Hannas Plats

Senast jag hämtade något på posten utspleade sig följande samtal på macken/posten.

Kassakillen: Ska du hämta paket.
Jag: Ja, hur visste du det?
Kassakillen: Folk brukar stå och fippla med mobilen då.

Kassakillen: Här, varsågod. Kul att du får ett paket med rolig bubbelplast.
Jag: *Förvånad blick, tyst* Vad är det där?

Tittar förundrat på paketet som ser ut som att de slagit in en stationär pc i bubbelplast.

Kassakillen: Det vet inte jag, för det är inte jag som har beställt den.
Jag: Näe, vem har gjort det?
Kassakillen: Du?

Fortfarande förbryllad går jag i alla fall därifrån med mitt paket bubbelplast. Undrar hur förbryllad killen på macken var.

Ur förpackningen kom hur som helst en laptop, som avsett. Och som jag hade beställt.

Ibland tvivlar jag på min egen förmåga. Både den att beställa rätt saker och den att förstå saker.

Jag har under de senaste 10 åren samlat på mig en hel del jeans. Jag har alltid gillat jeans. Efter att jag flyttade hemifrån och fick jobb har jag aldrig underlåtit mig att köpa jeans, gärna dyra. För att det är värt det.

Tydligen har det varit värt det, för de håller genom åren. Praktiskt nog har jag inte heller ändrat mig mycket i storlek. Så min samling har hunnit bli stor.

Men när jag räknade efter insåg jag att jag inte köpt jeans sedan 2008. Det var väl senast jag hade fast jobb och tillvaro. Som ni förstår anser jag därför att jag är värd ett nytt par. Hade tänkt köpa när jag åker till Stockholm eftersom jag vet var jag brukar ha jeanslycka.

Så var jag förbi en affär i jakt på annat och började kika lite på jeans. Vips hade den trevliga säljaren plockat fram det finaste paret jag sett. Man går inte ifrån ett par jeans som sitter som en smäck. Så de fick följa med mig hem. Och jag är nöjd.



Eh, prickarna är inte på jeansen utan på spegeln. Hmm...

Med ny dator idag. Den lyckan.

Har minst sagt haft strul med den gamla. Typ sen jag köpte den.

Nu går det snabbt att... det mesta faktiskt.

Mitt hem räknar till tre datorer. Bara det.

Jag fick för mig att vika om alla mina trosor. Därefter började en ny ordning ta form. Sortering efter märke.

Insikten som slog mig - herregud vad många trosor jag har! Problem med tvättdagar existerar inte. Enda anledningen till att jag inte skulle komma över ett fint par trosor är oredan.

Nu är det problemet utrett. Vi får se om det håller i sig. Den militäriska ordningen.



Frank Dandylängan råkar visst vara längst.

Så här ser nya vintersportkitet ut. Idag kom det snö och graderna håller sig på minussidan. Nu längtar jag efter att kroppen ska ge klartecken. Sen är det dags att ge sig ut och prova kitet i skidspåret.

Frisörer gillar mig. Tredje gången och min frissa har redan börjat längta efter mig. Hon blir glad när hon vet att jag ska komma, bara en sån sak. Jag får nytt hår, jag ger henne en utmaning. Det är win-win.

Tror aldrig jag har så bra relationer som de med mina frisörer. Tandläkaren exempelvis, henne bet jag ju i fingret. Hon längtar antagligen inte efter mig på samma sätt efter den incidenten.

Sen har vi damen på Frukt & Grönt, som namnet till trots främst säljer choklad. Hon gillar mig faktiskt också. För att inte tala om damen på kaffeaffärn - hon vet vad jag ska ha, hur jag vill ha det malt och att jag har studentrabatt.

Så killarna på cykelhandlaren, som vet att jag ska komma och hämta en rosa cykel som det varit punka på. Av någon anledning har jag hunnit arbeta upp en hel del relationer här på mindre än ett halvår.

