Hannas Plats

Livsval. Man gör dem hela tiden. Ändå kan jag ibland känna att jag gör för få.

De senaste dagarna har jag träffat på fler människor som är på väg eller som har lämnat stan för ett lugnare liv på landet. Och jag blir så avundsjuk. Jag tror att jag hör hemma bland susande träd och fågelkvitter. I alla fall känns det ofta så. Jag behöver en annan hjärtrytm. Med uppkoppling förstås.

Samtidigt som jag känner att jag behöver sätta mig ner och välja mer aktivt, tror jag att jag oftast följer mitt hjärta. Jag tänker "jag vill" och sen gör jag det. Jag känner mig aldrig klar, jag strävar framåt mot nya tag. Inget känns någonsin klart, allt är i utvecklingsfas 1.

Igår kom ett beslut från någon annan. Det gick väldigt fort att få det beslutet och jag oroade mig över den höga hastigheten innan jag hann läsa det. Snabba beslut betyder oftast nej. Igår betydde det ja. Det var kanske inte avgörande för mina framtida planer, men det var ändå lugnande. Det betyder fortfarande att jag tror mig vara på rätt väg. Ett steg på vägen är avcheckat. Just cruisin´.

Ändå har jag en inre stress som betyder att det går för långsamt. Något går för långsamt. Jag hinner inte få någon ro på kvällarna för att väntan och längtan gör mig galen. Och jag kan inte göra något åt det. Mer än att vänta.

Läs även andra bloggares åsikter om längtan, väntan, livsval, landsbygdsbo, beslut, följa hjärtat

För länge sen blev jag utmanad till att berätta sanningar om mig själv. Jag kanske var lite feg då, eller också ville jag skriva "rätt" saker. Jag har en gnutta mer bloggmod nu tror jag. Så här kommer nåra sanningar om mig.

♥ Jag är lärig. Lär mig nya saker snabbt, framför allt nya system och rutiner. När det gäller exempelvis koreografier kanske jag kräver lite mer, jag måste främst sätta rörelsemönster och väntar med detaljerna. 

♥ Jag kan lite om mycket. Sätt ett instrument i handen på mig och jag kommer att spela en trudelutt för dig. Folk kommer att bli imponerade över hur snabbt jag lärt mig. Men jag har inte tålamod att bli riktigt bra. Det ska gå fort, jag gillar inte att behöva vänta.

♥ Jag är bra på att apa efter. Härma ljud, dialekter, röster, kroppsspråk. I gymnasiet tyckte folk jag skulle göra ett jobb av det. Jag är hur som helst fortfarande bra på det.

♥ Jag har riktigt bra minne. Nu snackar vi långtidsminne/muskelminne. Jag minns fortfarande att spela låtar jag spelade på piano i gymnasiet fast jag knappt rört pianot sedan dess. Fingrarna rör sig över tangenterna utan att jag behöver tänka när jag väl sitter där. Dessutom minns jag fortfarande koreografier sedan min tid som drillflicka - det är så där en 15 år sen. De säger att en elefant aldrig glömmer. Jag kanske är en elefant ändå.

♥ Jag är en extremt trogen person när jag hittar rätt. Det kan gälla allt möjligt - märken, tidningar, personer. Hittar jag något som funkar för mig, ett märke, så kör jag på det. Vet inte hur många par Adidasskor som passerat genom min ägo. Jag läser gärna DN på morgonen och väntar ständigt på nya bra erbjudanden från dem. När jag faller för en person och får och tar fullt förtroende från den så står jag den bi i alla lägen. Sen är det kanske inte alltid snabbt gjort att hamna där. Blir jag väl bemött av vad det än må gälla eller om jag hittar något som funkar för mig så kan jag vara fast för livet.

♥ Jag gillar inte beroenden. Beroenden skapar osjälvständighet. Ibland är man beroende av andra för att saker ska hända, och det skapar stress och irritation hos mig. Jag kan själv, och får helst saker att hända själv.

♥ Jag är tyvärr allt för dålig på att säga nej i många sammanhang.

Det var dagens sanningar. Eller cv kanske.

Kom ihåg att jag minns allt.

Läs även andra bloggares åsikter om sanningar, minne, tålamod, öliv, trogenhet, lättlärd

Skärgårdsdoktorn. Åh, vad jag gillar Skärgårdsdoktorn. Sitter och förlorar mig i repriser just nu.

Jag vill ha en egen skärgårdsdoktor. Eller en skärgård. Eller åtminstone en ö.

Jag vill bo där i skärgården. Ha en egen brygga.

