Hannas Plats

Ny aggression har uppstått i mig på grund av konsumtionssamhället. Jag har försökt avbeställa en prenumeration i en månads tid och det tycks vara helt omöjligt.

På webben ska man ange sitt prenumerationsnummer för att komma åt kundtjänsten. Och mitt prenumerationsnummer finns inte, säger ett felmeddelande. Detsamma gäller om man ringer, istället hamnar man i en telefonkö. Där säger de att väntetiden är mindre än en minut, i en kvart. Sen kopplas jag bort. Ett nytt försök leder till samma sak.

Det går inte att e-posta företaget eller på annat vis få tag på dem, så länge man inte kan logga in på webbplatsen (vilket jag i och för sig kan, men inte på just kundtjänsten).

Det känns som moment 22. De vill inte bli av med prenumeranter, det är allt för tydligt. Och jag känner mig helt stressad!!

Läs även andra bloggares åsikter om prenumeration, avbeställning, kundtjänst

Igår ringde min ena bredbandsleverantör, den jag haft en tvist med och som jag bara är onöjd med.

De ville "ge" mig en mobiltelefon, och den stackars säljaren hann inte långt innan jag sa att jag inte var intresserad. Hon frågade varför och jag svarade att jag är väldigt onöjd med dem som leverantör.

Hon lät lite orolig och undrade om det var något jag ville berätta om. Jag sa att det var en lång historia och något som hon med största sannolikhet inte kunde hjälpa mig med. Hon bad så mycket om ursäkt å deras vägnar och lät uppriktigt ursäktande.

Det hjälper inte, men det var ändå det enda jag hört om att någon på företaget skulle se det som ett problem att jag är en onöjd kund. Nog för att hon bara ville sälja, men även merförsäljningen blir ju ett problem för dem. Förutom att jag öser skit över dem så fort jag får möjlighet.

Läs även andra bloggares åsikter om bredband, missnöje, ursäkt

Är det sommar snart?

Jag har hittat schyssta sommarbyxor. Vår funkar också.

Läs även andra bloggares åsikter om sommar, kläder, betyder det här att detta är en modeblogg?

Jakten på den perfekta tv-möbeln går oförtrutet vidare.

Jag har hittat en, som jag gillar och som har i stort sett rätt mått. Men den är förstås dyr som tusan.

Vad göra?

Läs även andra bloggares åsikter om möbler, köp, dyrt

Jag har aldrig tittat på DVD. Det är sant. Inte laddat en DVD.

Idag har jag kopplat in min DVD, spelat in saker och tittat på inspelade DVD. Allt funkar på första försöket. Det känns lyxigt och helt löjligt skönt. Tänk att bara ligga i soffan och softa framför en bra film.

Det är faktiskt möjligt i mitt hem nu.

Läs även andra bloggares åsikter om dvd, teknisk lycka, kopplerihärva

Jag fattar nu att det nog inte är meningen att man ska installera tv:n själv. Bara få upp den ur kartongen var ju lite svettigt, med bara två händer att tillgå (ärligt talat hade jag ganska stor hjälp av mina fötter under hela tiden). Mest för att den är otymplig och tung. Sen installera stativet. Pjuh. Lite nervigt var det. Så ska jag väl erkänna att jag inte är världsbäst på att läsa instruktionsboken innan jag sätter igång. Det hade kunnat gå lite illa där.

Inte visste jag att jag hade alla de här kanalerna. Automatisk sökning av kanaler gör en del. Min gamla tv hade såna där band, om ni minns, som man söker igenom själv och hoppas att man hittar en hyfsad kvalitet på kanalen. Alltid lika spännande om man råkade bläddra förbi något av misstag.

Igår satt jag alltså och okynnestittade på tv, för att jag kunde. Är det så här mitt liv ska vara nu? Tänk att man aldrig kan vara nöjd.

Läs även andra bloggares åsikter om installationm, själv är bästa dräng, okynne

Alla som jobbar på stora elektronikbutiker är väldigt unga, och lite svåra att få svar ifrån. Antagligen för att de främst vill sälja och kanske inte är lika noga med att ge rätt svar.