Jag glömmer också att Umeå är en mindre stad. Jag springer ju på folk lite nu och då, men hjärnan är fortfarande stockholmskt urloggad. Det får den inte vara när man går på stan. Måste bättra mig.

Jag planerar att i år köpa en klänning (äger ingen). Det är inte ett plagg som tilltalar min kropp. Min kropp blir inte heller särskilt tilltalande med klänning. Jag anser själv att jag är ganska karg. Jag använder alltid sport-behå. Totalt sätt kan man väl säga att min kropp inte precis äger några typiskt kvinnliga attribut.

Min fråga nu är: Har du några förslag på vad jag skulle kunna passa i för klänning?

Tänker att det kan vara fint att ha en klänning i förrådet. Jag vill gärna kunna ha den till vardags. Men gillar inte allt för vardaglig känsla på klänningen, då tycker jag att jag lika gärna kan ha jeans. Den får gärna ha lite attityd. Inte vara allt för "snäll".

Varsågod och skölj! Spamma mig med förslag.




Det här med funktionsplagg är jag stark på.

Under åren med bloggen har jag hunnit skriva ett antal inlägg om offentliga toaletter. Eller snarare avsaknaden av dem.

Om att man behöver en efter att ha jagat runt på stan. Om att ständigt fundera över avståndet till en toalett. Om hur avsaknaden av offentliga toaletter tycks skapa sanitära problem på min gata.

Jag har bloggat om hur svårt det kan vara att hitta en offentlig toalett. Att det är ett märkligt problem att ha i ett i-land. Eller är det precis det som det inte är? Borde vi egentligen helt sonika göra våra behov i närmaste buske? Synd att även buskarna ibland kan vara svåra att hitta.

Jag och en twitter-vän startade ett projekt. Ett projekt som innebär att vi vill kartlägga offentliga toaletter. Det behövs gratis, fräscha toaletter i Sverige. Överallt. När vi hittar dem vill vi sprida budskapet vidare så att vi vet var man kan leta.

Det visar sig att det finns sajter för detta. Det känns dock som att den listar de där toaletterna som man absolut inte vill besöka. Det finns även en app som heter toahjälpen för den som har Ajfån.

Jag känner mig ändå uppgiven över att man ska behöva lista toaletterna så här. Stackars turister. Stackars mig. Stackars alla andra kissnödiga. Varför kan det inte bara finnas uppmärkta, fräscha, gratis toaletter att tillgå lite varstans i Sverige?

På tvättdagen nerstigen igen till botten av troslådan. Sittande på de sunkgia trosornas vänstra sida. Därifrån igenkommande att döma trosor efter trasighet.

Jag tvättar idag. Tvättdag är inte alltid så roligt för vad gäller de underkläder som finns kvar att välja på. Varför är det så? Här kommer en genomgång av min troslåda.



Det här är creme de la creme. Det senaste och det bästa. Allt det jag önskar mig från min underklädeslåda. En kalsong har smugit sig in i bilden. Den är också min. Bästa kalsongen i rätt storlek. Tidigare har jag främst fått ärva andras felköp (läs: bröderna under tonåren). Bara i den här bilden är det ganska många hundralappar.



Bonds är de mest prisvärda underkläderna jag har. Snygga, bekväma och till rimligt pris. Jag har dem i en rad olika färger. Enda problemet är väl egentligen att de endast går att köpa i Oceanien. Jag har inte ens lyckats hitta dem på nätshop.



Det här är vad jag brukar fiska fram dagar som dessa. De vita Björn Borg-trosorna köpte jag under tidigt 2000-tal på en outlet. Man får säga att de hängt i. De andra har snabbare tvättats ur eller missfärgats. Även i den här bilden snackar vi ändå dyra underkläder.



De här är både snygga och dyra. Men varken bekväma eller praktiska. Vet inte vad jag ska ha dem till riktigt.