Läs även andra bloggares åsikter om skärgårdsdoktorn, svt, längtan efter en egen ö

Stark på utsidan, men mjuk någonstans där inuti. Nä, jag snackar inte chili. De är för övrigt starkast inuti, men ganska mjuka utanpå. Jag kanske borde vara mer som en chili. Jag avundas människor som vågar vara mjuka på utsidan, visa sin svaghet. Det är läckert och starkt. Som chili.

At the end of the day, dagar som har varit som milslånga chilifält skulle jag ändå behöva en trösterik famn att krypa in i. Även om jag vet att jag är för ochilig för att riktigt kunna lita på att finna tröst där.

I ett formulär skulle jag fylla i hur ofta jag finner rekreation och återhämtning. Jag funderade på när och var det skulle vara. Jag har oftast långa aktiva dagar och sömnfyllda nätter. Var i finns min uppsamlingsplats?

Jag kom på det. I ensamheten.

Läs även andra bloggares åsikter om chili, svaghet, återhämtning, konsten att vara själv

- Deala med det. Öppna påsen.

- Jag vet inte om jag vill. Alltså jag mår bra. På riktigt.

Jag fick höra att det är dags att ta tag i det, öppna påsen. Men hur gör man? Hur vet man var man letar efter?

Enligt Freud skulle avsaknaden av pappa vara anledningen till mitt eviga singlande. Ett konstant sökande på en undanglidande fadersfigur.

Jag tror förstås inte alls på det. Men faktum kvarstår. Jag uppvisar alla symptomen, de har funnits där jämt. Hur motiverar man sig att hitta någon, något bra, när allt bra, allt det goda redan finns inom en?

Jag är ung nu, lever mina bästa år. Ska jag leva dem själv? Jag är medelålders om några år, ska jag leva de åren själv?

Borde jag vilja något annat?

Läs även andra bloggares åsikter om singla, freud, vilja

Igår låg jag i soffan större delen av eftermiddagen. Det var väldigt mojjigt att ligga där med en filt och kolla film. Så länge sen jag gjorde det. Soffpotatisgenen verkar finnas i mig.

Jag tror att jag minns när det kan ha varit faktist. Många, många år sen när jag hade sällskap i soffan. Jag fick en liten deja vu-känsla. Samtidigt insåg jag att man kanske borde ha just sällskap där i soffan när man kollar film. Det var länge sen jag tänkte tanken, men igår slog den mig.

Det finns kanske en liten längtan i mig ändå.

Läs även andra bloggares åsikter om film, mys, kärlek

Jag har inte riktigt haft tid att reflektera så mycket på senaste tiden. När jag har varit hemma har jag varit för sänkt in i dimman.

Idag insåg jag att kylen är tommare än tom. Därav gammal yoghurt, som för att fylla ut lite. Utöver det finns kosttillskott, diverse burkar med sylt och soya och ett paket smör. Inget mer. Inget man lever en vecka på. Eller en dag.

Bara att gå och handla.

Efter duschen insåg jag att badrumsskåpet saknar några viktiga ingredienser. Tandkräm. Hårguck. Jag måste ha nytt hårguck. Vad ska man ha till långt hår.

Måste gå och handla.

När jag skulle ta på mig strumpor insåg jag att jag inte har ett enda par kvar. Och i soppåsen ligger flera. Trasiga.

Jag måste ha nya strumpor.

Och vad har jag hittills gjort idag?

Suttit vid datorn.

Och ute regnar det.

Andra bloggar om: måsten, ovilja, lathet

Jaha, så var det lördag igen. Nu börjas det,: städa, tvätta, handla, laga mat, fixa, dona, inte blogga bort tiden...

Tur att jag sov gott och länge inatt så jag orkar med den här dagen. Längtar nästan till jobbet så jag får lite lugn och ro.

Nä, så illa är det inte alls. Men det är dags att ta tag i lite saker här hemma, helt klart!

Andra bloggar om: husmor fixar och donar, hanna

Jag är så jävla duktig hela tiden att jag nästan kräks. Min planering är minutiös. Om något brister på ett ställe så falerar hela skiten och jag kommer antaglien att bryta ihop. Men det ska förstås inte hända!

Det är ett tufft schema just nu, och att göra saker som att köpa färdig mat eller att inte ha frukost till imorgon är ju inte att tänka på. Då får man springa benen av sig istället och försöka hålla ihop allt.

Jo tack, det går bra, bara bra. Tro inget annat. Jag har valt det här.

Men ibland önskar jag att jag kom hem och hittade maten färdiglagad och framdukad, eller att någon annan sprang i tvättstugan varannan gång. Det är inte lätt att få ihop det även om man inte har barn. Vara förvärvsarbetande, ensamstående och idogt dansande är inte bara lätt. Inte om man är fröken duktig i alla fall.