Ofta är de helt fnittriga vilket gör att jag känner mig som en sträng tant. De ska alltid gå igenom hela merförsäljningslistan också, försäkringar, sladdar och slutligen få en att ta emot ett nytt plastkort i plånboken. Jag säger nej innan jag ens hinner tänka. Orkar inte ta ställning till. Och jag har blivit lurad förr, av yngligar som trodde sig veta vad de gjorde när de egentligen bara ville sälja (läs gärna alla inlägg om Telenor för en historisk bakgrund). Jag börjar känna mig luttrad.

Våga vägra bli lurad.

Jag vet bara inte hur ofta jag faktiskt lyckas.

Läs även andra bloggares åsikter om säljare, elektronik, lurad

Jag gillar inte att vänta, saker ska ske nu. Och inatt har jag funderat över hur jag ska få hem allt jag tänkt mig köpa idag. Om hemkörning finns att köpa är det ett alternativ. Problemet är bara att man då måste vara hemma på dagtid för att ta emot grejerna. Taxi hem är ett annat alternativ.

Kör taxi hem vad som helst åt en?

Med lite framförhållning hade man ju kunnat hyra en bil. Men sådant finns inte.

Läs även andra bloggares åsikter om hemleverans, konsumtion, taxi

Jag har äntligen kommit i ett mode [möud] som jag länge saknat helt. Heminredningsmodet. Och det kliar i hela kroppen.

Men jag kan fortfarande inte närma mig inredningsbutiker för jag får direkt panik. Så just nu sitter jag och internetar mig igenom diverse webbplatser för att se om det är så att jag ska få köpa något nytt.

Mitt hem präglas fortfarande främst av mina släktingar, för det är främst de som har köpt in möblerna - till sig själva för si så där 20-60 år sen. Visst, här möts 50-tal och 80-tal i en härlig kombo med mina egeninköpta möbler som tonåring under det tidiga 90-talet. Vissa saker gillar jag och de ska definitivs inte utrymmas, främst farfars stol från 40-50-talet som fortfarande ser osutten ut. Men svägerskans gamla soffa i plysch från 80-talet och föräldrarnas gamla Bang & Olufsen-tv från samma årtionde har dock tjänat ut sitt syfte.

En soffa har jag inget större hopp om att hitta, många möbeljättar har en viss förkärlek till dun i kuddarna och gigatiska schabrak till soffor. Och inget att detta funkar i mitt minimala allergihem. Men jag har faktiskt börjat drömma mig bort även i soffornas värld. Vem vet, kanske den som söker också ska finna. Hur som helst pågår stora mätningsprojekt här idag. Det är också träning va, hjärnjumpa.



Läs även andra bloggares åsikter om boa, heminredning, soffa, möbler

I förrgår perkolerade jag sönder knoppen på perkolatorn. Mycket olyckligt och jag hade kunnat bli utan kaffe eftersom jag inte hade en reserv hemma. Men jag lyckades rota fram min gamla elbryggare så att jag glatt kunde få mig en kopp livselixir.

Det sämsta med perkolatorn är att det grovmalda kaffet man ska ha i den finns det ungefär en sort av bland hyllmeter efter hyllmeter med olika kaffesorter. Det är elbrygg, mörkrost, skånerost, brasiliansk, kravmärkt, ekologiskt, kokkaffe och gud och hans moster - med olika fabrikat. Perkolatrokaffet kommer i en modell, standard. Förr fanns det i blue java, men den har de plockat bort nu. Den var annars väldigt god.

Så när jag nu fick köpa bryggkaffe hade jag en uppsjö att välja av. Just nu är det på gång ekologiskt kaffe i min bryggare. Det ska smaka!



Läs även andra bloggares åsikter om snälla ica-butik - ta in ekologiskt perkolatorkaffe!

Så har jag gjort årets inköp - av behå. Det är bland det tråkigaste jag vet att köpa. Normalt sett brukar jag köpa den som jag alltid köper, bara för att kunna slänga bort en av de gamla. Jag älskar den modellen, men den har ett problem. Som alla som känner mig känner till. Den knarrar. Det är ytterst irriterande. Själv har jag vant mig vid det, men med jämna mellanrum frågar någon vad det är som låter. Och det känns inte riktigt bra. Den knarrar inte som ny, men efter första tvätten är det kört. Jag antar att jag borde handtvätta, men vem orkar det?!

