Vi springer i ciklar
Mina silverbestick från mammahemmet har kommit till mitt hem. Vissa av dem är fortfarande inslagna i de paket som jag fick dem i, en jul för säkert 20 år sen. Och något slår mig. Antingen går livet i ciklar eller också är jag precis samma person som jag var när jag var 12.
Mamma envisades med att silverbestick var bra, något jag skulle ha nytta av hela livet. Så alla barn fick ett helt set, ett paket varje jul. Jag har aldrig använd dem. Vet inte heller när jag ska göra det. Silverbestick tarvar något form av firande, eller åtminstone en kontext med fina tallrikar och glas. Något jag är helt ointresserad av att skaffa mig. Älskar mammas bröllopsservice, det som är kvar av den, Arabia i äkta 70-talstappning. Men inte gör den sig med silverbestick precis.
Mamma envisades med att silverbestick var bra, något jag skulle ha nytta av hela livet. Så alla barn fick ett helt set, ett paket varje jul. Jag har aldrig använd dem. Vet inte heller när jag ska göra det. Silverbestick tarvar något form av firande, eller åtminstone en kontext med fina tallrikar och glas. Något jag är helt ointresserad av att skaffa mig. Älskar mammas bröllopsservice, det som är kvar av den, Arabia i äkta 70-talstappning. Men inte gör den sig med silverbestick precis.
Kommentarer
Postat av: Matilda
Jag förstod aldrig det där med servis-sparande. Många av mina vänner fick skedar, gafflar, tallrikar och jag vet inte vad var födelsedag och jul sedan de var spädbarn. Det var inget som investerades i hemma hos oss. Inte förrän jag flyttade hemifrån förstod jag vitsen med att ha en hel servis oanvänd sedan tjugo år tillbaka. Men silverbestik... njäe... Jag håller med dig!
Postat av: Hanna
Matilda: Vi får se hur det går framöver. Jag kanske förvånar mig själv.
Trackback
