Hannas Plats

Inköpslista (att köpa)

- vaccin
- reseförsäkring
- visum
- energi
- julkonsertbiljett
- en hel kyckling
- popcorn för kastrullbruk (verkar inte finnas i den här stan!!)
- inspiration till inflyttningspresentinköp
- pengar

Läs även andra bloggares åsikter om behov, shopping

Och så kommer alla känslorna på en och samma gång...

Orden kommer till mig utan att jag hinner värja mig. Min dator och jag har lite problem med synkning just nu. Jag tänker betydligt snabbare än min dator. Det verkar liksom stocka sig någonstans. Jag vill gärna hjälpa, men jag stjälper nog mest.

Så jag klickar frenetiskt här och där. Till slut säger den ifrån, piper högljutt. Jag hoppar till. Förlåt...

Sen gör den inget på en bra stund. Inget alls. Jag hinner trycka ctrl + alt +  del. Inget.

Jaha, det var det, tänker jag och ser min uppsats få vingar eftersom jag inte backat upp den senaste dygnet. Inget att göra. Fine. Några minuter senare (ja, jag lyckas sitta still flera minuter) händer allt på en gång. Alla klick jag gjort kommer i en rasande fart. Min fina dator har tänkt klart och tänker utföra allt jag bett om. Det är då Per Gessles ord rusar förbi min hjärna. Ofrivilligt.

Min dator är pålitligheten själv.

Den här gången. Nu har jag backat upp. Men vi arbetar unisont. För stunden.

Läs även andra bloggares åsikter om datorminne, trög, osynk, väntan

Vad är det med materialismen idag? Igår skulle jag försöka lirka med min tele/bredbandsleverantör för att försöka slippa betala de månader när jag inte kommer att använda deras tjänster.

Visst, går bra, efter att bindningstiden gått ut. Och då kostar det lika mycket att ha ett abonnemang vilande som att ha det och använda det. Om man säger upp sitt abonnemang kostar det nästan 1000 spänn att starta upp ett nytt.

Allvarligt talat! Varför ska de vara så totalt rigida? Kan de inte försöka att få någon nöjd kund som har en förfrågan utöver det vanliga. Nu ska jag alltså betala flera hundra varje månad för något som jag inte nyttjar. Det är som att betala för äpplen man inte kan äta, eller ett par byxor man inte får ta med sig hem.

Varför?

När ska telebolagen börja tänka utanför boxen? De vill ju bara ha mina pengar, utnyttja mig maximalt. För att själva överleva. Jag då?

Läs även andra bloggares åsikter om telebolag, materialism, ocker

En väska jag köpte till studentbalen 1998 har jag nyss letat igenom varje skrymsle efter. Jag har inte använt den sedan dess och för något år sen antog jag nog att jag aldrig mer skulle behöva den.

Tills idag. En minimal tygsak som man inte behöver hålla i. Precis vad jag skulle behövt.

Istället hittade jag skor, byxor och väskor från alla tidsåldrar. En del kändes som att de hörde ihop med väskan. Ändå inget.

Kanske skulle jag passa på att dra på mig de höga handskarna jag hade på balen som kompensation.

Jag kan i alla fall konstatera att jag har en jäkla massa kläder. Leggins/strumpyxor ska vi inte tala om! Jag behöver INGA fler nu. Särskilt inte svarta.

Nu är jag svettig och stressad.

Vad sparar du på?


Läs även andra bloggares åsikter om samlaren, slängt, väska

Ett nutidstecken. Gör om mitt hem på tv. Jag tycker att det kan vara underhållande så länge det inte är för mycket extreme home makeover. För mycket tragedi - lycka.

Alla ser lite för lyckliga ut när det är klart. "Oooh, vad fint!" "Riktgt läckert!" "Nääääämeeeeeen...." Och så vidare.

Det jag undrar är: hur gick det sen?

Den nya tidens program borde vara att återkomma till dem som fått sitt hem omgjort för att se:

♥ Vilka som förstört charmen.
♥ Vilka som haft sönder grejerna
♥ Vilka som behövt modifiera för att kunna leva i sitt nya hem
♥ Vilka som gjort en helrenovering

Vore inte det intressant att veta? Jag tror det är en ny programidé.

Läs även andra bloggares åsikter om hur gick det sen?

