Hannas Plats

Telenor gav sig. Äntligen är jag fri från deras bojor.

Aldrig mer!

Jag tänker skratta hela dagen. Undrar just vad jag ska göra med pengarna.

Läs även andra bloggares åsikter om frihet, telenor, ruffel & båg, allmänna reklamationsnämnden

Ett par dagars frånvaro gör att min maskinpark nästan faller samman. Datorn skrek högst och ville verkligen ha min uppmärksamhet. Feed me! Så nu håller jag på och kör allt samtidigt. Allt går trögt, men jag vill ju ge min älskade dator allt det bästa. Uppdateringar hit och dit, säkerhetskopiering och genomsökning av diskar. Allt, allt, allt.

På konferensen trodde mina kollegor att jag var galen när jag skålade för datorn. Min bästa vän, datorn. Utan den är jag... lite naken. Men jag gjorde det, och fick medhåll - av en.

Ipoden har tankats med såväl musik som energi, DVD:n laddats med nya fina saker att spela in och kameran står på tur att få sig lite energi.

Man får aldrig förbise sin maskinpark. Då kan very bad things happen.

Läs även andra bloggares åsikter om maskinpark, tanka, uppmärksamhetsbehov, teknikkärlek

Här kommer bildbevis av min tisdag i frihet. Aaaaah... jag minns det som i går. Jag fick smak på friheten. Nåja, vad är väl en bal på slottet. Så här blev min dag.




För att ytterligare tära på kapitalet har jag idag varit och klippt mig.

Under veckan har jag lyckats samla på mig så där riktigt mycket mynt, av den större valören. Och jag insåg idag på jobbet att hela automatkapet var borta. Inte heller hemma återfanns de.

Tills jag tittade i en gammal jackficka. Där hade jag i ett svagt och förvirrat ögonblick lyckats smita ner dem. Så jag är åter rik. Det var ju hela 55 spänn!

Läs även andra bloggares åsikter om shopprecension, klippning, mynt, frihet

Min bank verkar ha försökt skojsa till det. De har skickat mig reklam i ett internkuvert - ni vet ett sånt där brunt med plats för många namn och tillika många återanvändningar.

Ett tjockt kuvert som väger mer än vanliga och kräver mer papper dessutom. Det känns inte riktigt rätt i miljötänket. Syftet med den typen av kuvert är just att de ska kunna användas så där en 200 gånger. Desutom var det två metallvikploppar i vasitt hål för att innehållet inte skulle trilla ut. Dessa kan brevbärarna skära upp händerna på.

Tillråga på allt tog det ett bra tag innan jag fattade att det var ett reklamjippo på riktigt. En av de "tidigare avsändarna" som finns nedskrivna på internkuvertet har nämligen samma namn som en granne till mig. Så jag trodde först att posten hamnat fel och att grannen öppnat det av misstag för att sedan lägga det i detta kuvert till mig. Jag tyckte faktiskt att det var lite obehagligt rent av.

Näe, kära bank, det här funkade faktiskt inte alls särskilt bra. Jag tror det är dags att tänka om till nästa utskick.

Läs även andra bloggares åsikter om reklam, bank, utskick, internkuvert, jippo

Det har varit struligt med elektroniken på sistone. Saker funkar inte felfritt och jag vänjer mig istället för att fixa till det. Typiskt mig att vänja mig.

I eftermiddag tog jag tid och satte jag mig och strök maskinerna medhårs. Och vips, funkade de betydligt bättre. Allt som behövs är lite kärlek och förståelse för maskinerna. Tror jag.

Läs även andra bloggares åsikter om maskiner, kärlek, tid, tålamod

Jag önskar ibland att jag var Inspector Gadget. Tänk att ha fölängnngsbara ben och kunna skjuta ut rullskridskor ur fötterna vid behov. I köket skulle händerna bli till vispar och jag skulle få en extra uppsättning händer som blev till stekspadar och kanske en sax eller kniv. Vad fort allt skulle gå. Det känns i nuläget inte som att saker går tillräckligt fort.

Jag skulle få vingar så att jag kunde flyga till jobbet och ögonen skulle kunna bli till kikare. I varje ficka väntade en ny gadget på att få användas. Jag älksar gadgets, jag vill vara en gadget.

I väntan på mirakel får jag nöja mig med att nynna på Inspector Gadget.

Läs även andra bloggares åsikter om gadget, Inspector Gadget, prylgalen, effektivitet

Har ni någon gång känt känslan av ett par riktgt sköna strumpor? Det gjorde jag idag.

Jag gled i ett par nya strumpor och tänkte att de var riktigt sköna. De smet liksom åt på de rätta ställena. Så där så att jag kände "oowh" när de satt på foten.

Jag är inte Fröet så det blir inga bilder. Men lite åtsmitande strumpor gör faktiskt en hel del för fotfiguren. Det får ni ta mitt ord på.

