Chill
At the end of the day, dagar som har varit som milslånga chilifält skulle jag ändå behöva en trösterik famn att krypa in i. Även om jag vet att jag är för ochilig för att riktigt kunna lita på att finna tröst där.
I ett formulär skulle jag fylla i hur ofta jag finner rekreation och återhämtning. Jag funderade på när och var det skulle vara. Jag har oftast långa aktiva dagar och sömnfyllda nätter. Var i finns min uppsamlingsplats?
Jag kom på det. I ensamheten.
Läs även andra bloggares åsikter om chili, svaghet, återhämtning, konsten att vara själv
Det ä starkt att samla styrka hos sig själv. Men någonstnas måste man ladda batterierna. Du behöver en laddare. Att ladda sig själv tar på krafterna.
Vad gör du imorgon? Om inte stormen Emma blåser bort oss kanske vi kan ta en brunch. Då laddar du mig och jag dig :)
Jag väcker dig vid 10:30. String lär vi inte få plats på, men kanske 7 knop, Agnes cafe, eller nåt annat. Vi kommer på nåt :D
Bra att Blingis tar hand om dig lite. (även om man inte behöver ta hand om dig) Är faktiskt lite orolig över ditt grubbleri. Kram.
Ester: Det är lite som att gå igenom tonåren igen. Jag tror det är bra, förstå hur mycket man utvecklades då.
Ja, det är mycket grubblande här hos Hanna nu. Jag har alltid sagt att jag klarar mig utan den där famnen. Men när jag väl hittat den så går det inte utan den....Men ens egen famn måste alltid var den starkaste och säkraste för att man ens ska kunna finna tröst i någon annans famn. Äh det där blev bara flummigt....!