Skönt att helgen är slut så man får vara på jobbet istället för att stressa runt i hemmet hela dagen!

Andra bloggar om: planering, duktig, husmor

Den här dagen går lite för långsamt för min smak. Så många viktiga saker att uträtta efteråt.

♥ Hämta ut mina Kent-biljetter
♥ Köpa doppresent
♥ Leta rätt på Mr Muscle propplösare (den finns inte längre och jag måste finna dolda lager - hjääälp!), mitt badrumsgolv blir till pool varje morgon
♥ Städa det där rackarns badrummet
♥ Röja ut gammalt skräp ur mina köksskåp, det börjar bli trångt
♥ Läsa klart de sista sidorna i Stieg Larssons sista - hann inte riktigt på lunchen
♥ Anrätta vansinnigt god mat på några få minuter så att jag hinner med allt det ovanstående...

Andra bloggar om: städa, handla, diska, laga mat, jag är husmor

Jag känner för att duscha var och varannan minut. Undrar varför? Och framför allt undrar jag varför Stockholms vatten ska vara otjänligt? Inte för att folk verkar bry sig, längs Årstaviken såg jag folk som badade överallt på min promenad. Men jag gillar inte att bada i trängsel, så jag är ändå inte motiverad.

Pratade med kollegan idag om mina planer på att flytta ut ur stan för att få något eget. Min egen yta. Han mobbade mig för att jag vill ha något som är mitt hela tiden. 

I nästa sekund undrade han hur jag ensam skulle underhålla det där drömhuset. "Skaffa en livslöjtnant!" Det var hans svar. "Du måste ha en familj, Hanna". Jag sa att jag inte planerar att skaffa någon. "Skit i det, då har du gratis arbetskraft!" Det är ju ett sätt att se på saken.

Det värsta är att jag inte ens sett mig själv tillsammans med någon i det där huset vid havet. Det var bara för mig, utan löjtnant. Då är man kanske lite för väl invand vid att vara själv. Det kan inte vara sunt! Samtidigt är det ingen risk för att jag ska bli besviken, när livet inte blev allt det där jag hopppats på. Förväntningarna är redan låga. Och det är väl egentligen riktigt tragiskt.

Andra bloggar om: singel, livslöjtnant, bada, egen täppa

Onsdagar tränar jag tårkanalerna för att se att de fortfarande fungerar. Men in trees och Greys på en och samma kväll. Det betyder nästan alltid en och annan tår.

När folk som varit varandras men brutit upp, plötsligt bestämmer sig för att de är rätt igen; ja, då kan jag inte annat än att fälla tårar. Som när jag läste PapaMacs sista inlägg om att han ville hitta tillbaka till sin fru. Jag vet inte riktigt vad det är som provocerar mina tårar, men de kommer, som ett brev på posten.














Bild: Fotoakuten.se

Andra bloggar om: tårar, återföreningar

Jag skulle gå och köpa mig en ny kamera idag. Tyvärr var den jag ville ha slut. Stod länge och pillade på en annan som var i nästan samma klass och dessutom väldigt snygg. Men för en gångs skull hade jag tålamod nog att gå hem och tänka på saken, och faktiskt hitta den jag ville ha på nätet, till ett lika bra pris. Så den är på väg hem till mig i detta nu.

Nu blir det tv och vitt vin för mig. Tyckte att jag kunde vara värd vin. Och onsdagar är ju min tv-kväll.

Ute regnade det otroligt lätta droppar när jag nyss var ute. Det kändes skönt och svalt i ansiktet. Skulle vilja sova i just sånt regn nu när det är så varmt på nätterna. Luftmadrass och sovsäck?



Andra bloggar om: tv, vin, kamerainköp, lätt regn

Jag har knappt vaknat och känner mig redan stressad. Sov till och med stressat. Så kort helt och så mycket att hinna med. Främst inomhusaktiviteter. Och ute lyser solen. Ska jag bevhöva raka benen från vinterpälsen idag eller..?

Best hop to dagens aktiviteter. Mycket städning och hushållssysslor. Men nån måste ju göra dem. Varför just jag?

Andra bloggar om: stressad, ensamhushåll, städa

Det tycks vara ovanligt många brustna hjärtan, separerade personer och allmänt singlande i bloggvärlden just nu.

Jag funderar om det är våren som gör det? Alla vill skaffa nytt. Lite den här slit-och-släng-mentaliteten som vi gillar i Sverige och som Ikea gjort en affärsidé av.

