Hannas Plats

Rätt. Fel. Rätt. Fel. Rätt. Fel. Rätt. Fel. Rätt. Fel. RÄTT. Fel. Rätt. Fel. Rätt. Fel. Rätt. Fel. Rätt. Fel. Rätt. Fel.

Det är det som går genom mitt huvud gång på gång. Listorna som rullar upp i mitt huvud fokuserar endast på det ena. Det är ju så det måste vara.

Eller skulle jag ha gjort annorlunda? Vad är rätt? Hur vet man? Vad är fel? Hur vet man?

Jag vill inte att det ska vara envängskommunikation längre... Det känns inte bra, det ger inga svar. Finns det alls svar att få?

Jag har fått kramas med min lilla Skruttis idag i alla fall. Hon var glad. Så jag var glad. Jag log i alla fall.

Har jag ont i onödan? Befria mig!