Nixad är jag. Vad hjälper det?

Telia ringde och försökte sälja in något som jag tackade nej till med hänvisning till att jag trivs bra som det är. Följfrågan blev omedelbar - kan det inte bli bättre? Där någonstans blir jag förbannad. Nej är nej. Så jag sa att jag ju är nixad så hon får inte ens ringa mig. "Jodetfårjagvisstdetförduharvaritkundhososs. Du finns faktiskt i vårt kundregister." Men plocka då bort mig för i helvete!

Igår blev det än mer obehaglig. Ellos ringde. Ja, jag vet... Efter en lång monolog om någon fantastisk försäkring som jag knappt hann säga något om börjar han rabbla min adress och mitt personnummer. Där någonstans börjar det bli riktigt obehagligt. "Ja, men då fixar jag det till dig", säger han. Va? Fixar vad? "Men vill du inte ha försäkringen?" Nej, verkligen inte. Ring mig inte igen. Hejdå.

Jag blev så upprörd att jag direkt skrev ett mejl till deras kundservice. Vad de svarade? Ingenting hittills. Jag bad att få bli bortplockad ur deras kundregister och att de aldrig mer skulle kontakta mig på något sätt och inte komma med några erbjudanden.

Ring inte mig, jag ringer er. Om jag nu skulle känna ett trängtande behov av något.

Läs även andra bloggares åsikter om telefonförsäljare, nix

Jag trodde att deo var en myt. Eller alltså jag har ju sett deon, men effekten av den trodde jag var överskattad.

Ändå har jag använt en dyr lyxvariant från apoteket som ska vara för känslig hy, bara för att. Den har varit slut länge så jag har varit utan ett tag, och sedan med Barnängens. Och jag tycker att jag luktat svett hela tiden. Lite nu och då. Svettats som en gris i tid och otid.

Äntligen är svettbalansen återställd. Vichy står åter i mitt badrumsskåp och jag mummar varje dag. Hittills ingen svettlukt.

Så deo funkar faktiskt. Om det nu var någon som var tveksam.

Läs även andra bloggares åsikter om deo, urban myt, svettlukt, adjö

Renhet har många ansikten. Idag visar jag upp detta.

Jag brukar försöka köpa dyra produkter när jag har möjlighet till att få dem lite billigare (läs: Tax Free). Men det är ju inte alltid man hinner åka iväg någonstans innan produkterna tar slut. Men jag har upptäckt en fördel med att köpa saker lite dyrare. Då får man en massa roliga småburkar på köpet. Och det ger ett litet mervärde och en lite större känsla av överraskning och present. När man nu spenderat halva sitt matkonto på att frigöra sin hy.

Jag inser en annan sak. Aldrig tror jag min hy har känts så ren som den gör nu. Den kanske till och med andas. Och det kan ju vara positivt för att slippa invasion av finnar i framtiden. Jag invaderar dem istället. I november. Då blir det Tax Free också.

Läs även andra bloggares åsikter om finnar, dyra produkter, Tax Free

Idag har det blivit 14 hål. Jag känner mig rätt så färdig så här efteråt. Lite utmattad och varm, i behov av mat och en massa vatten.

Men nöjd är  jag.

Läs även andra bloggares åsikter om Cause I´m a punkrocker yes I am

När jag ger mig ut i vida världen (ja, jag ska åka) lär jag ju kånka en hel del grejer. Vad passar då bättre att ha med sig än en ursvensk Kånken. Lite kärlek till hemlandet samtidigt. Så är de ju så fina och lagom stora för dagsturer.

Det svåra är bara vilken färg jag ska välja. De finns ju hur många som helst nu för tiden!

Läs även andra bloggares åsikter om kånka, resa, jorden runt, svensk tradition

För tredje gången nu ska någon komma och titta på min spis. Det har inte hjälpt de två tidigare gångerna så varför skulle det hjälpa den här gången.

Ta den med! Snälla! Den vill inte längre, den är en uppgiven 80-talist - eller ännu äldre.

Den vill verkligen inte längre.

Läs även andra bloggares åsikter om spis, pensionär, materialist

Idag ska jag tänka Madonna och 80-tal. Hur ska man annars fira att Prince fyller 50 år?

