Som ett barn
Systemet är korrupt.
Min egen dator har vänt sig emot mig. Jag är inte förvånad. Ena dagen vägrar den likt en trotsig treåring koppla upp sig mot nätverket. Nästa dag låtsas den att den kopplar upp sig mot nätverket, medan den i själva verket skiter i det, likt en trotsig tonåring som låtsas läsa läxorna medan de sitter och läser OKEJ.
Hur fostrar man egentligen de här liven? Hur vet man när det är dags att ge upp om dem och kasta ut dem på gatan? Helst vill jag förstås bara blåsa rent dess medvetande och börja helt från början. Men det är ju så svårt. Så många minnen man lagrat och så vidare.
Min egen dator har vänt sig emot mig. Jag är inte förvånad. Ena dagen vägrar den likt en trotsig treåring koppla upp sig mot nätverket. Nästa dag låtsas den att den kopplar upp sig mot nätverket, medan den i själva verket skiter i det, likt en trotsig tonåring som låtsas läsa läxorna medan de sitter och läser OKEJ.
Hur fostrar man egentligen de här liven? Hur vet man när det är dags att ge upp om dem och kasta ut dem på gatan? Helst vill jag förstås bara blåsa rent dess medvetande och börja helt från början. Men det är ju så svårt. Så många minnen man lagrat och så vidare.
Kommentarer
Postat av: Karin
Teknikprylar är onda.
Postat av: Hanna
Karin: Ibland känns de som hin håle själv.
Postat av: Lennart
Datorer verkar leva ett eget liv och göra som de själva vill. Jag har haft maskiner som bara har dött, helt utan anledning. En la av när den var 3 år och jag bara surfar lite, använder Outlook, skriver i word och lagrar mina foton i den.
Postat av: Hanna
Lennart: Det är en komplott. Det måste vara det.
Trackback
