Hannas Plats

Min närmaste butik är en Coop Nära. Ganska välsorterad, jag hittar det mesta jag behöver där. Det jag främst saknar är en delikatessdisk med ostar. Annars går jag sällan bet (hittills). Men min mamma blir helt förtvivlad när jag berättar om Coop Nära.

- Så dyrt! är hennes första reaktion.

Därför blev det en exkursion till min närmaste riktigt stora butik Coop Forum idag.

Jag hinner inte ens innanför dörren innan jag blir äcklad, förvirrad, tappar matsuget och vill vända. Det är för mycket saker, för stort - och ändå inte särskilt mycket bättre sorterat för att vara helt ärlig.

Jag saknar små butiker, som finns nära, med specifika inriktningar och kunnig personal. Tänk slaktare, brödbod och så vidare. Det är dit jag vill. Bakåtsträvare? Vem vinner på Coop Forum-stilen undrar jag? Människan? Hälsan? klimatet? Knappast.

Vad hände med specialisering, kunnighet och medvetenhet egentligen?

Det här med tvättstugor är nog nångot som ofta berör och väcker känslor. Det är ju något som påverkar en i vardagen men som man dessvärre inte riktigt kan påverka själv i full utsträckning.

I min tvättstuga i stan, där finns det i alla fall inget lyse. Kalla mig bortskämd (och det är jag nog med tvättstugorna på min gata på Söder) men jag vill gärna ha en fungerande taklampa när jag tvättar. Undrade varför det låg en tändare på bordet, men det fick snabbt sin förklaring. Överlag kan jag säga att det här med lampor i källaren verkar vara en bristvara i mitt hus.

Dessutom finns det bara en tvättmaskin och torkrummet har ingen extra värme. Det tar därför numer betydligt mer tid att tvätta. Alltså en maskin ska tvätta lakan, handdukar och olika färgad tvätt i övrigt. Jag gissar att mina tvättrutiner (eller klädrutiner kanske) kommer att behöva ändras drastiskt inom en närframtid.

Det bästa med tvättstugan är dock att jag bara kan öppna min ytterdörr och lyssna för att ta reda på om maskinen gått klart. Det finns inga dörrar mellan den och mig förutom min ytterdörr. Det gäller då även alla som passerar in och ut i trappen. Men vem skulle vilja tjyva mina gamla kläder. Nä.

Hittade ovan i min soffa, mellan kuddarna.

Mest intressant är korken.

Fråga ett: Vart tog själva kroppen vägen, saknades aldrig korken?

Fråga två: Hur länge har den legat där? Sedan förra ägaren?! Kan inte minnas att jag haft något tuttifruttilypsyl de senaste 15 åren?

Känner mig glad över att jag hittade detta innan jag skickar den vidare till ägare nummer tre. Här återvinner vi för fullt.

Jag postar många brev i dessa dagar. Idag har jag skrivit sex olika adresser på kuvert som ska läggas på lådan, bara jag lyckas komma över porto. Det där brukar kunna vara ett projekt vet jag.

Tyvärr är det inget roligt. Ingen som kommer att svara. Ingen jag glädjer.

Jag minns inte senast jag skrev så många brev.

Världens bästa mamma var här idag. Hon hämtade lite av mina avdankade grejer. Och blev glad för dem. I vår familj låter vi saker cirkulera istället för att köpa nytt. Gammalt blir som nytt i nya sammanhang. Ekologiskt och ekonomiskt.

Dessutom fick hon en ganska ansenlig mängd sprit (annars hade nykteristen i huset antagligen ställt sig och hällt ut den) och bakverk jag bakat men som jag inte kan äta (vetemjöl).

Som tack fick mamma äran att trycka på mina stackars axlar. Nu sitter de ungefär en halv decimeter lägre än innan.

Jo, jag har förmödrar som gör allt för mig. Så småning om ska jag till mormor och låta henne ta hand om mig lite. Kanske får jag med mig något användbart därifrån, det får jag oftast. Undrar just vad jag ska ta med till henne den här gången?

Här drar man fram ett par gamla bajsbyxor och vad händer? Jo, man fiskar fram en tia. 18 kronor har jag för tillfället på kontot, så nu kanske jag ska få lyxa till det i veckan.