Läs även andra bloggares åsikter om fotblogg, strumpor, smitande

Sotaren var här idag och härjade med min fläkt. Efter sig hade han lämnat mitt fläktfilter, slängt i diskhon.

Jag tänkte genast: jaha ja, här har han slängt det lite sarkastiskt, han tycker det är dags att jag tvättar det.

För mitt inre öra hörde jag hur han gick och ondgjorde sig över hur smutsiga människor kan vara.

Efter att lydigt och lite smågenerat ha tvättat filtret (som senast tvättades för kanske två månader sen) fann jag att han satt i ett nytt fiter.

Inga ironiska små Svarte Pettrar här inte. Det var nog inte han som tillhörde den ironiska generationen.




Läs även andra bloggares åsikter om ironi, Svarte Petter, sotare, fläktfilter, smuts

Jag har ju ägnat en del tid på nätförsäljning. Jag har gjort min andra försäljning.

Ett par adidas - check - såld till damen med de blå blå ögonen.
Ett par jeans från Gul & Blå - check - sålda på Tradera faktiskt (jag kanske är modebloggare ändå...).

Det känns lite skönt. Gör jag vinster? Icke. Inte i närheten, och normalt sett är det kläder jag aldrig ens använt men köpt dyrt. Det känns ändå bättre att bli av med dem så att jag slipper se och påminnas om mitt dåliga köp.

Så. Nu - nästa försäljningsförsök.

Läs även andra bloggares åsikter om försäljning, kläder, dåliga köp, förlust, glad ändå

Som hårt förvärsarbetande shoppoholic är det ibland lite svårt att hinna med att äta i tid. Idag kom jag hem vid sju och körde igång med en lasagne. Det finns en anledning till att man så sällan gör lasagne i veckorna. Det tar tid!

Men det var det värt. Världens genom tiderna godaste bechamelsås, min första vegetariska lasagne och en helt köttfri dag. Det tackar jag nog ändå Niklas för.

Dessutom var jag tvungen att ha vitt vin i bechamelsåsen, och då passade jag på att få ett halvt glas till maten, när jag nu ändå öppnat flaskan. Bara lite lagom svalt så där. Det var perfekt.

Nu ska jag gå och kika ner i shoppingpåsarna. Mätt och belåten ska jag se vad jag egentligen fick med mig i hungerstormen. En del kan kanske tycka att jag är lite enkeltspårig i mina klädval. Jag ser det som att jag vet precis jad jag vill. Vad jag fick med mig? Gissa! (Ja, jag skäms!! Men shopping ingick inte i miljötestet jag gjorde...).

Läs även andra bloggares åsikter om shopping, vegetarian, hunger, förvärvsarbetande, bechamelsås

Jag har arbetat upp ett visst teknikhysteri som börjar ta sig in i jobbet nu också.

Jag går in på NetOnNet och hittar massor med saker jag verkligen måste ha. Jag kan plocka hela shoppingkorgen full innan jag besinnar mig.

Nu har jag skapat en massa behov på jobbet också. Och tänkte att jag kunde shoppa för deras räkning också. Det är ju lite roligare när någon annan betalar.

Jag tror det är skatteåterbäringen som gör sig påmind. Den ska antagligen omvandlas till teknik.

Läs även andra bloggares åsikter om teknikgalen, shopping, arbete, skattedeklaration

Igår var en bra dag. En bra jeansdag. Jag lyckades utse en hel garderob av jeans. Efter ett tag var jag nere på tre par. Expediten tyckte jag skulle ta två par. Vem köper två par jeans i stöten? Någon gång ska väl vara den första.

Men jag kände mig nästan uppviglad. Ska jag få alla tre? Herregud, då är jag ruinerad i samma sekund som lönen dimper in. Jag avvaktar. När man väl lämnat butiken känns tre par jeans inte alls lika aktuellt.

Vi får väl se hur de går på tisdag... Jag har i alla fall en ny favoritbutik, även om den kan komma att ruinera mig.

Läs även andra bloggares åsikter om jeans, denim for girls, köptvång, sug

På vägen hem idag gick jag in i en butik med herrkläder eftersom jag skulle köpa ett herrplagg till en herre i familjen. Nu blev det inte riktigt så. Jag kom istället ut med ett par herrbyxor i storlek small - jo, de satt perfekt på mig. De kommer att bli vårens plagg. Jag kanske kan sova i dem..?

Väl hemma hittade jag Elle på hallgolvet (ja, jo, jag vet...) och jag insåg att månadens nummer hade allt. Så jag har bläddrat och läst (snabbläst förstås :). Marit var ju med. Maaaarit, i ett reportage från NY. Hon är ju fantastisk, underbar och alldeles alldeles... ja, underbar!

Men jag passade på att fastna för att jag måste ha en massa nya saker. Nej, inte från Elle faktiskt, utan från mitt huvud. Plagg dök upp som skulle passa perfekt till herrbyxorna jag nämnde ovan.

Så nu sitter jag och analyserar mitt konto och undrar hur fasen det ska gå till. Nåja, det kommer en ny lön om två veckor.