Men det fanns en snygg tjej som faktiskt iklädde sig dem en gång för många år sen.



Dyra underkläder tycks vara min melodi. Men framför allt vill jag att de ska vara snygga. Annars kan det va. Jag har svårt att hitta billiga som är snygga i det här landet. Tycker annars det låter som en lysande affärsidé. Varsågod någon!


Not: Vad har du där nere? var egentligen titeln på min C-uppsats om vad man kallar sitt könsorgan.

Nya långkallingar inköpta. Mindre noppiga och utan häng. Nästan lite besviken på att de saknar hänget. Sen undrar jag vad grejen med tre sömmar per ben är. Jag blir ju ytterligt förvirrad över hur de ska sitta. Färger som fanns att välja på: hysterisk orange eller svart. Det blev efter moget övervägande svart. Ja, sjukt trist men jag ville ha rosa - fanns icket. Besvikelse.

Surrealistiskt samtal i butik (ja, en av kedjorna - de är ibland helt usla på service):
Jag: - Kan du något om underställ?
Konstig kille: - Vad vill du veta?
- Jag behöver ett varmt som inte innehåller ull?
- Jaha, det här är det bästa vi har. Det är med ull. Ull är ju bäst ur värmesynpunkt.
- Men vilket är det varmaste du har som är utan ull?
- Ja, men ull är det bästa.

Frågor på det här med ull?!

Jag undrar även varför jag köpte en underställströja, när jag bevisligen aldrig använder dem. Den jag har från 2003 har vikvecken från förpackningen kvar.

SAS vs Norwegian.

I helgen har jag flugit båda. De senate åren har jag bara flugit Norwegian. Billigare. Och i övrigt samma sak. Kan man tro. Nu ska jag berätta varför jag ska prioritera SAS from now on.

- Tiden.
SAS. Boarding sker på utsatt tid, och alltså i god tid. Flyget går på utsatt tid och med lugn i sinnet.
Nw. Flyget kommer in några minuter innan det ska avgå. Boarding sker medan personalen jagar på och ber resenärerna skynda sig till sina platser. Efter att känslan av att tidsförseningen är resenärernas fel går flyget straxt efter utsatt tid.

- Personalen.
SAS. De ser lugna och trygga ut och är tillmötesgående. Dessutom är de inte uppfiffade till tänderna utan ser ut som vanliga människor. Den som talar i högtalaren verkar vilja att jag ska höra alla ord eftersom talet är i normalt samtalstempo.
Nw. Personalen är uppfiffad men sur. Alla instruktioner i högtalarna rivs av i galet tempo. Vill man verkligen höra vad som sägs kan man ju glömma det.

- Flygningen.
SAS. Flyget rullar ut på startbanan och sticker direkt iväg utan att man känner av det knappt. Man lämnar landningsbanan utan att det ens känns som att man gasat på. Sedan träder viktlösheten in. Landningen är lätt som en fluglandning. Det känns som att jag aldrig varit i luften.
Nw. Det är lite skakigt. Är det planet? Är det piloten? Jag har fullt adrenalinpåslag både under takeoff och landning.

Summa. SAS. Jag tror att allt har med rutin att göra. De har varit med länge. Även om det ibland kostar lika mycket som Nw så känns det ändå inte som lågpris. Jag känner mig trygg hos SAS. Jag är flygrädd. Jag gillar människor med rutin.

Jag hade glömt hur förrädiskt det här vädret är. Snöstorm och nästan blidväder. Det ger ett mycket halt underlag. Höll på att vansinnesklota vid flera gånger på vägen hem. Tänk: Kalle Anka.

Glad att cykeln fick vara hemma i alla fall.

Dessutom blir man jäkligt svettig av den här bliden. Ge mig rejält med minusgrader så att jag får en bättre komfort innanför alla snötäta kläder.

Ge mig dessutom skidglasögon. Eller ok då, jag får väl köpa ett par.