Win! Städning lönar sig.

Det finns en kofta som jag söker ibland
Den tycker om mig och jag gör vad jag kan
I dess bortvaro finns en längtan av att finna
Så jag stannar hela dagen
I jakt på nåt runt magen

Den där svarta koftan letar jag väldigt ofta efter, och då har jag den där låten i huvudet. Vet inte vilket som är mest irriterande. Förstår heller inte hur en kofta kan vara så omöjlig att hitta.

Idag har jag vandrat på min älskade ö i den. Och plötsligt uppstod ett behov. Konsumtionshysterin satte in när jag insåg att jag behöver en ny mugg, en riktigt bra fukost/kaffemugg. Jag har letat förut, utan resultat. Men nu tycks muggmodet vara i samma mode som jag råkar befinna mig. Så min nya balja är svagt mönstrad och framför allt gigantisk.

Dessutom har mitt badrum fått en ny vän. The bug. Tillika en nagelborste. Jo, jag tycks behöva en trots allt. Dessutom spa:ar jag med fotfil och choklad. Because I'm worth it!

Till slut fick jag nog. Det var när Voddler inte ville installeras ordentligt jag till slut tog tag i saken. (Vid varje start fick jag meddelandet "Voddler lyckades inte.." osv.)

"Senaste uppdatering skedde: Aldrig." "Systemet är korrupt."

Meddelanden är vardagsmat på min Vista-dinosaurie.

Igår lyckades jag därför hitta och installera Servicepack 1 manuellt (egentligen ville jag ha tvåan men insåg på vägen att jag aldrig fått ettan). Det var då det började.



I det här läget var jag vid midnatt. Mitt lilla tröskverk hamnade snabbt i köket med stängd dörr och jag vet inte hur mycket övertid den fick i natt.

Det nya nya nu är "A camera was not detected". En uppenbar lögn eftersom jag precis anslutit kameran.

Idag har jag en it-dag.

Jag blir inte längre förvånad över att se Vänsterpartiet så här högt upp i mina resultat. Jag inser att mina värderingar de senaste åren börjat gå mer och mer åt det vänstra hållet. Det trots att jag inte svarade bidragspositivt. Men det här är ändå inget jag vill berätta för familjen. Tror att jag är uppväxt i en mycket blå familj.

Vad skulle du rösta?

Städdag idag. Och allt städtekniskt material var slut. Så jag kollade in mitt secret stash.

Jag vet inte hur det ser ut hos andra människor. Men i mitt städtekniska hemliga stash finns det en hel del att hämta. Där finns gummihandskar, tvättsvampar och inte mindre än två Ajax Spray kök samt en hel del andra kemikalier som man har mer eller mindre nytta av. Tro nu inte att jag har köpt detta för senare användning. Så kul är det inte att köpa städmaterial på förhand. Nej, nej, detta har ställts hit av städmaterialhustomten. För länge sen. Synd att jag inte fick en ny mopp, för det är något jag verkligen skulle behöva.

Och när jag hugger in på kemikalierna luktar det mina ungdoms somrar. Konstigt? Inte alls. Jag spenderade samtliga somrar mellan 15 och 19 i en färghandel. Ja, det ger väl en hint om varifrån allt kommer också.

Så mycket snabbare det går med ducshbestyren när man struntar i att smörja sig efteråt. Även bodylotion har jag nu tagit bort. Gick betydligt mer smärtfritt än Lypsylen.

Dessvärre blir de dåliga hårdagarna allt fler. Inget tycks hjälpa. Det ser bara ut som skit.

Det här gillar jag. Helt fantastiskt att den innehåller äkta fruktjuice. Jag kunde inte bli gladare.



Vart är världen på väg?

Jag behöver desperat göra något åt mitt hår. Alltså färgen. Utväxten är sedan en tid ett fullbordat faktum och det är dags att ta ett beslut.

Dessa är alternativen.