Men när jag googlar bilder från 80-talet verkar det som att jag har glömt allt vad 80-talskläder innebär. Eller också har jag sållat hårt. För det finns väldig mycket tacky 80-tal då allting är puffigt och stort på ett märkligt sätt. Jag gillar färgerna och benvärmarna och det lite tajtare modet. Typ Fame. Det är min grej.

Ikväll drar jag på mig 80-talet på mitt sätt. Helst hade jag ju velat se ut som Madonna, men det får bli en annan gång.


Läs även andra bloggares åsikter om Madonna, 80-tal, Prince födelsedagsfest

Det är tydligen för tidigt att tänka på vinter. I alla fall finns det få vinterjackor att köpa.

Men desto mer finns det på Sko Uno. Det är som att gå in i en trång klädkammare. Skor, kartonger och pryttlar överallt. Dessvärre har jag lite svårt för att väcka något slags begär när jag måste ta in så mycket intryck på en gång.

Jag som skulle kika på ett par Dr Martens. Inte idag.

Kanske aldrig.

Läs även andra bloggares åsikter om SkoUno, D Martens, trött

Det är ju något allvarligt fel med konsumtion som ger så här mycket emballage.



Men se så fin den är, min Moccamaster. Kan bli en sen kaffe idag.



Läs även andra bloggares åsikter om kaffe, Moccamaster, emballage, konsumtion

Inom vissa gebit skulle det innebära doping när man höghöjdstränar.

För mig handlar det snarare om att lära mig gå i klackar. Jag gör det dagligen på jobbet - höghöjdstränar alltså.

Ont, det gör ont...

Läs även andra bloggares åsikter om höghöjdsträning, doping, klackar

Jag funderar på att få stövlar att ha i staden. Frågan är egentligen bara: rosa eller röda?

Läs även andra bloggares åsikter om stövlar, färgval, materialist

Min Sims vägrar gå till jobbet. Hon får sparken hela tiden. Och hånglar ogenerat med alla som kliver innanför dörren. Försökte skilja sig, men hade inte råd! Har inte råd att äta heller eftersom hon aldrig går till jobbet.

Den senaste cravingen gitarren är ljuspunkten i livet.

Det börjar bli obehaligt det här. Är hon jag?

Läs även andra bloggares åsikter om Sims, latmask, promiskuös

Om jag någonsin skulle få möjligheten klä ut mig till CatWoman skulle denna dräkt vara oumbärlig. I svart förstås.

Jag blev glad av den. Jag blir glad av Monki. 80´s is everything.

Läs även andra bloggares åsikter om Monki, Catwoman, heldress, glädje

Jag får ångest när jag ser program där de snickrar. Jag är ingen snickrare. Jag gillar inte att snickra, kommer aldrig göra. Teknik går bra, måla går bra, underarbete - inga problem. Snickra - går inte. Bara tanken på centimetermissar, spikfel eller snedborrningar får det att vibrera i bröstet på mig. Ilska som tränger ut ur porerna. Känslan av att man vill kasta hammaren genom fönstret.

Saken är att jag tror det har med tempo att göra. Jag är snabb, saker ska gå snabbt, det gör mig ofta slarvig. Men jag hatar att vänta.

Jag tror också att jag har haft en liknande känsla vad gäller matlagning. Och den har jag övervunnit. För nu funkar jag och matlagning bra ihop. Jag har börjat tillåta mig att låta matlagningen ta tid, och när jag ger mig tid så går det bättre.

Så jag skulle kanske kunna bli en snickrare om jag gav det lite tid.

Frågan är bara 1. är jag villig att ge den tiden och 2. finns det någon anledning för mig att bli snickrare?

Jag klarar mig ganska bra utan. Man kan alltid kalla in en tredje part om det skulle behövas. Och att bygga mitt eget köksbord är helt enkelt inte aktuellt, trots att jag aldrig tycks finna det perfekta bordet färdigkonsturerat.

Läs även andra bloggares åsikter om snickra, tempo, byggångest, agresseionsväckande

Jag blir som köpgalen när jag besöker Dans & gymshopen. Särskilt om jag kan besöka dem på webben istället för live. 

Jag vill ju så gärna ha en tyllkjol. Minsta lilla tillfälle jag hittar att använda en slår jag till. Hur festligt ska det behöva vara för att man ska kunna dra på sig tyll?!


Läs även andra bloggares åsikter om tyll, balett, habegär, fest