Läs även andra bloggares åsikter om herrbyxor, habegär, Elle, Marit Bergman

Jag måste nog erkänna något som jag insåg idag. Om jag skulle varit en av Spicegirlsen så skulle jag ha varit sporty. Jag älskar säckiga mysbyxor och stora munkisar, vill aldrig klä mig i annat än sneakers. Idag har jag fått ett tillskott i min sportygarderob. Och det känns så rätt!

Däremot har jag nog inte samma matvanor som sporty hade. Det slinker ner en jäkla massa socker i mig. En sockrad tand har jag fått, och munnen vill ha mer även om magen skriker nej. Vad ska man göra? Munnen vägrar ge sig.

Nå, sporty har varit och dansat idag i alla fall. Det gick bättre än vanligt - och det är ju inte illa.

Vilken spice girl är du?

Läs även andra bloggares åsikter om sprty spice, garderob, dans, bagy

Jag hade ett stort begär till ett par sneakers. Men när jag provade dem hände det något.

Något levde inte upp till förväntningarna. Och det kan ha varit mina fötter...

Nej, Ester, jag köpte dem inte så du kan inte köpa dem av mig. Den här gången.

Läs även andra bloggares åsikter om I´m a size 41

Jag är praktiskt taget uppvuxen i en färghandel. Jag gillar färghandlar. När jag kliver in i en färghandel måste jag, för att säga som Ernst, känna in rummet. Bokstavligt talat. Jag måste gå runt och känna på saker, lukta och ta in dem. Allt är så bekant. Lukten av penselborst, syntetiska rollar, tapetlim, det speciella dammet och lösningsmedlen (jag undvek att sniffa i lösningsmedelsskåpet - no worries).

Jag skulle med största lätthet kunna spendera ett antal timmar i en färghandel, där känner jag mig trygg och hemma.

Oftast resulterar det i att jag tar med mig halva butiken hem. Idag gjorde jag det. Jag är så sällan i en färghandel att när jag väl tar mig dit hitar jag massor med saker jag kan tänkas behöva: en ficklampa (funderar ofta på hur det skulle gå om elen plötsligt försvann, nu har jag löst det), rengöringsmedel av det giftigare slaget, balsamterpentin (jag oljade en möbel igår men glömde köpa lösningsmedel innan) och en fönsterskrapa (snart är det väl dags att putsa fönstren gissar jag och min befintliga skrapa är helt värdelös numer).

Glad kom jag ut i regnet och kände mig så upprymd att jag bestämde mig för att knata hem. Ett bra val, för på vägen mötte jag en gammal bekant av det norrländska slaget. Det är mycket norlänningar nu, nya och gamla bekanta.

Läs även andra bloggares åsikter om färghandel, hemma, bekant, norrlänningar

I en värld av kommers och materialism one can´t help but wonder (skulle jag kunna skriva om jag var Carrie), vart tog yrkesstoltheten vägen?

Alldeles för ofta råkar jag ut för att människor i butiker inte har en aning om vad de säljer eller hur deras produkter fungerar. Och det irriterar mig. Om jag har köpt en möbel i en butik och sedan vill ha hjälp med att behandla möbeln med produkter de säljer, borde de då inte kunna hjälpa mig med hur deras egna produtker fungerar.

Idag hade jag tur med att jag träffade en uppriktig person. Hon sa att hon inte visste och bad mig gå någon annanstans. Men är säljare så lättvindiga med sina kunder att det inte spelar någon roll om de förlorar en? Står det dem tusen åter?

Om jag går någonstans vill jag möta personal som kan sälja på mig grejer därför att de inger förtroende. Jag antar att det finns så många butiker idag och så få som ser sin framtid i alla tusentals butiker att de inte bryr sig om att lära sig riktigt. De vill bara tjäna pengar så att de kan shoppa i alla de där butikerna själva.

På vägen hem landade jag hungrig på McDonalds. Tjejen i kassan behövde växel till kunden före mig, 2 kronor. I väntan på att växeln skulle anlända tittade hon noga efter den, istället för att ta hand om sin nästa kund. Mig. Jag var nära att själv ge kunden före mig de där 2 kronorna så att jag kunde få mat någon gång. Än en gång kom jag att fundera över vart yrkesstoltheten tog vägen?

Läs även andra bloggares åsikter om yrkesstolthet, produkter, förtroende, materialism

Här är mitt. Eller innehållet i det i alla fall.

Och min nya kyl och frys är fantastiskt moderna. Jag har fått fruktfack!

Man får glädjas åt de små ämnena i livet.



Läs även andra bloggares åsikter om kylskåp. mat, hemma-hos

8 kronor ringde jag för förra månaden på mitt fasta abonnemang.

Jag frågar mig nu varför jag betalar hundralappar för abonnemanget.

Jo, just det! För att DN ska kunna sälja på mig billiga prenumerationer.

Det känns lite stenålders. Eller?



Läs även andra bloggares åsikter om vad betalar jag för?