Hannas Plats

Det är roligt med ny frisyr. Kollegor som jag inte så ofta pratar med har kommit fram och velat ta på mitt huvud. Jag låter dem. Vet själv hur skönt det känns att ta på det där korta håret. En annan blev helt till sig och ivrigt avundsjuk, både på att jag vågade och på att jag nu får det mycket enklare med duschbestyr.

Många av de kollegor jag dagligen pratar med ignorerade dock det faktum att jag kom till jobbet utan hår idag. Jag tror det är chocken.

Någon tyckte att jag kanske skulle ta på mig en mössa, för att det såg så kallt ut.

Själv går jag mest och oroar mig över hur det ska gå med min lilla kam. Den är ju så kort, bara 10 cm. Jag vill ju kunna sätta flätor i den. Det kommer att ta några månader. Eller år. En dålig hårdag kan luggen komma att dela sig i två sidor - och det är en mycket otäck uppsyn.

Jag har blivit en seriefigur.