Nytt ljus i vardagen. Annars känner jag att jag skulle behöva en ballong. Har hört att det är omöjligt att vara nere med en ballong.



Morfars lamla har fått ny sladd och därmed nytt ljus.



I huggsexan på utförsäljningen kom jag till slut över mitt ägg. Jag älskar ju ägg.



Hallen har äntligen fått ljus. Där har varit mycket mörkt mycket länge. No more.

Letar tyg. Kökssoffan ska bli som ny - och med min personliga touch. Efter att ha besökt två tygaffärer känner jag mig mycket nedslagen.

Det finns så mycket tyg. Men allt andas hemsytt. Och då menar jag inte Lena Ph utan snarare mammas 80-tal och min hela barndomsgarderob. Alltså det var fint och hade sin charm. Men jag vill inte ge den till min kökssoffa. Jag vill ha en fin färg och ett enfärgat tyg i lite grövre kvalitet. En omöjlig kombo tycks det. Färgerna är för grälla eller bara för fel. Varför får man inte sy med ljuslila tyg?

Indiska borde börja med tyger för gardiner hittar jag hur många som helst i rätt färg och kvalitet. Men jag har ingen gardinstång så gardiner kan jag ännu inte köpa.

Suck.

Oj, vad fick komma hem till mig på besök. Något som gör mig glad. Piggar upp. Nej, jag vet inte.

Jag älskar fortfarande min cykel. Men jag vete fan om jag älskar den här stan lika mycket längre. Hämta cykeln från verkstad, lämna in den dagen därpå. Just att jag inte kan lita på min transport gör mig helt galen. Det känns orimligt!

Om du trodde att du läste om det här igår så trodde du rätt.

Idag är jag uppe i fjärde punkan. Fortfarande utan klippkort. Och ledsen på gränsen till uppgiven. Snart packar jag och drar.

Sen jag flyttade till norret har jag ännu inte hittat min favorittandtråd. Den står helt enkelt inte att finna i den här stan.

Då är det tur att man har en så fin vän och sugarmommy i södret som ser till att skicka en saker precis när de som mest behövs.



Tack M!

Tydligen fick jag punka av spån från klippt plåt. Fick tipset att fundera på var de håller på och bygger med plåt och sedan undvika att cykla där helt enkelt.

Enkelt. Efter några sekunders funderande kom jag på var de arbetar med plåt, eller har gjort i alla fall. Där jag bor.

Så jag ska undvika att åka hem. Lättish!

Alternativen är :
att hitta någon annastans att bo.
eller att lära mig laga punka.

Hmm...

Igår fick jag en komplimang för mitt hår! Den kom mycket lägligt för på vägen till jobbet hann jag tänka att Bad Hair inte är en dag utan snarare en livsstil, i mitt fall. Fukt och en hjälm skapar min frisyr varje dag och det är normalt sett inte alls en särskilt bra kombo för uppåthår, som jag ju försöker ha.

Jag söker desperat en ny frisör. Inte aktivt, men i huvudet. Och på.

Hjälp.

Temporärt hävde jag besöksförbudet hos Myrorna. Vädret var strålande. Jag hade mycket energi. Och tydligen lite pengar över.

Man får studentrabbat på Myrorna och jag är ju student så det passade utmärkt. Det här med att de kör hem grejerna för sama pris oavsett hur mycket man köper är förödande för min karaktär. Jag gick därifrån två möbler rikare. Igår levererade de, killen som kör ut klämde in mig på en egentligen fullbokad dag - av någon anledning har jag flyt med sånt här, att människor bjuder till.



Mitt numera linneskåp luktade farmor och deras hus i Ångermanland inuti. Jag fick en liten tår i ögat bara av den lukten.



Kökssoffan står för tillfället i vardagsrummet. Den ska få lite nytt tyg. I övrigt är den perfekt för små människor att sova i.



Efter dessa inköp tog jag det lite lugnt i solen med en tjock bok om hur vi använder språk.