Att köpa behå är jobbigt av flera anledningar. Jag må vara 28 år, men jag vet fortfarande inte riktigt vilken storlek jag har. Och det är ju beklagligt, men inte desto mindre sant. Så av de få modeller jag lyckas vaska fram får jag alltid plocka på mig ett par olika storlekar. Det andra problemet är att man måste prova de där jäklarna rätt ingående, med tröja, utan tröja, studsande och så vidare. Det är ett svettigt jobb. Det tredje problemet ligger i min faktiska storlek. Att jag har liten byst är ingen hemlighet för dem som träffat mig heller och det i sig ser jag inte som ett problem. Men när man köper behåar i små storlekar har de en tendens att krympa ihop kupan så att det liksom blir pyttesmå bulor som står ut. Dessutom täcker de knappt över själva brösten vilket jag kan se som ett problem. Även om man har små bröst kan man väl få kupor som täcker hela.

Det blev faktiskt två idag, vilket i sig är otroligt. Men när man nu står där och lyckas vaska fram två par, då får man helt enkelt slå till också.

Läs även andra bloggares åsikter om behåinköp, storlek, kupor, problem

Jag inser att jag har nästan två års bilder att försöka välja ut, framkalla och sätta i album. Hop to it. Det värsta är att det här året fullkomligen har expoderat av bilder. Kameran är med nästan hela tiden och det knäpps bilder som bara den.

Hur ska jag kunna välja?!

Det är det jobbigaste i det här.

Ska försöka sitta med det där lite ikväll. Och hoppas på att den här kvällen är en bra kväll för val.

Läs även andra bloggares åsikter om foton, välja, fotoalbum, kamera

Jag är lite dålig på att köpa hem frukt, för den hinner alltid förgås innan den förtärs. Men i helgen köpte jag hem clementiner. Och satte i mig tre på en gång. Det var gott! Smakar jul. De ska vara lite så där syrliga och saftiga, helt perfekta!

Det är bara två veckor kvar till jul och jag känner mig så skönt lugn. Sedan vi avskaffade julklappsinköpandet i min familj har julen blivit en så mycket mer njutningsbar tid. Inget springa benen av sig efter de perfekta klapparna, inget svettande i milslånga kassaköer, inget trängandes i butiker, ingen stress. Jag är så nöjd över det här arrangemanget. Spendera pengar är jag ganska bra på ändå, och köpa grejer till sig själv är minst lika kul. Klappöppnandet har förlorat sin charm sedan man ändå vet vad paketen innehåller. Dessutom gillar jag inte okynneskonsumtionen som julklappar innebär. Köpa saker till andra bara för att man ska, inte för att det är något de behöver.

Istället kan jag lugnt luta mig tillbaka framför bloggen hemma på kvällarna och dricka lite glögg istället för att fara runt som en tätting.

Läs även andra bloggares åsikter om jul, klapphysteri, okynneskonsumtion

Det small till i badrummet precis innan jag skulle gå hemifrån. Jag höll på att kissa på mig, dels för att jag blev rädd, men dels för att det var anledningen till att jag befann mig i badrummet.

Det var en glödlampa som gick tillsammans med proppen. Typiskt. Stressad, var jag tvungen att byta dem snabbt så att jag skulle slippa komma hem till totalt mörker.

Och något var det, för ljuset i badrummet lyser starkare nu än det gjorde förut.

Det var andra gången en propp gick i år, och de tidigare 7 åren har det aldig gått någon. Konstigt! Förra proppen var dock inte helt konstig eftersom jag använde en gammal våffellagg som säkerligen var en brandfara.

Läs även andra bloggares åsikter om proppar, belysning

Regnar det ute? Eller borde man sticka till Ikea?

Det blir ett sånt projekt utan bil. Önskar att de sålde flygande mattor också så att man i alla fall kunde ta sig hem med allt inköpt lite smidigt.

Men icke!

