. På jobbet.
På fredag kommer jag gå så här.
På fredag kommer jag gå så här.
Finbesök
Havsfika med en bloggare.
Fotöljinköp med twittrare. På Myrorna förstås.
Och jacka. Hon uppviglar mig till vad som helst. Fast bara bra inklöp förstås. Inte från Myrorna.
Så har vi sett skulpturer. I park. Fina skulpturer var det.
Vi springer i ciklar
Mina silverbestick från mammahemmet har kommit till mitt hem. Vissa av dem är fortfarande inslagna i de paket som jag fick dem i, en jul för säkert 20 år sen. Och något slår mig. Antingen går livet i ciklar eller också är jag precis samma person som jag var när jag var 12.
Mamma envisades med att silverbestick var bra, något jag skulle ha nytta av hela livet. Så alla barn fick ett helt set, ett paket varje jul. Jag har aldrig använd dem. Vet inte heller när jag ska göra det. Silverbestick tarvar något form av firande, eller åtminstone en kontext med fina tallrikar och glas. Något jag är helt ointresserad av att skaffa mig. Älskar mammas bröllopsservice, det som är kvar av den, Arabia i äkta 70-talstappning. Men inte gör den sig med silverbestick precis.
Mamma envisades med att silverbestick var bra, något jag skulle ha nytta av hela livet. Så alla barn fick ett helt set, ett paket varje jul. Jag har aldrig använd dem. Vet inte heller när jag ska göra det. Silverbestick tarvar något form av firande, eller åtminstone en kontext med fina tallrikar och glas. Något jag är helt ointresserad av att skaffa mig. Älskar mammas bröllopsservice, det som är kvar av den, Arabia i äkta 70-talstappning. Men inte gör den sig med silverbestick precis.
Godispåse
Sånt här gör mig glad.
Frågan är vilka jag ska ta på mig?
In the army now
När jag var 16 planerade jag göra lumpen. Det blev inte så. Livet ville annorlunda. Jag var dessutom extremt klen, hade nog aldrig blivit inkallad. Men min längtan efter militära prylar har aldirg tagit slut. I helgen har jag upptäckt nya pärlor i Umet. Jag har hittat det riktiga överskottsbolaget.
Numer är jag kitad för den norrländska sommaren.
Det roliga är att allt sitter bättre på mig än saker man köper på typ HM. Dessutom luktar grejerna gott. Lika mängder tvättmedel som diesel.
Jag hade kunnat göra lumpen som förevädning för att få glida runt i dessa.
Numer är jag kitad för den norrländska sommaren.
Det roliga är att allt sitter bättre på mig än saker man köper på typ HM. Dessutom luktar grejerna gott. Lika mängder tvättmedel som diesel.
Jag hade kunnat göra lumpen som förevädning för att få glida runt i dessa.
Sniken
Jag har kitat mig med nya sneakers. Det var lääänge sen jag köpte några. Mycket nöjd. Kan nu dansa fram.
Dessutom matchar de ju tröjan.
Synd bara att jag aldrig ska få hitta de där perfekta röda som sitter som gjutna på min fot.
Dessutom matchar de ju tröjan.
Synd bara att jag aldrig ska få hitta de där perfekta röda som sitter som gjutna på min fot.
Tvätt
Till biltvätten idag var det mastodontkö. Jag skulle också behöva mig en tvätt. Underredestvätt.
Och med jag menar jag min cykel. Lerigare får man leta efter.
Och med jag menar jag min cykel. Lerigare får man leta efter.
Hårchock
Det är roligt med ny frisyr. Kollegor som jag inte så ofta pratar med har kommit fram och velat ta på mitt huvud. Jag låter dem. Vet själv hur skönt det känns att ta på det där korta håret. En annan blev helt till sig och ivrigt avundsjuk, både på att jag vågade och på att jag nu får det mycket enklare med duschbestyr.
Många av de kollegor jag dagligen pratar med ignorerade dock det faktum att jag kom till jobbet utan hår idag. Jag tror det är chocken.
Någon tyckte att jag kanske skulle ta på mig en mössa, för att det såg så kallt ut.
Själv går jag mest och oroar mig över hur det ska gå med min lilla kam. Den är ju så kort, bara 10 cm. Jag vill ju kunna sätta flätor i den. Det kommer att ta några månader. Eller år. En dålig hårdag kan luggen komma att dela sig i två sidor - och det är en mycket otäck uppsyn.
Jag har blivit en seriefigur.
Många av de kollegor jag dagligen pratar med ignorerade dock det faktum att jag kom till jobbet utan hår idag. Jag tror det är chocken.
Någon tyckte att jag kanske skulle ta på mig en mössa, för att det såg så kallt ut.
Själv går jag mest och oroar mig över hur det ska gå med min lilla kam. Den är ju så kort, bara 10 cm. Jag vill ju kunna sätta flätor i den. Det kommer att ta några månader. Eller år. En dålig hårdag kan luggen komma att dela sig i två sidor - och det är en mycket otäck uppsyn.
Jag har blivit en seriefigur.
Lillen och jag
Den dåliga nyheten är att lilldatorns disk har kraschat.
Den bra nyheten är att när jag pratade om detta på jobbet erbjöd sig en kollega att ta sig en titt på den.
I meningen före tyckte han helt sonika att jag skulle ta bort hårddisken. Eh, sånt man gör? Inte.
Snart kommer den fällande domen.
Jag gillar min lilldator. Vi har gjort så mycket tillsammans. Den har varit med mig jorden runt! Som trogen följeslagare.
Den bra nyheten är att när jag pratade om detta på jobbet erbjöd sig en kollega att ta sig en titt på den.
I meningen före tyckte han helt sonika att jag skulle ta bort hårddisken. Eh, sånt man gör? Inte.
Snart kommer den fällande domen.
Jag gillar min lilldator. Vi har gjort så mycket tillsammans. Den har varit med mig jorden runt! Som trogen följeslagare.
Hemmafixaren
Säga vad man vill, men våren tycks ha gjort mig lite extra pysslig. Antar att det kan bero på att jag inte kan titta på Vinterstudion hela dagarna.
Hittade äntligen lite tyg att klä om kökssoffan med. Så chip chop var det klart. Häftpistolen har väntat på det här i nära nog halvåret.
Före.
Efter.
Snart ska jag få gå på Indiska och köpa lite kuddar att pryda den med.
Hittade äntligen lite tyg att klä om kökssoffan med. Så chip chop var det klart. Häftpistolen har väntat på det här i nära nog halvåret.
Före.
Efter.
Snart ska jag få gå på Indiska och köpa lite kuddar att pryda den med.
Hannas nya kille
I Stockholm träffade jag förresten en karl. Tyvärr är han upptagen, men jag tror att hans fru kan tänka sig att dela med sig av honom lite. Han heter Elvis och har precis som jag ett ganska hårt skal. Jag hoppas att vi ska återses mycket snart.
Typ eftersom att jag planerar beställa en hel trave serieböcker. Har inte köpt serier sedan jag prenumererade på Kalle Anka när jag var i 10-års åldern.
Typ eftersom att jag planerar beställa en hel trave serieböcker. Har inte köpt serier sedan jag prenumererade på Kalle Anka när jag var i 10-års åldern.