- Fortsätta färga rött. Ett ickebeslut. För en dag måste jag ju ge mig oavsett.
- Försöka avfärga håret. Läskiga saker. Kan sluta som orange - och även om det är Linas favorit just nu vet jag inte om jag vill vara blek morot i håret.
- Raka av mig håret. Enkelt. Billigt. Nytt.

Ja, val, val, val.

Jag slog just en lov i några butiker. Allt kändes tacky, dålig kvalitet. Inget väckte mitt begär. Minns inte när jag senast köpte något till mig själv som inte var träningskläder.

Innebär det här att jag är fri från konsumtionsbehovet, det illasittande habegäret?

Hoppas.

Systemet är korrupt.

Min egen dator har vänt sig emot mig. Jag är inte förvånad. Ena dagen vägrar den likt en trotsig treåring koppla upp sig mot nätverket. Nästa dag låtsas den att den kopplar upp sig mot nätverket, medan den i själva verket skiter i det, likt en trotsig tonåring som låtsas läsa läxorna medan de sitter och läser OKEJ.

Hur fostrar man egentligen de här liven? Hur vet man när det är dags att ge upp om dem och kasta ut dem på gatan? Helst vill jag förstås bara blåsa rent dess medvetande och börja helt från början. Men det är ju så svårt. Så många minnen man lagrat och så vidare.

Det börjar gå för långt på Ica nu.

Idag lyckades jag köra med en kille där. Jag hade glömt väga löken när jag stod färdigscannad så när som på just löken i snabbkassan. Jag bad honom gå och väga den åt mig. Han såg faktiskt irriterad ut.

Sen berättade jag för honom hur han skulle göra sitt jobb: "I snabbkassorna måste man hålla streckkoden en bit ifrån när man scannar". Han lyssnade vare sig första eller andra gången. Men sen höll han streckkoden en bit ifrån. Och det funkade finfint. Jag var tvungen att bita mig i kinderna på väg därifrån.

För några år sen köpte och recenserade jag menskoppen här på bloggen. Sedan dess har jag knappt nämnt den. Helt oförtjänt. Jag älskar min menskopp. Bästa som hänt sedan tygbindor.

Nu följer jag menskoppen på twitter och för ett tag sedan ville de ha in slogans. Något slagkraftigt som den engelska varianten "No strings, no wings". Jag följde upp med "Fågelfri utan vingar. Vinnare utan dragkamp. Ta en kopp utan fika." Visst jag klämde in tre på raken.

Som tack fick jag en menskoppentröja. Man kan inte annat än bli glad. Jag ska bära den med stolthet.

Nu är det bara att vänta på att se mina slogans i reklamen. För visst är det väldigt mycket reklam för menskoppen. Not! Här är lite gratisreklam. Det är den fantastiska produkten värd. När köper du din?



"En sund själ i en sund kropp". Det säger väl allt.

DN har ringt. DN har ringt. DN har ringt. DN har ringt.

Äntligen!

Visst prioriterar jag min kära papperstidning framför exempelvis vin. Lätt. Vilken dag som helst. Jag har varit papperslös allt för länge.

Kärlek DN.

Dagens i-landsproblem. Semester. Det här med semester verkar skapa mer problem för människor i välfärdssamhället än att tillföra det som den är till för - att ta det lugnt och leva livet.

Nej, istället har människor ångest över att de inte har möjlighet att göra lika flådiga saker på semestern som grannen. Att de inte kan berätta om Thailand när de återkommer till jobbet.

Det gör mig förbannad att vi orkar bry oss så mycket om vad andra tycker. Min ultimata sommarsemester går ut på att insupa lugn, natur och Sverige. Jag skulle inte kunna åka iväg till Thailand (kanske någonsin) när sommaren är som vackrast i Svedala. Men det är väl bara jag.

Jag tycker ändå vi måste skärpa oss. Ta vara på semestern efter bästa förmåga istället för att oroa sig över vad andra gjort. Så typiskt västerländskt!



Jag och W äter bröd vi gjort själva på grillen och käbblar lite innan läggdags. Sommar när den är som bäst.

Jag har förstått att sportigt mode är på intåg.

Äntligen ska jag bli inne. Det kan komma att bli en hel del modebloggande framöver. Mina Adidas har som bekant vuxit fast.