Läs även andra bloggares åsikter om Ikea, flygande mattor, regn

Mitt bredband krånglar igen. Så jag får använda det ohygglolångsamma som jag känner mig lurad över varje gång jag ser. Ja, jag gissar att ni hört storyn förr.

Men här sitter jag i alla fall, och kan surfa trots att min riktiga bredband tycks strula - igen.

Läs även andra bloggares åsikter om bredband, strul, lurad

Mycket grejer finns det i källaren. Jag verkar bra på att dra på mig grejer och dessutom fortsätta behålla dem. Jag behöver flytta oftare så att det blir naturliga utrensningstillfällen.

Jag hittade en liten julpåse med allt möjligt gottigt från när jag var i 10-års åldern. Mycket har jag gjort själv, jag var otroligt pysslig när jag var liten. Tavlorna nedan har jag korsstygnat mig igenom. De små stjärnorna är vikta av presentsnören. Jag hittade också en massa små paket som jag slagit in för att ha under min minigran. Det märkliga är att jag minns vad det är i dem bara genom att titta på dem.

Dessutom finns där en kontorsstol. Den är för övrigt till salu. Om någon behöver en kontorsstol, säg till. Jag har även ett soffbord som jag säljer. Det är Ikeas Lack, i färgen bok, ca 100x50 och 45 cm högt.

Hör av er om ni har köpsug!




Läs även andra bloggares åsikter om säljes, soffbord, lack, kontorsstol

Storstädning innebär nygamla fynd i stor utsträckning. Det som göms i snö dyker upp lite mer mögligt som vi vet.

För ett halvår sen försvann en väldigt bra burk som jag gillade, liten, rund och med grönt lock. Den var lagom stor för att ha med sig lite sås eller lite sallad tillsammans med matlådan. När den försvann letade jag överallt i köket, i mitt rum på jobbet, i andras rum på jobbet, i köket på jobbet, på landet, jag frågade människor jag umgåtts med om jag glömt den hos dem.

Naturligtvis tänkte jag att någon hittat min underbara burk och gjort den till sin eftersom den är så perfekt.

Idag har jag fortsatt min storstädning. Rockpåsen, som jag kallar den och där jag har mina atiraljer för bandrepen, har stått orörd sen jag ställde den i klädkammaren någon gång i maj. Jag kikade ner i den. Där låg en matlåda. Lustigt tänkte jag. När jag lyfte upp den kände jag att det var något i den. Och jag förstod direkt vad det var. Min fantasiska burk med grönt lock!

Nu ligger allt för sanering. För när jag väl återfunnit det tänker jag inte låta det glida mig ur händerna igen.

Läs även andra bloggares åsikter om återfynd, städning, matlåda, saknad

Storstädning pågår.

Överhängande risk för att saker okynneskastas (det har hänt förut). Men bär man hem saker måste man med jämna mellanrum också bära bort dem. Så är det.

Läs även andra bloggares åsikter om storstädning, kasta

Jag har gjort något stort. Jag har spontaninköpt gardiner.

Det händer något konstigt med mig. Gardiner är något som inte alls intresserar mig, eller heminredning för den delen. Plötsligt står jag med ytterligare kassar med kuddar!! Det känns bra, det är kul.

Gardiner är för övrigt något som är svårt att köpa, inte bara för att det är svårt att veta vad som passar. På Åhléns heter gardinerna en massa saker. Jag hittade faktiskt en Hanna senast. Men den var anskrämlig. Sist jag letade gardiner slutade jag med ett par Ulla. Det kändes inte bra. Jag menar, jag kan knappast vara målgruppen för något som heter Ulla. Jag ser framför mig min gymnastiklärare på lågstadiet som hette Ulla. Och hon var minst 60, för 20 år sen!! Så det bar mig emot att köpa dessa gardiner, även om de kändes helt rätt färgmässigt.

Idag kom jag hem med Elisa. Och det var på något vis ett tecken. Min chef kallas för Eliza. Så det var väl meningen. Nu blev det så att jag köpte två par gardiner - och hängde upp de andra. Mitt kök är varmt och färgglatt som det är nu. Lite påskinspirerat med en sprakande lila gardin.

Läs även andra bloggares åsikter om gardiner, namn, målgrupp, heminredning