Vart tog yrkesstoltheten vägen?
Alldeles för ofta råkar jag ut för att människor i butiker inte har en aning om vad de säljer eller hur deras produkter fungerar. Och det irriterar mig. Om jag har köpt en möbel i en butik och sedan vill ha hjälp med att behandla möbeln med produkter de säljer, borde de då inte kunna hjälpa mig med hur deras egna produtker fungerar.
Idag hade jag tur med att jag träffade en uppriktig person. Hon sa att hon inte visste och bad mig gå någon annanstans. Men är säljare så lättvindiga med sina kunder att det inte spelar någon roll om de förlorar en? Står det dem tusen åter?
Om jag går någonstans vill jag möta personal som kan sälja på mig grejer därför att de inger förtroende. Jag antar att det finns så många butiker idag och så få som ser sin framtid i alla tusentals butiker att de inte bryr sig om att lära sig riktigt. De vill bara tjäna pengar så att de kan shoppa i alla de där butikerna själva.
På vägen hem landade jag hungrig på McDonalds. Tjejen i kassan behövde växel till kunden före mig, 2 kronor. I väntan på att växeln skulle anlända tittade hon noga efter den, istället för att ta hand om sin nästa kund. Mig. Jag var nära att själv ge kunden före mig de där 2 kronorna så att jag kunde få mat någon gång. Än en gång kom jag att fundera över vart yrkesstoltheten tog vägen?
Läs även andra bloggares åsikter om yrkesstolthet, produkter, förtroende, materialism
Jag håller med. Jag tycker det är värt en ganska lång omväg för att få handla av en person som verkar både kunnig och intresserad.
Ett amerikanskt leende och serviceminded var väl hela ursprungsidén med McDonalds. Helt borta nu. Kan väl kanske förstå om yrkesstoltheten inte är på topp just där. Problement är nog mer att det inte bekostas någon utbildning av personal inom handel längre.
Fia: Jag med. I många fall vet jag bara inte vart jag ska åka längre.
Tom: Jag förstår också att folk på McD inte bryr sig Jag förstår ändå inte varför man inte vill ha undan kunderna fort. Det borde ju vara skönt att bli av med dem istället för att ha dem hängandes framför sig.
I vår byabutik, som ingår i en större koncern, kör de med "det finns inte i sortimentet" när man frågar efter något man inte hittar. Detta stör folk så in i vassen, men inget händer. Hur kan 1/2 kg felix ketchup finnas i sortimentet, men inte 1 kg? Där tror jag dock det är chefen som är problemet och inte personalen.
Bra tanke, den har slagit mig flera gånger. Det borde ju ligga i ens intresse att veta allt om det man säljer, men kanske är vi så blasé och uttråkade att vi inte bryr oss längre. Bara sitter av tiden....?
Känner igen det du skriver. Var nyligen med om ett typexempel då jag skulle titta på en systemkamera i en ledande affär inom hemelektronik. Killen som hjälpte mig var tydlig med att han hade noll koll på varan i fråga. Tydligen hade inte någon annan i butiken det heller, då han tipsade mig om speciella kameraaffärer... Då undrar man?
Jag håller med dig. Jag tycker att man har rätt att kräva någon sorts proffsighet från någon man bör få hjälp av. Tyvärr är det sällan så.
Jag kan t o m uppleva det som att de inte orkar hjäpla och därför ger ett kort, nekande svar för att bli av med en.
Mycket i beslutet att köpa någonting beror på säljarens attityd.
Fin blogg förresten.
Petra: Det låter ju helt befängt!
Therror: Det tror jag, sitta av tiden ger ju pengar.
Marina: Ja, vad är det frågan om? Undrar hur många som kommer därifrån med rätt grejer...
Cosmic: Visst är det vanligt. Men jag förstår inte att folk inte har någon stolthet i vad de gör.