Eller om det bara är singlar som har tid att blogga helt enkelt. Det är ju en tanke.

Jag vet inte, men jag singlar på. Och det går ganska bra. Smärtfritt flytande.



Andra bloggar om: singla, separationer, vårkänslor, bloggvärlden

Rätt. Fel. Rätt. Fel. Rätt. Fel. Rätt. Fel. Rätt. Fel. RÄTT. Fel. Rätt. Fel. Rätt. Fel. Rätt. Fel. Rätt. Fel. Rätt. Fel.

Det är det som går genom mitt huvud gång på gång. Listorna som rullar upp i mitt huvud fokuserar endast på det ena. Det är ju så det måste vara.

Eller skulle jag ha gjort annorlunda? Vad är rätt? Hur vet man? Vad är fel? Hur vet man?

Jag vill inte att det ska vara envängskommunikation längre... Det känns inte bra, det ger inga svar. Finns det alls svar att få?

Jag har fått kramas med min lilla Skruttis idag i alla fall. Hon var glad. Så jag var glad. Jag log i alla fall.

Har jag ont i onödan? Befria mig!

Ok, nej, jag står inte alls för mitt fyllebloggande. :D

Däremot står jag för att jag äter Digerstivekex till frukost. Bättre än chips. Snart kommer jag nog hugga in även på chipsen. Då börjar det bli moraliskt förkastligt. Skulle jag till och med börja korka upp den flaska rosa champagne jag fick igår, då skulle vi kunna tala om moraliskt förfall. Jag tror jag sparar den till en bättre dag. Att dela med någon speciell. :)

Jag står i alla fall för att det var en underbar kväll igår. Det är kul att få presenter även om man inte fyller år. Jag har bra vänner som kommer med champagne. Sånt gillar jag!

Jag måste säga att jag lyckades med snittarna igår också. Sånt kan man väl få säga själv..? Brorsan tyckte det var lite konstigt när jag berömde dippen - som jag själv gjort. Hehe... När ingen annan gör det så...

Ska försöka röja ut lite tomflaskor och vädra ut lukten av gammalt vin innan jag sticker och fikar hos andra brorsan.

Jag läste hos Therrorese om den andra kroppen. Den som ibland värmer en på nätterna. Den andra kroppen har precis försvunnit ur mitt liv. Men kroppen värmde mig inte särskilt ofta på nätterna. Mina sovvanor kommer inte att behöva ändras för den andra kroppens frånvaro i mitt liv. Min säng kommer inte att kännas rymligare.

Mina framtidsplaner kommer inte heller att förändras. Det fanns inga gemensamma såna och jag kommer att gå vidare i mitt liv utan skillnad. Ingen kommer att veta att det försvunnit en kropp ur mitt liv. Ingen kommer att undra.

Mitt ansikte kanske inte ser ut precis som igår. Men det gör inte så mycket. Det kommer att gå över.

Det finns inga tandborstar att slänga, inga nycklar som ska utbytas, inga produkter i badrumsskåpet som måste återlämnas. Det är ett clean cut, ett knivskarps sår. De brukar läka snabbast sägs det. I alla fall när det gäller benbrott. Jag vet inte om det är samma sak nu.

Det enda som förändrats är ljudet i mitt hjärta. Varje hjärtslag ekar lite tommare. Kroppen har funnits där, nära en längre tid. Hjärtat blir inte detsamma utan kroppen.

Kanske är det som med Jesus på påsken. Mitt hjärta dör idag, men uppstår på tredje dagen från det döda, sittandes i min allsmäktiga kropps vänstra sida och ska komma att döma värdiga att stiga in från ickevärdiga.

Det tar tid och det gör ont. Skulle helst ägna den här dagen åt att torka tårar.

Men nu måste jag get my shit togehter. Har ju en fest att planera. Kärlek till er alla!

Känner ett lätt illamående i kroppen. Och det är inte vinterkräksjukan...

Fick äntligen prata med bruden som nyss kommit hem från bröllopsresan. Det kändes skönt att få prata av sig med henne. Att lätta mitt hjärta till någon som jag inte behöver ljuga för. Någon som inte dömer mig. Jag gillar framför allt att hon sitter med sin drömprins i drömslottet och lever ett fantastiskt liv. På något vis är det lättare att vara sårbar när hennes liv ter sig perfekt. Det är liksom omöjligt att matcha ändå. Vi har inte hunnit prata sedan bröllopet, och knappt då ens, så det fanns en del att avverka i samtalsväg.

Det var härligt att höra om lite annat också, vackra vyer och fint väder i Sydafrika. Vin och god mat. Jag känner mig så glad för hennes skull.